Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Jag gillar det nya Nintendo.

Det är mycket bättre än det gamla.

Från och med Nintendo DS blev företaget spännande.

Det finns mycket av Old Nintendo kvar. Det är kanske mest tydligt i etablerade varumärken och beteendet i att stoppa fingrarna i öronen och säga LALALALA till förändringar i dom.

Men i allt det andra.

Där är det New.

Nintendo DS och Wii var inga självklara framgångar när dom lanserades. Nintendo 3DS hade en självklar marknadsföringsgimmick i "3D!" men 18 månader senare har jag fortfarande inte använt den i mer än några minuter åt gången.

Men "3D!" i Nintendo 3DS är inte nödvändigt. Det är ett sätt att särskilja sig på marknaden, och ur det perspektivet är det fortfarande briljant. För spelen har det nära nog ingen betydelse.

Och Wii U?

Wii U ser ut som en väldigt spännande konsol.

Har ni till exempel tänk på att om man har en strömkälla i närheten så kan man spela på den. Oavsett om det finns en tv där.

Man kan alltså sitta på tåget och spela Wii U.

(Så länge spelen kan flyttas över till handkontrollen, något som är upp till varje utvecklare.)

Om man drar med sig konsolen och så.

Den borde haft ett handtag som Gamecube.

Wii U är idén om ett större Nintendo DS.

Och jag tror på den.

Här finns naturligtvis fortfarande massor av frågetecken. Jag är inte såld på assymetrisk multiplayer. Det kan säkert fungera i större grupper, men om man är två? Att dela upplevelsen är en av poängerna med multiplayer.

Men om vi upplever olika saker?

Vad delar vi då?

Att dom första spelen som fungerar med två av dom nya handkontrollerna kommer "någon gång nästa år" tillsammans med den höga kostnaden för att köpa en ny kontroll är ett orosmoment.

Vilka utvecklare kommer att satsa på sådana spel förutom Nintendo själva?

(Och här kan vi nog räkna med ett Wii Play-spel, där man köper spel och kontroll i ett, för att visa vad man kan göra, precis som Nintendoland är för att visa upp det assymetriska spelandet.)

Att vi har den nya kontrollen tillsammans med Wiimote, Nunchuck och Pro-kontrollen som sätt att spela på Wii U är också något som kan ställa till problem.

Dom behövs (igen för det assymetriska spelandet), men samtidigt finns det en fara för att Wiimote och Pro-kontrollen står i vägen för idéer om hur man ska använda skärmen.

Att man bara lägger kartor och menyer där.

För om man har spännande funktioner på skärmen till handkontrollen som gör spelet till en ny typ av upplevelse, hur ska man föra över det till Pro-kontrollen?

Det är lite som att göra NDS-spel till GBA.

Det finns fler frågor.

Men New Nintendo har gott om tid på sig att besvara dom.

Med marknaden för sig själva i ett år (kanske lite mindre, kanske mer) har dom alla chanser att skapa ett sådant försprång att Microsoft och Sony kommer att få stora problem.

För spelindustrin har stagnerat. Den här konsolgenerationen har varit för lång.

Om Microsoft och Sony tänker att dom inte har bråttom nu, att ekvationen "Wii U är inte kraftfullare än PS3 och 360 så vi kan lika gärna vänta längre" är rätt och riktig, tror jag att dom kommer att få sig en överraskning.

Nintendos marknad är inte bara dom 96 miljoner som köpt Wii. Det är också dom cirka 130 miljoner som köpt PS3 och 360 (så länge inte grupperna överlappar varandra, så klart). Det är 226 miljoner som spelar på konsoler från 2005 och 2006.

Och konsumenten gillar nya saker.

Att dom bara är lite bättre än det som redan finns spelar ingen roll. Fråga Apple.

Det är nytt.

NEW.

Vem vill ha något gammalt när det finns nytt?

Så länge man har en stark varumärkesidentitet kan man sälja vad som helst.

Wii U har det.Taggar: wii u, Nintendo 3DS, Nintendo, new