Information om HANDBOK FÖR RECENSENTER hittar ni HÄR där idén presenteras.

Tidigare regler (i det här fallet Regel 1-2) kopieras och klistras in i varje ny del som publiceras på bloggen så att nytillkomna tittare inte känner sig utanför och blir ledsna i ögat. Varje ny regel avslutas med en diskussion om den. Om du vill läsa tidigare argumentering om punkterna behöver du bara gå tillbaka i serien.

REGEL 1 (och argumentering)
[rul=http://loading.se/blogg.php?user_id=12&blogg_id=6055]REGEL 2 (och argumentering)
REGEL 3 (följer nedan)

Se det som mina riktlinjer för recensioner. Mina tankar. Ta det inte 100% på blodigt allvar, dödligt seriöst, min poäng är att försöka väcka diskussion och samtidigt förmedla till er, kära tittare, hur jag ser på det här med recenserandets konst.

HANDBOKEN
(allmänna regler för recensenter/kritiker/skribenter/journalister/författare/allmänheten/etc)

REGEL ETT
1. Det generella förbudet mot användandet av utropstecken.
”!” – Nä, det finns inget försvar för att använda utropstecken i en löpande text om du inte skriver en barnbok (och då bara i undantagsfall eller om du vänder dig till målgruppen 0-3 år och vill att föräldrarna (som läser) ska låta dumma när dom försöker prata babyspråk och höjer rösten och gör grimaser vid varenda utropstecken som finns), skriver en dialog eller hänger på internet (!!!1!!1one1!) för då är det lite ok.

REGEL TVÅ
2. ”Om du gillar...”-exempel som motivering.
”Om du gillar X så kommer du att gilla det här.” – Att avsluta en recension med en motivering som den här gör att man egentligen tar bort alla anledningar för läsaren att läsa resten av recensionens argumentering. Den generella motiveringen i ”om du gillar X” fungerar inte, är fel och dum, dels eftersom den förutsätter att läsaren har spelat (och gillar) X, dels på grund av att den logiska slutsatsen i ”så kommer du att gilla det här” inte alls är absolut eller nödvändigtvis sann annat än för recensenten ifråga.

REGEL TRE
3. Användandet av betygsskalor.
Det enda som är viktigt när det handlar om betygsskalor är att den som recenserar använder hela den potentiella skalan. Om man bara använder 6-10 på en skala från 0-10 slutar den ha en betydelse. Inflationsrisken är tydlig och ett konkret problem. För recensenten har ett ansvar och det är genom betyget som det plötsligt blir konkret. I nio fall av tio är det siffran som läsaren kommer att minnas. Oavsett hur välargumenterad texten är, oberoende av dess eventuella litterära kvalitéer (eller saknaden av sådana), är det betyget som kommer att följa spelet och recensenten.

Efterföljande argumentering om Regel 3
(handboken är för tillfället slut nu, om ni inte fattat det, vänta på nästa del för den definitiva sanningen)

Jag ägnade krönikan i LEVEL nummer 19 åt att diskutera betyg. Texten under Regel 3 är direkt hämtad från den.

Följande går naturligtvis att applicera på vilken betygsskala som helst. 0-10 används som genomgående exempel vilket inte på något sätt betyder att den är rätt eller ”den enda”.

Det farligaste man kan göra, när det handlar om betygssättning, är att försöka ”gissa” ett betyg baserat på vad man tror att den stora allmänheten tycker. Lite så här ”Hm, det här var ju inte så jättebra, kanske 6/10, men å andra sidan ”vet jag” att massan kommer att gilla det här så jag sätter 8/10 så blir alla nöjda” om ni fattar min poäng.

Det absolut viktigaste är att man är ärlig i sin betygssättning, att man vågar vara det. Om man börjar sätta betyg efter hur man tror att andra kommer att tycka blir man inte viktigare än en omröstning på Gamefaqs.

Ett betyg som 6/10 till ett populärt spel kommer att uppröra fansen, kommer att skapa trådar på forum om ”hur fel man har”, ”så jävla dumt”, och så vidare.

Varför?

På grund av det jag skrev tidigare, under Regel 3. Betygsskalan i huvudet på många läsare, ser ut så här:

0-5
6
7
8
9
10

6/10 blir alltså den lägsta individuella betygssiffran eftersom 0-5 för länge sedan tappat all sin betydelse och blir en massa utan inbördes definition.

Det är inte läsarens fel.

Nästa problem:

Eftersom siffran är subjektiv är det inte säkert att tolkningen av den görs på samma sätt mellan recensent och läsare. Eller mellan recensenter. Är 7/10 från mig samma värde som 7/10 från någon annan? Om inte: vilka faktiska konsekvenser får det?

Om en text i sig kan argumentera objektiv om olika saker i spelet, ha en diskussion mellan recensent och läsare om innehåll och funktioner, så måste betyget vara absolut subjektivt.

Men det subjektiva i betyget är inte vad siffran betyder. Värdet på betygsskalan måste vara en överenskommelse mellan läsare och recensent. Innebörden av varje enhet på skalan måste vara klar och tydlig för alla parter för annars blir siffran blir helt meningslös. Debatten om att sluta använda betygsskalor är ofta debatten om att vi inte fattar vad skalan betyder. Då går det att argumentera för att betyget inte behövs. Men det är en debatt som uppstår eftersom vi tolkar betygsskalan på olika sätt.

Vilket resulterar i att debatten blir om fel sak, trots att vi fortsätter låtsas som om det är betygen vi pratar om. Det låter rätt att säga ”betyg är onödiga, det är texten som betyder något” men säger vi inte egentligen ”jag fattar inte vad betygen betyder”?

Värdet på enheterna i betygsskalan bör vara absolut, definierade och tydliga för läsaren och recensenten. Om vi kommer överens värdet på enheterna inom betygsskalan får vi ett verktyg som vi faktiskt kan använda.

Det subjektiva i betyget ska alltså komma från recensenten upplevelse av spelet, det värde som man till slut ger spelet för dess prestation, inte från att vi tolkar siffran på olika sätt.

Subjektiviteten i betygsskalor är inte tolkningen av 0-10. Ser man det så är det naturligt att den är helt meningslös, då säger inte värdet något och konsekvensen blir att man lika gärna kan skriva ”banan/10” eftersom man kanske gillar bananer jättemycket (eller inte alls).

En betygsskala förlorar sin mening om vi inte är överens om vad den betyder. Kan vi komma fram till en gemensam definition om vad siffrorna betyder hamnar vi i en helt annan diskussion.

Och det är först då som vi faktiskt kan diskutera om poängen med betygen, om dom ska finnas eller inte. Innan dess är all diskussion om betygsskalor subjektivt meningslös och jag ger debatten 6/10.

Jag avslutade min krönika så här:

Jag gillar betyg. Jag tänker rätt mycket på dem. Betygen blir, oavsett om man vill eller inte, den konsumentupplysning som läsaren direkt ser.

Och håller man inte med om det bör man kanske fråga sig varför bra betyg hamnar i reklamannonser med ett säljande citat.

Som recensent har man därmed ett ansvar som inte går att radera med att säga ”det är min subjektiva åsikt”. Man har också, som läsare, rätt att förvänta sig att de betyder något.


Mm.

Tack.