Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Loading besöker Retrospelsmässan

Det är en grå majförmiddag, klockan har precis passerat 10. Regnet hänger tungt i luften. Två unga män kliver av en spårvagn och börjar med bestämda steg röra sig bort från hållplatsen. Det är tydligt att de har ett mål, ett syfte.


Det här är berättelsen om när Johan Olander och Joakim Melkersson gick på Retrospelsmässan i Göteborg den 28 maj 2011. Den är skriven av oss båda.


Joakim vid ingången


När vi kliver in genom dörrarna på Gamlestadens Medborgarhus är det första vi möts av en trio som spelar jazzdoftande tolkningar av klassiska spelmusikstycken. Just nu spelar de musik från Bubble Bobble. Vi tittar på varandra och nickar i en tyst överenskommelse om att vårt första besök på Retrospelsmässan har börjat lovande. Johan knäpper ett par bilder av dem innan vi rör oss vidare för att hämta ut våra presspass.


Jazztrion


Väl inne på själva mässan är första anhalten utställningsrummet. Uppradade längs väggarna står glasmontrar fyllda till bredden av gamla spel och konsoler. Medan vi går runt och beundrar alla dyrgripar och rariteter börjar vi uppfyllas av känslor vi minns från vår barndom, då allt var nytt och spännande. Att vi får se men inte röra gör lite ont. En reklamaffisch för Gun Smoke får Johan att totalt kapitulera inför mässans charm, men detta är bara början.


En monter full av godis


Efter att ha lämnat ansenliga mängder saliv på montrarnas glasrutor rör vi oss något motvilligt vidare till nästa rum. Vi ser till vår stora lycka långa rader av gamla spelkonsoler, redo att nötas av hundratals ivriga händer. Vi ger varandra en snabb blick och går i omedelbart samförstånd mot den Philips CD-i som äntligen ska låta oss testa det mytomspunna Zelda: The Wand of Gamelon. Spelet är både fult, svårt och frustrerande, och efter ett par minuter lägger Joakim ifrån sig handkontrollen med tom blick. Det finns inga ord, ingenting att säga.


Zelda: The Wand of Gamelon


Ett arkadkabinett med Space Invaders fångar Johans intresse och gör honom okontaktbar tills han - kanske alltför snabbt - förlorat sitt sista liv. Vi fortsätter vår vandring genom det starkt nostalgiframkallande demorummet och stöter snart på ett välbekant ansikte - David “Aidsbrain” Grundström. Den nybildade trion stannar till vid Gustav Petterssons musikbord och får en privat liten spelning bestående av ett egenkomponerat Commodore 64-stycke.


Gustav Pettersson


Efter att ha spelat en mängd andra spel går vi vidare till mässans absolut största rum. Här finns, förutom den stora scenen där diverse speltävlingar senare ska gå av stapeln, en marknadsplats där utställare och entusiaster säljer både äldre och nyare spel, konsoler och tillbehör. Vi går runt en stund och tittar på vad som erbjuds, och blir för varje sekund alltmer sugna på att spendera alldeles för mycket pengar. För att inte göra något vi senare kommer ångra bestämmer vi oss för att ta en paus från mässan. Det är matdags.


Medan vi i sällskap med David står och väntar på att den turkiska restaurang vi valt som destination ska öppna stöter vi på en äldre herre som introducerar sig själv genom att konstatera att alla ungdomar har så avancerade mobiltelefoner nu för tiden, syftandes på Johan som i vanlig ordning står som förtrollad av sin Iphone (och förmodligen Twitter). Mannen berättar att han förr i tiden hade en sådan man fick ha i bakluckan på bilen eftersom den inte fick plats någon annanstans. Efter detta intressanta samtal om framtidens teknik ställer han frågan vi väntat på: “Dumma frågor ska ju ha dumma svar, men ni kan inte avvara några kronor till en gammal pensionär?”. Visst, det kan vi. Vi tömmer våra fickor på mynt och känner oss som tre goda samariter. Vi säger hej då till den gamle mannen och styr vår kurs mot restaurangen, som visar sig ha varit öppen hela tiden.


Varsin kebabtallrik senare märker vi att bordet bredvid vårt är befolkat av ett gäng unga Nintendo-älskare. Vi har hört dem sitta och intensivt diskutera Pokémon och allt däromkring, och inser att vi måste prata med dem. Fast allra mest intresserade är vi av det faktum att de har köpt en stor Nintendo 64-skylt. Vi vill också ha en, men får nöja oss med att fotografera våra nya vänner tillsammans med den.


Unga Nintendo-entusiaster


Slut på rasten och dags att bege oss tillbaka till mässan, där det nu vankas tävlingar i Sega Rally (Saturn), Super Street Fighter 2 Turbo (SNES) och Super Mario Bros (NES). Dessutom pågår under hela dagen high score-tävlingar i Dice-utvecklade Pinball Fantasies (Amiga) och Nintendos klassiska Donkey Kong (arkad) på mässgolvet. Vi gör varsitt tappert försök i Donkey Kong, men är ljusår ifrån något som ens skulle kunna börja likna ett bra resultat.


Donkey Kong


I samband med Sega Rally-tävlingen träffar vi och småpratar lite med Gaminggrannar-gänget. Dave från nämnda sällskap imponerar lite extra genom att ta sig hela vägen till en andraplats i tävlingen. David Grundström, som ställer upp i Super Street Fighter 2 Turbo-tävlingen i Loading-Shankos ställe, gör en beundransvärd insats men får tyvärr en smått osannolik vändning emot sig i andra omgången och får se sig besegrad.


En av mässans mer välkända besökare är cosplay-stjärnan Pixelninja (som egentligen heter Jenni Källberg). Hon är för dagen klädd i en full Samus Aran-utstyrsel av det mer imponerande slaget. Vi tar oss en snabb pratstund med henne.


Varifrån kommer ditt cosplay-intresse?
– Jag har vuxit upp med tv-spel ända sedan jag var liten. När jag började lära mig sy i syslöjden i skolan tyckte jag att det var roligare att sy kläder från tv-spel och animeserier, så det var där det började. Jag tyckte att den designen var mycket roligare, många hade coola kläder i de där gamla spelen och serierna.


Tror du att det finns någon speciell koppling mellan retro och cosplay?
– Nej, det spelar ingen roll. Så länge man har ett intresse för just den kulturen kan man cosplaya som vad som helst.


Men tror du att ett retrointresse kan föda ett intresse för cosplay?
– Ja, det kan så klart göra att det växer. Det är så det har varit för mig, men det är ju olika för olika personer.


Har du varit på Retrospelsmässan tidigare?
– Nej, det är första gången idag.


Vad tycker du om mässan än så länge?
– Jag tycker det är jättehäftigt, riktigt härligt!


Har du testat något intressant?
– Jag har inte hunnit testa något, jag har bara shoppat lite.


Pixelninja


Efter detta bestämmer vi oss för att ta en runda till i demorummet och inser att vi har missat att spela det mest klassiska av det klassiska - Pong. Så vi spelar Pong, mot varandra, i vad som skulle visa sig bli en osannolikt spännande duell. Berättelsen om detta är dock alltför dramatisk och storslagen för att få plats i denna artikel, så den får ni läsa vid ett senare tillfälle.


Atari Pong


Med våra sinnen nu ganska mättade efter fem timmar av retrointryck känns det enda rätta som att leta upp någon som kan berätta lite om mässan och dess historia. Vi hittar Kristofer Hansson Aspman.


Vad är din roll i Retrospelsmässan?
– Just under dagen agerar jag arbetsledare. Jag ska se till att alla andra funktionärer och crew är på rätt plats och har det de behöver. Under året som gått har jag hjälpt till i crew och planerat, förvarat TV-apparater, samlat in spel vi fått donerade till oss. Planerat och styrt upp!


Hur länge har mässan hållit på?
– Första mässan var i slutet av april förra året i en liten lokal som rymde 150 personer åt gången, och 150-200 personer var väl vad vi hade hoppats på att få som besökarantal. Vi fick närmare 700, det var packat! Nu har vi större lokal och har slagit det rekordet.


Hur startade mässan? Var kom idén från?
– Den är inspirerad av mässan i Stockholm, Retrogathering. Vi ville ha något här på västkusten också. Vi håller till på forumet på nesdb.se, där vi har skött planeringen och snackat ihop oss. Vissa hade man inte träffat innan man började planera.


Vad har du sett för utveckling av mässan?
– Saker flyter på! Lite mindre kaos, men ändå väldigt mycket mer folk. Mer av allt, och små roliga inslag som till exempel Pixelninja och det lilla bandet som har spelat spelmusik i jazztappning.


Om du skulle nämna en sak man måste se här innan man går hem?
– Svårt... Demorummet, tycker jag absolut!


Någon speciell konsol man måste ha testat?
– Alla borde ha testat Pong!


Något drömobjekt som du skulle vilja ställa ut?
– En svår fråga. Ett antal dedikerade arkadkabinetter hade varit riktigt häftigt, några av de äldre. Nu har vi ju två - Space Invaders och Killer Instinct - men fler hade varit häftigt. Kanske ett Pong där?


Varför tror du att retro är så populärt?
– När det gäller samlarbiten känns det som att vi vuxit upp lite grann och skaffat jobb. Vi befinner oss någonstans innan man börjar stadga sig riktigt, men ändå efter att man har slutat gymnasiet och har börjat tjäna egna pengar och kanske har lite över. Man kanske hittar sitt Nintendo någonstans, tar ner det från vinden och börjar leta efter spelen man inte fick som liten. Eller spelen man hade men som morsan gav bort. Det tror jag är en klick som dras till det. Sen har vi den breda massan som förknippar det med något positivt från tidigare i livet.


Kör ni nästa år igen?
– Ja, absolut!


Med tanke på ökningen i besökarantal, blir det på Svenska Mässan då?
– Vi får väl se vad kassan slutar på vid slutet av dagen!


Efter nära fem timmar av nostalgiskt frosseri och samtal med såväl kända som okända ansikten har det blivit dags att kasta in handduken. Vår totala kapitulation är ett faktum. Den sista energi vi hade har vi gjort åt i den episka Pong-duellen. Det har varit en härlig dag fylld av spelande, tittande, beundrande och dreglande, och vi har träffat många personer vi tidigare bara kände till som användarnamn och avatarer på forumet, men nu får det räcka för den här gången.


En sak är säker: Vi kommer tillbaka nästa år!

Relaterade bilder

Taggar: Joakim Melkersson, Johan Olander, Retrospelsmässan, Göteborg

Joakim Melkersson 3 jun 2011

Kommentarer

Joakim Kilman 3 jun 2011q

Då är det ett helt år kvar tills nästa gång. Då får jag se till att komma. Det verkar ha varit en gemytlig tillställning.

Johan Olander 3 jun 2011q

Joakim Kilman:

Det verkar ha varit en gemytlig tillställning.


Ja, det är bara förnamnet!

Matlen 3 jun 2011q

Japp, jag såg er i alla fall. Ni såg även mig, men förmodligen så undrade ni vad det var för lång gammal gubbe som spanade in er ;)

Trevlig tillställning var det helt klart, dock insåg jag snabbt att jag inte är en retrogamer trots allt. Gillar helt klart moderna spel mer än såna jag spelade när jag var 15.

Trevlig artikel ni fick ihop, känns som den fångar en helheten bra.

Onlyindreams 3 jun 2011q

Hah, ni åt på mitt gamla kebabhak ;) (intressant att jag kommenterar på det enda utan spelkoppling).

Gick förbi medborgarhuset sent på kvällen (halv 10 eller så) och då stod det 3 stackare utanför och rökte i regnet.

Joakim Melkersson 3 jun 2011q

Onlyindreams:

Gick förbi medborgarhuset sent på kvällen (halv 10 eller så) och då stod det 3 stackare utanför och rökte i regnet.


Måste ha varit ett par av arrangörerna då? Det var ju slut vid kl 20.

Lenk 3 jun 2011q

Onlyindreams:

Gick förbi medborgarhuset sent på kvällen (halv 10 eller så) och då stod det 3 stackare utanför och rökte i regnet


Hm, låter som jag och en kompis som stod däromkring och rökte innan spelningen som var där.

David Grundström 3 jun 2011q

Jag var där!

Skämt åsido, väl formulerade ord som bra beskriver vad som hände under det evenemang som vi alla huserade i under ett visst antal timmar. Vill jag säga.

Johan Olander 3 jun 2011q

aidsbrain:

där


Men du missade den episka duellen i Pong va? Den var bäst. Har önskat mig ett pong nu :D

Alexander Rehnman24 jan 2013q

1

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.