Tobias Söderlund
Vännäsby Tobias Söderlund
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Zelda som religion
Det finns ett spel som för alltid tycks komma att vara en het potatis.
Ett sådant spel som introducerat saker som kommit att bli standard, lagt grunden för hur en genre skall se ut i tre dimensioner. Det har format spelare, fått dem att älska spelmediet och tillsammans har de rest ett tempel med ett altare där de kan tillbe högre makter.
Och många av dessa spelare har tillskrivit sig en ensamrätt vad gäller tyckandet, vilket har fungerat rätt bra i perioder eftersom de tillhör en majoritet.
I en annan del av världen finns det homosexuella.
De kanske idag, i Sverige, har det lite lättare än på den tiden då homosexuella sexuella aktiviteter kunde leda till två år av straffarbete.
Ett påfund som upphörde 1934, även om det fortfarande inte handlade om sådant som av staten sågs på som lagligt. Det skulle dröja en bra bit in på 40-talet innan en fullständig avkriminalisering blev aktuell.
Fast nu var det ju också så att även om de diverse olika sexuella akterna man kunde ta sig an var lagliga var de fortfarande något som endast mentalsjuka människor sysslade med.
I dagens stenålderssamhälle, som visserligen är lite mindre stenålders än vad det var för 33 år sedan, är det lätt att glömma bort att saker och ting inte alltid har sett ut som de gör idag.
Vi är liksom lite för stenålders för att sätta saker i perspektiv på bred front. Tar lite för mycket för givet, och blir längs vägen så historielösa att vi hamnar i något som närmast kan liknas vid en samhällskulturell naivitet där vi tar saker för givet.
Majoriteten är en trögflytande massa av trångsynthet, som tycker att ifrågasättande är någonting jobbigt. Hur konstruktivt ifrågasättandet än är. Håller man något kärt håller man det gärna kärt med en samtida önskan om att inte behöva konfronteras med det där jobbiga.
Men.
Hade vi inte konfronterats med det där jobbiga hade vi idag troligen inte sett homosexuella som fullt friska människor.
Då hade samtidens "men jag blir så trött på detta ständiga jävla tjat om könsroller, sexuella preferenser, genus och satan med mera" inte varit helt lätt att konfrontera (det är det fortfarande inte, men lättare).
Spolar vi tillbaka tiden inte länge alls, till en era då två flickor som fann varandra i Fucking Åmål, gick snacket inte sällan att alla dessa bi- och homosexuella tjejer som plötsligt började synas och höras lite här och var inte var mycket mer än ett resultat av att en film med stort genomslag gjort det trendigt med bi- och homosexualitet.
Folk ville gå mot strömmen, för att det var inne att göra det. Som någon form av revolution baserad på oärlighet, kunde det tyckas. Som sades synas och höras typ överallt, hela tiden.
Fastän det var långt ifrån sanningen.
Jag säger det igen.
Majoriteten är en trögflytande massa av trångsynthet, som tycker att ifrågasättande är någonting jobbigt. Hur konstruktivt ifrågasättandet än är. Håller man något kärt håller man det gärna kärt med en samtida önskan om att inte behöva konfronteras med det där jobbiga.
Man har lite svårt att sätta saker i perspektiv, för att man har röven så full av sitt konservativa och egotrippade jag.
Den där delen av varandet som inte såg att dessa unga tjejer som sade sig ha hittat sig själva och äntligen fått ett utrymme att uttrycka deras preferenser i ett sammanhang där de annars, från morgon till kväll, tvingats utstå ett ständigt matande med den stora majoritetens dito, kunde vara helt ärliga och uppriktiga individer.
På det där altaret står i många fall Ocarina of Time.
Visst är det visserligen en väldigt stor skillnad på detta med att tända på, och bli förälskad i, personer av det egna könet och att inte vara speciellt eld och lågor över Ocarina of Time.
Men det är faktiskt lättare att dra paralleller mellan de två olika fenomenen än man kan tro.
Man behöver inte ens tycka regelrätt illa om Ocarina of Time för att någon skall börja skrika och gorma över att man bara försöker gå emot strömmen. Att man försöker göra sin röst hörd genom att sätta sig upp mot det där som "alla fattar att det egentligen är en självklarhet".
Ocarina of Time kan omöjligen vara ett dåligt spel, det skulle omöjligen ha kunnat få ett liknande genomslag med hänsyn till hur många som älskat det, och fortfarande lär sig älska det.
Så som det ofta så fint heter.
De som starkt ogillar är en minoritet. De som inte hyllar är inte speciellt många de heller, men kanske aningen fler än de som närmar sig ett hatande. Det här är människor som dagligen skall vada genom det av majoriteten självskrivna att hyllandet får ta hur mycket anspråk i utrymme som helst.
Det är en doxa.
En norm.
Precis som homosexuella måste finna sig i att de inte kan ifrågasätta det utrymme heterosexualiteten tar i anspråk, samtidigt som de skall vara glada över allt det utrymme homosexualiteten får på nåder av heterosexualiteten, måste de som inte hyllar Ocarina of Time finna sig i att de som hyllar det anser sig sitta på bestämmanderätten över hur mycket utrymme ogillandet får ta i anspråk.
Eller.
Sanningen är väl snarare den att ingen behöver finna sig i liknande dumheter överhuvudtaget. För när åsikter i endera fall närmar sig någon form av icke-ifrågasättningsbar religion så stagnerar allt.
Och det är i stunder som så sker som det är svårt att se något större hopp inför en ljusnande framtid där spelare med andra preferenser än den breda massan börjar ses på med samma typ av blida ögon som homosexuella ses på idag.
En framtid där de börjar ses på som ärliga människor, med ett ärligt uppsåt, som precis som vem som helst har en önskan om att få se de egna preferenserna, de egna åsikterna, ta utrymme i anspråk.
Seriöst, vad fan vill vi delaktiga i att forma den framtida spelkulturen ge sken av?
Lite mindre stenålders, möjligen?
Vi vill inte ha ett scenario där några börjar känna ett behov av en revolution, där detta med att krossa altare och spränga tempel är vägen vidare mot ömsesidig respekt och förståelse.
Ett sådant spel som introducerat saker som kommit att bli standard, lagt grunden för hur en genre skall se ut i tre dimensioner. Det har format spelare, fått dem att älska spelmediet och tillsammans har de rest ett tempel med ett altare där de kan tillbe högre makter.
Och många av dessa spelare har tillskrivit sig en ensamrätt vad gäller tyckandet, vilket har fungerat rätt bra i perioder eftersom de tillhör en majoritet.
I en annan del av världen finns det homosexuella.
De kanske idag, i Sverige, har det lite lättare än på den tiden då homosexuella sexuella aktiviteter kunde leda till två år av straffarbete.
Ett påfund som upphörde 1934, även om det fortfarande inte handlade om sådant som av staten sågs på som lagligt. Det skulle dröja en bra bit in på 40-talet innan en fullständig avkriminalisering blev aktuell.
Fast nu var det ju också så att även om de diverse olika sexuella akterna man kunde ta sig an var lagliga var de fortfarande något som endast mentalsjuka människor sysslade med.
I dagens stenålderssamhälle, som visserligen är lite mindre stenålders än vad det var för 33 år sedan, är det lätt att glömma bort att saker och ting inte alltid har sett ut som de gör idag.
Vi är liksom lite för stenålders för att sätta saker i perspektiv på bred front. Tar lite för mycket för givet, och blir längs vägen så historielösa att vi hamnar i något som närmast kan liknas vid en samhällskulturell naivitet där vi tar saker för givet.
Majoriteten är en trögflytande massa av trångsynthet, som tycker att ifrågasättande är någonting jobbigt. Hur konstruktivt ifrågasättandet än är. Håller man något kärt håller man det gärna kärt med en samtida önskan om att inte behöva konfronteras med det där jobbiga.
Men.
Hade vi inte konfronterats med det där jobbiga hade vi idag troligen inte sett homosexuella som fullt friska människor.
Då hade samtidens "men jag blir så trött på detta ständiga jävla tjat om könsroller, sexuella preferenser, genus och satan med mera" inte varit helt lätt att konfrontera (det är det fortfarande inte, men lättare).
Spolar vi tillbaka tiden inte länge alls, till en era då två flickor som fann varandra i Fucking Åmål, gick snacket inte sällan att alla dessa bi- och homosexuella tjejer som plötsligt började synas och höras lite här och var inte var mycket mer än ett resultat av att en film med stort genomslag gjort det trendigt med bi- och homosexualitet.
Folk ville gå mot strömmen, för att det var inne att göra det. Som någon form av revolution baserad på oärlighet, kunde det tyckas. Som sades synas och höras typ överallt, hela tiden.
Fastän det var långt ifrån sanningen.
Jag säger det igen.
Majoriteten är en trögflytande massa av trångsynthet, som tycker att ifrågasättande är någonting jobbigt. Hur konstruktivt ifrågasättandet än är. Håller man något kärt håller man det gärna kärt med en samtida önskan om att inte behöva konfronteras med det där jobbiga.
Man har lite svårt att sätta saker i perspektiv, för att man har röven så full av sitt konservativa och egotrippade jag.
Den där delen av varandet som inte såg att dessa unga tjejer som sade sig ha hittat sig själva och äntligen fått ett utrymme att uttrycka deras preferenser i ett sammanhang där de annars, från morgon till kväll, tvingats utstå ett ständigt matande med den stora majoritetens dito, kunde vara helt ärliga och uppriktiga individer.
På det där altaret står i många fall Ocarina of Time.
Visst är det visserligen en väldigt stor skillnad på detta med att tända på, och bli förälskad i, personer av det egna könet och att inte vara speciellt eld och lågor över Ocarina of Time.
Men det är faktiskt lättare att dra paralleller mellan de två olika fenomenen än man kan tro.
Man behöver inte ens tycka regelrätt illa om Ocarina of Time för att någon skall börja skrika och gorma över att man bara försöker gå emot strömmen. Att man försöker göra sin röst hörd genom att sätta sig upp mot det där som "alla fattar att det egentligen är en självklarhet".
Ocarina of Time kan omöjligen vara ett dåligt spel, det skulle omöjligen ha kunnat få ett liknande genomslag med hänsyn till hur många som älskat det, och fortfarande lär sig älska det.
Så som det ofta så fint heter.
De som starkt ogillar är en minoritet. De som inte hyllar är inte speciellt många de heller, men kanske aningen fler än de som närmar sig ett hatande. Det här är människor som dagligen skall vada genom det av majoriteten självskrivna att hyllandet får ta hur mycket anspråk i utrymme som helst.
Det är en doxa.
En norm.
Precis som homosexuella måste finna sig i att de inte kan ifrågasätta det utrymme heterosexualiteten tar i anspråk, samtidigt som de skall vara glada över allt det utrymme homosexualiteten får på nåder av heterosexualiteten, måste de som inte hyllar Ocarina of Time finna sig i att de som hyllar det anser sig sitta på bestämmanderätten över hur mycket utrymme ogillandet får ta i anspråk.
Eller.
Sanningen är väl snarare den att ingen behöver finna sig i liknande dumheter överhuvudtaget. För när åsikter i endera fall närmar sig någon form av icke-ifrågasättningsbar religion så stagnerar allt.
Och det är i stunder som så sker som det är svårt att se något större hopp inför en ljusnande framtid där spelare med andra preferenser än den breda massan börjar ses på med samma typ av blida ögon som homosexuella ses på idag.
En framtid där de börjar ses på som ärliga människor, med ett ärligt uppsåt, som precis som vem som helst har en önskan om att få se de egna preferenserna, de egna åsikterna, ta utrymme i anspråk.
Seriöst, vad fan vill vi delaktiga i att forma den framtida spelkulturen ge sken av?
Lite mindre stenålders, möjligen?
Vi vill inte ha ett scenario där några börjar känna ett behov av en revolution, där detta med att krossa altare och spränga tempel är vägen vidare mot ömsesidig respekt och förståelse.
Kommentarer
q
Bra skrivet.
Till en början började jag fundera lite över vad det var du höll på att skriva om när du jämnförde homosexualitet med Ocarina of Time.
Själv säger jag som jag sagt förut när man diskuterat Ocarina of Time, att ingen kan ju tycka lika och de som inte gillar OoT får ju göra det, de letar ju efter något helt annat i spelen än vad jag själv gör.
Själv vill jag känna det där magiska över att spela ett Zelda spel, något som jag bland annat kände med OoT
Till en början började jag fundera lite över vad det var du höll på att skriva om när du jämnförde homosexualitet med Ocarina of Time.
Själv säger jag som jag sagt förut när man diskuterat Ocarina of Time, att ingen kan ju tycka lika och de som inte gillar OoT får ju göra det, de letar ju efter något helt annat i spelen än vad jag själv gör.
Själv vill jag känna det där magiska över att spela ett Zelda spel, något som jag bland annat kände med OoT
Skarlmanq
Amen.
Ibland känns det oerhört frustrerande (för att inte nämna skittråkigt) när folk pratar om Världens Bästa Spel (TM) och OoT är det "självklara" valet. Och lite farligt också. Det har gått nästan 15 år, idén att inget bättre producerats sen dess är löjeväckande.
Det är lite som att klättra i träd. Det var jättekul när jag var liten, men idag? Kåda i håret och barr på jobbiga ställen. Nej tack.
Ibland känns det oerhört frustrerande (för att inte nämna skittråkigt) när folk pratar om Världens Bästa Spel (TM) och OoT är det "självklara" valet. Och lite farligt också. Det har gått nästan 15 år, idén att inget bättre producerats sen dess är löjeväckande.
Det är lite som att klättra i träd. Det var jättekul när jag var liten, men idag? Kåda i håret och barr på jobbiga ställen. Nej tack.
Sommarregnq
Jag är ju en av dem som håller Ocarina of time som det roligaste och bästa spelet jag spelat. Trots de snart 15 åren. Självklart finns det mycket nostalgi inblandat i det och att jag fick uppleva det när det begav sig.
Fast oavsett om man gillar spelet eller inte så är det ett av de där spelen som alltid kommer nämnas. För det förändrade väldigt mycket med sin öppna 3D-värld och Z-targeting.
Precis som Super Mario Bros. en gång i tiden gjorde med den sidscrollande bilden, ett spel som inte heller alla kanske tycker är så roligt idag (ja, förutom jag då) ;).
Fast oavsett om man gillar spelet eller inte så är det ett av de där spelen som alltid kommer nämnas. För det förändrade väldigt mycket med sin öppna 3D-värld och Z-targeting.
Precis som Super Mario Bros. en gång i tiden gjorde med den sidscrollande bilden, ett spel som inte heller alla kanske tycker är så roligt idag (ja, förutom jag då) ;).
Tobias Söderlundq
“
Fast oavsett om man gillar spelet eller inte så är det ett av de där spelen som alltid kommer nämnas.
Jag tror inte jag ser något problem med att spelet kommer att nämnas.
Det jag ser ett problem med är att det råder åsiktsdiktatur vad gäller Ocarina of Time (inte lika mycket nu som tidigare, dock, och det är tacksamt). Kan inte dra mig till minnes en diskussion där någon av de som ställt sig på sidan av hyllningskörerna, som antingen ogillat eller kanske bara inte sett spelets storhet, fått smaka på detta med att det är så tröttsamt att de skall öppna käften.
Knappast så att jag inte skulle förstå att det är mer troligt att liknande dyker upp i sammanhang relaterade till världens mest älskade spel, men ju mer ett spel diskuteras ju troligare är det att de där som inte gillar spelet som många älskar kommer att göra sin röst hörd (för att det är fler personer som har en relation till spelet ifråga).
Men många av de som blir upprörda på de som ställer sig aviga till exempelvis Ocarina of Time har föga problem med att själva kritisera andra spel, vilket speglar en dubbelmoral som troligen är rätt så omedveten i många fall.
ReDeadq
Jag kanske bara är trött, men jag fattar inte vad du ville komma fram till med den här texten. :S Det är väl klart att man försvarar ett av sina favoritspel när det kommer folk som säger att det suger, eller? Får det faktum att så många gillar just det här spelet dig att känna att det är "förbjudet" att inte gilla det?
Tobias Söderlundq
“
jag fattar inte vad du ville komma fram till med den här texten
Jag drar en extrem, för att jag känner att mycket av diskussionen kring Ocarina of Time (och några andra spel som uppnått samma typ av status) har kommit att bli en extrem.
“
Det är väl klart att man försvarar ett av sina favoritspel när det kommer folk som säger att det suger, eller?
Det handlar inte om att försvara ett spel man gillar (det tycker jag är helt okej).
Det handlar om återkommande och aktiva försök att rendera folk som står på andra sidan av åsiktsspektrumet till oseriösa och uppmärksamhetssökande miffon.
Säger inte att alla gör det, men det hör liksom till vardagen när det kommer till diskussioner kring Ocarina of Time (och andra lika hyllade spel). Det är en stenåldersdiskussion, ofta, med stenåldersretoriska grepp och i många fall något som verkar vara en fullständigt oförmåga att ställa sig "utanför" situationen och betrakta den för vad den där.
"Vi vet att du egentligen är som oss, men du gör bara ditt bästa för att framstå som annorlunda"
"Du kan inte förneka storheten i Ocarina of Time och du kan inte på allvar mena att du tycker att det inte hör hemma i ett sammanhang där världens bästa spel diskuteras"
Jag tar det inte ens personligt.
Jag mest bara betraktar, fascineras och i viss mån äcklas.
Freddedronq
Fast så är det ju alltid. Att gå emot en populistisk åsikt som är starkt förankrad och som har ett brett stöd tar tid, väldigt lång tid att förändra. Och att kunna yttra ett motstånd till den åsikten utan att bemötas av höjda ögonbryn eller ett ryck på axeln "du är ju dum i huvudet, det är inte normalt, du har fel för att det är så det är", ja det tar nästan lika lång tid.
Och kanske tar det lika länge som innan homosexualitet slutade ses som en sjukdom i Sverige. Sen måste du vänta på att kunna yttra liknande saker för utsocknes också.
Jag tror aldrig att denna diskursiva verklighetsförändring kommer att ändras. Det kommer alltid ta tid, långt längre tid än vi själva önskar att kunna förändra en mentalitet och att kunna yttra en åsikt som utmanar den mentaliteten utan att mötas av hån och axelryckningar.
Men visst. Sorgligt är det.
Och kanske tar det lika länge som innan homosexualitet slutade ses som en sjukdom i Sverige. Sen måste du vänta på att kunna yttra liknande saker för utsocknes också.
Jag tror aldrig att denna diskursiva verklighetsförändring kommer att ändras. Det kommer alltid ta tid, långt längre tid än vi själva önskar att kunna förändra en mentalitet och att kunna yttra en åsikt som utmanar den mentaliteten utan att mötas av hån och axelryckningar.
Men visst. Sorgligt är det.
Tobias Söderlundq
“
Att gå emot en populistisk åsikt som är starkt förankrad och som har ett brett stöd tar tid, väldigt lång tid att förändra. Och att kunna yttra ett motstånd till den åsikten utan att bemötas av höjda ögonbryn eller ett ryck på axeln "du är ju dum i huvudet, det är inte normalt, du har fel för att det är så det är", ja det tar nästan lika lång tid
Varför fostras vi inte till att vara öppensinnade, konstruktivt kritiska individer?
Freddedronq
“
Varför fostras vi inte till att vara öppensinnade, konstruktivt kritiska individer?
Därför att för mycket av det hotar vårt sätt att leva, rättfärdigandet av privilegier.
Voxbrallanq
Lika säkert som OoT var ett enormt toppspel när det kom så är det en illa åldrad, medioker upplevelse idag.
Visst är nostalgi något väldigt kraftfullt, och kan få ett gammalt återseende att kännas lika magiskt nu som då, men någonstans lär de som idag skriver "Världens bästa spel"-listor inse att dom riktar sig bort från verkligheten och mest bara ryggdunkar de med gemensam bakgrund.
Det är en stor och viktig skillnad på vad som är ens favoritspel och vad man hävdar skulle vara världens bästa spel rent objektivt.
På min topp 10-lista över favoritspel finns nog ingenting jag skulle försöka kalla bäst i världen.
Visst är nostalgi något väldigt kraftfullt, och kan få ett gammalt återseende att kännas lika magiskt nu som då, men någonstans lär de som idag skriver "Världens bästa spel"-listor inse att dom riktar sig bort från verkligheten och mest bara ryggdunkar de med gemensam bakgrund.
“
Det är väl klart att man försvarar ett av sina favoritspel när det kommer folk som säger att det suger, eller?
Det är en stor och viktig skillnad på vad som är ens favoritspel och vad man hävdar skulle vara världens bästa spel rent objektivt.
På min topp 10-lista över favoritspel finns nog ingenting jag skulle försöka kalla bäst i världen.
ReDeadq
“
Det handlar om återkommande och aktiva försök att rendera folk som står på andra sidan av åsiktsspektrumet till oseriösa och uppmärksamhetssökande miffon.
Okej, då förstår jag nog lite bättre. Det är synd att sådant förekommer, men man ska dock inte sticka under stolen med att exakt samma sak kan appliceras på vissa av de som är på den "hatiska sidan".
“
"Du kan inte förneka storheten i Ocarina of Time och du kan inte på allvar mena att du tycker att det inte hör hemma i ett sammanhang där världens bästa spel diskuteras"
Det är väl typ som The Beatles. Jag gillar dom inte, men jag kan inte heller förneka storheten i dom, och hur mycket de har betytt för musikvärlden. Man kan väl säga samma sak som typ Ocarina of Time, Super Mario Bros, Half Life och en hel del andra "viktiga" spel.
Sen att några blir upprörda över att vissa enskilda personer inte vill sätta Ocarina of Time, Super Mario Bros eller Half Life som deras personliga favoriter är ju bara sorgligt. Precis som det är sorgligt att vissa blir upprörda över att folk vill sätta dessa spel som sina personliga favoriter. (Även om sistnämnda förmodligen är färre än förstnämnda)
ReDeadq
“
och vad man hävdar skulle vara världens bästa spel rent objektivt.
Att det ens finns folk som tror att man kan utse en "topp 10 objektivt bästa spelen" är ju dock extremt konstigt.
“
Lika säkert som OoT var ett enormt toppspel när det kom så är det en illa åldrad, medioker upplevelse idag.
Tycker du ja! ;)
lonianq
“
Kan inte dra mig till minnes en diskussion där någon av de som ställt sig på sidan av hyllningskörerna, som antingen ogillat eller kanske bara inte sett spelets storhet
Nere sa till mig att han inte orkade med Ocarina of time eftersom det var i 3D. Han hyllar Zelda a link to the past och ser resten av Zelda spelen som skit. Men det är han det.
Tobias Söderlundq
“
Det är väl typ som The Beatles. Jag gillar dom inte, men jag kan inte heller förneka storheten i dom, och hur mycket de har betytt för musikvärlden. Man kan väl säga samma sak som typ Ocarina of Time, Super Mario Bros, Half Life och en hel del andra "viktiga" spel.
Jag tror att det jag stör mig på är att storheten ofta ses på som absolut, som något som inte kan ifrågasättas, på bekostnad av att man skall ignorera alla brister eller inte kunna vara av åsikten att de faktiskt förtar en hel del av storheten (på ett personligt plan). Och det oavsett man redan har erkänt att "ja, det här spelet har gjort bu och bä för genren, branschen (osv)".
bleuntq
Jag håller med Benny.
Trevande liknelser där, som jag skulle tolka annorlunda om jag inte redan kände till dig och hur du skriver. Kan väldigt lätt låta väldigt fel.
Angående OoT så är det inte längre världens bästa spel. Men sedan OoT har inget annat spel satt ribban så högt över allt annat som någonsin skapats tidigare. Inget har satt standarden på samma sätt. Så är det bara. Enda spelen som kommer i närheten är WoW och Wii Sports. För det har inte hänt något så stort som inträdandet i 3D, och därför har det varit omöjligt att sätta ribban så som OoT placerade den 1998.
Trevande liknelser där, som jag skulle tolka annorlunda om jag inte redan kände till dig och hur du skriver. Kan väldigt lätt låta väldigt fel.
Angående OoT så är det inte längre världens bästa spel. Men sedan OoT har inget annat spel satt ribban så högt över allt annat som någonsin skapats tidigare. Inget har satt standarden på samma sätt. Så är det bara. Enda spelen som kommer i närheten är WoW och Wii Sports. För det har inte hänt något så stort som inträdandet i 3D, och därför har det varit omöjligt att sätta ribban så som OoT placerade den 1998.
Tobias Söderlundq
“
Kan väldigt lätt låta väldigt fel.
För min egen del känns det som att det inte gör speciellt mycket, känns värt att ta den risken, även om det såklart är positivt ifall folk ser genom det jag skriver till det som ligger där bakom.
Har redan fått på papper att jag nått ut, som tänkt, till vissa och det får räcka för denna gång.
Tobias Söderlundq
“
något så mytiskt som begreppet stenåldern.
Hahahahaha... dagens bästa! Vill leva på denna känslan länge!
![[love]](/gfx/smilies/love.gif){kind=small}
Fookq
“
Jag kanske borde läsa lite Derrida.
Ja, det tror jag du skulle få ut något av. Derrida, Foucault, finns också en hel del att hämta hos Terry Eagltons Literature Theory a reader, som rätar ut lite av tankegångarna. Sen är ju Baudrillard mycket intressant, och Toril Moi lägger upp det ("dina tankegångar" väldigt pedagogiskt också. :)
Freddedronq
“
Jag kanske borde läsa lite Derrida.
Otroligt långtråkig läsning, bättre att läsa texter som förklarar och beskriver hans teorier.
Hans texter är ganska onödiga att läsa i originalutförande.
Joakim Kilmanq
“
Så är det bara.
Det kryllar ju för fan av spel som satt standarder och höjt ribbor avsevärt. Att OoT skulle sitta ensam högst upp på en pidestal långt över alla andra spel är bullshit. Så är det bara.
Att bara WoW och Wii Sports skulle komma i närheten är för mig otroligt märkliga påståenden.
Tobias Söderlundq
“
Otroligt långtråkig läsning, bättre att läsa texter som förklarar och beskriver hans teorier.
Ok, skall se vad jag kan rota fram. Har du koll på läget så dra gärna till med exempel, jag är skitkass på att prioritera mitt läsande och ju närmare dit jag vill jag kommer innan jag börjat desto bättre.
Tobias Söderlundq
“
det är viktigt att gå till källan, som du vet
Har sällan problem med långtråkiga texter, så länge det går att hitta saker av substans däri så spelar det mindre roll. Dessutom känns det bra att, som du säger, göra en egen tolkning. Eller, åtminstone forma sig en egen bild av det hela, att jobba utifrån när man fortsätter och tar del av andras tolkningar (om man tar sig så långt, dvs).
Freddedronq
“
Han är ofta feltolkad, mångtolkad (vilket också är essensens av hans tankegångar) och det är viktigt att gå till källan, som du vet.
Just på grund av att han är väldigt diffus och mångbottnad. Då kan man istället läsa kritik av hans texter och diskussioner av hans teorier. Självklart är det bra att använda källan, men just Derrida läser nog inte många andra än doktorander som vill specialisera sig vidare i det de redan läst OM Derrida.
Det är lite väl high-level om man inte ska göra en doktorsavhandling (om ens det) bara för att få insikt i vad Derrida säger.
Fookq
“
Det är lite väl high-level om man inte ska göra en doktorsavhandling
Möjligt. Men det var väldigt nyttigt, kände jag själv. Och andra texter kändes helt plötsligt lite enklare.
Men även om Derrida är svår är han inte omöjlig. Det går att ta sig in i texterna, efter några varv.
Jag har läst sammanlagt 15p litterär teori där 7.5 p var fördjupning i poststrukturalismen. Jag känner att jag har haft väldigt nytta av att jag läst originaltexterna och inte bara vad andra sammanfattat. Men självklart blir det att man växlar mellan de hårdsmälta och det sammanfattande.
Freddedronq
“
Möjligt. Men det var väldigt nyttigt, kände jag själv. Och andra texter kändes helt plötsligt lite enklare.
Absolut. Förr eller senare kan man gå till originaltexterna, men det hjälper att man är insatt i dess sammanhang och kan resonera och förhålla sig till texterna på samma nivå som filosofgiganterna.
Sen är Derridas teorier (som jag är väldigt dåligt beläst på) inte tillräckliga i sig. Hans texter har behandlats och diskuterats enormt, precis likt Foucault. Ytterst få idag som håller Foucaults ursprungliga teorier om diskurs för givna, inte ens han själv, något som han inte ens nämner vid ordet diskurs i exempelvis Vansinnets Historia.
Det är bra att veta hur en filosofs tankegångar har kritiserats och diskussionen kring den specifika vetenskapsfilosofin innan man sätter sig in i originaltexterna. Dels för att undslippa kritik själv eller för att hävda något som redan motbevisats.
Fookq
“
motbevisats.
Nu är det ju inte empiri det handlar om. Och det är förstås svårt att generalisera saker, det går emot själva essensen av poststrukturalismen, och att tala om essens är ju också felaktigt i sig. Men hur som helst. Foucault var ju strukturalist också, och hans syn på makt, att det uppkommer i alla system, är ju i sig en "sanning" som någon annan kan dekonstruera. Nypragmatiker som Stanley Fish har ju ifrågasatt själva dekonstruerandets "nytta". Så klart finns det utvecklingar. Men det är bra att läsa grundtexterna för att själv kunna se vad som kritiseras.
Off topic kanske.
Att något får en hög status inom en diskurs, och anses vara oantastligt, för att sedan ändå ifrågasättas och förkastas/byggas vidare på/ splittras upp i mindre delar , är ju en stor del av det postmoderna samhälle som vi lever i (Lyotard, Jameson).
Sådär. Ska sluta dryga nu :) Ha en fin afton!
Frezdanerq
“
Är det pga nostalgi som folk gillar spelet? Eller är det även så att folk gillar det för att "de måste" det?
För mig var det äventyret. Det var en speciell känsla att spela igenom Ocarina of Tima. En känsla som har varit starkare i visa nya Zelda spel och svagare i andra men alltid där.
Nostalgi är trevligt. Men om ett spel var bra när det kom så kan det ju faktiskt vara så att det fortsätter att vara bra.
Sommarregnq
“
Är det pga nostalgi som folk gillar spelet? Eller är det även så att folk gillar det för att "de måste" det?
Jag tror många gillar det för nostalig. Och en del gillar det ju för att det helt enkelt är jävligt kul att spela. För det är fortfarande ett bra spel med roliga bossar, problem, tempel och väldigt bra musik.
Tror det är få som gillar det "för att de måste". Däremot finns det säkerligen många som förstår och ser storheten i spelet, utan att kanske tycka det är lika roligt att spela.
Benny Holmströmq
Därför tycker jag fortfarande att OoT är ett fantastiskt spel:
Visst, jag var med i den stora "vågen" (måhända inte den första, men den andra) som på allvar upptäckte tv-spel i och med OoT. Så det är omöjligt att inte känna en jävla massa nostalgi.
MEN. Jag spelade aldrig Majora's Mask när det var nytt. Inte så mycket av det i alla fall. Majora's Mask klarade jag för första gången 2008 eller 2009 (och Ocarina of Time klarade jag först 2006, faktiskt, fast jag hade varit väldigt nära att klara det 1999 eller 2000 också) och tyckte det var helt fantastiskt, mycket på samma grunder som varför jag tycker OoT är fantastiskt (roliga tempel, pussel, utforskade o.s.v.). Så jag är FULLSTÄNDIGT ÖVERTYGAD om att jag hade älskat OoT även om jag hade spelat det för första gången för bara några år sedan. Måhända inte älskat det lika mycket som idag, men ändock tyckt att det var ett förjävla bra spel.
Så. Det är fullständig bullshit att man bara kan älska OoT ur ett nostalgiskt perspektiv, men det är också fullt möjligt att INTE älska det på några sätt alls, varken förr eller senare. Var och en med sitt.
Visst, jag var med i den stora "vågen" (måhända inte den första, men den andra) som på allvar upptäckte tv-spel i och med OoT. Så det är omöjligt att inte känna en jävla massa nostalgi.
MEN. Jag spelade aldrig Majora's Mask när det var nytt. Inte så mycket av det i alla fall. Majora's Mask klarade jag för första gången 2008 eller 2009 (och Ocarina of Time klarade jag först 2006, faktiskt, fast jag hade varit väldigt nära att klara det 1999 eller 2000 också) och tyckte det var helt fantastiskt, mycket på samma grunder som varför jag tycker OoT är fantastiskt (roliga tempel, pussel, utforskade o.s.v.). Så jag är FULLSTÄNDIGT ÖVERTYGAD om att jag hade älskat OoT även om jag hade spelat det för första gången för bara några år sedan. Måhända inte älskat det lika mycket som idag, men ändock tyckt att det var ett förjävla bra spel.
Så. Det är fullständig bullshit att man bara kan älska OoT ur ett nostalgiskt perspektiv, men det är också fullt möjligt att INTE älska det på några sätt alls, varken förr eller senare. Var och en med sitt.
Sommarregnq
“
Det är fullständig bullshit att man bara kan älska OoT ur ett nostalgiskt perspektiv,
Ja, jag menar jag kan spela gamla spel för första gången idag och uppskatta dem. För bara något år sen spelade jag igenom Final Fantasy 8 för första gången, just nu sitter jag med Final Fantasy 3. Förra året var det ett Wonder Boy-spel.
Joakim Kilmanq
“
Det är fullständig bullshit att man bara kan älska OoT ur ett nostalgiskt perspektiv
Ja, det är det väl ingen som påstår? Hoppas jag?
Tror problemet vissa har att hantera kritik mot vissa spel handlar mindre om nostalgi och mer om att det har hamrats in sedan dag ett att detta är en klassiker. 100 i alla kategorier, och sedan ständiga jämförelser med det. Ungefär som Half-Life i sin genre, Super Mario Bros i sin, Baldur's Gate 2, osv. Ett spel kan bara behålla sin benhårda klassikerstatus om det hela tiden lyfts fram som just det, och få spel har lyfts fram lika frenetiskt och ofta som just Ocarina of Time. Det är delvis därför som det är så svårt att kritisera det utan att bli kallad "oseriös", eller något liknande. Folk är så vana vid att höra den oemotsagda motsatsen.
Och det är just i det "oemotsagda" problemet ligger.
Benny Holmströmq
“
Ja, det är det väl ingen som påstår? Hoppas jag?
Jag har läst en och annan kommentar som lutat åt det hållet i alla fall (på Loading och på andra ställen).
Joakim Kilmanq
“
Jag har läst en och annan kommentar som lutat åt det hållet i alla fall (på Loading och på andra ställen).
Men jag menar här, i den här bloggen med dess kommentarer.
Benny Holmströmq
“
Men jag menar här, i den här bloggen med dess kommentarer.
Well
“
Är det pga nostalgi som folk gillar spelet? Eller är det även så att folk gillar det för att "de måste" det?
Alternativet "att det är ett bra spel" saknas ju här.
Joakim Kilmanq
“
Alternativet "att det är ett bra spel" saknas ju här.
Då vet du hur det känns i hjärtat när folk avfärdar ens åsikter som något annat än vad de är!!!11!111
;)
Voxbrallanq
“
Majora's Mask klarade jag för första gången 2008 eller 2009 och tyckte det var helt fantastisk...
...för att det är ett mycket bättre spel än OoT
![[wink]](/gfx/smilies/wink.gif){kind=small}
Benny Holmströmq
“
...för att det är ett mycket bättre spel än OoT
Det är lite bättre.
![[cute]](/gfx/smilies/cute.gif){kind=small}
Men det sparar vi till årsbästalistorna!
ReDeadq
“
...för att det är ett mycket bättre spel än OoT
NEJ!
![[mad]](/gfx/smilies/mad.gif){kind=small}
Astråkiga tempel, ofta trasigt gameplay då man förvandlar sig till Deku, Zora och Goron, den mest trasiga boss jag någonsin mött i ett spel (i vattentemplet), för mycket oanvänd potential med tidssystemet. Det hade verkligen potentialen att bli bättre än OOT, för de få saker spelet gör rätt gör det så otroligt jävla rätt, men det känns som om de borde gjort det till GameCube istället.
Timmy Sjöbergq
Jag gillar vinkeln med jämförelsen. Den såg långsökt ut men liksom föll på plats framåt slutet. Lite som en bra deckare.
Jag får känslan att jag vill spela genom både Ocarina och Majoras nu. Det är alltid svårt att se en klassiker man spelat massvis med nya ögon. Men lyckas man se igenom den tjocka massan som utgör norm-åsikten så har man lyckats bilda sig en mer legitim åsikt.
Jag får känslan att jag vill spela genom både Ocarina och Majoras nu. Det är alltid svårt att se en klassiker man spelat massvis med nya ögon. Men lyckas man se igenom den tjocka massan som utgör norm-åsikten så har man lyckats bilda sig en mer legitim åsikt.
Liksmaskarenq
Jag spelade skiten ur OoT när det var nytt. Det var skitkul och ett riktigt bra spel. Skaffade aldrig Majoras Mask. Var lite less på Zelda och Nintendo 64 vid det laget. Det var Playstation och Saturn som hade spelen som jag fastnade för.
OoT var ett bra spel på sin tid. Idag är det fan ospelbar dynga med extremt lågupplösta, utsmetade texturer. Det är inte med på topp 100 längre. Inte ens top 500. Enligt mig då. Tror jag ska göra en lista på 100 saker jag gillade förr men inte nu längre. Killer Instinct och att dippa i den skrattande kon är två andra saker som ska finnas med på den listan.
En del spel åldras med värdighet. ALttP gjorde det, inte OoT. Grävde fram min ena N64-konsol förra året och försökte spela OoT, men jag gav upp efter en stund. Jag upplever det verkligen inte ens i närheten av hur kul det var när jag var mindre.
Hä jer int så wörsting längre.
OoT var ett bra spel på sin tid. Idag är det fan ospelbar dynga med extremt lågupplösta, utsmetade texturer. Det är inte med på topp 100 längre. Inte ens top 500. Enligt mig då. Tror jag ska göra en lista på 100 saker jag gillade förr men inte nu längre. Killer Instinct och att dippa i den skrattande kon är två andra saker som ska finnas med på den listan.
En del spel åldras med värdighet. ALttP gjorde det, inte OoT. Grävde fram min ena N64-konsol förra året och försökte spela OoT, men jag gav upp efter en stund. Jag upplever det verkligen inte ens i närheten av hur kul det var när jag var mindre.
Hä jer int så wörsting längre.
Som Vaniljq
Tyckte om denna text.
Men att man skulle gilla OoT av nostalgiska skäl fattar jag inte riktigt.
Men att man skulle gilla OoT av nostalgiska skäl fattar jag inte riktigt.
bleuntq
“
Det kryllar ju för fan av spel som satt standarder och höjt ribbor avsevärt.
Nämn 10 som höjde ribban mer än OoT gjorde 1998.
“
Att OoT skulle sitta ensam högst upp på en pidestal långt över alla andra spel är bullshit.
“
Angående OoT så är det inte längre världens bästa spel.
Angående OoT så är det inte längre världens bästa spel.
ANGÅENDE OOT SÅ ÄR DET INTE LÄNGRE VÄRLDENS BÄSTA SPEL.
ANGÅENDE OOT SÅ ÄR DET INTE LÄNGRE VÄRLDENS BÄSTA SPEL.
Det här är varför jag inte hänger på Loading längre.
Joakim Kilmanq
“
Det här är varför jag inte hänger på Loading längre.
För att du missförstår? För det är det du gör. Det känns tröttsamt att ens behöva påpeka det, men det är ju du som höjer upp spelet till det mest ribbhöjande spelet någonsin, vilket jag kommenterade på (om inte det är att höja upp det på en piedestal så vetefan alltså).
Jag skrev alltså inte ett piss om att det är VÄRLDENS BÄSTA SPEL UTROPSTECKEN!!!1111
“
Nämn 10 som höjde ribban mer än OoT gjorde 1998.
Ska vi begränsa oss till 1998 nu? Varför det? Du nämnde ju WoW och Wii Sports. Du skrev inget om att det var bara för 1998 det gällde. Om vi ska diskutera så är det lättare om du inte ändrar "reglerna", och för den delen hävdar att jag påstår sådant jag inte påstår.
Det blir lättare då.
Joakim Kilmanq
“
Det var i alla fall så jag uppfattade det.
Det begriper jag också. Men jag bemötte bara påståendet om att inga andra spel har "satt standarden" på samma sätt som Zelda. Jag håller inte med om det, helt enkelt (fick inte heller intrycket av att det handlade specifikt om 1998 heller, då WoW och Wii Sports nämndes).
Har dock ingen lust att fortsätta en sådan diskussion när jag direkt tillskrivs saker jag inte skrivit, och det dessutom tjuras över att det inte går att diskutera på Loading.
Då kan det väl kvitta, då.
![[confused]](/gfx/smilies/confused.gif){kind=small}
Joakim Kilmanq
“
Vänta... va?
Eh, ja? Jag frågar varför jag måste lista tio spel från 1998. Jag trodde att vi talade om spel som satt standarden i största allmänhet.
Jag förstod att det var det som efterfrågades, men jag ifrågasatte poängen, eftersom det inte var det jag hade invänt mot från första början.
:)
Tobias Söderlundq
“
Nämn 10 som höjde ribban mer än OoT gjorde 1998
“
Han menar nog att OOT höjde ribban mycket 98, och att du ska nämna 10 spel från när som helst som höjde ribban mer
“
Jag ser gärna en lista över alla dom där ribborna
Jag skulle nog först av allt vilja ha en tydlig definition av vad för typ av ribba som avses.
Menar.
Jag tittar på Bangai-O och försöker komma på ett spel som lagt ribban lika högt (eller ens överträffat den) sedan spelets släpp.
Vad gäller just denna typ av spel.
Jag tittar på Super Meat Boy och tänker detsamma.
Sedan tittar jag på Ocarina of Time och funderar över steget över till tre dimensioner... som jag personligen ansåg var ett nedköp från A Link to the Pasts två dimensioner... för att mycket av det som gjordes i tre dimensioner gjordes sämre än vad det tidigare gjorts i två. Jag lyckades inte bli lika övertygad av experimenterandet med det nya, oavsett hur många nya standarder som spelet gav upphov till.
Att vara först med något är för mig inte detsamma som att göra det bra (annat än i avseendet att ingen annan gjort det tidigare, men det säger mig inte så mycket). Och precis det här vet jag har diskuterats tidigare. Det fanns brister att lägga märke till redan när OoT var nytt, och det var när dessa nya men bristfälligt genomförda koncept närmade sig perfektion i senare skeden som jag såg dem bli intressanta på allvar.
Joakim Kilmanq
“
Att vara först med något är för mig inte detsamma som att göra det bra
Det här med 3D är dessutom lite lurigt, eftersom det finns olika spel på olika plattformar som satt olika standarder, eller ribbor, för hur spel kan fungera i 3D.
OoT satte standarden för alla framtida Zelda-spel, och det hade idéer som letat sig in i massor med andra spel. Det är jag helt med på. Men jag har svårt att köpa att det finns få eller inga andra spel som kan sägas ha satt standarden för en genre på samma sätt som OoT.
Tobias Söderlundq
“
Men jag har svårt att köpa att det finns få eller inga andra spel som kan sägas ha satt standarden för en genre på samma sätt som OoT.
Det är ju dessutom en oerhört snäv genre.
Jag är trött, och kan ha tappat bort mycket relevant nu, men jag kommer inte på mycket annat än Darksiders och Okami när jag tänker på "Zelda-liknande spel i 3D".
ReDeadq
“
Jag frågar varför jag måste lista tio spel från 1998. Jag trodde att vi talade om spel som satt standarden i största allmänhet.
Det jag menar att jag tror att han menar är precis det. Han menade bara på att OOT satte sin standard just 1998. Så som jag läser det så menar han inte att du ska lista 10 spel från just 1998. :P
Joakim Kilmanq
“
:P
Förmodligen. Tolkade det dock som att ribban skulle sättas '98. Men det är nog som du säger.
Då kan man ju enkelt räkna upp mer än tio spel:
Ultima
Donkey Kong
Super Mario Bros
Maniac Mansion
Alone in the Dark
Doom
Dune 2
King's Quest
Sim City
Flight Simulator
Tetris
Street Fighter II
Tomb Raider
Myst
GTA III
Illusionistq
Jag har alltid hållit av OoT som mitt favoritspel genom tiderna. Inte för att det är bättre än allt annat jag spelat i alla avseenden, utan för att det var det första spelet jag spelade där jag faktiskt kände att spel är mer än bara "spelandet". Att det kan vara att besöka fantastiska platser och lära känna olika personligheter.
Innan OoT var spel för mig saker som Duck Hunt, Sonic och Alex Kidd, där själva spelglädjen var central. Med OoT blev jag introducerad till mediet på ett annat, större sätt.
Bortser man från allt det (vilket är svårt i och för sig) så vet jag inte ens om jag tycker OoT är det bästa Zelda-spelet längre. Skyward Sword var galet bra.
Innan OoT var spel för mig saker som Duck Hunt, Sonic och Alex Kidd, där själva spelglädjen var central. Med OoT blev jag introducerad till mediet på ett annat, större sätt.
Bortser man från allt det (vilket är svårt i och för sig) så vet jag inte ens om jag tycker OoT är det bästa Zelda-spelet längre. Skyward Sword var galet bra.
Tobias Söderlundq
“
Jag beskrev nyss i min blogg spelet som ett givet kort
Fast det är det ju, på sätt och vis, om man vill ta del av det där som hjälpt till att lyfta konsolen till vad den ses på som idag bland en väldigt stor skara spelare.
“
hoppas inte det framgick som att alla borde gilla det och är idioter om dom inte gör det
Nej, det tycker jag inte... :-)
bleuntq
“
För att du missförstår? För det är det du gör.
Nej. För att du påstår att jag sagt saker jag aldrig sagt, vilket jag bevisade. Och vilket jag kommer bevisa igen nu. Plus att du och alla andra blir sjukt mycket mer otrevliga på Loading än ni egentligen är. Loading är helt enkelt en mycket otrevlig sajt där trevliga människor beter sig otrevligt mot varandra. Enligt mig, då.
“
Det känns tröttsamt att ens behöva påpeka det, men det är ju du som höjer upp spelet till det mest ribbhöjande spelet någonsin
Nej. Du har fel. Var inte så självsäker och otrevligt kaxig i tonen när du har fel. Jag sa inte att OoT är det mest riibhöjande spelet någonsin. Jag sa att det är det mest ribbhöjande SEDAN 1998:
“
Angående OoT så är det inte längre världens bästa spel. Men sedan OoT har inget annat spel satt ribban så högt över allt annat som någonsin skapats tidigare.
Alltså inte det mest ribbhöjande någonsin, som du vill påstå att jag sagt medan du spydigt anklagar mig för att inte förstå.
“
Ska vi begränsa oss till 1998 nu? Varför det? Du nämnde ju WoW och Wii Sports. Du skrev inget om att det var bara för 1998 det gällde.
När jag skrev:
“
Nämn 10 som höjde ribban mer än OoT gjorde 1998.
Syftade jag på att det var 1998 som OoT släpptes. Det borde du insett när jag nämnde OoT och Wii Sports. Du VET att jag inte tror Wii Sports släpptes 1998. Skärp dig. Nu har jag tillbringat den här tiden åt att försvara mig från dina falska anklagelser. Som sagt, det här är anledingen till varför jag inte vill diskutera saker på Loading. Sådant otroligt slöseri med tid.
bleuntq
“
Ultima
Donkey Kong
Super Mario Bros
Maniac Mansion
Alone in the Dark
Doom
Dune 2
King's Quest
Sim City
Flight Simulator
Tetris
Street Fighter II
Tomb Raider
Myst
GTA III
Jag skriver att inget spel satt ribban mer än OoT "sedan 1998". Du listar spel innan 1998.
Jag kan dock ge dig att GTA III är diskutabelt. Där kan åtminstone en vettig diskussion hållas tillsammans med Wii Sports och WoW. Absolut.
Joakim Kilmanq
“
Loading är helt enkelt en mycket otrevlig sajt där trevliga människor beter sig otrevligt mot varandra
Jag blev irriterad när du började tjura (på twitter, dessutom), och menade på att man inte kan diskutera på Loading (med mig, alltså).
“
Alltså inte det mest ribbhöjande någonsin, som du vill påstå att jag sagt medan du spydigt anklagar mig för att inte förstå.
Okej, jag är med. Det var klumpigt skrivet av mig. Det erkänner jag gärna. Men jag är inte den enda som inte läser ordentligt, eftersom jag aldrig påstod att du tyckte att OoT var världens bästa spel, bara att jag inte håller med dig om att det sitter så högt över andra spel på en piedestal (om det är just det ordet som irriterade dig så kan vi stryka det).
“
Syftade jag på att det var 1998 som OoT släpptes. Det borde du insett när jag nämnde OoT och Wii Sports. Du VET att jag inte tror Wii Sports släpptes 1998. Skärp dig.
Jag tror så klart inte att du tror det. Det var därför jag blev förvirrad. Klantigt av mig att misstolka det, dock. Men det var ett ärligt misstag. Ber om ursäkt för det.
“
medan du spydigt anklagar mig för att inte förstå
Jag kan vara dryg (låter ofta drygare än vad jag tänkt mig i skrift, dessutom). Men det kan du med.
Det var allt. Var aldrig ute efter att vara otrevlig eller dryg. Det var en kombination av irritation (av olika anledingar) och missförstånd¨.
Tobias Söderlundq
“
du och alla andra blir sjukt mycket mer otrevliga på Loading än ni egentligen är
Kan tycka det känns lite off att du väljer en plats likt denna för något liknande, även om jag inte har oförståelse för att du ser det som en naturlig följd att yttra det här då det är här er dialog förs.
Tycker "du och alla andra" känns extremt generaliserande, och jag vet inte alls om jag skall tolka det som du menar användare överlag, redaktionen överlag eller alla överhuvudtaget.
“
Loading är helt enkelt en mycket otrevlig sajt där trevliga människor beter sig otrevligt mot varandra
Håller inte med om detta, men att jag inte håller med om det väger väl knappast så tungt i sammanhanget då jag är en del av Loading-redax och det inte skulle se så värst bra ut om jag sa annat.
För att kontra kan jag påtala det tråkiga i att du, när du väljer att kommentera något jag skrivit (vilket inte direkt händer ofta) inleder med att påtala hur du tycker att det jag skriver vacklar, och i samma veva pekar på redax-Holmströms kommentar där han postat en "nonono"-gif och understryker att du inte är ensam om din åsikt. Och du utvecklar inte ens vad du menar, belyser inte varför liknelserna är trevande, eller hur de kan "låta fel".
Dvs, jag vet ärligt talat inte vad jag skall göra av den delen av din kommentar. Ett lite torrt ogillande av texten, typ, men saknar det konstruktiva.
Det kan jag tycka är rätt trist, och även om jag inte tycker det är direkt "otrevligt" tycker jag det är ett tråkigt sätt att bemöta en text.
Du får gärna utveckla det, om du vill, så jag har något lite mer konkret att gå på.
bleuntq
“
Jag blev irriterad när du började tjura (på twitter, dessutom), och menade på att man inte kan diskutera på Loading (med mig, alltså).
Och därför förlöjligar du mig genom att säga att jag "tjurar". Som om jag är ett litet barn. Det är det här jag pratar om. Attityden kände jag av redan innan min tweet, då det var vad som orsakade tweeten.
“
Okej, jag är med. Det var klumpigt skrivet av mig. Det erkänner jag gärna.
Inga problem.
“
Klantigt av mig att misstolka det, dock. Men det var ett ärligt misstag. Ber om ursäkt för det.
Inga problem.
“
Men jag är inte den enda som inte läser ordentligt, eftersom jag aldrig påstod att du tyckte att OoT var världens bästa spel
Här hade jag önskat att du citerade raden i fråga. Hittar och minns inte att jag rättat dig på det, så jag vet inte exakt vilken rad du syftar på.
“
Jag kan vara dryg (låter ofta drygare än vad jag tänkt mig i skrift, dessutom).
Det är lugnt. Och ja, jag kan också bli otrevlig. Det kan alla. Även om jag inte tycker jag var det nu när jag först kommenterade på Tobias inlägg. Resten av tiden var jag väldigt defensiv. De senaste två åren har jag blivit väldigt intolerant mot vad jag uppfattar som otrevliga toner.
“
Och du utvecklar inte ens vad du menar, belyser inte varför liknelserna är trevande, eller hur de kan "låta fel".
Sorry. Mitt misstag att anta att det var lite elefanten i rummet. Det jag syftade på är hur det kan uppfattas att hålla upp något så trivialt som tv-spelstyckande bredvid något så allvarligt som förtryck av homosexuella.
Du får dock inte glömma att jag skrev:
“
Trevande liknelser där, som jag skulle tolka annorlunda om jag inte redan kände till dig
Men nu känner jag ju till dig, så det var inte alls menat som ett sorts angrepp från min sida utifrån min åsikt. Bara en liten varning om hur det skulle kunna uppfattas.
Tobias Söderlundq
“
Det jag syftade på är hur det kan uppfattas att hålla upp något så trivialt som tv-spelstyckande bredvid något så allvarligt som förtryck av homosexuella.
Ah, okej, då är jag med.
Men, jo, det var som sagt en extrem jag drog till med, (delvis) för att visa på vilka extremer diskussionen kring Ocarina of Time mellan varven kan närma sig. Hade nästan väntat mig lite större reaktioner än de som kom, men det tar jag som ett hyfsat positivt utfall.
Liksmaskarenq
“
Hade nästan väntat mig lite större reaktioner än de som kom
LINK ÄR GAY!!!!111111111ONEONEONE
Tobias Söderlundq
“
LINK ÄR GAY!!!!111111111ONEONEONE
Nja.
Snarare "men snälla rara, du är på väggarna och klättrar".
Liksmaskarenq
Ok.
Jag gillade då texten. Helt klart.
Om du någon gång får för dig att ge ut en bok med allt du skrivit så köper jag minst ett exemplar. Ett för att läsa själv och ett till mina framtida barn.
Jag gillade då texten. Helt klart.
Om du någon gång får för dig att ge ut en bok med allt du skrivit så köper jag minst ett exemplar. Ett för att läsa själv och ett till mina framtida barn.
Liksmaskarenq
Om det inte är en digital bok förstås. Då blir det ju lite annars. Den slits ju inte ut.
lonianq
“
tt man skulle gilla OoT av nostalgiska skäl fattar jag inte riktigt.
Personligen spelade jag genom Ocarina of time förra året för första gången på 3DS. Det var inte suddig och kass grafik. Okej 3D effekten var störande för mig, men den gick ju att stänga av.
Spelet var riktigt bra, och eftersom jag inte har några nostalgiska minnen av spelet så går jag efter hur jag personligen tycker helt enkelt. Jag kommer nog spela om spelet en gång till framöver, det känns så. Men jag tycker inte det är lika bra som första Zelda spelet jag kört genom, Zelda twillight princess.
Tobias Söderlundq
Har efter många om och men kommit fram till att Twilight Princess är det Zelda i 3D även jag tycker bäst om. The Wind Waker har en del brister (båten, byta riktning på vinden och skattjakten i slutet) som trasar sönder det där annars så fina, men annars hade det nog varit det jag tyckte bäst om. Twilight Princess hade dock något som håller i princip genom hela spelet även om även det har sina brister som jag inte kan bortse från.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Benny Holmström • 16 aug 2012 3q
Min ärliga reaktion på den här texten.