Lite finurligt att publicera blogginlägget 13:37 också :)
Jag tror det är farligt generalisera för mycket i frågan. Om man ska vara lite postmodern (eller något liknande tjafsigt och wannabepretentiöst) så lär vi oss antagligen vad som är kul genom en kombination av cirka tusen miljarder saker -, varav en är vad som är "rätt", via tidningar, vänner, forum osv. Här får man sin smak, som antagligen sitter mer hårt än man vill erkänna för sig själv. Personligen spelar jag i princip bara strategi och jrpg, exempelvis; vilket har varit min grej i åtminstone tio år nu. Visserligen spelar jag lite annat (FPS, främst) då och då, men det ger mig inte samma tillfredsställelse som Chrono Trigger eller Hearts of Iron 2.
Om man ska in på frågan om hög- och populärkultur hamnar man förr eller senare i sociologin (och idag med stor sannolikhet dessutom hos en massa skäggiga gubbar som skrivit om dagens kulturella läge, postmodernism osv), men det är inte helt omöjligt att vilka som spelar vilka spel i breda penseldrag skiljer sig åt vart man är uppväxt, vad ens föräldrar har för utbildning och inkomst och andra faktorer. Kulturellt kapital är det väl vad Bourdieu (gud vet att jag inte kan stava hans namn iaf :) kallar det? Men samtidigt ska man ju inte ta ner just den frågan på individnivå, för då blir det bara pannkaka och dumheter.
(Chrono Trigger ÄR f.ö. bättre än Cod: MW ; )
Freddedron
Tyresö fumar Freddedron Freddedron
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Elite, Pro-gamer
L33t
Elite
Pro-Gamer
Haxxorl33tzorz
Ynglingar.
När man är liten, ungdom, tonåring och rör sig i vissa kretsar ska man vara cool.
Mina småbröder lärde sig tidigt att det är coolare att tycka om vissa spel mer än andra.
Till exempel är det bäst att man tycker mer Chrono Trigger än Grand Theft Auto och Quake. Man ska tycka om Final Fantasy VI, man ska inte tycka om [insert valfri hjärndöd shooter].
Jag vill be om ursäkt för detta.
Detta är nämligen l33tism. Det är lätt att fastna där, vurmandet för högkulturen och föraktet för populärkulturen.
Detta ligger kvar idag hos många av de yngre spelarna, de som läst retroartiklar och läst skribenters vurm för det förgångna, det fina, det som numer är ouppnåeligt. De vackra historierna, de lite bättre spelen.
Det är lätt att vi övervärderar vissa spel och att många unga spelare tar till sig detta och använder det till att hävda sin egen legimitet i att bedöma och kommentera spel. Något som ofta blir i formen "Spela du ditt pang pang, så spelar jag Final Fantasy VI" till den mån att andra spel får stryka på foten p.g.a sin lättsamhet och hjärndödhet.
Jag tror att det är viktigt att vi förmedlar en bredare spelglädje till dagens unga gamers, våra bröder, systrar, brorsöner, brorsdöttrar och kusiner.
Det är viktigt att vi äldre inte förmedlar en överdriven vurm för vår egen finkultur utan låter de förstå att de inte är sämre människor för att de vill spela Lego Starwars istället för Disgaea 3.
Jag har försökt åtgärda detta på senare år. Men jag vet att jag hindrat mina bröder från att erkänna att de tycker om vissa spel för att de inte vågar och är rädda för att jag ska tycka att de inte är riktiga gamers.
Kommentarer
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Mattias Frost • 3 jun 2011 0q