Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

oh ah! Efter många om och men verkar det som att jag till slut ska få spela Eternity's Child, håller i skrivande stund på med nån uppdatering som förhoppningsvis ska lösa alla världens problem! :) :)



Sådär ja, har man avklarat ett gäng banor och äntligen fått ett eget första intryck av spelet. Var faktiskt precis vad jag väntat mig.

Ett par ord om handlingen först: här drivs det rätt friskt med hela mänsklighetens historia. Först levde alla djur och så i harmoni på planeten, sen utvecklades nån form av intelligens som började att bygga massa maskiner som ledde till planetens undergång. Vissa av dess invånare fick vingar och kunde på så sätt överleva. De andra dog, fast inte alla. Bland de vinglösa som överlevde rådde nu en skarp avundsjuka mot alla med vingar, så de dödades. Spelet handlar om en av de sista bevingade (om än utan vingar), då han som liten hittades och för att inte bli dödad kliptes hans vingar av. En dag springer han dock på en tjej med vingar som berättar att det finns fler av deras slag, så de bestämmer sig för att slå följe och ta sig dit tillsammans! Hur hon överlevt är dock ett mysterium, typ. För när ens karaktär frågar tjejen hur det kommer sig att inga av maskinerna attackerar henne så får man till svar att "even machines wouldn't hit a girl" och själv får man sig ett gott skratt =)

Känns lite som att glida omkring i en dröm faktiskt, skadat underbara miljöer. Kontrollen kändes precis sådär läskigt oprecis men ändå inte, som jag på förhand kände till. Dock var kontrollen inte helt buggfri så lite fel hittades helt klart, men utöver att gubben nån enstaka gång fick för sig att dra fort som fan åt nåt håll var det faktiskt inga konstigheter med kontrollen, inget dåligt. Bara annorlunda. Som att man t.ex. inte hoppar högre/längre genom att ta sats, näe här tjänar man istället på att först hoppa och sedan i luften sväng åt det håll man vill. Känns väldigt frustrerande då min hjärna har lite svårt att förstå det.

Men spelet innehåller faktiskt en hel del välgjorda plattformsmoment, som, trots den läskiga kontrollen, fungerar. Bara spelat i drygt 40 minuter, tar lite längre tid att ställa om sig från något man sätt som en självklarhet sedan barnaben. För det är verkligen inte så att kontrollen är dålig, bara lite svår att komma överens med :)

Och mitt i allt plattformshoppande med den läskiga kontrollen har det även slängts in en hel del fiender, vissa skjuter konstant sådär shump:igt ni vet. Andra är stora metallmonster som lyfter upp en lite som i metroid ni vet.

blir med andra ord rätt frustrerande detta, läskig kontroll + utföra plattformsmoment (än så länge inte sååå svåra, men blir nog värre, studsgrejer och sånt har redan dykt upp och gett mig huvudvärk) + se upp för jobba fiender som bara vill dig illa.

Mitt i allt detta fastnar man dock och bara kollar på dom underbara miljöerna, vilket dock kan vara väldigt dumt, såvida du inte har ihjäl fiendeskaran först då.

Det här är ett sånt spel som egentligen tar fram det värsta inom mig, men på något sätt har jag lyckats hålla lugnet, var nära att slänga ifrån mig tangentbordet men lät bli. Kanske är det jag som har skärpt till mig eller så är det spelet som lyckats trollbinda med sin grafik och underbara små slingor som ligger dovt i bakrunden.

Spelet känns rätt hardcore, fast inte på något sätt orättvist, jag är dock inte särskilt hardcore. Men har fungerat än så länge iaf!



Läste precis igenom en recension där spelet blir totalt sågat. Blir dock förbannad, de gnäller på storyn för att den till större delen rullar förbi som text i början, tar inte upp ett ord om den faktiska storyn. Visst, jag hade också hellre sett en story som är inbakad snyggt i spelet, men kan inte påstå att detta inte fungerade, det var en väldigt lättsam och smått humoristisk text, som inte alls, som de påstår i recensionen, skulle vara svår att ens komma ihåg. Drog den lite snabbt tidigt i denna text, detta efter att ha läst den EN gång innan jag spelade.

Det klagas vidare på grafiken, vilket jag bara inte kan förstå. Ljudet tas fö inte ens upp. Kontrollen nämns väldigt vagt, problem med hoppknappen är i princip det enda som framgår. Att den bara skulle fungera 1 av 3 gånger, vet inte om de tröck på fel knapp men faktiskt så fungerar hoppknappen varje gång för mig iaf.

Juste, bandesignen fanns heller inte, av den enkla anledningen att man inte hela tiden vet vart man ska. Alltså hittar man inte i detta spel så ska man troligtvis inte lämna sitt hem om ni frågar mig. Spelet är i 2D, du kan gå frammåt, bakåt, uppåt och neråt. Hur svårt kan det va, för att citera Wikipedia från Myggan :)

Ah och så kommer vi till striderna. Som enligt recensionen inte känns rätt. Djupare än så förklaras det inte, istället gnälls det över att man kan skjuta de skjutande fiendernas skott men att man inte kan akta sig för dom genom att hoppa. Men genom att skjuta skotten försvinner dom och det får väl ändå anses som ett sätt att akta sig? Att det sen skulle ta väääldigt lång tid är också en grym överdrift, man pumpar ut skott och äter med lätthet upp de skjutande fienderna på relativt kort tid. Sen vet jag att det går att hoppa undan bara man tränar lite, lyckades själv med denna bedrift under min korta spelsession.

Läs recensionen själva, kommenterade fö bara den skriven av Anthony Burch, tröttnade där nånstans. Läste resten också men orkade fan inte ens lägga till nåt mer här.

Alltså visst, kontrollen är inte fläckfri, och den känns som sagt rätt oprecis.. men om jag lyckats få rätt bra kontroll över kontrollen på 40 minuter tycker jag helt klart att det är spelbart, visst får man ta det lilla lugna ibland. Men ser aldrig detta som något problem när jag gärna stannar till och bara kollar, småler, lutar mig tillbaka och hoppar sedan vidare.