Secret of Mana rent allmänt ser jag som (i brist på bättre ord, vet att folk inte gillar uttrycket) ett oerhört överskattat spel som är snudd på okontollerbart även i originalutförande, dessutom sker striderna i realstrid så för i-maskiner känns det helt off.
Har spelat en bit in i Final Fantasy 3 nu och visst kan jag känna att det hade lyfts ett litet snäpp om man sprungit runt med hjälp av ett styrkors eller en analog spak, men i övrigt ser jag nog ingen anledning till att välja det till DS framför Ipad. Det känns som en seriös port, för det är en port primärt. Det renderar 3D:n i högre upplösning men texturer och bakgrunder och objekt i 2D är fortfarande lågupplösta (fast inte blurrade, jag hatar när de gör 2D suddig), och menyerna är högupplösta... men olikt många andra liknande mishmash av högupplöst och lågupplöst känns det här logiskt och fortfarande trevligt att titta på.
Helnöjd med mitt köp.
Tobias Söderlund
Vännäsby Tobias Söderlund
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Apples Wii-maskiner
Vill absolut inte dra alla över en kam, men däremot kan jag inte blunda för tendenser.
Tänker inte göra det här speciellt komplicerat, och man får ta det för vad det är – en iaktagelse med en tillhörande reflektion kring iaktagelsen.
Inget mer.
Inget mindre.
Ett återkommande klagomål är bristen på "seriösa" spel på App Store. Det är Zoo Keeper, Cut the Rope, Angry Birds och allt sådant, som om det visar vägen mot framtidens attityd gentemot spelutveckling är bedrövligt.
Ett annat återkommande klagomål är bristen på ordentliga knappar och allt negativt det för med sig.
Och så var det där med prissättningen
Brist på seriösa spel
Folk har naturligtvis en poäng. Självklart ser vi inte Uncharted, Super Mario Galaxy eller Gears of War. Men det ser vi "knappt" till de "riktiga" bärbara spelkonsolerna heller. Och när vi väl gör det är det sällan folk blir speciellt lyriska. Ibland, men inte så värst ofta.
Men jag tänker vara än mer generös än så.
Det råder absolut en brist på spel, så som folk känner dem, som går långt bortom de där lättsamma alternativen man kan spendera några minuter med, lägga åt sidan, plocka upp igen.
Eller, egentligen kanske inte "brist" i ordets rätta bemärkelse. Snarare "brist" som i att det finns något logiskt i resonemanget att man inte köper en Ipad om man vill lira den senaste uppsättningen djupsinniga rollspel från Atlus eller få tillgång till ett utbud av den typ man "är van vid" när man köper en bärbar spelkonsol.
Square Enix försöker.
De har månne inte kommit så långt, och ett återkommande problem är deras prissättning, men mer om det strax.
Final Fantasy 1, 2 och 3, Final Fantasy Tactics, Chaos Rings och Chrono Trigger. Lite så. Inte så mycket mer, egentligen, men det är en start och nu är dessutom The World Ends With You på ingående (folk blev besvikna över utannonserandet även denna gång, men med hänsyn till Square Enixs tillvägagångssätt inför utannonserandet är det allt annat än underligt).
Det är möjligt att det här inte rör sig om de absolut bästa versionerna någonsin, i de fall det handlar om portar, men Square Enix försöker åtminstone och med hänsyn till vad folk har för tankar om något likt Chrono Trigger så borde det inte ses på som helt dumt.
Knapphelveten
Det svårt att hävda att det här är spel som blir svåra att spela som följd av avsaknaden av knappar. Appropå den där återkommande kritiken jag tidigare nämnde.
Knappast (pun intended) så att det inte GÅR att spela andra typer av spel. Plattformsspel, halvintensiva actionspel eller rentav bullet hells från Cave. Det går, rätt, bra.
Främst är det väl så att det inte är spel inom genrer som inte formats med knapplöshet i åtanke, men någonstans torde det relevanta vara att efterfråga spel som verkligen klickar med hårdvaran. Och när man tänker efter är det knappast så att det råder brist på upplevelser (överlag, inte till just Apples hårdvara) som inte är makalöst beroende av 39 olika knappar att trycka på för att få någon form av högre värde.
Square Enix har gjort, rätt, bra val vad gäller de spel de lyft över till formatet.
Så vi har spel som inte endast är lämpliga att spela på exempelvis en Ipad, vi har också spel som folk uppskattat över åren. Spel folk gladeligen hostat upp åtskilliga hundralappar för att få spela på Nintendo DS. Några hundralappar ytterligare för att få spela på SNES (Chrono Trigger).
Men när det kommer till App Store är det som att någonting per automatik går fel. Det är inte bra. Det finns tusen och åter tusen argument till varför det inte är bra.
Det är så jävla orimligt dyrt (läs: det kostar mer än 7 kr)
Square Enix är knappast kända för att vara de som begär minst kosing för sina titlar på App Store. I jämförelse med "vad man är van vid" är Square Enix spel några av de dyraste man kan finna i den digitala butiken.
Jag har själv valt att inte köpa spelen som följd av vad de kostar, men jag funderar på ifall jag inte skall börja tänka om en aning.
Ett återkommande argument mot att släppa liknande spel via App Store är att folk vant sig vid så låga priser att allt över 7 kr börjar kännas motigt och något över 38 kr känns snudd på otänkbart.
Fast varför?
Jag har länge velat spela nytolkningen av Final Fantasy 3 (jag har spelat det, men inte ägt det själv och aldrig lånat det och gett det alla de där timmarna som behövs för att man skall ha ut något konkret av det hela) och flera gånger varit nära att köpa det för snudd på fullpris till DS (under tiden jag hade en DS). Vill jag ha det i dagsläget får jag langa fram, säg, åtminstone närmare 200 kr med frakt och skit inräknat.
129 kr bort har jag en hyfsat högupplöst version till Ipad. Jag kan spela den inom loppet om några minuter, om jag vill. Men, nej, det bär emot.
Återigen, varför?
Under september månad släpps Baldur's Gate Enhanced Edition via App Store (såvida inte något hänt på den fronten som jag inte känner till). Ser det som ett ypperligt tillfälle att äntligen få sätta tänderna i spelet utan att låsa upp mig vid en datorskärm. Lätt att plocka upp, lätt att lägga ifrån sig. Troligen det som behövs för att jag skall orka med det, till slut.
Har gått omkring och hoppats på att det skall bli billigt, som så många andra, men vad är egentligen billigt?
Capcom har släppt Phoenix Wright och en bra portning av Ghost Trick (som jag visserligen inte tänker betala för då jag inte klickade med spelet överhuvudtaget). Phoenix Wright kostar 38 kr. Lycka till med att hitta det till det priset någon annanstans.
(nu gick jag in på App Store och hostade upp 129 kr för Final Fantasy 3 och jag är makalöst nyfiken på hur det kommer att kännas att spela, om jag tycker att de gjort ett bra jobb med portningen)
Och när vi ändå är inne på detta med prissättning.
Skall jag vara helt ärlig så har jag känt av något jag skulle vilja kalla för överdosdöden, vad gäller spelintresse i kombination med Ipad.
När saker kostar 7 kr eller är gratis är det lätt hänt att man börjar hamstra. Och när man inser att man sitter där med över hundra spel (vet inte exakt hur många jag köpt, men rätt många är det) varpå hälften är ospelade och ytterligare, säg, 25% visade sig vara rätt skit så... åtminstone för mig är det en rätt avtändande grej.
Det där "det gör inget om man köper skit, det kostade ju typ inget ändå" är liksom bara sant till en viss gräns. Men att något inte kostar, det är ingen garanti för att det inte skulle vara skadligt att köpa många spel... av helt andra anledningar.
För att göra en liknelse.
Inte för att många verkar bry sig om Nintendos Virtual Console till Wii i dagsläget (inte ens Nintendo själva), men även där har det funnits tendenser till en liknande kritik gentemot prissättningen.
Visst kan jag förstå att 50 jävla kronor för Donkey Kong till NES är svårt att förstå (det har även jag svårt att förstå), men runt en hundring för "världens bästa spel" (Ocarina of Time), (eller Super Mario 64, enligt vissa andra), 80 kr för 15-20-25 timmar klassiskt Japanskt rollspel känt som Phantasy Star 4.
Eller typ 900 kr mindre än vad man i värre fall får betala för ett fysiskt exemplar Treasures mästerverk Alien Soldier till Mega Drive.
Så farligt känns det faktisk inte.
Det här är vad det är, så ta det för vad det är
En av mina poänger här, någonstans, är att jag tror det är dags att börja tänka om. Fundera över vad det egentligen är man kritiserar, och varför man är så ovillig att ge det hela en chans när det uppenbart finns utgivare som är villiga att testa marknaden för att se det finns ett intresse från publiken.
Ibland, och det var det här ni verkligen skulle ta för vad det är, börjar det nästan kännas som att mycket av kritiken som riktas mot bristen på "seriösa" spel på App Store (även om den är sann, på sätt och vis) är förklätt förakt mot plattformen och dess avsaknad av knappar och förkärlek till de mer lättsamma upplevelserna.
Ungefär som när folk kritiserade Wii för att inte erbjuda vettiga spel. Vettiga spel som när de väl anlände möttes av vända ryggar från skaran som tidigare efterfrågat liknande (för att de egentligen aldrig hade ett intresse av liknande spel till konsolen, utan främst ville ha anledningar till att slippa bry sig om den då de ogillade den av principiella eller hårdvarumässiga skäl).
(nu syns Square Enix-loggan på min Ipad)
(och nu lyssnar jag till den klassiska lilla trudelutten)
Hade saken verkligen varit nämnvärt en annan om utbudet hade sett ut aningen mer så som det utbud som efterfrågas? Eller hade stora delar av den mest högljudda kritiken i det läget mest bara bytt skepnad?
Är det så att vi borde börja säga "ja, fan vad kul... nu börjar det likna något" varje gång något i stil med Baldur's Gate eller The World Ends With You utannonseras? Kan det vara vägen mot ett mer "seriöst" utbud? Och är vi villiga, när spelen väl anländer, att betala för en licens? Kan vi ha överseende med att de kostar "lite mer" än vad majoritet spel (eller "oseriösa spel" som det nu brukar kallas för... "icke-spel", whatever) kostar på App Store?
(och det här ser ut att flyta på bra, det ser bra ut (eller åtminstone så bra som jag hoppats på, i all dess högupplöst lågupplösta prakt) och någonting säger mig att det här är 129 kr jag spenderat på något som kommer ge mig oerhört mycket mer nöje, många fler timmar med nöje, än vad samma peng i exempelvis ett biosammanhang gjort)
(menar, jag har hostat upp liknande summor för XLA-titlar som varit avklarade på 2-3-4 timmar)
Vidare, så länge folk inte är villiga att betala för det som de efterfrågar, när det som de efterfrågar är "lite" mer avancerat än det mesta av det som kostar typ 7kr, är det kanske inte så underligt att "klassiska" utgivare tvekar inför att använda sig av App Store som försäljningskanal för "klassiska" spel.
Vad gäller portningar och alla dessa försök att simulera en handkontroll med hjälp av pekskärmsbaserade knappar, styrkors och analoga spakar – jag vet inte om jag tycker det är så underligt.
Om inte denna kritiska del av marknaden säger "men ge oss då alla dessa typer av spel som inte är beroende av knappar för att göra oss glada", "ge oss nya tunga spel, designade för hårdvaran" istället för "det saknas knapphelveten, Ipad och Iphone kan gå och dö" varför skall man i det läget satsa pengar på att skapa spel från grunden vars huvudsakliga argument är att de funkar bra utan knappar?
Nog.
Jag tappar tråden och spretar åt alla möjliga håll och kanter.
Vi kan väl säga såhär.
Jag vet vad jag önskar att Ipad och Iphone vore, vad App Store skulle erbjuda. Jag vet var jag vill rikta min kritik, och det är absolut inte primärt mot Square Enix, Capcom eller andra utgivare som prövar marknaden och lägger priserna högre än genomsnittet. Jag ser brister, jag vill se dem åtgärdas, och jag är själv villig att visa att jag är beredd att betala åtminstone lite mer för att få ta del av de där lite...
...öh... "seriösare" ...alternativen.
Förhoppningsvis, framöver, sådana som spelar som en dröm på formatet.
Tänker inte göra det här speciellt komplicerat, och man får ta det för vad det är – en iaktagelse med en tillhörande reflektion kring iaktagelsen.
Inget mer.
Inget mindre.
Ett återkommande klagomål är bristen på "seriösa" spel på App Store. Det är Zoo Keeper, Cut the Rope, Angry Birds och allt sådant, som om det visar vägen mot framtidens attityd gentemot spelutveckling är bedrövligt.
Ett annat återkommande klagomål är bristen på ordentliga knappar och allt negativt det för med sig.
Och så var det där med prissättningen
Brist på seriösa spel
Folk har naturligtvis en poäng. Självklart ser vi inte Uncharted, Super Mario Galaxy eller Gears of War. Men det ser vi "knappt" till de "riktiga" bärbara spelkonsolerna heller. Och när vi väl gör det är det sällan folk blir speciellt lyriska. Ibland, men inte så värst ofta.
Men jag tänker vara än mer generös än så.
Det råder absolut en brist på spel, så som folk känner dem, som går långt bortom de där lättsamma alternativen man kan spendera några minuter med, lägga åt sidan, plocka upp igen.
Eller, egentligen kanske inte "brist" i ordets rätta bemärkelse. Snarare "brist" som i att det finns något logiskt i resonemanget att man inte köper en Ipad om man vill lira den senaste uppsättningen djupsinniga rollspel från Atlus eller få tillgång till ett utbud av den typ man "är van vid" när man köper en bärbar spelkonsol.
Square Enix försöker.
De har månne inte kommit så långt, och ett återkommande problem är deras prissättning, men mer om det strax.
Final Fantasy 1, 2 och 3, Final Fantasy Tactics, Chaos Rings och Chrono Trigger. Lite så. Inte så mycket mer, egentligen, men det är en start och nu är dessutom The World Ends With You på ingående (folk blev besvikna över utannonserandet även denna gång, men med hänsyn till Square Enixs tillvägagångssätt inför utannonserandet är det allt annat än underligt).
Det är möjligt att det här inte rör sig om de absolut bästa versionerna någonsin, i de fall det handlar om portar, men Square Enix försöker åtminstone och med hänsyn till vad folk har för tankar om något likt Chrono Trigger så borde det inte ses på som helt dumt.
Knapphelveten
Det svårt att hävda att det här är spel som blir svåra att spela som följd av avsaknaden av knappar. Appropå den där återkommande kritiken jag tidigare nämnde.
Knappast (pun intended) så att det inte GÅR att spela andra typer av spel. Plattformsspel, halvintensiva actionspel eller rentav bullet hells från Cave. Det går, rätt, bra.
Främst är det väl så att det inte är spel inom genrer som inte formats med knapplöshet i åtanke, men någonstans torde det relevanta vara att efterfråga spel som verkligen klickar med hårdvaran. Och när man tänker efter är det knappast så att det råder brist på upplevelser (överlag, inte till just Apples hårdvara) som inte är makalöst beroende av 39 olika knappar att trycka på för att få någon form av högre värde.
Square Enix har gjort, rätt, bra val vad gäller de spel de lyft över till formatet.
Så vi har spel som inte endast är lämpliga att spela på exempelvis en Ipad, vi har också spel som folk uppskattat över åren. Spel folk gladeligen hostat upp åtskilliga hundralappar för att få spela på Nintendo DS. Några hundralappar ytterligare för att få spela på SNES (Chrono Trigger).
Men när det kommer till App Store är det som att någonting per automatik går fel. Det är inte bra. Det finns tusen och åter tusen argument till varför det inte är bra.
Det är så jävla orimligt dyrt (läs: det kostar mer än 7 kr)
Square Enix är knappast kända för att vara de som begär minst kosing för sina titlar på App Store. I jämförelse med "vad man är van vid" är Square Enix spel några av de dyraste man kan finna i den digitala butiken.
Jag har själv valt att inte köpa spelen som följd av vad de kostar, men jag funderar på ifall jag inte skall börja tänka om en aning.
Ett återkommande argument mot att släppa liknande spel via App Store är att folk vant sig vid så låga priser att allt över 7 kr börjar kännas motigt och något över 38 kr känns snudd på otänkbart.
Fast varför?
Jag har länge velat spela nytolkningen av Final Fantasy 3 (jag har spelat det, men inte ägt det själv och aldrig lånat det och gett det alla de där timmarna som behövs för att man skall ha ut något konkret av det hela) och flera gånger varit nära att köpa det för snudd på fullpris till DS (under tiden jag hade en DS). Vill jag ha det i dagsläget får jag langa fram, säg, åtminstone närmare 200 kr med frakt och skit inräknat.
129 kr bort har jag en hyfsat högupplöst version till Ipad. Jag kan spela den inom loppet om några minuter, om jag vill. Men, nej, det bär emot.
Återigen, varför?
Under september månad släpps Baldur's Gate Enhanced Edition via App Store (såvida inte något hänt på den fronten som jag inte känner till). Ser det som ett ypperligt tillfälle att äntligen få sätta tänderna i spelet utan att låsa upp mig vid en datorskärm. Lätt att plocka upp, lätt att lägga ifrån sig. Troligen det som behövs för att jag skall orka med det, till slut.
Har gått omkring och hoppats på att det skall bli billigt, som så många andra, men vad är egentligen billigt?
Capcom har släppt Phoenix Wright och en bra portning av Ghost Trick (som jag visserligen inte tänker betala för då jag inte klickade med spelet överhuvudtaget). Phoenix Wright kostar 38 kr. Lycka till med att hitta det till det priset någon annanstans.
(nu gick jag in på App Store och hostade upp 129 kr för Final Fantasy 3 och jag är makalöst nyfiken på hur det kommer att kännas att spela, om jag tycker att de gjort ett bra jobb med portningen)
Och när vi ändå är inne på detta med prissättning.
Skall jag vara helt ärlig så har jag känt av något jag skulle vilja kalla för överdosdöden, vad gäller spelintresse i kombination med Ipad.
När saker kostar 7 kr eller är gratis är det lätt hänt att man börjar hamstra. Och när man inser att man sitter där med över hundra spel (vet inte exakt hur många jag köpt, men rätt många är det) varpå hälften är ospelade och ytterligare, säg, 25% visade sig vara rätt skit så... åtminstone för mig är det en rätt avtändande grej.
Det där "det gör inget om man köper skit, det kostade ju typ inget ändå" är liksom bara sant till en viss gräns. Men att något inte kostar, det är ingen garanti för att det inte skulle vara skadligt att köpa många spel... av helt andra anledningar.
För att göra en liknelse.
Inte för att många verkar bry sig om Nintendos Virtual Console till Wii i dagsläget (inte ens Nintendo själva), men även där har det funnits tendenser till en liknande kritik gentemot prissättningen.
Visst kan jag förstå att 50 jävla kronor för Donkey Kong till NES är svårt att förstå (det har även jag svårt att förstå), men runt en hundring för "världens bästa spel" (Ocarina of Time), (eller Super Mario 64, enligt vissa andra), 80 kr för 15-20-25 timmar klassiskt Japanskt rollspel känt som Phantasy Star 4.
Eller typ 900 kr mindre än vad man i värre fall får betala för ett fysiskt exemplar Treasures mästerverk Alien Soldier till Mega Drive.
Så farligt känns det faktisk inte.
Det här är vad det är, så ta det för vad det är
En av mina poänger här, någonstans, är att jag tror det är dags att börja tänka om. Fundera över vad det egentligen är man kritiserar, och varför man är så ovillig att ge det hela en chans när det uppenbart finns utgivare som är villiga att testa marknaden för att se det finns ett intresse från publiken.
Ibland, och det var det här ni verkligen skulle ta för vad det är, börjar det nästan kännas som att mycket av kritiken som riktas mot bristen på "seriösa" spel på App Store (även om den är sann, på sätt och vis) är förklätt förakt mot plattformen och dess avsaknad av knappar och förkärlek till de mer lättsamma upplevelserna.
Ungefär som när folk kritiserade Wii för att inte erbjuda vettiga spel. Vettiga spel som när de väl anlände möttes av vända ryggar från skaran som tidigare efterfrågat liknande (för att de egentligen aldrig hade ett intresse av liknande spel till konsolen, utan främst ville ha anledningar till att slippa bry sig om den då de ogillade den av principiella eller hårdvarumässiga skäl).
(nu syns Square Enix-loggan på min Ipad)
(och nu lyssnar jag till den klassiska lilla trudelutten)
Hade saken verkligen varit nämnvärt en annan om utbudet hade sett ut aningen mer så som det utbud som efterfrågas? Eller hade stora delar av den mest högljudda kritiken i det läget mest bara bytt skepnad?
Är det så att vi borde börja säga "ja, fan vad kul... nu börjar det likna något" varje gång något i stil med Baldur's Gate eller The World Ends With You utannonseras? Kan det vara vägen mot ett mer "seriöst" utbud? Och är vi villiga, när spelen väl anländer, att betala för en licens? Kan vi ha överseende med att de kostar "lite mer" än vad majoritet spel (eller "oseriösa spel" som det nu brukar kallas för... "icke-spel", whatever) kostar på App Store?
(och det här ser ut att flyta på bra, det ser bra ut (eller åtminstone så bra som jag hoppats på, i all dess högupplöst lågupplösta prakt) och någonting säger mig att det här är 129 kr jag spenderat på något som kommer ge mig oerhört mycket mer nöje, många fler timmar med nöje, än vad samma peng i exempelvis ett biosammanhang gjort)
(menar, jag har hostat upp liknande summor för XLA-titlar som varit avklarade på 2-3-4 timmar)
Vidare, så länge folk inte är villiga att betala för det som de efterfrågar, när det som de efterfrågar är "lite" mer avancerat än det mesta av det som kostar typ 7kr, är det kanske inte så underligt att "klassiska" utgivare tvekar inför att använda sig av App Store som försäljningskanal för "klassiska" spel.
Vad gäller portningar och alla dessa försök att simulera en handkontroll med hjälp av pekskärmsbaserade knappar, styrkors och analoga spakar – jag vet inte om jag tycker det är så underligt.
Om inte denna kritiska del av marknaden säger "men ge oss då alla dessa typer av spel som inte är beroende av knappar för att göra oss glada", "ge oss nya tunga spel, designade för hårdvaran" istället för "det saknas knapphelveten, Ipad och Iphone kan gå och dö" varför skall man i det läget satsa pengar på att skapa spel från grunden vars huvudsakliga argument är att de funkar bra utan knappar?
Nog.
Jag tappar tråden och spretar åt alla möjliga håll och kanter.
Vi kan väl säga såhär.
Jag vet vad jag önskar att Ipad och Iphone vore, vad App Store skulle erbjuda. Jag vet var jag vill rikta min kritik, och det är absolut inte primärt mot Square Enix, Capcom eller andra utgivare som prövar marknaden och lägger priserna högre än genomsnittet. Jag ser brister, jag vill se dem åtgärdas, och jag är själv villig att visa att jag är beredd att betala åtminstone lite mer för att få ta del av de där lite...
...öh... "seriösare" ...alternativen.
Förhoppningsvis, framöver, sådana som spelar som en dröm på formatet.
Kommentarer
motakayq
Jag håller med dig, det är lite onödigt gormande över priserna på appstore eller Virtual Console då det uppenbart är det absolut billigaste alternativen i de flesta fallen. Men mycket är nog det att man "bara" får en digital kopia och känslan av att man verkligen äger något finns inte där. Men jag älskar mitt VC bibliotek jag har, och hur relativt lite den samlingen kostat mig.
Om jag fick bestämma dock, så skulle varje utgivare ha ett eget molnbaserat system typ steam. Hos Konami kan jag köpa alla castlevania, contra osv. som getts ut, hos Capcom kan jag köpa alla Resident Evil, Street Fighter osv, hos Sega osv. osv.. Då äger jag det spelet!! Sedan kan jag dra hem detta till önskat medie, exempelvis wii, ios, windows, android osv. Jag skulle inte kräva att det stödjer ALLA typer av medier, men på dom maskiner jag äger som det är lämpligt eller spelbart på. Givetvis ska man kunna spara i spelet på molnet också.
Men isf. skulle man ju få räkna bort Nintendos, Sonys och Microsofts egna spel, men det är ju bara en bråkdel om man ser till alla spel som tredjepartsutvecklare har gjort.
För som det funkar nu så tycker jag det är helt vridet och bakvänt att det jag äger styrs av medie och inte av själva produkten.
Samma sak skulle jag vilja ha med film. Att köpa film som ligger på molnet men som jag alltid har tillgång till, från xboxen, telefonen eller vilket medie som helst som har tillgång till internet. Kan också tänka mig att kunna köpa lågupplöst film för en mindre peng men att kunna uppgradera dom om det är något bra eller köpa filmer i HD för en liten högre summa på en gång. Kanske kan man välja att lägga till 5.1 ljud (har för tillfället inget sådant system men får ändå betala för det som jag inte kan utnyttja), undertexter (om det skulle vara riktigt sniket) osv. Men det jag menar är att konsumenter och utgivare mer personligt kan välja vad som ska köpas/säljas. Nöjdare kunder spenderar mer och en kund blir nöjd när hen får köpa precis vad denne vill ha. Utgivare behöver inte sälja saker i onödan som kunden inte vill ha, (och i en digital värld är det då bandbredden istället för material som man spar in på).
Jag hoppas verkligen vi är påväg mot en sådan framtid istället för en så bakvänd tillvara vi spelar i, idag.
Men självklart förstår jag också t.ex. Square Enix nöje i att få sälja Chrono Trigger 3-4 gånger till en och samma person.
Kanske blev lite rörigt det här, men började spåna medan jag skrev märkte jag. :P
Om jag fick bestämma dock, så skulle varje utgivare ha ett eget molnbaserat system typ steam. Hos Konami kan jag köpa alla castlevania, contra osv. som getts ut, hos Capcom kan jag köpa alla Resident Evil, Street Fighter osv, hos Sega osv. osv.. Då äger jag det spelet!! Sedan kan jag dra hem detta till önskat medie, exempelvis wii, ios, windows, android osv. Jag skulle inte kräva att det stödjer ALLA typer av medier, men på dom maskiner jag äger som det är lämpligt eller spelbart på. Givetvis ska man kunna spara i spelet på molnet också.
Men isf. skulle man ju få räkna bort Nintendos, Sonys och Microsofts egna spel, men det är ju bara en bråkdel om man ser till alla spel som tredjepartsutvecklare har gjort.
För som det funkar nu så tycker jag det är helt vridet och bakvänt att det jag äger styrs av medie och inte av själva produkten.
Samma sak skulle jag vilja ha med film. Att köpa film som ligger på molnet men som jag alltid har tillgång till, från xboxen, telefonen eller vilket medie som helst som har tillgång till internet. Kan också tänka mig att kunna köpa lågupplöst film för en mindre peng men att kunna uppgradera dom om det är något bra eller köpa filmer i HD för en liten högre summa på en gång. Kanske kan man välja att lägga till 5.1 ljud (har för tillfället inget sådant system men får ändå betala för det som jag inte kan utnyttja), undertexter (om det skulle vara riktigt sniket) osv. Men det jag menar är att konsumenter och utgivare mer personligt kan välja vad som ska köpas/säljas. Nöjdare kunder spenderar mer och en kund blir nöjd när hen får köpa precis vad denne vill ha. Utgivare behöver inte sälja saker i onödan som kunden inte vill ha, (och i en digital värld är det då bandbredden istället för material som man spar in på).
Jag hoppas verkligen vi är påväg mot en sådan framtid istället för en så bakvänd tillvara vi spelar i, idag.
Men självklart förstår jag också t.ex. Square Enix nöje i att få sälja Chrono Trigger 3-4 gånger till en och samma person.
Kanske blev lite rörigt det här, men började spåna medan jag skrev märkte jag. :P
lonianq
Jag saknar tiden då Sonic var på Sega och Mega man var på Nintendo. Idag släpps det samma spel på alla konsoler/ipads osv.
Inte konstigt då att man börjar titta på priserna om man får samma spel på en ps3 som på en Ipad tex Peggle, Bejeweled 3 med mera, det blir en enda röra. Jag tror jag skulle känna en mer personlig känsla till vardera konsol om de alla innehöll olik media.
Inte konstigt då att man börjar titta på priserna om man får samma spel på en ps3 som på en Ipad tex Peggle, Bejeweled 3 med mera, det blir en enda röra. Jag tror jag skulle känna en mer personlig känsla till vardera konsol om de alla innehöll olik media.
Tobias Söderlundq
“
Men mycket är nog det att man "bara" får en digital kopia och känslan av att man verkligen äger något finns inte där.
Jo, och det har jag i och för sig förståelse för eftersom det är ett av mina främsta argument MOT digital försäljning av spel (äganderätten var som försvunnen, men nu var det väl så att det blev lite ändring på det och att det slogs fast att man faktiskt FÅR sälja det man köpt digitalt).
“
Om jag fick bestämma dock, så skulle varje utgivare ha ett eget molnbaserat system typ steam.
Tanken är lockande, men det känns kanske inte så genomförbart i praktiken. Och väldigt många olika standarder, också, troligen.
“
För som det funkar nu så tycker jag det är helt vridet och bakvänt att det jag äger styrs av medie och inte av själva produkten.
Delvis håller jag med.
Men mest stör jag mig nog på känslan av att "om din cd-spelare går sönder så blir hela din cd-samling obrukbar då den inte går att spela i någon annan cd-spelare". Där har väl Nintendo varit mest framstående (i negativ bemärkelse).
“
Jag tror jag skulle känna en mer personlig känsla till vardera konsol om de alla innehöll olik media.
Ja, absolut, det tror jag att jag också skulle känna... men samtidigt kan jag känna att vi idag, år 2012, ser en marknad som är helt sanslöst efterbliven vad gäller just detta med att göra det Sony nu tänker låta utgivare göra (att man köper ett spel till exempelvis PS3 och då i samma veva får tillgång till samma spel även till Vita).
Det börjar kännas löjligt hur många gånger man betalat för ett och samma jävla spel nu. Ocarina of Time till N64, Ocarina of Time till Gamecube, Ocarina of Time via Virtual Console och så släpps det remake till 3DS -> Ocarina of Time till 3DS (och så vidare).
Då är jag helt klart mer inne på det motakay pratar om ovan, att man betalar för en produkt EN GÅNG och sedan själv får välja vad man gör av den (ungefär som man köper en cd-skiva och kan spela den i bilden, på stereon i vardagsrummet, lägga över den på datorn i något digitalt format, dra över den till kassettband för den retrodoftande stugan (och så vidare)).
q
En anledning till att inte vilja betala mer än 7 kr för en app är att utgivarna ibland överger spelen helt när de väl har getts ut och communityn får tjata som bara den för att en patch ska ges ut som hindrar spelet från att krascha tex. En annan anledning är att appar reas ut helt utan förvarning och ibland bara i 24h så en annan vågar inte köpa fullprisade spel för en 150 spänn på appstore när de kan kosta 49 kr dagen efter...
q
“
För 10 år sen så fanns inte dom kraven och dom kraven borde inte få finnas heller. Det borde släppas helt fungerande och testade från början. Det kan inte vara så att de spel som är dyrare är mer testade också?
Tror inte de dyrare spelen är mer testade har läst bland kommentarerna på Square Enix spel att spelen inte funkar alls trots IOS support ver, men det var ett tag sedan nu och kanske har de blivit mer lyhörda och återgäldat mycket av felen, men ibland tar det något år innan ett spel patchat på apple store och då syftar jag främst på de större utgivarna som vill tjäna en extra slant... de mindre utvecklarna brukar vara mycket mer lyhörda. Apple Store verkar släppa igenom det mesta utan att det funktionstestats ordentligt, det är min subjektiva åsikt i alla fall, enbart baserad på vad jag läst och råkat ut för i apple stores fruktkorg.
Tobias Söderlundq
De första två Final Fantasy var under all kritik när de släpptes.
Final Fantasy 3 har jag nu efter några timmar utvecklat ett kärleksförhållande till. Extremt trevlig port. Synd bara att de inte biffat till kvaliten på ljudet, och så var det en mikroskopisk sak med luftsleppet jag undrar om det tedde sig så som det borde (att landa utan att trycka på luftskeppet), men i övrigt är det tight.
Mycket väl spenderade 129 kr.
Final Fantasy 3 har jag nu efter några timmar utvecklat ett kärleksförhållande till. Extremt trevlig port. Synd bara att de inte biffat till kvaliten på ljudet, och så var det en mikroskopisk sak med luftsleppet jag undrar om det tedde sig så som det borde (att landa utan att trycka på luftskeppet), men i övrigt är det tight.
Mycket väl spenderade 129 kr.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Larssii • 27 aug 2012 0q
Så på min iphone spelar jag wordfeud..de funkar:-p