
Efter traditionsenliga "Lilla Julafton" med mina kära vänner (6:e året nu) sitter man traditionsenligt och är bakis. Orkade inte sätta mig med något mastigt eller skriva på examensarbetet så jag bestämde mig för att sätta tänderna i en gammal pärla som jag aldrig riktigt klarat: Legen of Dragoon, ett klassiskt JRPG som släpptes till PSX lite längre in i livscykeln. Grafiken är fenomenal och var en av de största anledningarna till att det överhuvudtaget blev någorlunda känt, samtliga cut-scenes är makalösa och äventyret tar upp FYRA skivor.
I grund och botten är det en ganska simpel historia. Dart kommer hem och ser sin by bli attackerad av onda imperiet och får veta att hans tjejkompis, Shana som han inte sett på fem år blivit bortrövad till hemska fängelset Hellena.
Naturligtvis ska vi rädda Shana och vi får snart veta att det är något speciellt med henne. Vad vet man exakt inte men något magiskt och mystisk är det iaf, vi har den klassiska mystiska mannen vars ansikte döljs under en mörk huva med något elakt i åtanke.

Storyn, som i de flesta JRPG, är inte mycket att hänga i granen. Men det är helt okej. Man orkar lyssna och är ändå intresserad av vad som ska hända härnäst.
Stridssystemet är turnbased med twisten att alla karaktärer har attacker som kräver inputs på skärmen som man kan levla upp och bli starkare i. Vissa gör mer i skada andra ger mer i SP som gör att du snabbare kan använda magier och speciella attacker. Vissa magier gör mer skada beroende på hur snabbt du kan masha på kryss.
Senare kan man transformeras till Dragoons, mytomspunna krigare, ungefär som Ryu kan förvandla sig till drake i Breath of Fire.

Nåväl, ska fortsätta beta mig igenom spelet, förhoppningsvis klara det den här gången.
Taggar: jrpg, Dragoon. bakis
ViRrOorR • 19 dec 2011 0q