Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

10 000 000 till Ipad.

Ett "tre eller fler rutor av samma i rad"-spel, där man drar "rader" på ett "rutnät" för att para ihop svärd, trollstavar, sköldar och skit... för att få poäng, attackera fiender, öppna kistor och dörrar samt fixa pengar, erfarenhetspoäng och material för att kunna uppgradera vapen, rustning och stiga i rang och skramla ihop än mer poäng osv.

Det här är en åtskilliga timmar lång balansakt.

Den absolut första rundan är i princip identisk med runda nummer 200. Hur mycket man än försöker ligga före spelet så slår det tillbaka helt skoningslöst. Man ser ett slut (gissa hur man når det slutet), och det är det enda som driver, men vägen dit är upprepning av ett extremt simpelt moment... om och om igen... timme ut och timme in... och har man någon som helst form av medvetenhet och tar sig an någon form av kritiskt tänkande borde man direkt se att det här handlar om ett osunt beroende och inget annat.

Jag har inte haft roligt under alla dessa timmar.

Inte annat än under de inledande minuterna (innan jag insett vilken otroligt monoton framtid jag hade att vänta) samt de avslutande (när jag till slut fick se poängen skena iväg i hiskeligt högt tempo).

Försökt förpassa beroendet till bussresande, men det gick inte så bra. Och när strömmen gick här i lägenheten för några timmar sedan hade jag inte mycket annat att göra (som involverade "måste se för att kunna göra detta") än att spela på min Ipad.

Nu är spelet slut och jag förbannar mig själv för att jag lagt så mycket tid och energi på något så meningslöst.

Jag hatar människan lite mer än tidigare, för är det inte osunt rökande, vurmande för löjligt fet mat, sötsaker eller annat ohälsosamt, en vilja att inta alkohol eller ha helt meningslös ångest inför en framtid som inte existerar.

Ja.

Då är det fullständigt meningslöst, monotont jävla skitspelande som egentligen inte ens underhåller.

Uäh.

Vill stoppa fingrarna i halsen och kräkas lite.

Men inte ens det känns som en speciellt bra sak att göra.





PS
Jag längtar efter en framtid där folk slutar blanda tusen olika upplösningar i ett och samma försök att förmedla en retrokänsla. Där en storlek för de simulerade pixlarna bestäms och används genomgående precis genom hela jävla spelet.
DS