Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Och så 3 timmar och 15 minuter senare har jag lyckats kasta mig in i Resident Evil världen och det är upplaga 4:a jag besöker. Resident Evil och jag har aldrig riktigt varit goda vänner. Har alltid dragits till själva konceptet och världen Resident Evil byggt upp under åren. Men spelen har aldrig fallit mig riktigt till smaken. Det är nog kontrollen jag har haft mest problem med. Generellt. Men det finns ju undantag. Resident Evil 5 t.ex som är det enda spelet jag har klarat av i serien och bjöd på ett fantastiskt äventyr som jag delade tillsammans med en kompis co-op. Jag lärde mig kontrollen, tog ett tag att vänja sig beroende på vad man är van vid. Men det fungerade bra till slut.

Tillbaka till 4:an. Detta är andra gången jag tar mig an det. Köpte Wii versionen för några år sen. Gav upp tidigt och spelet hamnade oavklarat på hyllan och sedan sålde jag det. Under veckan som gått har Resident Evil 4 nämnts titt som tätt i spelmedier jag följer. Bara nyligen nämnde Brad Shoemaker (Giantbomb) spelet som ett av hans topp 5. Hittade samma vecka en platinum Playstation2-version av Resident Evil 4 för ynka 49:- och kunde givetvis inte hålla mig.


Fiskjävel

Efter att nu gett spelet den ärliga chansen som jag vet att det förtjänar är det nu uppenbart att spelet är en njutning. Att välja vapen efter väder och tänka taktiskt innan man lägger fingret på avtryckaren är något som hela Resident Evil serien präglats av. Kanske är det därför jag aldrig fastnat för det. Jag var yngre, jag vill rusha ut och döda allt som rörde sig så snabbt som möjligt. Som ni vet är det inte så Resident Evil fungerar. Och jag tror, utan att ha spelat igenom mer än 5:an i serien, tar jag mig an det bästa Resident Evil spelet, d.v.s 4:an. Har endast spelat i ca 3 timmar, vem vet, snart kommer det väll en dryg bossjävel jag inte pallar med och förstör spelet för mig. Kommer jag orka ta mig igenom det?

To be continued...Taggar: Resident Evil 4.