Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

(detta är en idé för en skönlitterär text jag fick och är okorrigerad, därför kan man stöta på knasiga meningsbyggnader och upprepningar. Skrivet bara för att liksom, kanske fortsätta på den).

http://studentnovell.blogg.se/

våldtäkten och systern
Han stod framför klippan. Havet nedanför kallade på honom; vågorna svallade i svar på hans känslor. Klipporna stretade emot vågorna som sakta men säkert bröt ner dem. Ett nej för klipporna blev förr eller senare ett ja.

Skorna, dessa dyra, ting klev över den hala klippan. Lädret skavdes, förstördes, mot bergets vassa kanter. Vad gjorde väl det. Om en minut var det över.

Karl flög ut på golvet, täcket som sekunder tidigare täckt hans kropp landade bredvid. Visserligen var mönstret blommigt men lakanet var som att sova under egyptiskt bomull trots att det var köpt på IKEA,

Kvällen innan var ett dis. För Karl gick det inte att komma ihåg, dem han kände hade varit där. Ett kortare telefonsamtal skulle hjälpa hans minne. Efter feberdrömmen... Eller nu när han faktiskt vaknat och känt sitt eget tillstånd; fylledrömmen, behövde Karl höra sin kamrats betryggande röst bekräfta att inget hade hänt. För det hade det inte. Inget hade hänt. Inget kunde ha hänt.

”Nej” glädjen var total. Alla runtomkring honom log¸hejjade, ropandes hans namn,

Karl skakade på huvudet. Den plötsliga rörelsen gjorde att han kastade upp det han ätit på vägen hem. Chilin brände i halsen, plötsligt satte törsten in. Vatten.

”hur mår du?” lillasyster öppnade försiktigt dörren. Hennes gröna ögon borrade in i Karl, han kände en otrolig kärlek från henne. Något som han återgäldade, just därför var det så prinsamt för honom att hon såg honom ligga med halva kroppen utanför sängen med spyan liggandes under.

Systern visste att hennes älskade bror hade ”druckit”. Dem coola tjejerna hade berättat för henne hur det kunde gå till på. Visst var hennes kompisar yngre än gymnasietjejerna, men det var inte så noga när de kände någon av killarna som gick på gymnasiet. Och varför skulle det vara konstigt, vad har ålder med kärlek att göra egentligen!?! Sussi gick försiktigt fram till sin bror, han såg ut att behöva hjälp.

Sussi klev innanför dörren.Hon ignorerade skylten som sa att ”obehöriga ej äga tillträde”. Sussi skulle alltid, oavsett vad skyltar och syskon ansåg se sig själv som behörig. Spyan som hon klev undan gav henne kväljningar, för Sussi var det här inget problem. Fadern innan modern lämnat honom hade förstört flera mattor. Män och alkohol hör ihop. Du kan inte ha det ena utan det andra. Till och med hennes vänner kan bekräfta att killarna inte kan hålla sig ifrån det, så fort de får tillgång till det i alla fall.
Hon lyfte sin brors ansikte, hans ögon öppnade sig långsamt och såg djupt in i henne. Plötsligt kände hon sig obekväm, som att brodern skämdes; varför skulle han göra det?

Karl såg in de mest vackra ögon han sett, diset frårn kvällen innan hade försvunnit så det han såg nu var verkligt, de känslor som ögonen framkallade hos honom var hans egna. Att se in i dessa ögon var som att se verkligheten, i dessa klara ögon såg han sig själv. Reflektionen frammanade det han själv vill vara. Karl föll in i ögonen och kände hur händerna nu reste hans kropp tillbaka i sängen.
”Vila nu lite, jag ska se om Mor kan sätta på Kaffe”
Karl lutade sig tillbaka på den enda kudde som inte flytt från sängen, han ville tacka sin syster för det hon gjort. Inte bara att hon hjälpt honom tillbaka i sägnen utan också att hon förstått. Hennes bror hade varit ute, nu, dagarna innen verkligheten, studenten var över. Karl förberedde ett tal men tungan lyckades inte ta sig förbi den uttorkade gomen. När Karl hostade sprang Sussi genast ut ur rummer, det utrymme som var ämnat för enkom honom, Skylten på dörren sa så mycket; obehöriga äga ej tilträde. Hittills hade dock Karl aldrig lyckats kategorisera Sussi som obehörig. Sussi tog hand om honom. Kanske skulle dagen komma då Karl tog hand om Sussi, så som en storebror ska göra.

Modern öppnade dörren precis när systern gjorde sitt utrop om broderns behov av Kaffe. Guldet som kvicknar till och samtidigt förgrör inret. Det som behövs. Det som krävs,

Modern hade hört sonen komma in under natten och hon förstod vad han behövde. Däremot hade hon inte väntat sig att systern skulle ha hunnit innan henne. Även för modern hade det varit en händelserik kväll, hon var trött men visste vad som väntade på morgonen. Sonen och Mannen behövde hennes hand, perkulatorn hade satts på, baconet och äggen fräste i stekpannan. Enda anledningen till att hon nu öppnade dörren till sin son var för att se ifall hon skulle komma in med maten i rummet eller ifall hon skulle behöva komma in med maten och kaffet i rummet. Torka upp hade hon redan förberett sig på.

Dörrknackningen så här pass tidigt hade hon inte förberett sig på. Sonen såg i ett drucket dis på henne och dottern tittade på henne.Deras ögon möttes i samförstånd, modern rörde sig ut ur rummet och systern tog ett fast grepp om sin brors arm. Sissi tänkte inte på att hennes nya jeans nu var fast placerade i broderns spya. Hennes ögon var låsa vid sin brors. Hela tiden när hon tittade in i hans mörkblåa ögon tänkte hon att brodern sände signaler om att han älskade henne.


Koncentrationen bröts konstant. Vad vill dem. Karl öppnade ögonen och såg in i Sirris gröna vackra ögon, han såg sins mors rygg när hon klev ut. Han försökte se ner på golvet, någonstans kände han att det var något som inte stämde. Smärtan av förflyttningen fick honom att flyga bakåt. På tok för mycket igår.


Den fräna lukten trängde långsamt in i Sussis näsa, men hon tvingade det bakåt, hon hörde sin mor argumentera med några män och... en kvinna? Rösterna var för långt borta för att hon skulle kunna urskilja om det var en man eller kvinna.
Sussi kände på sig nu, att denna stund med sin bror var unik. Liknande stunder skulle hon inte kunna få. Varför inte? Vad hade hennes bror gjort för att förändra det liv dem nu hade. Moderna var ute vid ytterdörren och pratade med några människor samtidigt som hon kände hur den fräna kaffedoften trängde in i rummet. Brodern lyfte sakta på huvudet och munnen rörde sig men det enda hon kunde höra var rasplande nonsensord.
Plötsligt flög dörren upp bakom henne som modern försiktigt stängt.
”Karl Sanders!?” skrek mannen ut. ”är personen där Karl Sanders!?”
Systern slängde en förtvivlad blick till sin bror. Det var Karl Sanders. Hon bekräftade aldrig det. Hon kände som att detta var en av dessa frågor hon iblan fick av sina lärare. En fråga som det personen ställde redan visste svaret på, för visst var det Karl Sanders som låg där med en frågande och nu också en ursäktande blick.

Mannen drog upp brodern, Det såg ut som att han förväntade sig ett motstånd för när Karl hjälplöst ramlade ner till golvet höjde polisen sina ögonbryn frågande; är verkligen detta mannen vi söker?

Systern hade kastat sig in i ett hörn av rummet och beskådade nu hur en man i mörk uniform lyfte upp hennes bror. Hon såg hur han försökte få ett ordentligt fästa samtidigt som hans fötter gled iväg i spyan som hennes bror nyss kastat upp.

Hon såg sin mor skrika åt honom att ge fan i att röra han och att hon tänkte stämma hela svenska rättsväsendet samtidigt som en annan polis tvingade henne bort från rummet. Hon såg hur mannen tvingade hennes brors händer in i ett par handklovar. Samtidigt som de slöt om hennes brors händer hörde hon hur brödrsoten slängde ut brödskivor som modern förberett. Polisen som höll fast i modern tappade plötsligt greppet.

Mannen släppte sonen som han nu börjat lyfta upp för att få undan modern. Systern som nu var så nära väggen det gick begravde händerna i ansiktet.Taggar: sk(ö)nlitteratur, studentnovell.blogg.se, is what it is