Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Hans Li Engnell

Registrerad: 16 jan 2002 18:10 Senaste besök: I dag 08:45 Online: Nej

Tyresö www.frispel.net

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Game Pass kan skaka om hela branschen

Hans Li Engnell 15 mar 2018 09:451037 visningarKommentera: 8 !

Konsolerna har varit dödförklarade många gånger om. Vi har hört att "denna generation blir den sista" och ändå ser vi hur spelkonsoler fortsätter att vara en viktig och framgångsrik del av spelbranschen.

Framgångarna för inte minst PlayStation 4 och Switch visar på vilken kraft det fortfarande finns i dedikerade spelkonsoler, stationära som bärbara. Med tanke på den tekniska utvecklingen med smartmobiler och paddor är det egentligen rätt fantastiskt.

Faktum är att sättet vi spelar på egentligen inte har förändrats så förfärligt mycket sedan vi satt där med en SNES eller Mega Drive. Det fysiska mediet har överlevt, och med Switch är till och med kassetterna tillbaka i vardagsrummet.

Men det blåser ändå en tydlig vind av förändring, och den leds faktiskt av Microsoft. Phil Spencer har sagt att spel är arv som inte bör gå förlorade. De är minnen för oss som spelade dem när vi var yngre.

Att Spencer utnämnt Voodoo Vince till sitt favoritspel till Xbox beror inte på att det nödvändigtvis var det allra bästa till konsolen utan för de minnen som han förknippar spelet med. Han spelade det med sin dotter, och det är med dessa varma minnen han förknippar Voodoo Vince. Föga förvånande gavs spelet ut på nytt i fjol.

Så här fungerar vi. Jag kan ha särskilda känslor knutna till vissa filmer och spel mot bakgrund av var jag befann mig i livet just då, hur jag mådde, vem jag delade upplevelsen med och så vidare. Att gå tillbaka till samma film eller spel i dag är ofta inte samma upplevelse – men det kan även erbjuda en rätt häftig nostalgikick.

Därför är det viktigt att få tillgång till en så stor del av spelhistorien som möjligt, en historia som annars enbart finns att hitta för den med mycket tid och pengar att lägga på Ebay.

Spelen tillhör ett kulturarv, vår historia. Den är viktig att ta del av för att förstå var nya spel kommer ifrån. Många spel har åldrats förfärligt dåligt och är i princip ospelbara medan andra var så genuint välgjorda i sina fundament när de släpptes att de har klarat tidens tand oerhört väl.

På Xbox One X ser Microsoft inte bara till att tillgängliggöra gamla spel från Xbox och Xbox 360 utan också att förbättra dem. Att se spel som The Witcher 2, Forza Horizon och Crackdown se märkbart snyggare ut på Xbox One X är rätt makalöst.

Detta är knappast något som ger några pengar i Microsofts fickor, men det är både en otrolig fanservice och en viktig insats för hela branschen.

Förutom att erbjuda allt detta har Microsoft lanserat Xbox Game Pass, en Netflixliknande speltjänst för en hundralapp i månaden. Här har vi den riktiga revolutionen som kan komma att skaka om hela branschen på några års sikt.

Jag var positivt inställd när Game pass utannonserades men har ändå blivit överraskad över hur bra tjänsten är. Game Pass är dock mer än bara Netflix för spel eftersom Microsoft lägger till alla sina egna spel, vilket betyder att alla nya exklusiva Xbox One-spel kommer till Game Pass samma dag de släpps. För att sedan bli kvar där. Det är helt galet, och ett minst sagt djärvt drag. Jag undrar lite hur den ekonomiska ekvationen för detta ser ut.

Den som prenumererar behöver alltså inte slänga ut 600 kr på exempelvis Sea of Thieves den 20 mars utan kan nöja sig med att prenumerera på Game Pass. Microsoft måste ha räknat på hur detta kommer påverka spelförsäljningen av de egna exklusiva titlarna. Hur lösningen för expansioner ser ut är ännu lite oklart, men det troliga är att vi får betala för dem (så som det är för expansionen för Super Lucky’s Tale som släppts nu i mars).

Hittills har jag bara spelat ett halvdussin spel på Game Pass, men flera av dem är spel jag aldrig hade köpt i butik och därför troligen aldrig testat om inte Game Pass funnits.

Detta är en ny era. Game Pass kan komma att skaka om hela branschen. Vissa räds att detta kommer bli slutet för de fysiska releaserna av spel, lite som att streamingtjänsterna tog död på videobutiken. Jag hoppas verkligen inte det, för de spel jag tycker om vill jag fortfarande ha i min spelhylla. Och svindyra samlarutgåvor måste vara en lysande affär för utgivarna.

Däremot tror jag att Game Pass som affärsmodell kan komma att bli allt viktigare. En idé är att mindre utgivare kan välja att släppa sina spel på Game Pass först. Tjänsten är också en utmärkt plattform för episodbaserade spelupplevelser, ett sätt att hålla dig kvar som prenumerant precis som serierna på Netflix eller HBO är.

Jag har länge förbryllats över varför inte Nintendo, som har ett ojämförligt rikt arv, har satsat på just detta. Varför de inte har knutit samman sina 8- och 16-bitsspel till sina moderna konsoler genom en smidig tjänst som Game Pass eller något liknande. I stället har Nintendo knutit kundens konto till konsolen vilket gjort att de kunnat sälja gamla spel digitalt om och om igen när de lanserar ny hårdvara. En rätt ful metod för att tjäna pengar, om du frågar mig.

Just nu har vi tre levande plattformar som spretar åt lite olika håll vad gäller utbud och affärsmodell. Nintendo Switch kan beskrivas som rätt konservativ. Nintendo har ett år efter lanseringen fortfarande inte kommit igång med någon riktig onlinelösning för sin konsol och det tycks inte hålla kunderna tillbaka.

Sony kör vidare i numera invanda hjulspår med fokus på ett fantastiskt brett spelutbud och med VR som ett slags sidospår. Microsoft fokuserar å sin sida alltmer på tjänster, vilket nog ska ses som en konsekvens av att de inte har kunnat konkurrera med spel denna generation.

Huruvida Sony och Nintendo följer efter beror helt och hållet på hur framgångsrik Game Pass blir. I nuläget finns egentligen ingen anledning för Sony att göra något liknande, de tjänar redan storkovan på sina exklusiva titlar. Nintendos framgångar med Switch manar inte heller till förändring.

Vi har redan drygt fyra år in i generationen och PS4 är den dominerande kraften på marknaden. Game Pass lär inte ändra på detta maktförhållande utan ska snarare ses som Microsofts steg in i framtiden till nästa Xbox.

Spelbranschen kan komma att se annorlunda ut om bara några år. Och allt kan ha börjat med Xbox Game Pass.Taggar: Xbox, Microsoft, Sony, Nintendo, Game Pass

En spelbransch för alla

Hans Li Engnell 27 feb 2018 15:371314 visningarKommentera: 4 !

I dessa tider när sociala mediers betydelse för samhällsklimatet växer, och således diskuteras i allt högre grad, har Xbox-chefen Phil Spencer klivit fram och hållit ett tal på DICE Summit som blivit uppmärksammat och delat.

Låt oss börja med huvudpersonen i fråga innan vi går in på ämnet.

Phil Spencer är en person som jag kommit att respektera högt. Inte bara för att han gjort smärre underverk med Xbox One sedan den där minst sagt problemtyngda avtäckningen och lanseringen 2013 utan även för hans öppenhet gentemot fans och media.

Spencer är tillgänglig och ställer upp på intervjuer i tid och otid. Han är själv en aktiv gamer, och begriper vad gamers vill ha, kan branschen inte bara sedd från sitt skrivbord utan med en handkontroll i händerna. Samtalet med Jeff Gerstmann i samband med förra årets E3-mässa var väldigt intressant (kudos till Gerstmann för en väl genomförd intervju, för övrigt).

Intervjuer som denna visar, menar jag, att Phil Spencer är en genuin person på rätt plats. Han pratar inte bara om spel, han förstår spel och ingår själv i det community han älskar och vill utveckla.

Något annat som särskiljer Phil Spencer från forna tiders företrädare i spelkonsolbranschen är att han inte tar varje tillfälle i akt att trycka dit konkurrenterna. Faktum är att jag nog aldrig har hört ett ont ord från hans sida om vare sig Sony eller Nintendo.

Tvärtom har han sagt att Sony förtjänat framgångarna med PS4 - ett uttalande fjärran den hätska ton som fanns förr om åren mellan Sony, Sega och Nintendo. Spencer representerar ett nytt slags ledarskap i en bransch som under lång tid varit både grabbig och omogen.

Det är således signifikativt att Spencer i talet på DICE lyfter fram The Legend of Zelda, Uncharted och The Last of Us som stora spelupplevelser - spel som över huvud taget inte går att spela på någon Xbox-konsol - vid sidan om Microsofts eget Halo.

Spencer har insett det många av oss - jag säger "oss" för jag har varit en del av detta också, även om det är ett tag sedan nu - har blundat för: att det går bra för en konsoltillverkare eller spelutgivare betyder inte att det automatiskt måste gå dåligt för en annan. Och att det går bra för någon är i slutändan bra för hela branschen. Såväl Nintendo som Capcom, EA, Platinum Games, Media Molecule, Sony och Microsoft är ju en del av samma bransch. De är alla beroende av att den växer.

Med detta perspektiv i bakhuvudet känns det logiskt att det var just Phil Spencer som höll det där så kallade keynoteframträdandet. Talet på DICE är unikt i spelbranschen. Jag vet faktiskt inte om jag någonsin hört något liknande tidigare. Spencer går inte bara in på Microsofts egna tillkortakommanden med Xbox One - även om det inte är första gången han medger företagets misstag - utan berör spelkulturen, klimatet och hur vi beter oss mot varandra.

Helt klart har han tagit intryck av #metoo, men oavsett vad som fått honom att fundera över dessa frågor är det välkommet att han gör det och vädrar sina reflektioner öppet.

Spencer kliver in lite för djupt i det identitetspolitiska träsket för att jag ska känna mig helt bekväm med alla hans slutsatser. Jag tror exempelvis att vita inte bara behöver identifiera sig med vita, svarta med svarta, kvinnor med kvinnor och så vidare. Den mänskliga identiteten är bredare än så och det är en begränsande syn på människor att ständigt förutsätta att det är vårt yttre som identifierar oss.

Men grundproblematiken han lyfter fram - att många känner sig ovälkomna som gamers bara för att de är svarta, kvinnor eller homosexuella - är otvetydig. Spelbranschen har ett problem här, vilket de få vittnesmål som Spencer tar som exempel är en smärtsamt tydlig indikation på.

Alla vet rimligen detta. Alla vet hur folk beter sig i sociala medier och att detta beteende inte försvinner bara för att någon tar på sig ett headset och spelar över Xbox Live. Det är något med den uppkopplade världen som gör oss så pass distanserade från varandra att vi anser att det är OK att säga saker som vi aldrig skulle säga ansikte mot ansikte till personen i fråga.

Många av de exempel som Spencer tar upp är förfärande. Som att svarta hör av sig och säger att de blir kallade saker så snart andra spelare får veta att de är svarta. Att kvinnor drabbas av samma sak och blir hårdare angripna i spelet - till och med av sina egna teammedlemmar. Så här kan vi inte ha det om branschen ska fortsätta växa och mogna.

Identitetspolitiska analyser åsido är Phil Spencers tal förhoppningsvis en väckarklocka för såväl spelare som utvecklare och utgivare och i bästa fall en startpunkt för en förändring.

Ty spelklimatet behöver förändras, och då menar jag inte att det behövs fler transsexuella actionhjältar eller icke-binära plattformskaraktärer - det är i grunden en rätt trivial fråga som jag tycker att vi överlåter till utvecklarna att själva bestämma. Det jag efterlyser är en större respekt för olikhet. Eller snarare ett ointresse för om din mot- eller medspelare är svart, kvinna, vit, homosexuell eller härstammar från Ytterhogdal. Sådant är fullständigt irrelevant när vi ska mötas i FIFA, Overwatch eller The Division.

Spela. Ha kul ihop. Och bete dig med respekt mot andra. Tänk vad trevligt vi skulle kunna ha tillsammans om alla bara följde dessa enkla trivselråd.

Spencer hävdar att en förändring är en förutsättning för att branschen ska nå den potential den faktiskt har. Men om spelbranschen ska kunna attrahera både spelare och spelutvecklare från minoriteter, krävs faktiskt att dessa inte blir inbjudna med armbågen eller möts av ett högt och ovälkomnande stängsel i form av mobbning och personangrepp.

Vår älskade bransch måste kunna bättre än så. Jag är övertygad om att vi alla kan vara bättre än så.

Taggar: Xbox, Spelbranschen

När uppföljare är onödiga

Hans Li Engnell 5 feb 2018 09:011716 visningarKommentera: 0 !

Spel har alltid varit en dyr hobby. När jag som tioåring köpte mitt första TV-spel för egna pengar landade det på 428 kr. Det var mycket pengar för 25 år sedan.

Sonic 2 gav sannerligen valuta för pengarna, och genom åren har spelen blivit både större och längre. Ingen kan påstå att spel som The Witcher 3 och GTA V inte ger tillbaka bra per investerad krona.

Men det finns något jag stör mig på, och det är stressen i att få ut uppföljare till spel som egentligen inte alls behöver ersättas av ett nytt spel under överskådlig tid.

Microsoft är stora syndare i denna mindre ädla konst. De har under denna generation gett ut ett nytt Forza varje år. Xbox One lanserades med Forza Motorsport 5, en kompetent racingsimulator (i brist på ett bättre ord) som kändes lite som mellan generationer. 2014 var det dags för Forza Horizon 2, året därefter Forza Motorsport 6, sedan Forza Horizon 3... Och så har det fortsatt. Sålunda räknar vi alla med ett Forza Horizon 4 nu under 2018.

Att släppa årliga uppdateringar av FIFA och NHL är en sak. Även om det förstås vore möjligt att möta alla årliga lagförändringar genom simpelt dlc i fjolårets version, är båda serierna storsäljare som EA naturligtvis vill hålla levande genom årliga releaser. Det är så de tjänar pengar.



Fört ett racingspel finns inte det behovet. Forza Horizon 3 har fått flera alldeles utmärka dlc som visar hur det går att förlänga livet på ett spel. Både vinterbanorna i Blizzard Mountain och det fenomenala Hot Wheels har gjort att FH3 nästan känns som ett nytt spel. Variationen är makalös, men den förutsätter att spelet i grunden är brett och tilltalande.

Nintendo har förstått det här. I stället för att släppa Mario Kart 9 till Switch släppte de en konvertering av Wii U-spelet Mario Kart 8. Billigare, förstås. Men också en sorts markering mot att alla spel faktiskt inte behöver uppföljare vart och vartannat år (då var ändå Mario Kart 8 tre år gammalt när Deluxe kom till Switch).

Det hänger förstås också en hel del ihop med vilken hållbarhet ett spel har, men såväl Mario Kart som Forza är spel som i mitt tycke kan spelas år ut och år in.

Kanske är det likadant med Microsofts Forza-serie som det är med EA:s sportspel: att det inte är lönsamt att hålla ett spel levande i flera år med dlc och att det är riktiga uppföljare som folk vill ha.

Jag är förstås själv medskyldig till detta, för visst kommer jag köpa Forza Horizon 4 direkt när det släpps. Å andra sidan hade jag helt ärligt varit lika nöjd med att bara få mer dlc till mitt nuvarande spel. Strukturen och grunden finns ju redan där, det behövs bara mer innehåll.

Detta är ingen uppmaning till bojkott av uppföljare, långt därifrån. Däremot funderar jag ofta över om den eller den uppföljaren egentligen var nödvändig just nu, om den över huvud taget tillför något.

Lite så känns det när jag sätter mig ned med Forza Motorsport 7. Det är inget fel på det här spelet. Men jag hade i ärlighetens namn lika gärna kunnat spela del 6.Taggar: Forza, Xbox One, Nintendo, Mario Kart

På olika planeter

Hans Li Engnell 18 jan 2018 08:202171 visningarKommentera: 8 !

Med Nintendo Labo kan jag konstatera att jag och Nintendo befinner oss på olika planeter.

Jag har aldrig varit ett Nintendo-fan i den meningen att jag förbokat alla deras konsoler, köpt alla nya Super Mario och Zelda och angripit folk som varit kritiska mot dem.

Med stigande ålder har jag däremot förstått vad som gjort Nintendo stora, kunnat hylla en del av deras koncept och uppskattat det sätt på vilket de ibland driver spelbranschen framåt.

Spelmässigt har jag haft ett rätt begränsat intresse av det mesta som Nintendo ger ut, men framför allt har jag inte kunnat motivera ett köp av deras konsoler för att spela just deras spel.

Detta konstaterande upplevs nästan som kränkande för vissa. Nintendo är lite av spelbranschens gullegrisar, vilket betyder att de behandlas med mer överseende än Sony och framför allt Microsoft. De har troligen de mest aktiva fanboysen, och man kan lita på att de finns där för att gå i svaromål ifall någon kritiserar Nintendo. Jag har upplevt det på NeoGAF och det verkar vara ungefär likadant på nya ResetEra.

Föreställningen att Nintendo står för "glädje" medan Microsoft står för "girighet" lever märkligt nog kvar. Trots att Nintendo nu är Japans rikaste företag och tar 750 kronor för en handkontroll.

Med Switch är Nintendo tillbaka på banan på allvar igen, och det är naturligtvis bra både för dem och för hela industrin. Spelbranschen mår bra av flera framgångsrika aktörer som gör sin grej.

När Nintendo nu släpper en ny serie DIY-leksaker som tillbehör till sin Switch påminns jag dock om varför jag och Nintendo aldrig riktigt har klickat. Nintendo Labo är det senaste tillskottet av udda prylar som verkligen känns ”Nintendo”, och företagets historia som leksakstillverkare har blivit alltmer uppenbar sedan de började släppa Amiibo-figurer.

Det är förmodligen klokt att knyta an till denna historia. Nintendo Labo är en produkt skulle ha känts helt apart till Xbox One och väldigt udda till PlayStation 4 (om vi tänker bort hur den ens skulle fungera rent praktiskt). Till Switch känns den däremot helt naturlig.

Det är uppenbart att Nintendo Labo är riktat till yngre barn, inte till 35-åriga gubbar som mest av allt vill ha 4K-grafik och blir hård i brallan bara någon nämner ”teraflops”. Men många fullvuxna män kommer köpa detta ändå, oavsett om de har barn eller inte. Vilket jag finner lite intressant.

Nintendo Labo är inte bara en väldigt typisk Nintendo-produkt utan skulle också kunna sägas vara ett slags utsträckt finger till branschens jakt efter högre upplösning och virtuella verkligheter. Medan Sony släpper en VR-hjälm till sin PS4 och Microsoft experimenterar med sjukt imponerande AR i HoloLens, satsar alltså Nintendo på interaktiv wellpapp.

Kommer Nintendo Labo bli en framgång? Mycket möjligt. Presentationsfilmen har i alla fall fått fina omdömen i mainstreammedia, och för lite yngre barn är detta förmodligen riktigt kul. Även om prislappen 70-80 dollar kan verka galet mycket för formbar wellpapp är det ändå en avsevärt billigare present än en PlayStation VR. Och HoloLens går ju ändå inte att köpa för pengar.

Personligen har jag ända sedan Wii släpptes för över tio år sedan känt att jag inte tillhör Nintendos målgrupp. Med Nintendo Labo kan jag konstatera att jag och Nintendo befinner oss på olika planeter. Men vi trivs onekligen rätt bra båda två utan att mötas.Taggar: Nintendo, switch

Surface Laptop är vacker, dyr och älskvärd

Hans Li Engnell 29 dec 2017 09:212456 visningarKommentera: 9 !

Så smäcker att man vill älska ömt med den. Ungefär så skulle jag beskriva Microsofts Surface Laptop.

En sak ska sägas med en gång. Surface Laptop är en nischprodukt och är inte tänkt att bli marknadsledande (Microsoft vill inte gärna reta sina partners i onödan). Däremot kan Surface-serien ses som Microsofts försök att visa för HP, Asus och de övriga hur surfplattor och datorer med Windows ska se ut.

Jag hade sneglat på Surface Laptop länge. Kollat videorecension efter videorecension. Blivit bekant dess styrkor och brister. Själv kör jag Mac sedan nästan ett decennium tillbaka, men frugan vill ha Windows då många av de appar hon använder inte stöds fullt ut i Mac.

Så det blev en Surface Laptop i julklapp till frun. 15 000 kr är hiskeligt mycket för en laptop med tämligen ordinär prestanda, men efter åratal av bekymmer med en Samsungdator för knappt halva priset kändes det som att det var dags att satsa på kvalitet till den bättre hälften.

Så vad får man förutom marknadens snyggaste dator? Från start ingår endast Windows 10 S, en begränsad budgetversion av nya Windows som enbart fungerar med Microsofts egna appar från Microsoft Store.

Säkert och tryggt, hävdar Microsoft. Begränsande, tycker de flesta andra. Lyckligtvis finns möjligheten att uppgradera till Windows 10 Pro kostnadsfritt, och det tar faktiskt bara några minuter.



Surface Laptop har en tryckkänslig skärm som är helt fantastisk. Jag trodde att den funktionen skulle vara rätt meningslös på en dator vars skärm inte går att ta loss som den på Surface Book eller vända runt, som på HP Spectre X360. Men det visar sig att det faktiskt är bekvämt även på en vanlig laptop att kunna scrolla eller navigera med fingrarna, i synnerhet i soffan om man inte har en mus tillgänglig.

Styrkan i Surface Laptop är onekligen dess smidiga och tilltalande design. Den finns i fyra färger, jag köpte den vinröda. Storleksmässigt är den något mindre än en 13,5-tums MacBook och med lite kantigare sidor.

Nackdelarna, då? Ja, förutom prislappen har Surface Laptop en rad tillkortakommanden som jag vägde in när jag köpte den.

En sådan är att den endast har en ynka usb-port. Ytterligare en sitter visserligen på laddaren, men några fler portar hade verkligen inte skadat. Annat som saknas är SD-kortplats, även om detta är lätt att lösa med en miniadapter via usb. Det finns även en Surface Dock som kan köpas separat för den som vill ha fler alternativ, men den kostar över 2 000 kr vilket lär avskräcka de flesta.

Mest uppmärksamhet har Surface Laptop kanske fått för det alcantara-tyg som Microsoft klätt den med. Frågetecken har rests kring dess hållbarhet. Tyget är samma som används interiört i vissa bilar, så det borde klara det mesta. Tester visar också att det är vattenfrånstötande. Det går inte att komma ifrån att det är betydligt skönare med ett tyg än kall metall mot händerna, men tiden får utvisa om det var ett misstag eller genidrag.

Efter blott några dagars användning är intrycket av Surface Laptop mestadels positivt. Men prislappen och några begränsningar gör att den inte kan rekommenderas till alla.Taggar: Microsoft, datorer, Surface

Tidigare inlägg

1 2 3 4 5 ... 9 | nästa | sista

Spel i jul

20 dec 2017 12:213

Första julen i huset, första julen med alla spel samlade på ett...

25 år senare

24 nov 2017 14:310

Mega Drive-spelet Sonic the Hedgehog 2 fyller 25 år och jag...

Comebacken

30 okt 2017 12:447

Det är tydligt att företag ofta är som bäst efter att de har...

När vi tappar hakan

25 okt 2017 09:538

Det händer inte ofta, förmodligen bara någon enstaka gång per...

Vips har jag förbokat Super Lucky's Tale

5 okt 2017 21:4812

Jag har inte varit överdrivet entusiastisk inför Super Lucky's...

Level Up!

22 sep 2017 15:083

I många år har jag funderat över vad ett framtida barn kommer ärva...

Våra skämsspel

17 aug 2017 15:4712

Alla gillar vi något som vi skäms lite för. Som är lite pinsamt...

Enklast vinner

28 jul 2017 10:043

Något historien lärt oss är att det är notoriskt svårt att spå...

Livet, spelen och samlingen

17 jul 2017 18:247

Att flytta är inte bara ett sätt att ta steg framåt i livet. Det...

Apokalypsen och vi

11 jul 2017 09:061

När VMA-larmet gick över Stockholms län häromkvällen påmindes jag...

Jag hittade ett kvitto...

24 jun 2017 08:1910

Åren går. Men spåren består. Webhallen har funnits länge, och det...

Mätta Sony, otillräckliga Microsoft och obegripliga Nintendo

15 jun 2017 15:256

E3 2017 kändes som något av ett mellanår. De jättestora...

Mer än en förlorad generation

23 maj 2017 21:121

Det svänger fort ibland. Jag minns när Nokia var mobiltelefonernas...

Var Kinect en katastrof?

18 apr 2017 16:274

I en intervju...

De var Microsoft och de skulle ta över allt

14 mar 2017 16:004

När den europeiska lanseringen av Xbox i dag fyller 15 år finns...

I det nya huset ska allt få plats...

25 feb 2017 19:167

Jag har nämnt det vid några tillfällen tidigare. Min spelsamling är...

De små spelen som räddar mig

23 feb 2017 14:520

En av årets största exklusiva spellanseringar, Guerillas Horizon...

Microsoft bör försena Scorpio

5 feb 2017 09:449

Kinda funny games har en...

Nintendos sista konsol

16 jan 2017 20:1025

Är Switch Nintendos Dreamcast? Inte i betydelsen den där maskinen...

1 2 3 4 5 ... 9 | nästa | sista