Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Som liten var det en fröjd att gå till den lokala Pressbyrån för att köpa godis.

Man gick inte in i butiken. Istället stod man utanför och fick göra sitt bästa för att se in genom luckan till alla härligheter. Var inte så lång, så antingen fick jag hoppa lite med jämna mellanrum eller så fick någon förälder eller dylikt lyfta upp mig så jag kunde se det jag ville se.

Plastburkar med godis.

Sedan pekade jag på en burk och sade: jag vill ha 2 sådana. Pekade på nästa och sade: jag vill ha 4 sådana. En stund senare hade jag fyllt min godispåse med exakt det jag tyckte mig vilja ha för stunden.

Varenda liten godis kändes värdefull och speciell.

Det var en dröm att få köpa godis på lördagar. Såg fram emot det hela veckan.



Boom Blox-spelen handlar om att leka och experimentera med fysik samt att bli belönad för det om man uppfyller vissa uppsatta kriterier för resultat.

Skulle kunna gå in på detalj vad man kan och inte kan göra, men med tanke på mitt problem att vara kortfattad skulle det troligen snabbt förvandla detta blogginlägg till en mindre avhandling.

Man kan göra så otroligt mycket i dessa spel, men vad man än gör interagerar man med en av de mest intressanta fysikmotorer jag snubblat över, över åren.

Det hade räckt så. Hade tyckt att det var fullt tillräckligt för att motivera ett köp, men det som gör spelen oumbärliga är att de faktiskt är fullskaliga spel som vänder ut och in på de möjligheter som fysikmotorn erbjuder.

Vi får massor av förstapersonsaction. Omfattande pusslande, speciellt i uppföljaren Smash Party. Precisionprövande utmaningar som även kan pröva tålamodet hos den envise. Det är lättsamt, men samtidigt djupt. Lika mycket spel för hela familjen som för de som vill spendera timmar och åter timmar på att verkligen göra allt man kan göra (och göra det så bra som spelet kräver för att man skall kunna se på det som 'helt avklarat' en vacker dag).

Har spenderat så fånigt många timmar på vissa nivåer. Försökt tänka utanför ramarna för att hitta en optimal lösning, bara för att minuterna efter det att jag till slut klarat dem se att någon har tänkt lite mer utanför ramarna än vad jag har gjort.

På YouTube, där galningar framstår som genier.

Spelet sätter inte begränsningarna. Det är fysikmotorn som gör det.

Det öppnar upp för helt nya sätt att tänka, och framförallt möjligheten för någon att köra fast fullständigt på ett problem som en annan lyckas lösa på det första försöket.

På ett positivt vis.



Boom Blox och dess uppföljare Boom Blox: Smash Party är i grund och botten samma spel. Dock känns de mer och mer väsenskilda ju längre tid man spenderar tillsammans med dem.

Det första spelet lägger större fokus på action (även om den i många fall kanske inte ter sig så som man är van att action ter sig) där det andra spelet lägger större fokus på att träna de små grå.

Vidare handlar det första spelet klart mer om att låsa upp saker.

Det är en stor utmaning att överhuvudtaget få tillgång till samtliga nivåer, och att få 100% på sin sparfil (och som följd ha låst upp precis allt som finns att låsa upp, föremål att använda sig av i spelets nivåeditor inkluderade) innebär att man måste bemästra samtliga av spelets sanslösa mängd nivåer till fullo.

Det andra spelet handlar mer om annat.

100% på sin sparfil kan man få rätt snabbt, och istället för att låsa upp saker kan man ta sig an en rad achievements-liknande utmaningar. Helt uppenbart anpassade mer för de som kommer spendera sanslöst många timmar tillsammans med spelet, än de som vill ha extremt specifika utmaningar att ta sig an.

Troligen beror skiftet i fokus de två spelen emellan främst på att uppföljaren låter nivåer skapade i spelets medföljande nivåeditor simpelt delas med andra spelare över internet.

Faktum är att det är förvånande simpelt att dela med sig, och ta del, av varandras kreationer. Simplare än man är van vid i Wii-sammanhang, framförallt, till den grad att det borde agera måttståck för andra som försökt sig på att inkludera liknande funktioner i spelen de skapar.



Det känns inte lönt att försöka hävda att endera spel är bättre.

De kompletterar varandra på ett fullständigt utmärkt vis.

Ej heller har jag någon finurlig återkoppling att göra till bloggens inledande godisköpsberättelse. Inte i högre utsträckning än att jag alltid kommer att tänka på den (vet inte varför) när jag spelar dessa spel.

Boom Blox och Boom Blox: Smash Party är för övrigt två av de spel till Wii som på absolut bästa tänkbara vis demonstrerar rörelsekänslighetens potential. Innan Sony släppte sitt Move var spelen inte bara exklusiva i praktiken utan även i teorin. Det hade inte varit tekniskt möjligt att släppa dessa spel till något annat än Wii.

Dock, nu när det blivit tekniskt möjligt kan jag inte låta bli att hoppas att Boom Blox som varumärke får leva vidare i sammanhang där det skulle kunna göra sig ännu bättre än vad det redan gör.

Till Playstation 3, exempelvis.





För mer information: 52 bloggar dedikerade Wii - Den officiella tråden™

Taggar: Wii, Nintendo, 52™, Legerdemain