“
Idag är det alltså mikrotransaktioner som gäller.
Välkommen till nuet!
Oskar Skog
Malmö Oskar Skog
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Felet med Call of Duty
Från ett nummer av LEVEL. Med ett litet PS.
”Det här är världens bästa spel, pappa.”
Jag har lärt honom att spela Call of Duty.
Ja, jag vet. Förlåt.
Och hans entusiasm smittar av sig. Vi spelar Call of Duty: Advanced Warfare tillsammans, vi spelar online. Vi gör var sin uppsättning med de vapen och förmågor som vi gillar mest, som passar vår spelstil.
Vi turas om, vi dör tre gånger var. Det går rätt snabbt.
Pojken får bestämma hur vår karaktär ska se ut. Jag protesterar bara när han väljer något som ser för fult ut. Det händer rätt ofta att vi bråkar onödigt länge om vilken hjälm vi ska ha. Det som han tycker är coolt är inte alltid rätt. Det är ju så med barn, omdömet brister.
Vi tog en paus från spelet för att handla kvällsmat. När vi kom ut från lägenheten började han att skratta.
”Vad är det?” säger jag.
”Det är bara …”
Det är så roligt att måste han stå stilla för att inte ramla omkull.
”Vad?”
”Du vet din favorithjälm, pappa?”
”Ja.”
”Jag sålde den när du inte såg.”
Vi kommer hem igen. Vi sätter oss framför tv:n och fortsätter spela. Den snyggaste hjälmen är mycket riktigt borta. Jag börjar planera min hämnd.
Vi spelar med en kvinnlig karaktär.
”Kvinnor är mycket coolare, pappa.”
Det bråkar vi inte om. Jag har lyckats med något.
Under några dagar spelar vi så mycket Call of Duty: Advanced Warfare att jag känner att jag behöver gå tillbaka och omvärdera årets bästa spel från 2014.
Byta bort Mario Kart 8 mot det här.
Det är en historierevisionism som till en början känns obehaglig, men jag kan inte låta mig påverkas av känslomässiga argument. Jag följer en vetenskaplig metod.
”Det finns bara ett fel med spelet”, säger han.
”Vad?”
”Det skulle gå att köpa mer saker i det.”
I pojkens värld är inte mikrotransaktioner något farligt, det är inte Det Nya Onda som kommer att förstöra spelindustrin.
För honom är det en rolig grej.
När vi spelar Call of Duty: Advanced Warfare får vi ibland något som kallas för supply drops. Det är lådor man kan öppna mellan rundorna. De innehåller överraskningar. Det kan vara ett vapen, utrustning, nya kläder.
Pojken skulle vilja kunna köpa sådana i spelet.
”Men vi får ju dem i spelet”, säger jag.
”Inte när vi vill.”
”Nej.”
”Det är det jag menar, pappa.”
Han använder ibland sina egna pengar till att köpa föremål i olika spel som han gillar. Ibland använder han mina.
En gång köpte han Magistratens hockeyfrilla för 4,29 euro i Team Fortress 2. Jag vet precis vad du känner just nu. Jag skrek också lite inuti när jag läste det där.
"Varför har du köpt en hockeyfrilla?" sa jag.
"Den är cool", sa han.
"Hockeyfrillor är inte ..."
Jag var så upprörd att jag inte kunde avsluta meningen.
Jag hade lyckats komma över det och så kommer det här. Vi spelar och får nya hemliga lådor som vi öppnar. Jag förstår vad han menar, det är roligt att se vad de innehåller. Som de där maskinerna med olika plastbollar som innehåller någon billig leksak, de som brukar stå på offentliga platser där föräldrar passerar med sina barn. Man lägger i tio kronor, vrider om en spak och så får man något. Som påsar med samlarkort som man inte vet vad de innehåller.
Som Happy Meals.
”Vad skulle en låda kosta?” säger jag.
”Tjugo kronor.”
”Det var inte så mycket.”
”Jag veeet.”
Jag får skriva ett öppet brev.
Hej Activision!
Det enda felet med Call of Duty är att det innehåller för lite mikrotransaktioner.
Med vänlig hälsning.
Oskar & son
Bara några dagar efter att jag skrivit den här texten lanserade Activision något som kallas Advanced Supply Drops (för 18 kronor får man öppna en låda som innehåller tre föremål (minst ett professional) och det går naturligtvis att köpa många (som 13 för 199 kronor) och få rabatt) till spelet. Som om de visste. Det är precis det som pojken ville ha och det finns alltså inte längre några fel med spelet.
Eller, det finns ett.
Vi har köpt Advanced Supply Drops för 300 kronor och vi har inte fått någon Obsidian Steed än.
”Pappa?”
”Ja.”
”Man borde kunna köpa de vapen man vill ha i spelet.”
Activision?
PS.
Sedan den här texten skrevs har vi köpt mer ASD.
Vi har fortfarande ingen Obsidian Steed.
”Det här är världens bästa spel, pappa.”
Jag har lärt honom att spela Call of Duty.
Ja, jag vet. Förlåt.
Och hans entusiasm smittar av sig. Vi spelar Call of Duty: Advanced Warfare tillsammans, vi spelar online. Vi gör var sin uppsättning med de vapen och förmågor som vi gillar mest, som passar vår spelstil.
Vi turas om, vi dör tre gånger var. Det går rätt snabbt.
Pojken får bestämma hur vår karaktär ska se ut. Jag protesterar bara när han väljer något som ser för fult ut. Det händer rätt ofta att vi bråkar onödigt länge om vilken hjälm vi ska ha. Det som han tycker är coolt är inte alltid rätt. Det är ju så med barn, omdömet brister.
Vi tog en paus från spelet för att handla kvällsmat. När vi kom ut från lägenheten började han att skratta.
”Vad är det?” säger jag.
”Det är bara …”
Det är så roligt att måste han stå stilla för att inte ramla omkull.
”Vad?”
”Du vet din favorithjälm, pappa?”
”Ja.”
”Jag sålde den när du inte såg.”
Vi kommer hem igen. Vi sätter oss framför tv:n och fortsätter spela. Den snyggaste hjälmen är mycket riktigt borta. Jag börjar planera min hämnd.
Vi spelar med en kvinnlig karaktär.
”Kvinnor är mycket coolare, pappa.”
Det bråkar vi inte om. Jag har lyckats med något.
Under några dagar spelar vi så mycket Call of Duty: Advanced Warfare att jag känner att jag behöver gå tillbaka och omvärdera årets bästa spel från 2014.
Byta bort Mario Kart 8 mot det här.
Det är en historierevisionism som till en början känns obehaglig, men jag kan inte låta mig påverkas av känslomässiga argument. Jag följer en vetenskaplig metod.
”Det finns bara ett fel med spelet”, säger han.
”Vad?”
”Det skulle gå att köpa mer saker i det.”
I pojkens värld är inte mikrotransaktioner något farligt, det är inte Det Nya Onda som kommer att förstöra spelindustrin.
För honom är det en rolig grej.
När vi spelar Call of Duty: Advanced Warfare får vi ibland något som kallas för supply drops. Det är lådor man kan öppna mellan rundorna. De innehåller överraskningar. Det kan vara ett vapen, utrustning, nya kläder.
Pojken skulle vilja kunna köpa sådana i spelet.
”Men vi får ju dem i spelet”, säger jag.
”Inte när vi vill.”
”Nej.”
”Det är det jag menar, pappa.”
Han använder ibland sina egna pengar till att köpa föremål i olika spel som han gillar. Ibland använder han mina.
En gång köpte han Magistratens hockeyfrilla för 4,29 euro i Team Fortress 2. Jag vet precis vad du känner just nu. Jag skrek också lite inuti när jag läste det där.
"Varför har du köpt en hockeyfrilla?" sa jag.
"Den är cool", sa han.
"Hockeyfrillor är inte ..."
Jag var så upprörd att jag inte kunde avsluta meningen.
Jag hade lyckats komma över det och så kommer det här. Vi spelar och får nya hemliga lådor som vi öppnar. Jag förstår vad han menar, det är roligt att se vad de innehåller. Som de där maskinerna med olika plastbollar som innehåller någon billig leksak, de som brukar stå på offentliga platser där föräldrar passerar med sina barn. Man lägger i tio kronor, vrider om en spak och så får man något. Som påsar med samlarkort som man inte vet vad de innehåller.
Som Happy Meals.
”Vad skulle en låda kosta?” säger jag.
”Tjugo kronor.”
”Det var inte så mycket.”
”Jag veeet.”
Jag får skriva ett öppet brev.
Hej Activision!
Det enda felet med Call of Duty är att det innehåller för lite mikrotransaktioner.
Med vänlig hälsning.
Oskar & son
Bara några dagar efter att jag skrivit den här texten lanserade Activision något som kallas Advanced Supply Drops (för 18 kronor får man öppna en låda som innehåller tre föremål (minst ett professional) och det går naturligtvis att köpa många (som 13 för 199 kronor) och få rabatt) till spelet. Som om de visste. Det är precis det som pojken ville ha och det finns alltså inte längre några fel med spelet.
Eller, det finns ett.
Vi har köpt Advanced Supply Drops för 300 kronor och vi har inte fått någon Obsidian Steed än.
”Pappa?”
”Ja.”
”Man borde kunna köpa de vapen man vill ha i spelet.”
Activision?
PS.
Sedan den här texten skrevs har vi köpt mer ASD.
Vi har fortfarande ingen Obsidian Steed.
Kommentarer
q
Att barn inte ser problematiken med mikrotransaktioner betyder egentligen inte mycket mer än att utgivarna har träffat rätt gällande affärsmodell. Det gör det inte mer etiskt riktigt, människan är lättmanipulerad och kan göra saker man som opmanipulerad i det specifika sammanhanget ser som fullständigt sinnessjukt.
I sig är såklart inte mikrotransaktioner av ondo, dock.
I sig är såklart inte mikrotransaktioner av ondo, dock.
Oskar Skogq
“
Att barn inte ser problematiken med mikrotransaktioner
Den enkla anledningen till att dom inte gör det är väl rätt beroende på att dom inte själva faktiskt betalar.
Nu "offrar" visserligen pojken sin veckopeng på vapen i Call of Duty eller Counter-Strike, men det är ju ändå en sorts bonus.
"Nu kan jag köpa ...".
q
Föräldrar är också lättmanipulerade... :-)
Fast, man kan ju sköta det på olika vis. Du skapar en medvetenhet om vad det kostar och ger en valmöjlighet att välja vad pengar skall läggas på... om jag förstått dig rätt. Det ger en känsla av kontroll och i förlängningen ett ansvarstänk... inbillar jag mig.
Det finns många föräldrar som köper saker för att typ 1. de inte vill att deras barn skall känna att de får mindre än andra barn och 2. de vill dämpa tjatet och 3. (Insert valfri liknande olämplig anledning här). Dylikt är givetvis utgivare fullt medvetna om.
Jag var hemsk mot mina föräldrar, har jag insett i efterhand.
Hu.
Fast, man kan ju sköta det på olika vis. Du skapar en medvetenhet om vad det kostar och ger en valmöjlighet att välja vad pengar skall läggas på... om jag förstått dig rätt. Det ger en känsla av kontroll och i förlängningen ett ansvarstänk... inbillar jag mig.
Det finns många föräldrar som köper saker för att typ 1. de inte vill att deras barn skall känna att de får mindre än andra barn och 2. de vill dämpa tjatet och 3. (Insert valfri liknande olämplig anledning här). Dylikt är givetvis utgivare fullt medvetna om.
Jag var hemsk mot mina föräldrar, har jag insett i efterhand.
Hu.
![[rolleyes]](/gfx/smilies/rolleyes.gif){kind=small}
Oskar Skogq
“
Är inte CoD: AW från 18 år..? ..
Det är därför vi spelar det tillsammans.
“
Det ger en känsla av kontroll och i förlängningen ett ansvarstänk...
Man kan ju hoppas!
q
“
Det är därför vi spelar det tillsammans.
Den nya åldersgränsen "18 år men från 5 år i vuxens sällskap"...
Oskar Skogq
“
Den nya åldersgränsen "18 år men från 5 år i vuxens sällskap"...
Åh, om han fortfarande varit fem.
Johan Lorentzonq
Börjar känna mig gammal när jag läser detta. Det kan vara så att mitt hat mot microtransaktioner är en förlegad grej. Börjar tänka själv på saker som jag som barn tyckte var fullt logiskt men som mina föräldrar inte tyckte....
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
lonian • 7 jun 2015 0q
Mins när man spelade med fusk och tyckte det var jättekul som unge.
Idag är det alltså mikrotransaktioner som gäller.