Jag håller med. Att hävda att videospel och film ligger på samma "nivå" - eller bör göra det för att "de är två likvärdiga kulturformer"/vilket argument man nu använder - känns bara som en självrannsakande rationalisering från en i övrigt "kulturmedveten" ("kulturmedveten" på det hippa sättet då) person som försöker sanktionera sitt "simpla spelande" och ta det till en annan nivå.

Inte för att jag på något sätt menar att videospel är ett simpelt medium, att det är "sämre än film" eller så. Det är ett underskattat medium, ur en "kulturell" synkvinkel. Det går verkligen att skapa helt fantastiska narrativ med de förutsättningarna som videospel innebär. Och det har vi sett ett par gånger. Men samtidigt går (minst) tio skräpspel på ett sådant.
Men att förvänta sig att det efter ynka 30 år - bara sådär - ska anses likvärdigt med en redan etablerad, över hundra år gammal kulturform känns bara som en befängd önskan.
Högtravande litteraturvetare dissade ju även filmen i början - just för att det var ett så ungt medium, långt ifrån att växa till en riktig kulturform.
Samma situation är det med videospel. Det är helt enkelt för ungt. Men det kommer med tiden.
Det har ju redan visat prov på att det är väl in i puberteten (OK, den här människoåldersmetaforen slutar här), med många exempel på hur fantastiskt spel som ren kultur kan vara. Det känns självklart att man inte ska behöva skynda på dess tillväxt ("kom igen, gör Ico 2!", "Var är Kuriyami?!", "Jag bara måste visa upp SotC för mina konstpolare") utan låta det växa i lugnan ro till den kulturform det givetvis har all rätt att vara och snart kommer att bli.

På vilket sätt är ett deltagande interaktivt medie oförmöget att förmedla satir? Är spel enligt dig enbart leveldesign?

"På vilket sätt är ett deltagande interaktivt medie oförmöget att förmedla satir?"

Det kanske var lite förhastat att påstå att det är fullständigt omöjligt, men jag har ännu inte sett ett spel som gör det på ett lyckat sätt, och Canis Canem Edits gör det definitivt inte. Jag tror jag svarar på din fråga i mitt inlägg, men jag kan försöka förtydliga. Satir är en kritik – ett avståndstagande. Hur kan ett sådant avståndstagande bli giltigt när ett spel gör underhållning av precis de handlingar som man har för avsikt att kritisera?

"Är spel enligt dig enbart leveldesign?"

Jag förstår inte riktigt hur du kan dra den slutsatsen av mitt inlägg, men så är självklart inte fallet. Men jag tror att alltför mycket energi går åt för att försöka rättfärdiga varför vi spelar. Att inbilla sig att spel är film, och vice versa, ser jag som ett uttryck för just denna strävan. Pondexters kommentar här ovan om spelmediets mindervärdeskomplex är utmärkt läsning.