Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Är det någon som spelar Pain?

Ni vet spelet som finns på Playstation Store?

Jag gör det och det är snart ett år sedan det släpptes i Europa. Jag spelar det fortfarande, lite då och då. Ganska ofta, om jag ska vara ärlig. Jag spelar inte för höga poäng, det är mer en sorts avkoppling och en chans att rensa hjärnan.

Och roligt.

Är kanske lättast att beskriva spelet som ett Yetisports för MTV Generationen. Eller som ett spelbart Jackass. Och det är egentligen löjligt tunt, det finns inget djup och humorn ska väl inte direkt kallas för sofistikerad.

Är kanske inte ens ett bra spel. Vet inte om man vågar säga det.

Men det är roligt.

Jag vet inte om det är säkert att säga att man gillar det här spelet. Att det är något som är politiskt korrekt att prata om. Så det här är ett erkännande: Jag tycker att Pain är ett bra spel.

Det är sant, jag gillar fysik i spel, och det i sig är en stor dragningskraft för någon som jag i det här spelet. Att se sin karaktär interagera (och med "interagera" menar jag "krocka") med saker och se vad som händer gör att jag fortfarande har svårt att sluta le. Men animationerna i Pain, interaktionen mellan karaktärer och miljö, är nära perfekta. Det är en omöjlig illusion man kan börja tro på.

Det finns något vackert i det kaos man skapar, den digitala smärta man utsätter sin karaktär för.

"KOLLA PAPPA HAN BRÖT SNOPPEN!"

Det är min sons favoritspel. Kanske skulle säga det också.

Man får symboler för olika skador, som små trafikskyltar. På en av dom får man en spricka i dom nedre regionerna. Det ser odiskutabelt ut som en symbol man får om man bryter snoppen.

Jag har naturligtvis köpt dom nya banorna. Abusement Park och Movie Studio. AP > MS, men ingen av dom når riktigt samma briljans som den stad (Downtown) man får när man köper Pain.

Köpt karaktärer också.

Man kan inte missa chansen att ha The Hoff. Att kasta iväg The Hoff mot smärta är naturligtvis en fantastisk känsla (och man får beundra den självdistans som The Hoff har som tillåter Idol Minds att lägga in honom i spelet men han kanske fick mycket pengar).

Sonen valde den engelske punkaren Nigel. Och Ninjan.

Han ville köpa en tjej också. Men med tanke på att dom är extremt sexistiskt porträtterade, med stora bröst och namn som Muffy, och som låter som om dom får små orgasmer av att krocka med saker, känns det inte helt rätt.

Där går min gräns.

Jag fattar att det kanske låter lite som dubbelmoral. Att det är ok att låta ett barn ge så mycket skada som möjligt till en karaktär (även om det är våldsamt på samma sätt som Tom & Jerry är det) men att lite sex är fel och farligt.

Men det handlar mer om kvinnosyn än sex här.

Tror jag (och det skulle vara svårt att förklara konceptet "Muffy" på ett övertygande sätt till flickvännen). Och dom ger känslan av att designern har kollat lite för mycket på porr när han (för det är med all säkerhet en "han") skapat dom. Det blir samma typ av lärdomar man kan dra av sex om man bara kollar porrfilmer, som att kvinnor kommer om man tar dom på brösten.

Det är svårt att rekommendera alla att köpa Pain. Det kostar 70 kr, är ett perfekt för- och efterfestspel, med nya banor och karaktärer pratar vi om max 200 kr. Har en del sköna spellägen och det blir aldrig direkt gammalt att försöka vara kreativ i fysikmotorn.

Om du är lite som jag behöver du Pain.

Och, som sagt, jag köpte det för snart ett år sedan.

Går fortfarande tillbaka.

Visst kan sonens tjat om att spela det en liten stund spela roll.

Men när det gäller Pain är det inte direkt svårt att övertala mig om att spela det en stund.