Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Hans Li Engnell

Registrerad: 16 jan 2002 18:10 Senaste besök: I dag 19:16 Online: Nej

Tyresö www.frispel.net

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

När uppföljare är onödiga

Hans Li Engnell 5 feb 2018 09:01476 visningarKommentera: 0 !

Spel har alltid varit en dyr hobby. När jag som tioåring köpte mitt första TV-spel för egna pengar landade det på 428 kr. Det var mycket pengar för 25 år sedan.

Sonic 2 gav sannerligen valuta för pengarna, och genom åren har spelen blivit både större och längre. Ingen kan påstå att spel som The Witcher 3 och GTA V inte ger tillbaka bra per investerad krona.

Men det finns något jag stör mig på, och det är stressen i att få ut uppföljare till spel som egentligen inte alls behöver ersättas av ett nytt spel under överskådlig tid.

Microsoft är stora syndare i denna mindre ädla konst. De har under denna generation gett ut ett nytt Forza varje år. Xbox One lanserades med Forza Motorsport 5, en kompetent racingsimulator (i brist på ett bättre ord) som kändes lite som mellan generationer. 2014 var det dags för Forza Horizon 2, året därefter Forza Motorsport 6, sedan Forza Horizon 3... Och så har det fortsatt. Sålunda räknar vi alla med ett Forza Horizon 4 nu under 2018.

Att släppa årliga uppdateringar av FIFA och NHL är en sak. Även om det förstås vore möjligt att möta alla årliga lagförändringar genom simpelt dlc i fjolårets version, är båda serierna storsäljare som EA naturligtvis vill hålla levande genom årliga releaser. Det är så de tjänar pengar.



Fört ett racingspel finns inte det behovet. Forza Horizon 3 har fått flera alldeles utmärka dlc som visar hur det går att förlänga livet på ett spel. Både vinterbanorna i Blizzard Mountain och det fenomenala Hot Wheels har gjort att FH3 nästan känns som ett nytt spel. Variationen är makalös, men den förutsätter att spelet i grunden är brett och tilltalande.

Nintendo har förstått det här. I stället för att släppa Mario Kart 9 till Switch släppte de en konvertering av Wii U-spelet Mario Kart 8. Billigare, förstås. Men också en sorts markering mot att alla spel faktiskt inte behöver uppföljare vart och vartannat år (då var ändå Mario Kart 8 tre år gammalt när Deluxe kom till Switch).

Det hänger förstås också en hel del ihop med vilken hållbarhet ett spel har, men såväl Mario Kart som Forza är spel som i mitt tycke kan spelas år ut och år in.

Kanske är det likadant med Microsofts Forza-serie som det är med EA:s sportspel: att det inte är lönsamt att hålla ett spel levande i flera år med dlc och att det är riktiga uppföljare som folk vill ha.

Jag är förstås själv medskyldig till detta, för visst kommer jag köpa Forza Horizon 4 direkt när det släpps. Å andra sidan hade jag helt ärligt varit lika nöjd med att bara få mer dlc till mitt nuvarande spel. Strukturen och grunden finns ju redan där, det behövs bara mer innehåll.

Detta är ingen uppmaning till bojkott av uppföljare, långt därifrån. Däremot funderar jag ofta över om den eller den uppföljaren egentligen var nödvändig just nu, om den över huvud taget tillför något.

Lite så känns det när jag sätter mig ned med Forza Motorsport 7. Det är inget fel på det här spelet. Men jag hade i ärlighetens namn lika gärna kunnat spela del 6.Taggar: Forza, Xbox One, Nintendo, Mario Kart

På olika planeter

Hans Li Engnell 18 jan 2018 08:20960 visningarKommentera: 8 !

Med Nintendo Labo kan jag konstatera att jag och Nintendo befinner oss på olika planeter.

Jag har aldrig varit ett Nintendo-fan i den meningen att jag förbokat alla deras konsoler, köpt alla nya Super Mario och Zelda och angripit folk som varit kritiska mot dem.

Med stigande ålder har jag däremot förstått vad som gjort Nintendo stora, kunnat hylla en del av deras koncept och uppskattat det sätt på vilket de ibland driver spelbranschen framåt.

Spelmässigt har jag haft ett rätt begränsat intresse av det mesta som Nintendo ger ut, men framför allt har jag inte kunnat motivera ett köp av deras konsoler för att spela just deras spel.

Detta konstaterande upplevs nästan som kränkande för vissa. Nintendo är lite av spelbranschens gullegrisar, vilket betyder att de behandlas med mer överseende än Sony och framför allt Microsoft. De har troligen de mest aktiva fanboysen, och man kan lita på att de finns där för att gå i svaromål ifall någon kritiserar Nintendo. Jag har upplevt det på NeoGAF och det verkar vara ungefär likadant på nya ResetEra.

Föreställningen att Nintendo står för "glädje" medan Microsoft står för "girighet" lever märkligt nog kvar. Trots att Nintendo nu är Japans rikaste företag och tar 750 kronor för en handkontroll.

Med Switch är Nintendo tillbaka på banan på allvar igen, och det är naturligtvis bra både för dem och för hela industrin. Spelbranschen mår bra av flera framgångsrika aktörer som gör sin grej.

När Nintendo nu släpper en ny serie DIY-leksaker som tillbehör till sin Switch påminns jag dock om varför jag och Nintendo aldrig riktigt har klickat. Nintendo Labo är det senaste tillskottet av udda prylar som verkligen känns ”Nintendo”, och företagets historia som leksakstillverkare har blivit alltmer uppenbar sedan de började släppa Amiibo-figurer.

Det är förmodligen klokt att knyta an till denna historia. Nintendo Labo är en produkt skulle ha känts helt apart till Xbox One och väldigt udda till PlayStation 4 (om vi tänker bort hur den ens skulle fungera rent praktiskt). Till Switch känns den däremot helt naturlig.

Det är uppenbart att Nintendo Labo är riktat till yngre barn, inte till 35-åriga gubbar som mest av allt vill ha 4K-grafik och blir hård i brallan bara någon nämner ”teraflops”. Men många fullvuxna män kommer köpa detta ändå, oavsett om de har barn eller inte. Vilket jag finner lite intressant.

Nintendo Labo är inte bara en väldigt typisk Nintendo-produkt utan skulle också kunna sägas vara ett slags utsträckt finger till branschens jakt efter högre upplösning och virtuella verkligheter. Medan Sony släpper en VR-hjälm till sin PS4 och Microsoft experimenterar med sjukt imponerande AR i HoloLens, satsar alltså Nintendo på interaktiv wellpapp.

Kommer Nintendo Labo bli en framgång? Mycket möjligt. Presentationsfilmen har i alla fall fått fina omdömen i mainstreammedia, och för lite yngre barn är detta förmodligen riktigt kul. Även om prislappen 70-80 dollar kan verka galet mycket för formbar wellpapp är det ändå en avsevärt billigare present än en PlayStation VR. Och HoloLens går ju ändå inte att köpa för pengar.

Personligen har jag ända sedan Wii släpptes för över tio år sedan känt att jag inte tillhör Nintendos målgrupp. Med Nintendo Labo kan jag konstatera att jag och Nintendo befinner oss på olika planeter. Men vi trivs onekligen rätt bra båda två utan att mötas.Taggar: Nintendo, switch

Surface Laptop är vacker, dyr och älskvärd

Hans Li Engnell 29 dec 2017 09:211257 visningarKommentera: 9 !

Så smäcker att man vill älska ömt med den. Ungefär så skulle jag beskriva Microsofts Surface Laptop.

En sak ska sägas med en gång. Surface Laptop är en nischprodukt och är inte tänkt att bli marknadsledande (Microsoft vill inte gärna reta sina partners i onödan). Däremot kan Surface-serien ses som Microsofts försök att visa för HP, Asus och de övriga hur surfplattor och datorer med Windows ska se ut.

Jag hade sneglat på Surface Laptop länge. Kollat videorecension efter videorecension. Blivit bekant dess styrkor och brister. Själv kör jag Mac sedan nästan ett decennium tillbaka, men frugan vill ha Windows då många av de appar hon använder inte stöds fullt ut i Mac.

Så det blev en Surface Laptop i julklapp till frun. 15 000 kr är hiskeligt mycket för en laptop med tämligen ordinär prestanda, men efter åratal av bekymmer med en Samsungdator för knappt halva priset kändes det som att det var dags att satsa på kvalitet till den bättre hälften.

Så vad får man förutom marknadens snyggaste dator? Från start ingår endast Windows 10 S, en begränsad budgetversion av nya Windows som enbart fungerar med Microsofts egna appar från Microsoft Store.

Säkert och tryggt, hävdar Microsoft. Begränsande, tycker de flesta andra. Lyckligtvis finns möjligheten att uppgradera till Windows 10 Pro kostnadsfritt, och det tar faktiskt bara några minuter.



Surface Laptop har en tryckkänslig skärm som är helt fantastisk. Jag trodde att den funktionen skulle vara rätt meningslös på en dator vars skärm inte går att ta loss som den på Surface Book eller vända runt, som på HP Spectre X360. Men det visar sig att det faktiskt är bekvämt även på en vanlig laptop att kunna scrolla eller navigera med fingrarna, i synnerhet i soffan om man inte har en mus tillgänglig.

Styrkan i Surface Laptop är onekligen dess smidiga och tilltalande design. Den finns i fyra färger, jag köpte den vinröda. Storleksmässigt är den något mindre än en 13,5-tums MacBook och med lite kantigare sidor.

Nackdelarna, då? Ja, förutom prislappen har Surface Laptop en rad tillkortakommanden som jag vägde in när jag köpte den.

En sådan är att den endast har en ynka usb-port. Ytterligare en sitter visserligen på laddaren, men några fler portar hade verkligen inte skadat. Annat som saknas är SD-kortplats, även om detta är lätt att lösa med en miniadapter via usb. Det finns även en Surface Dock som kan köpas separat för den som vill ha fler alternativ, men den kostar över 2 000 kr vilket lär avskräcka de flesta.

Mest uppmärksamhet har Surface Laptop kanske fått för det alcantara-tyg som Microsoft klätt den med. Frågetecken har rests kring dess hållbarhet. Tyget är samma som används interiört i vissa bilar, så det borde klara det mesta. Tester visar också att det är vattenfrånstötande. Det går inte att komma ifrån att det är betydligt skönare med ett tyg än kall metall mot händerna, men tiden får utvisa om det var ett misstag eller genidrag.

Efter blott några dagars användning är intrycket av Surface Laptop mestadels positivt. Men prislappen och några begränsningar gör att den inte kan rekommenderas till alla.Taggar: Microsoft, datorer, Surface

Spel i jul

Hans Li Engnell 20 dec 2017 12:211393 visningarKommentera: 3 !

Första julen i huset, första julen med alla spel samlade på ett och samma ställe. Och ändå kanske det inte blir så mycket spelat alls.

Denna jul är lite ovanlig. Vi är tre i stället för två, och nytillskottet råkar vara några månader gammalt i behov av konstant uppmärksamhet (när han inte snarksover).

Med lite tur kommer det finnas tid för lite spel i alla fall. Det återstår att se hur mycket som hinns med, men det är åtminstone en ambition att sätta tänderna i ett antal av nedanstående spel. Allt för att höja julstämningen, givetvis.

Dead Rising 4
Dead Rising 4 är avklarat sedan tidigare, men nu är det dags att ta en titt på Franks stora paket. Jul, zombier och en Frank West med tidernas vapenarsenal där bara fantasin sätter gränser. Detta är som klippt och skuret på en julhelg.

Sonic 3
Det är långt ifrån bara Sonic som har fina vinterbanor i plattformsvärlden. Men Ice Cap Zone är en av pixelgrafikens allra vackraste vinterbanor som känns så där underbart vinterlik och mysig. Musiken bidrar mycket till det. Nästan 25 år senare är detta fortfarande smått magiskt.



Rise of the Tomb Raider
Lara Croft klättrar till en bergstopp, faller och hamnar i vildmarken, ensam. Hon pulsar genom snön, huttrar och håller om sig själv för att försöka hålla värmen. Hon försöker leta något för att kunna bygga ett vindskydd och göra upp eld för att överleva.

Och i fjärran – eller är det nära? – hörs vargarnas ylande. Dessutom finns det en björn som vaknat på fel sida att tampas med.

Trots att det varit skralt med snö utanför fönstret än så länge dras jag tillbaka in i Laras kamp för överlevnad. Ännu en gång ska jag bekämpa kylan. Och det görs förträffligt i värmen i mitt eget vardagsrum med en handkontroll och en kopp hett te.

Tearaway Unfolded
En bortglömd diamant till PlayStation 4. Inte jättemycket vinter i detta spel, men myspys och ren och skär spelglädje som inte mycket generation kan mäta sig med. Sådant behövs också mellan glöggen och skumtomtarna.

Vilka spel kommer du avnjuta under denna jul?Taggar: Tearaway, Tomb Raider, Sonic

25 år senare

Hans Li Engnell 24 nov 2017 14:312312 visningarKommentera: 0 !

Mega Drive-spelet Sonic the Hedgehog 2 fyller 25 år och jag känner mig om inte gammal så åtminstone rutinerad.

Det har alltså gått ett kvarts sekel sedan jag beställde Sonic 2 på postorder för 428 av mina egna riksdaler. Ett skrämmande konstaterande, och men roligt då det visar hur ett intresse kan hålla i sig genom vått och torrt, mörkt och ljust, genom livets alla faser.

Mitt spelintresse föddes visserligen inte där och då, det hade redan börjat med det första Sonic the Hedgehog och kanske rent av lite tidigare, även om jag har svårt att peka på exakt när i så fall. Men det var här det tog fart på allvar.

Jag var fast som Sega-fanboy, älskade allt som spottades ut av det japanska företaget (även om jag inte hade råd att köpa mer än en bråkdel av spelen som kom) och fick varma känslor i magen bara av att se Segas klassiska logotyp.



I dag är allt så annorlunda. Mina känslor för Sonic har svalnat betänkligt, och Sega är förstås inte alls vad de en gång var. Det modiga, kaxiga och lite galna företag jag kom att älska finns inte längre.

Sonic finns knappt längre heller. Han har muterats till något som knappt går att känna igen.

Vi som älskade Sonic för vad han var då i början av 90-talet har med viss sorg i blicken fått bevittna hur Sonic Team har misshandlat den stackars igelkotten gång efter gång, och alltid med löften om att de nästa gång minsann ska få till det. Nästa gång ska det bli bra.

Men nej, det blir aldrig bra. Det behövdes ett projekt som Sonic Mania för att toppa eller åtminstone nå samma nivå av spelglädje som de klassiska Mega Drive-spelen.

Så här i efterhand är Sonic 2 fortfarande ett briljant spel. Men det når inte riktigt mästerverket Sonic 3 & Knuckles.Taggar: Sega, Sonic, Retro

Tidigare inlägg

1 2 3 4 5 ... 9 | nästa | sista

Comebacken

30 okt 2017 12:447

Det är tydligt att företag ofta är som bäst efter att de har...

När vi tappar hakan

25 okt 2017 09:538

Det händer inte ofta, förmodligen bara någon enstaka gång per...

Vips har jag förbokat Super Lucky's Tale

5 okt 2017 21:4812

Jag har inte varit överdrivet entusiastisk inför Super Lucky's...

Level Up!

22 sep 2017 15:083

I många år har jag funderat över vad ett framtida barn kommer ärva...

Våra skämsspel

17 aug 2017 15:4712

Alla gillar vi något som vi skäms lite för. Som är lite pinsamt...

Enklast vinner

28 jul 2017 10:043

Något historien lärt oss är att det är notoriskt svårt att spå...

Livet, spelen och samlingen

17 jul 2017 18:247

Att flytta är inte bara ett sätt att ta steg framåt i livet. Det...

Apokalypsen och vi

11 jul 2017 09:061

När VMA-larmet gick över Stockholms län häromkvällen påmindes jag...

Jag hittade ett kvitto...

24 jun 2017 08:1910

Åren går. Men spåren består. Webhallen har funnits länge, och det...

Mätta Sony, otillräckliga Microsoft och obegripliga Nintendo

15 jun 2017 15:256

E3 2017 kändes som något av ett mellanår. De jättestora...

Mer än en förlorad generation

23 maj 2017 21:121

Det svänger fort ibland. Jag minns när Nokia var mobiltelefonernas...

Var Kinect en katastrof?

18 apr 2017 16:274

I en intervju...

De var Microsoft och de skulle ta över allt

14 mar 2017 16:004

När den europeiska lanseringen av Xbox i dag fyller 15 år finns...

I det nya huset ska allt få plats...

25 feb 2017 19:167

Jag har nämnt det vid några tillfällen tidigare. Min spelsamling är...

De små spelen som räddar mig

23 feb 2017 14:520

En av årets största exklusiva spellanseringar, Guerillas Horizon...

Microsoft bör försena Scorpio

5 feb 2017 09:449

Kinda funny games har en...

Nintendos sista konsol

16 jan 2017 20:1025

Är Switch Nintendos Dreamcast? Inte i betydelsen den där maskinen...

Spela mer 2017

25 dec 2016 16:023

Vi brukar inte skriva önskelistor till varandra till jul. Däremot...

Länge leve vår hobby

16 dec 2016 18:324

Så här års sammanställs det listor över årets bästa spel - och årets...

1 2 3 4 5 ... 9 | nästa | sista