Tobias Söderlund
Vännäsby Tobias Söderlund
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Here we go again
Finns möjligen de som minns den där perioden då var och varannan blogg från mig handlade om våndor kring spelsamlingen.
Vad skall jag sälja.
Vad skall jag behålla.
När jag satt och spelade Tomb Raider: Anniversary till Wii slog det mig, som en blixt från klar himmel, att jag lägger en jäkla massa tid och energi på skit.
Nu tycker jag visserligen det är kul.
Att analysera. Bedöma. Hylla. Såga.
Men någonstans har jag glömt bort, trots att jag lovade mig själv att inte glömma bort det, det här med att bara behålla sådant jag verkligen vill spela.
Glömt bort, igen.
Okej, det går uppenbarligen i vågor. Jag fattar drastiska beslut. Gör mig av med mer än vad jag egentligen borde ha gjort mig av med. Ångrar mig en tid senare. Ser mina åsikter skrivas om. Igen och igen. Tycker att jag nu har "den slutliga åsikten".
Yeah, right.
Den här gången känns det rätt okej. Det börjar vara rätt länge sedan senast. Både vad gäller hur jag känner och detta med att jag bloggat kring det hela.
Den här gången har den centrala frågan kommit att bli: vill jag spela detta igen?
Följfrågan ser ut såhär: vill jag verkligen spela detta igen?
För säkerhets skull avrundar jag det hela med en avslutande fråga: skulle det kännas givande att dra igång detta spel och spela det lite, typ, nu?
Så nu flyger det ned Wii-spel från hyllan. Högen med Commodore 64-spel som inte roar mig nämnvärt har börjat växa sig till en inte helt oansenlig storlek. Amiga-spelen går det lite trögare med, men det skall nog lossna även där.
Och mitt i allt kom den där insikten om att jag verkligen var dum i huvudet som tyckte det var en god idé att även sälja Bangai-O till Dreamcast i samma veva som jag sålde samtliga övriga spel jag ägde till konsolen.
Det har jag nu köpt tillbaka.
Om något borde jag lära mig att sluta vara så dramatisk.
Kanske, möjligen, hinner jag då innan jag dör bli en lite mer samlad person (pun intended) som inte fattar beslut i stundens hetta så mycket som ur ett lite mer neutralt perspektiv.
Men, som om jag verkligen tror det skulle vara möjligt.
Lol.
![[tired]](/gfx/smilies/tired.gif)
Vad skall jag sälja.
Vad skall jag behålla.
När jag satt och spelade Tomb Raider: Anniversary till Wii slog det mig, som en blixt från klar himmel, att jag lägger en jäkla massa tid och energi på skit.
Nu tycker jag visserligen det är kul.
Att analysera. Bedöma. Hylla. Såga.
Men någonstans har jag glömt bort, trots att jag lovade mig själv att inte glömma bort det, det här med att bara behålla sådant jag verkligen vill spela.
Glömt bort, igen.
Okej, det går uppenbarligen i vågor. Jag fattar drastiska beslut. Gör mig av med mer än vad jag egentligen borde ha gjort mig av med. Ångrar mig en tid senare. Ser mina åsikter skrivas om. Igen och igen. Tycker att jag nu har "den slutliga åsikten".
Yeah, right.
Den här gången känns det rätt okej. Det börjar vara rätt länge sedan senast. Både vad gäller hur jag känner och detta med att jag bloggat kring det hela.
Den här gången har den centrala frågan kommit att bli: vill jag spela detta igen?
Följfrågan ser ut såhär: vill jag verkligen spela detta igen?
För säkerhets skull avrundar jag det hela med en avslutande fråga: skulle det kännas givande att dra igång detta spel och spela det lite, typ, nu?
Så nu flyger det ned Wii-spel från hyllan. Högen med Commodore 64-spel som inte roar mig nämnvärt har börjat växa sig till en inte helt oansenlig storlek. Amiga-spelen går det lite trögare med, men det skall nog lossna även där.
Och mitt i allt kom den där insikten om att jag verkligen var dum i huvudet som tyckte det var en god idé att även sälja Bangai-O till Dreamcast i samma veva som jag sålde samtliga övriga spel jag ägde till konsolen.
Det har jag nu köpt tillbaka.
Om något borde jag lära mig att sluta vara så dramatisk.
Kanske, möjligen, hinner jag då innan jag dör bli en lite mer samlad person (pun intended) som inte fattar beslut i stundens hetta så mycket som ur ett lite mer neutralt perspektiv.
Men, som om jag verkligen tror det skulle vara möjligt.
Lol.
Kommentarer
motakayq
Jag är ute efter några Wii titlar till som jag vill ha i min samling, så hojta till om du ska sälja nått. :)
(T.ex. No More Heroes 2 och Smash Bros Brawl.)
Men du gillar inte att ha dina spel samlade i hyllan bara för att titta på och beundra? :)
Själva älskar jag att bara ha en samling, och jag är så ombytlig i mitt tycke, så jag vet att om jag ena dagen känner att jag aldrig kommer spela det spelet något mer så kommer jag antagligen vara sugen på det veckan efter. Därför kommer jag aldrig tatuera mig. :)
(T.ex. No More Heroes 2 och Smash Bros Brawl.)
Men du gillar inte att ha dina spel samlade i hyllan bara för att titta på och beundra? :)
Själva älskar jag att bara ha en samling, och jag är så ombytlig i mitt tycke, så jag vet att om jag ena dagen känner att jag aldrig kommer spela det spelet något mer så kommer jag antagligen vara sugen på det veckan efter. Därför kommer jag aldrig tatuera mig. :)
Tobias Söderlundq
“
Men du gillar inte att ha dina spel samlade i hyllan bara för att titta på och beundra? :)
Nej, jag hatar det... ;-)
Det är bara stressande och får mig att känna som att jag sitter och trycker på en massa skit jag inte behöver, som någon annan skulle ha klart bättre användning av.
Men det gäller såklart bara de där spelen jag inte tror mig vilja spela igen. Spel jag vill spela inspirerar (om de inte blir på tok för många till antalet).
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Tobias Söderlund • 28 jul 2012 0q
Sedan är frågan om jag skall sälja dem nu (när de är värda ingenting) eller om jag skall vänta i en drös år till dess att de börjar vara äckeldyra.
Hm.