Kossornas Planet är ett relativt ny-startat program i Sveriges Radio P1. Som de flesta av deras program finns KP även tillgängligt som podcast, varför det förekommer här. KP är ett program om miljön, om hur man kan tänka och agera mer ekoriktigt. Om vad som är praktiskt och opraktiskt och vad som görs och bör göras av företag, myndigheter och gemeneman.

Programledarna Lena Nordlund och Christer Engqvist håller en lättsam ton och försöker inte mässa utan intar snarare rollen som den glada amatören som vill bli bättre men vet inte alltid hur man ska gå till väga. De intervjuar forskare, beslutsfattare och experter så väl som vanliga människor (eller tja, Göteborgare, om man nu kan kalla dem för vanliga ;P ).

Efter varje program finns det troligtvis minst ett par förbättringar som du kommer kunna göra direkt utan något större besvär, och som du kommer kunna se vitsen med och kanske - som i det inledande programmet där det handlar om elförbrukning - kunna spara en slant på köpet.

Ett program väl värt att lyssna på varje vecka, underhållande och viktigt.
Mer om Kossornas Planet

"On a long enough timeline, the survival rate for everyone drops to zero." - säger berättarrösten i Fight Club. Lika så minskar ett spels värde i takt med att det blir trumfat så väl grafiskt som spel-mässigt av sina efterföljare. Det verkar nästan som att Valve var mycket medvetna om detta när det, till synes mycket ödmjukt döpte deras största spelserie till just half-life. Ett nu hundra år gammalt uttryck (myntades 1907) som anger halveringstiden, alltså den tid det tar för ett ämne - oftast av det radioaktiva slaget - att reduceras till halva dess ursprungliga värde. Å andra sidan, med tanke på att dessa spel står sig så väl efter en så lång tid (med spelmått mätt), är det kanske snarare ämnat som kritik riktat mot dess konkurrenter, eftersom Valve jobbat hårt för att se till att deras spel klarar tidens tand vilket andra sällan gör.

Det är talande när ett tre-år gammalt spel får mig att totalt negligera Metroid Prime 3: spelet som sägs bevisa att Wii är en mycket duglig plattform för FPS-spel; spelet som är det första från Nintendo efter Wii Sports som utnyttjar Wii-kontrollerna i någon större utsträckning; spelet som jag längtat efter sedan det först antytts vara på väg, i och med att Wiimoten visades upp för två år sedan.

Jag har tidigare skrivit om hur fantastiskt Half-Life 2 är, och hur de spel som då visades upp för Xbox 360 var riktigt skrattretande i jämförelse. Då var jag förvånad att det fortfarande inte fanns något som kunde mäta sig med Half-Life 2:s bandesign, hur Havok fysiken användes, samt den suveräna grafiska stilen, karaktärerna och dialogen som var så mycket bättre än något annat jag upplevt. Det som är verkligen fantastiskt och aningen oroväckande är, att efter ytterligare två år är det fortfarande sant. Jag menar, visst det har kommit ett antal grymma spel sedan Half-Life 2: The Elder Scrolls IV: Oblivion använder till exempel också Havok fysikmotorn men utnyttjar den inte särskilt väl; Unreal Engine 3 spel som Gears of War och BioShock ser verkligen bra ut, men jag tycker deras stela och statiska miljöer och relativt tråkiga bandesign är en besvikelse. BioShock har en del intressanta idéer och en bra story, men känns ändå inte lika trollbindande som Half-Life serien gör.

Half-Life 2 och Episode One är det enda spelen jag spelat om sedan NES-tiden. Den andra gången - nu via den fantastiskt prisvärda Orange Box på 360:n - var minst lika fantastisk som första gången, och cementerar ännu en gång fast HL2 i min hjärna som det bästa spelet som någonsin gjorts, och det drar till och med ifrån mina andra två favoriter The Secret of Monkey Island 2: LeChuck's Revenge och Advance Wars. Nu när jag har spelat Episode One precis efter Half-Life 2 blir det väldigt tydligt att EP1 inte riktigt lyckas hålla samma fenomenalt höga kvalité som dess föregångare. Men tro inte för den delen att det på något sätt är dåligt, det är fortfarande ruskigt kul, men allt för mycket känns igen som delar ur Half-Life 2 men med lite annorlunda bandesign. De nya greppet i Ep1 vilket Valve döpt till "single-player co-op" (spelas tillsammans med AI:n som styr Alyx) är ett trevligt och väl genomfört tilllägg.

"On a side note, it's been a while since I sat in front of my computer to play a game, and man is my desk way to low! Hello Carpal Tunnel Syndrome! Sure I should get a new desk, but besides the height I'm quite happy with it, and for some reason, sitting at it to surf or work with images I don't feel that there is a problem. So what I would REALLY like, is to not be tempted to play games on my PC, because I have no love of keeping up with the latest hardware either, so if only there was a console that could play the few PC games I don't want to miss that require mouse-control... oh wait, there is! Well, will be soon...."

Så avslutade jag min Half-Life 2: Episode One recension som jag skrev på 1Up för ett och ett halvt år sedan. Ser man på, här sitter jag nu och spelar Half-Life 2: Episode Two på en konsol, efter att ha just avslutat Half-Life 2 och Episode One på den samma. Visst, när jag skrev den där texten hoppades jag på en Wii-version av Half-Life 2 och med tanke på att Metroid Prime 3 bevisat för de flesta att kontrollerna inte är något problem så är det fortfarande något som jag inte kan utesluta helt och hållet. Däremot skulle jag hellre se en konvertering av Portal till Wii efter som det skulle vara fullt möjligt utan några större grafiska förändringar och istället se en version av Half-Life 2 plus episoderna till "Wii Too" (även om Nintendo aldrig skulle välja ett så uppenbart namn) som kommer kunna göra grafiken rättvisa.

När jag läste Edge magazine's The Best 100 Videogames här om dagen stötte jag på vad jag anser vara den mest innovativa titeln till GameCube. Ett spel jag var tvungen att köpa ett riktigt skräpspel för att få, men det känns som ett litet pris att betala med tanke hur mycket underhållning det möjliggjorde. Spelet är Pac Man Vs, ett spel vars interaktion mellan två konsoller (GBA och GC) än idag inte har överträffats. Har du inte har koll på vad Pac Man Vs är kan du läsa om det här och kom sen genast tillbaka, okej?

Upplyst? Bra, då går vi vidare.

Jag har varit sugen på att köra Pac Man Vs ett tag nu. Min Wii tar visserligen gladligen emot skivan, men jag behöver ju även koppla upp tre GC-kontroller och en GBA... Jag har två WaveBirds laddade och redo, en tredje kontroller skulle jag dock behöva be att få tillbaka från min syster som lånat min GameCube. Slutligen (och kanske viktigast av allt) behöver jag få tillbaka min GBA från en kompis son lånade den i samband med att DS:n släpptes. Sen har vi ju det faktum att jag kommer ha kablarna överallt, personen som kör som Pac Man måste sitta relativt nära Wii:n - vilket mer eller mindre innebär att alla måste det eftersom rollerna kommer skifta med tiden...

Du kanske undrar "Va fan är det du vill da?" Jag vill ha en Wii-make *hutter* av Pac Man Vs... och eftersom GBA:n naturligtvis bör ersättas av DS vad sägs om namnent Pac Man WiiDS... inte? Jag kanske ska lämna uppgiften att komma på ett bra namn åt NamcoBandai och Nintendo.

Så varför skulle det vara en strålande idé att göra en ny version av Pac Man Vs, förutom att tillgodose mitt behov av trådlöst spelande? Mina belägg:

- Alla och hans morsa (rent ordagrant faktiskt) har en DS
- Alla och hans morsa (rent ordagrant faktiskt) vill ha en Wii
- Alla och hans morsa (... du hajar) känner igen Pac Man - väldens mest igenkännbara dator\tv- spels karaktär.
- Alla och hans morsa kan\har spelat Pac Man. Ett spel som tilltalar alla, oavsett kön eller spelvana.

Ja, jag vet att det är på gång till DS i den versionen av Namco Museum, och jag betvivlar inte att det kommer vara ruskigt kul. Men det här är ett spel som är tänkt att spelas på en soffa framför en TV som alla kan se, och kontrasterande med en GBA skärm som bara en kan se. Personligen har jag heller ingen lust att försöka samla tre vänner som har varsin DS för att dra igång ett parti, jag vill kunna bjuda in vilka som helst av mina vänner, eller kunna ta med mig min Wii och DS till jobbet och inte behöva lita på att det finns andra där med den nödvändiga hårdvaran (för det gör det inte).

Att Vs inte slog på bred front och att det ofta blir förbisett som en av spelhistoriens största innovationer bör inte avskräcka the big N:s från att försöka igen. Vs var en svår produkt att sälja; det krävde en Nintendo GameCube Game Boy Advance Cable (var det verkligen det bästa namnet de kunde komma på?) som inte var till mycket annan nytta - visst Crystal Chronicles och Four Swords i all ära, men samma problem uppstod där: du behövde fyra NGCGBAC kablar och fyra GBA att spel med - i stort sett alla andra spel som hade någon form av stöd för GBA-till-GC kopplingen använde den i bästa fall för poänglöst krimskrams, och i värsta fall som ett sätt att tvinga dig att köpa två versioner av samma spel för att komma åt bonus material. Men problemen slutade inte där, Pac Man Vs må vara ett underbart spel, men det är trots allt ett ganska simpelt spel som knappast kunde säljas för lika mycket som ett vanligt spel, och att sälja det för de kanske 100 spänn man skulle kunna tänka sig att betala var nog inte ekonomiskt försvarbart (med tanke på produktions & distributions kostnader).

Vilket för mig in på mina slutliga och kanske viktigaste anledningar till varför Vs skulle vara ett perfekt Wii-spel. Jag har redan nämnt att det bör nyttja DS istället för GBA vilket medför den uppenbara fördelen av en extra skärm som skulle kunna användas antingen till att utöka spelplanen, eller för att flytta undan statistik och annan data. En viktigare punkt är dock att den skulle kunna koppla sig trådlöst mot Wii:n - en funktionalitet som utlovats men som vi inte sett mycket av. Det här skulle kunna vara det perfekta launch-spelet för det, och röja vägen för en funktionalitet som alla i princip älskade men som var en administrativ mardröm när den introducerades före sin tid med förra generationens hårdvara - det här är ju en funktionalitet som även PS3-PSP duon har i faggorna... Vad är det som säger att spel inte kan utvecklas av tredje-parts utvecklare för att stödja bägge?

Sist har vi då distributionssättet... ja visst! Wii Software (a.k.a. Wii Ware för jenkarna) så klart. Kan du tänka dig ett bättre launch-spel för den servicen? Som introducerar bägge dessa features - DS-till-Wii kopplingen så väl som Wii Software med spelvärldens främsta maskot (ledsen Mario men du kan få vara kommentator även denna gång). Namco, Nintendo... DO IT!

But wait there's more.

Super Paper Mario har snurrat en hel del i min Wii nyligen, så idén slog mig att en Pac Man tolkat enligt Paper Mario stilen borde fungerar rätt bra. 2D-3D aspekten av Pac Man Vs fick mig att börja fundera över hur Super Paper Mario mekanismen kunde nyttjas i Pac Man. Ni får ha lite överseende med detta för jag har inte lagt ner tillräckligt med tid för att designa ett helt spel - men känns inte Pac Man som ett ypperligt koncept att göra en "Paper"-version av? Några idéer:

- Pac Man skulle se riktigt bra ut med Paper Mario estetiken, jag menar det är redan rätt nära.
- Pac Man skulle, precis som Paper Mario, växla till 3D: Det skulle kunna vara en förmåga han får genom att äta Power Pellets, eller kanske helt enkelt enligt timer principen som används i SPM; Pac Man skulle kunna använda den förmågan till att attackera spöken från "sidan", eller kanske helt enkelt för att fly / gena.
- Banorna skulle kunna var ihåliga kuber i vilka Pac Man kan förflytta sig fritt i alla tre dimensionerna (väggar bör ju så klart fortfarande hindra honom dock), medans spökena endast rör sig på 2D-plan. Kanske finns det en metod för dem att byta plan eller så rör sig olika spöken på olika plan helt ovetande om varandra.

Det var allt för stunden. Låt höra dina tankar.

Varning, följande inlägg innehåller grova generaliseranden och skamlösa fördomar. You've been warned.

Väntkorven måste vara ett helt och fullt svenskt påfund. I andra länder är man nog antingen mer stoisk (säg ryssland\Japan), eller bortskämd med att få sin mat innan man hunnit välja kreditkort att betala med (tänk United States of George W.). I Sverige är vi för veka för att vänta och för fega för att klaga - och har därför uppfunnit väntkorven.

Just nu väntar jag själv otåligt på att BioShock ska släppas på fredag, och har sökt efter en duglig vänt-korv till spel. De senaste dagarna har jag försökt med Gears of War (orkar inte ta mig förbi en viss machinegun turret på hard-core utan att köra Co-Op), Mercenaries (kul men jag kan inte bli tillräckligt engagera när det är mindre än en vecka innan jag lägger det åt sidan igen), Bully (välgjort men för rörigt för min smak), Disgea (det var lite för länge sen jag spelade det, och nu minns jag knappt hur man gör, det går åt fanders direkt - jag ger upp) samt Odin Sphere (är inte riktigt på humör för all button-mashing).

Efter närmare 200 timmar i Cyrodiil känns Oblivion inte fullt så magiskt längre, få överraskningar kvarstår. Men det är ändå där jag hamnar nu, så här innan nästa stora release. Det känns som en oförtjänt roll för ett så högaktningsvärt spel, att bli degraderad till väntkorvstatus, men säger ändå en del om hur lättillgängligt och anpassningsbart det är trotts sitt djup. För det är ju det man vill ha: något som är lätt att plocka upp för en kortare tid och som ger en just den typen av upplevelse man vill ha; något som intresserar utan att engagera för mycket och som kan fungera som en "pallet cleanser" mellan mega-titlarna.

Nu är ju inte direkt Oblivion det första spel jag skulle tänka på om någon bad mig om ett spel som uppfyller ovan önskemål, men ändå passar det väldigt bra. Som ett par magiker som jag tjuvlyssnade på i Bravil sa:
Magiker 1: "I recently visited Cheydinhall"
Magiker 2: "I find that hard to believe!"