Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Och jag som trodde att jag skulle klara mig.

Som ni vet har sonen börjat spela Team Fortress 2.

Jag har klarat mig undan den våg av spel med mikrotransaktioner som han spelat på Ipad.

Han tyckte att det var som att fuska om man köpte, till exempel, smurfbär.

Och inombords gladdes jag åt mina skills i uppfostran.

Nu har vi gått över tröskeln. Jag vet inte om det finns någon väg tillbaka.

Samtidigt börjar jag se hur ett spelberoende kan börja formas. För han är helt fast i Team Fortress 2.

"Pappa?"

Klockan är 05:00 på en tisdag och jag borde inte vara vaken.

"Ja?"
"Får jag spela?"
"På datorn?"
"Ja."
"Nej."

Jag har en regel om att han inte ska spela "riktiga" spel innan skolan. Det är okej att kolla om den nya draken i Dragon Vale är färdig på Ipad. Men inte mer än så.

Jag tror inte det är bra att börja dagen så.

"Men pappa."
"Nej."

Han sätter sig och tjurar. Jag försöker somna om.

Han stampar i golvet.

Jag kan inte somna om.

"Kom och lägg dig en stund här."

Tyst.

"Det är en timme kvar innan vi ska gå upp. På riktigt."

Tyst.

"Om du vill spela det så gärna att du blir sur mitt i natten kanske det är en bra idé att ta en paus från spelet några dagar."
"Nej."
"Lägg dig då."

Motvilligt kommer han.

Efter skolan tar det lika länge som det tar att gå på toaletten innan han sitter vid datorn igen och spelar.

"Man kan köpa saker pappa."
"Ja."
"Det vill jag."

Vi tittar i butiken. Hattar, vapen, allt möjligt. Allt från tio kronor och upp till 75 kronor för något nytt fett vapen till teknikern.

Som han spelar som.

"Den vill jag ha."
"Den kostar 75 kronor."
"Och?"

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga så jag säger:

"Nej."
"Pappa."
"Ja?"
"Jag kan köpa för mina pengar."

Han har sparat. Ett tag hade han nästan 2000 kronor.

Det har han inte nu..

Och nya Skylanders som kommer snart.

"Men är det inte jättedumt att köpa ett vapen till ett spel för 75 kronor."
"Spelet är ju gratis pappa."

Det är ju det.

Vi fortsätter så en stund.

"Vi kan väl tänka på det till imorgon?", försöker jag.
"Okej."

Imorgon var igår.

Efter skolan.

"Pappa?"
"Ja?"
"Idag skulle jag få köpa!"

Så vi sätter oss och tittar i butiken igen. Jag försöker hitta något annat vapen, något mycket billligare.

"Vi kan köpa det där för 20 kronor."
"Men jag vill inte ha det."
"Men tänk om du slutar att spela om några dagar?"
"Det gör jag inte pappa."
"Men tänk om. Då har du betalat 75 kronor för ett vapen du inte kan göra något med."
"Ja."
"Då kan vi testa med något billigt först, istället."
"Okej då."

Jag lägger det billigare vapnet i kassan på Steam.

Och så får jag se att den minsta insättningen är fem euro.

Vad har hänt här? Är det något specifikt för IAP? Man brukar ju kunna betala vad det kostar.

Istället för att köpa ett vapen för två euro och vara klar så låser jag ytterliggare tre euro till spelet.

Hurra.

Jag säger ingenting om det. För då kommer han att börja argumentera för att det är dumt att låsa pengar som man inte kan använda.

Då kan man ju lika gärna köpa det dyra.

Och det skulle han ha lite rätt i.

Jag smyger in 50 kronor i systemet.

"Nu kan du testa."
"Tack pappa."
"Och så tar jag 20 kronor av dig."
"Det får du."

Jag tar 50.

Någon rättvisa ska det vara.Taggar: Team Fortress 2, mikrotransaktioner, låtsaspengar, Vapen, Hattar