Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Oskar Skog

Registrerad: 17 sep 2002 13:57 Senaste besök: I går 15:18 Online: Nej

Malmö Oskar Skog

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Fan vad tiden går

Oskar Skog20 maj 2017 22:484755 visningarKommentera: 5 !

Det var svårt att ha svenska musikaliska hjältar på 80-talet.

Var skulle någon som idoliserade Bowie, Joy Division och Dexys Midnight Runners vända sig?

Till Orup?

Nej, det gick ju inte.

Han sa aldrig något om mitt liv.

Mauro? Ja, det gick att tråna efter dom där tjejerna som gick i parallellklasserna till hans låtar om Jackie, Sara och allt vad dom hette.

Men för alla andra ögonblick? När man var arg på hela den där jävla världen som fick plats i en liten stad på 25 000 innevånare.

Och när minst hälften av dom jobbade på Volvo.

Hur skulle någon av dom förstå?

Jag hittade bara en.

Han hette Niels Jensen.

I höst är han tillbaka för ett uppträdande, en kväll i Malmö.

"Fan vad tiden går" heter föreställningen och under 90 minuter ska han spela sina gamla hits i nya versioner och berätta om dom.

Om sitt liv.

Jag hade hela hans skivsamling på vinyl. Alla lp-skivor, singlar, allt han gett ut.

När jag kom till Malmö hade jag dom i ett källarförråd. Dom blev stulna (så tjuven hade ju i alla fall bra smak).

Jag samlade på mig allt igen, under många år och via tusentals besök på Skivesset.

Och så blev allt stulet en gång till.

Idag finns tre av hans skivor på Spotify. Rum (möjligen hans bästa) från 83, den engelskspråkiga The great sightseeing tour från 84 (som har allt från klassiker som Montag goes too far och Propaganda till svårigheter som Eggs & bacon och Once I was a baby) och den kortvariga comebacken på 00-talet i All min kärlek (där allt du behöver är Skilsmässa i C-dur).

Niels ger inte ut musik längre. Han bor i Spanien och målar tavlor sedan många år tillbaka.

Nu kommer han hem, igen.

För det var ju här, i Malmö, som allt började.

Från hans första singel som 15-åring med Mobbingbarn.



Till hans sång till Hororna i Malmö.



Och den förtvivlande längtan som finns i en sång till hans pappa som dog när han var liten.



Ett kort ögonblick som flickidol i filmen G.



Samt framträdanden på Musikbörsen med den fantastiska Businessman och Vargkvinna.



Jag brukar inte se gamla hjältar.

Jag förstår inte poängen med nostalgi.

Men den här gången gör jag ett undantag.Taggar: Niels Jensen

« Till bloggen

Kommentarer

Sceptitank21 maj 2017q

Verkar ju hur cool som helst

Sceptitank21 maj 2017q

Var inte Imperiet något du fastnade för då?

Oskar Skog22 maj 2017q

Jo, jag lyssnade på Imperiet. Men dom betydde aldrig lika mycket som Niels.

mafakka22 maj 2017q

Jag gjorde ett försök när jag var ung för att förstå den där märkliga herren i filmen G. Dock tyckte jag då, och som nu visar det sig efter att ha lyssnat på klippen ovan, att det inte var för mig.

Dock fortfarande märklig.

Samul 9 jun 2017q

Vilket rått uttryck! Jag är född 89 och kom aldrig in i den här delen av svensk musikhistoria. Men däremot blev jag djupt påverkad av bob hund och jag vill ändå säga att jag ser likhet i form av någon slags ramlöshet och opolerad energi.

Jag fastnade för det här. Tack för att du delar, Oscar!

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.