Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Oskar Skog

Registrerad: 17 sep 2002 13:57 Senaste besök: I dag 10:38 Online: Ja

Malmö Oskar Skog

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Så här spelar du Pokémon Go på Windows Phone

Oskar Skog 11 jul 2016 18:021781 visningarKommentera: 67 !

En snabb guide till Pokémon Go på Windows Phone.

1. Be någon placera ut Pokémon i din närhet.
2. Blunda.
3. "Jag är klar nu, pappa."
4. Öppna ögonen.
5. Leta.
6. Tyck synd om dig själv.
7. Fånga.

Taggar: Pokémon Go, Windows Phone, Nintendo, iOS, Android

Att dela ett PSN-konto (med ett barn)

Oskar Skog 9 nov 2015 20:353453 visningarKommentera: 6 !

Vi spelar Call of Duty: Black Ops 3, jag och pojken.

Det ska ju recenseras.

Och så vill han göra en profilbild.

"Du får inte titta, pappa".
"Det ska jag inte."
"Lovar du?"
"Jag lovar."

Det går 10 minuter.

"Nu kan du titta, pappa."

Och jag vänder mig om.

Han tittar på mig, väldigt stolt.

"Är det inte coolt?"

Och jag försöker le.

Taggar: Pojken, son, LEVEL, Alla spelar, #allaspelar, Oskar Skog, Call of Duty, Black Ops 3, Jimmie Åkesson

"Jag såg ett hakkors, pappa"

Oskar Skog 18 okt 2015 16:284350 visningarKommentera: 20 !

Det här är Oskar och son från LEVEL 12.

Den här texten skrevs efter sommarens resa tillbaka till Arvika. Den jag gör två gånger varje år.

Den där resan i tid.

Arvika är så annorlunda nu mot när jag växte upp där.

Så mycket som är sig likt.

Kanske är det jag.

Vi åkte upp över våra födelsedagar i augusti (han är född dagen innan jag, bara åtskilda i år, och som ni förstår har jag slutat fylla år sedan den dagen han kom) och var där en dryg vecka. Vi är i mitten av oktober nu.

När vi kom hem igen började betan av Black Ops 3 till PS4.

Och så knöts den här berättelsen ihop.

Tankar fick en ram.

Oskar och son

”Det här är det bästa Call of Duty-spelet någonsin, pappa.”

Vi sitter och spelar betan av Call of Duty: Black Ops 3 till PS4 och jag känner att ni behöver ett sammanhang innan vi fortsätter.

Jag vill ju inte att ni ska ta ovanstående uttalande som någon slags sanning utan att samtidigt förstå vad han bygger sina åsikter på.

Hans livsåskådning, om ni så vill.

Ni skulle ju aldrig lägga er röst på Jimmie Åkesson, till exempel, baserat på hans måttsydda kostym och trevliga slips eller hur luftig och lättskött frisyr han presenterade i tv-rutan om ni vetat var han kom från.

Eller hur?

Bra.

Vi måste kräva ett sammanhang och aldrig förlåta gamla synder.

De sitter kvar.

Pojken har spelat Call of Duty: Ghosts och Call of Duty: Advanced Warfare. Det är det han bygger sina åsikter om den här spelserien på.

När vi åkte tillbaka till Arvika i somras fick han testa det första Call of Duty hos farfar. Min pappa spelar fortfarande spel (han har fyllt sextiofem) och det är Call of Duty eller Medal of Honor som gäller.

Så länge spelen handlar om Andra Världskriget så finns de fortfarande kvar på min pappas dator.

Han har Band of Brothers-boxen.

Pappa tröttnade aldrig på de miljöerna, som så många av oss andra gjorde. Nu vill vi att Call of Duty eller Battlefield ska gå tillbaka till rötterna.

Vi är trötta på framtiden. Framtiden är över.

Han stannade kvar i det förflutna.

Min pappa spelar inte online längre. Det handlar inte bara om att servrarna för de här gamla spelen inte är aktiva, han blir dödad så fort han försöker att spela något nytt i multiplayer.

”Alla bara fuskar idag”, säger han.
”De kanske är bättre än du”, säger jag.
”De wallhackar!”

Pojken startade det första Call of Duty och spelade några banor.

Han fick spela ett par timmar på farfars gamla sparfiler. Han hoppade fram och tillbaka mellan uppdrag.

”Det är faktiskt svårt, pappa.”

Sparfilerna är från den svåraste svårighetsgraden.

Jag gick ner till den första våningen av huset och satte mig i soffan och fortsatte att läsa en dålig deckare och lämnade honom där.

”Pappa!”

Jag gick upp till den andra våningen. Jag stampade lite extra i trappan. Jag gjorde det demonstrativt, som det lilla tonårsupproret. När jag kommer tillbaka hem blir jag den som lämnade den lilla staden.

”Vad är det?” sa jag.
”Jag såg ett hakkors.”
”Det är Andra Världskriget, så du slåss mot nazisterna.”
”Är det rasister?”
”Ja.”
”Så jag är The Good Guy?”
”Det är du.”
”Det är tur att det aldrig skulle kunna hända igen, pappa.”
”Hur menar du?”
”Så dum är ju ingen idag.”

Någonstans ler Jimmie ansträngt in i en tv-kamera.

Han har blekt sina tänder en grad för hårt.

Nu är vi hemma igen och spelar betan av Call of Duty: Black Ops 3 till PS4 och jag håller med pojken. Det här är det bästa spelet i Call of Duty-serien, någonsin.

Till skillnad från pojken har jag spelat alla spelen i den här serien och ni kan alltså lita på mig.

Att ha fel ingår inte i mitt jobb.

Jag upptäcker att pojken är löjligt mycket bättre än jag.

”Det är du som är dålig”, säger han.
”De wallhackar!” säger jag.Taggar: Pojken, son, LEVEL, Alla spelar, #allaspelar, Oskar Skog, Call of Duty, Black Ops 3, Jimmie Åkesson

På tal om fotboll

Oskar Skog 30 sep 2015 19:074396 visningarKommentera: 4 !

Jag recenserade Fifa 16 idag.

Det tar mig till Oskar & son från Level 11.

Det är ju märkligt det där med att skriva texter till en tidning. Den krönikan skrev jag i en sommarmånad, för något som är jättelänge sedan. Åtta veckor, en livstid. Och jag märker nu att jag rör vid samma saker i den som i recensionen av Fifa 16.

Om Åshöjdens BK. Om Edward och Jorma.

En del saker sitter så djupt.

Och den där tidningen (Buster) som var det bästa jag visste. Det finns fortfarande massor av gamla nummer kvar i Arvika, i en källare i det huset mina föräldrar bor i nu.

Jag läser dom ibland.

Dom innehåller fortfarande samma drömmar.

Som jag.

Oskar och son

Jag behöver ta en kort omväg för att komma fram till poängen. Ni kommer snart att förstå varför, jag lovar.

När jag var liten ville jag bli racerförare eller fotbollsproffs. Gärna båda två samtidigt, som om det gick att kombinera mina båda intressen på något sätt.

Jag kom aldrig på hur.

Sedan såg jag Ronnie Petterson dö i direktsändning (jag vet att han inte dog i det ögonblicket, men förklara det för något som är åtta år och ser ögonblicket när resterna gummi, glas och metall inte kan innehålla några mirakel alls) under Autodromo Nazionale Monza.

Jag slutade bry mig om bilar.

Jag har inte ens körkort.

Jag gillade inga riktiga fotbollsspelare. De hade så fula frisyrer. Jag hittade alla mina fotbollshjältar i Buster. Benny Guldfot, Barnes United, Bullen, Super-Mac och Åshöjdens BK.

Jag var Jorma och Edward på en och samma gång. Jag var Hitte-Joel.

Det var kanske i det ögonblicket jag började drömma om att bli serietecknare. Och, mer än något annat, om att kunna berätta historier för andra.

Skapa platser som inte finns.

Se hur det gick.

”Kommer du, pappa?” säger pojken.

Han sitter framför tvn och spelar. Det ligger en handkontroll till på bordet och bara väntar på att jag ska flytta mig närmare honom.

”Jag ska bara skriva klart.”
”Det är sommarlov, pappa.”

Det regnar ute, men det är inte bara därför vi sitter inne. Vi har hittat ett nytt favoritspel.

”Jag kommer snart, jag lovar.”
”Men du måste titta om jag säger till.”

Jag lovar att göra det, vilket innebär att jag ofta får vända mig om och titta på repriser.

”Var inte det ett snyggt mål?” säger han.
”Jag har gjort snyggare.”
”Det har du inte!”

Vi bråkar om det ett tag, om vem som är bäst av oss, tills han lägger ner kontrollen, tittar på mig och ler.

”Bevisa det, då”, säger han.

Du tänker kanske att jag borde lärt mig att inte gå på så lätta finter vid det här laget. Särskilt med tanke på min fotbollsbakgrund.

Men innerst inne kanske jag vill bli lurad.

”Okej”, säger jag.

Vi sitter och spelar Rocket League. Det handlar om, för den här texten det så passande ämnet, ett spel där man kör bilar som spelar fotboll mot varandra.

Det är ett spel där alla har samma förutsättningar, alla spelare börjar på samma nivå. Eller plan, om man så vill.

Spelet går att sortera in under V som i Världens bästa spel. Vi fick flytta Splatoon till S för att få plats med Rocket League i arkivet.

Det kan ju bara finnas ett i den mappen.

Vi spelar i lag mot andra spelare online. Vi spelar två mot två och vi vinner mer än vi förlorar och nu kör vi en returmatch mot två spelare som vi precis förlorat mot. Nu ska vi visa dem att de bara hade tur som vann med åtta mål mot våra två.

Pojken kör mot deras mål, han trycker tillbaka dem när de lyckas få undan bollen. Den kommer mot mig.

”Täck bakåt!” säger han.

Han är Edward. Edward skulle aldrig täcka bakåt själv.

Jag står i mål som Hitte-Joel och kör mot bollen som Ronnie Pettersson.

Orädda i sina element.

”Passa!” säger han.

Jag försöker, men träffar bollen snett och den studsar mot väggen och i en hög båge tillbaka mot mig. Mot vårt mål. I ett infall av både en otrolig dumdristighet och ett imponerande mod hoppar jag upp i luften och använder turbon för att flyga mot den.

Jag träffar bollen och den flyger mot mål.

Vi skriker båda två.

”Det var det snyggaste målet jag sett, pappa!”

Jag lägger ner kontrollen, tittar på honom och ler.

”Jag sa ju det.”Taggar: Pojken, son, LEVEL, Alla spelar, #allaspelar, Oskar Skog, Rocket League, Buster, Åshöjdens BK

"Är du rasist, pappa?"

Oskar Skog 31 aug 2015 08:356652 visningarKommentera: 18 !

Det här är Oskar & son från LEVEL 10.

”Är du rasist, pappa?”

Jag stannar upp mitt i en rörelse och känner hur min hjärna rusar i ett försök att hitta en bra förklaring till vad det än är jag har gjort.

En undanflykt.

Det är samma snabba hjärtslag som när man är liten och gör något förbjudet. Något man inte får. Och så upptäcker en vuxen det man gör i just det där ögonblicket när det inte längre går att bortförklara handlingen.

Men den här gången är jag inte skyldig.

Tror jag.

”Vad menar du?” säger jag.

Jag köper tid.

”Det finns ju många färger”, säger han.

Vi spelar Splatoon och jag har börjat utan honom. Jag har redan valt karaktär. Min Inkling är en tjej med blåa ögon och hon har de snyggaste kläderna som finns att köpa.

Hon är kritvit. Jag har valt den blekaste hudfärg som finns i spelet.

”Varför är hon inte färgad?” säger han.

Jag vet inte så jag är tyst.

”Nu är hon snyggare”, säger han.

Han byter hudfärg till en mörkare.

”Håller du inte med, pappa?” säger han.

Jag försöker le entusiastiskt, men han ser att det inte ser riktigt rätt ut. Mer som en grimas.

”Vad är det?” säger han.

Jag vet verkligen inte. Jag börjar tänka tillbaka på karaktärerna jag har skapat i olika spel. I Fifa-serien är jag alltid den unga talangen Oskar Skog. Han är som jag, fast bättre på fotboll (min knäskada (som jag fick när jag åkte slalom som Ingemar) stoppade den (jag brukar låtsas det)). Min karaktär i Bloodborne är så vit att hon nästan är genomskinlig och …

… Alla karaktärer jag någonsin skapat är kritvita.

Jag undrar om det är ett resultat av min kärlek till brittiska gitarrpopband från 80-talet (idoler som Shaun Ryder, Morrissey, Kevin Rowland och Ian Brown såg inte ut som fans av solen och David Bowie slutade ju vara bra i exakt samma ögonblick han fick en solbränna).

Att mina sommarlov med Drakar & Demoner och tv-spel (som vi kallade dom på den tiden) har satt sina spår.

Eller om det ligger någon sanning i det pojken frågar. Att jag är så van vid något att jag inte reflekterar över det.

Att jag inte tänker efter.

Vi spelar Splatoon med den nya karaktären och jag måste anstränga mig för att inte känna att något fel. Som om alla åren med spel har satt något slags spår i mig, utan att jag har märkt det.

Jag är så van att spela en vit man, med rakad skalle och muskler som är allmänt hård att jag slutat reflektera över det.

Det är ju jag.

Pojken är inte lika skadad.

Jag bestämmer mig för att jag inte ska låta honom bli det.
Det är jag som måste ändra mig. Jag tar ett beslut.

”Jag är inte rasist”, säger jag.
”Jag vet det, pappa.”
”Men …”
”Jag skämtade bara.”

Det räckte för att starta en tanke i mig. Och en tanke är alltid något som kan leda till en förändring.

Om man bara vågar släppa in den.

Vi byter spel. Han vill inte spela Splatoon längre. Pojken gillar inte det lika mycket som jag. Han gillar Counter-Strike: Global Offensive och Call of Duty: Advanced Warfare.

Han är stor nu. Har slutat femman.

Nästan vuxen.

Vi börjar spela Advanced Warfare istället. Han har fått nya föremål och han börjar välja vilken utrustning och kläder vår karaktär ska ha innan vi börjar spela online.

”Vilka kläder tycker du vi ska ha?” säger han.

Det går att välja hela set (om man har alla delar), så att karaktären får en hel uniform i samma serie. Jag vet vilken jag tycker är snyggast och jag börjar välja de olika sakerna i White Out Elite-setet.

Vi saknar bara hjälmen, men vi har en annan som nästan är lika vit.

”Pappa …”.

Jag börjar om.Taggar: Pojken, son, LEVEL, Alla spelar, #allaspelar, Oskar Skog, Splatoon, Call of Duty, Advanced Warfare

Tidigare inlägg

1 2 3 4 5 ... 74 | nästa | sista

Semester!

6 aug 2015 16:595

Vänner. Det har blivit dags för min (årliga) sommarresa tillbaka...

Jag kanske börjar bli för gammal

26 jul 2015 17:4523

Det här är Oskar & son från LEVEL 09. Lite förändrad, för er...

Ja, må han leva

14 jul 2015 17:1023

Pojken fyller inte år riktigt än. Men han har fått sin present av...

En vän med en bil (och en fotboll)

7 jul 2015 20:1927

Börja med att titta på den här...

Ta inte emot godis från främmande män

18 jun 2015 17:0918

Jag vet inte om jag någonsin hörde att jag inte skulle ta emot godis...

Ett farväl

11 jun 2015 21:3451

Så kom vi fram till den här dagen. När allt som finns kvar är ett...

Felet med Call of Duty

7 jun 2015 14:0711

Från ett nummer av LEVEL. Med ett litet PS. ”Det här är...

Vi kan lägga ner spelåret 2015 nu

30 maj 2015 21:066

Som ni kanske vet recenserade jag...

Konamis mobilspel är en ny chans för Platinum

15 maj 2015 21:102

Konamis [url=http://loading.se/news.php?pub_id=35895]framtid är...

Nintendos satsning på mobilspel ur ett barns perspektiv

8 maj 2015 09:4422

I samband med att Nintendo tidigare i år avslöjade att de skulle...

Påsk och ett viktigt meddelande till Activision

6 apr 2015 14:154

Påsk Vi har ägnat påsken till att spela Call of Duty:...

Så jag lärde pojken spela ...

23 mar 2015 18:4621

... Call of Duty. "Det här är lätt världens bästa spel,...

Erkänt God Smak™

20 feb 2015 11:5125

Det är väldokumenterat att små barn har en bristande...

Mitt indieår (här finns GOTY 2015)

4 feb 2015 18:2311

2015 är, kanske mer än något annat år, det år som det jag ser fram...

Onödigt stora bröst

30 jan 2015 15:4823

"Hon har onödigt stora bröst", säger pojken. Vi spelar...

Pewdiepie, Oculus Rift, GTA 5 och våldet

20 jan 2015 18:3518

Jag vaknar till ett par stora blåa ögon ”Godmorgon”, säger jag. ...

Ett liv kvar

15 jan 2015 12:2212

Hot om våld för åsikter. Dödandet över linjer. Bokstäver som...

Pojken spelar retrospel (för första gången)

2 jan 2015 18:4328

Ni kanske minns att pojken blev...

Papegojor som kvittrar och den goda julen

21 dec 2014 16:543

Idag har jag: 1. Packat (för jag och pojken åker till Arvika...

Årets bästa svenska skivor (på svenska (och mer!))

18 dec 2014 10:2318

Jag tror att jag började med det här...

1 2 3 4 5 ... 74 | nästa | sista