När jag tänker till lite och funderar på vilka spel som egentligen ligger mig varmast om hjärtat blir det ganska svårt, eller ja, varmaste spelen är väl ingen direkt bedrift att ta fram ur databanken.
Men det är dock här min förundran föds. Fortfarande när jag hör frågan: vilket är ditt absoluta favoritspel så är det ALttP som dyker upp i huvudet. Det där spelet som fick upp mina ögon för tvspel på riktigt, innan hade spel ungefär lika djup betydelse som att leka krig eller kurragömma. Detta var dock något större än detta. Att bli ett med Hyrule, att rädda Zelda känns verkligen angeläget, inget man kan fortsätta med någon annan gång, detta var det första spelet jag verkligen fastnade för. Atmosfären, den underbara grafiken för att inte nämna musiken. När vi spelade ALttP var vi i Hyrule, det var på riktigt, iaf då.
Så just den faktorn att jag har så varma minnen om spelet gör ju direkt att det får ett försprång, för till syvende och sist är det svårt att objektivt välja ut det absolut bästa spelet någonsin. Visst man kan försöka bryta ner spel och bedömma alla dess aspekter och få en relativt rättvis bedömmning, men i helheten måste allt vägas in, och hur kan man då skippa sin egna personliga relation till spelet?
Men nu ska jag knappast påstå att min kärlek till
ALttP enbart är nostalgi, jag hade isf troligtvis inte spelat om spelet oräknliga många gånger. Skrivit större delen av alla ALttP frågor till en Zeldafrågesport på irc (Quakenet:#Zelda). Gjort en itemguide (borttappad, dessvärre). Detaljstuderat en Glitchguide från gamefaqs för att kunna hitta varje liten pinal i spelet.
Och trots denna brutala dissekering hyser jag än idag samma kärlek för spelet, dels pga nostalgi men även pga magi från Nintendos sida.
Men som sagt, utöver det självklara favoritspelet blir det svårt. Jag kan sitta och drömma mig tillbaka till både det ena och det andra spelet. Men när jag inte har tillgång att spela något som vart avklarat och som jag inte rört på flera år, kan jag verkligen lita på att det inte är minnet, som så ofta, som lurar mig?
För att komma någon vart så tänker jag ta upp ett annat spel som jag har en väldigt annorlunda relation till, spelmässigt då. Till en början var allt som vanligt, spelet spelades som spelet skulle spelas.
Elastomania är det förresten. 2D motorcross spelet med grym fysik. Där man på smart (iaf de medföljande banorna, kan ej ansvara för externa banor) designade banor helt enkelt skulle ta sig från stället du startade på till stället där blomman befann sig, och om några äpplen fanns på banan även plocka upp dom på vägen på så kort tid som möjligt. Det är även uppföljaren på det inte fullt lika iögonfallande Across, eller en vidareutveckling då många banorna från Across återfinns i Elastomania.
Storheten i spelet kommer först när man börjar bli ett med spelet. När man har klarat alla banor. När man har skaffat den där patchen som är fullt okej att använda enligt alla regler som finns i mästerskap. När man sitter i timmar och lyckas putsa ner sitt rekord med några hundradelar till. När man till sist lyckas ta sig in på top-10 listan på iaf den banan!
Låter kanske inte så konstigt, är väl ändå så man spelar ett spel, och särskilt ett med highscores. Men i takt med åren har scenen hållit sig intakt. Intresset för spelet är fortfarande stort, finns en irc kanal (minns inte nätverk) där man kan tävla genom att ladda upp en egengjord bana och skriva till en bot "url + tid", så får vem som helst i kanalen ladda hem banan och tävlandet är igång. Så det har alltså fortsatt åt det tävlingsinriktade hållet.
Det var här jag avek (till viss del). Nu för tiden är det nästan något meditativt för mig att spela Elastomania. Varje gång jag startar spelet och kör igång en bana trycker jag på T, och tar där med bort klockan. Spelar för det mesta externa banor (gjorda av andra spelare) då jag känner igen de andra för väl. Sedan kan jag bara glida runt på måfå och bara låta mina tankar dansa iväg samtidigt som jag tar mig an den ena skruvade banan efter den andra. Om jag ens klarar dom spelar egentligen inte så stor roll längre (för det mesta ;)). Tror inte jag kommit i närheten av den storheten i något annat spel egentligen, vilket nästan får mig att ifrågasätta vilket som egentligen är mitt favoritspel, men det ska man och andra sidan alltid göra.
bleunt • 15 aug 2008 0q