Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Får väl lov att erkänna att det ligger någon form av princip bakom detta med att jag håller mig rätt så långt borta från AAA-titlar.

Tycker visserligen inte att det är som plockat ur det blå, att spelen ofta tycks vara formade utifrån halvfärdiga mallar märkta "Det här är sådant som säljer". Annat vore underligt med hänsyn till hur otroligt stora summor som skjuts in i projekten ifråga.

Men en princip likafullt.

Har inget intresse i att uppmuntra en dylik framtid, där säljande grafik går före flyt, stereotypa attityder före sådant som vänder upp och ned på min värld (även om det där som vänder upp och ned på min värld egentligen speglar en verklighet som ligger närmare den jag lever i).

(ibland är verkligheten klart mer attraktiv än fantasin)

Men när man sitter här, efter någon form av uppgiven / tröstlös / självhatande msn-dialog med en skog några av er torde känna till, är det inte med en bitter eftersmak över att ha övergett mina principer i tron om att "det kanske inte är så tokigt ändå, att lägga hjärnan åt sidan för en stund och bara insupa allt det där som hela världen tycks uppskatta så mycket mer än mig".

- Men pröva, du kan ju inte bli mer än besviken (och låta hela världen få veta hur besviken du blev)!

Och skivläsaren i min 360 kanske behöver lite motion, då jag är osäker på om den använts en endaste liten gång sedan jag köpte konsolen.

("XLA, allt man behöver, lol")

(den där cd-skivan jag många år för sent köpte via Ebay, Moa - Universal (såg en musikvideo en gång hos en polare, på ZTV, och jag gillade låten men glömde namnet på låten och artisten och det skulle dröja till en miljard år senare innan jag upptäckte att en singel jag fått med i ett inköp om typ 1500 cd-skivor lät lite som något sprunget ur det där jag såg en gång hos min polare, på ZTV, och resten kan ni räkna ut själva), spelades eventuellt en gång med hjälp av min 360)

(den var inte så bra, skivan)

En stereotyp karl med stereotyp röst, stereotyp frilla och etc. Kanske är det bara jag, men lite känns det som att det där vapnet han bär på skall signalera att han har en riktigt jävla stor och fet kuk (inte för att det är något fel på stora och feta kukar, men...).

Pang, pang, pang.

Pang, pang, pang, "Yo! Wtf? I'll kick your shit out!".

Sicken karlakarl!

Fast jag får lov (och klarar av) att lägga allt det där åt sidan.

Till saken hör det att jag alltid vill dra ned på tempot och börja utforska min omgivning. Kan inte direkt påstå att mina timmar och åter timmar spenderade tillsammans med samtliga CoD-spel släppta till Wii spenderades så som utvecklarna hoppats på att de skulle spenderas.

Synade miljöerna i sömmarna. Studerade detaljer till den grad att jag nog hade kunnat börja diskutera huruvida den där grästuvan vid det där staketet kändes trovärdigt placerad eller ej (om nu någon hade velat diskutera det med mig).

Samma sak nu.

Det blir så mycket roligare så, även om det innebär att jag kan lägga märke till saker som utvecklarna hoppats ingen skulle lägga märke till som följd av det höga tempot och övertygelsen att vi alla drivs av en iver att ta oss vidare, framåt, till någonting (vad?).

Så snyggt, egentligen. Så mycket arbete som måste ha lagts ned på att få det att se såhär bra ut som det faktiskt gör, även om saker och ting går att peka på med argumentet "det där hade de kunnat göra bättre". Dessutom glitchar grafiken rätt rejält på sina håll. Men nu spelar ju inte en majoritet spel så som jag spelar dem, så det känns lite overkill att vara så förstoppad.

Och visst är det svårt att förneka att det där episka den där första bossen uppvisade, åtminstone minuterna innan spelet frös ihop och kastade ut mig till titelskärmen igen, självklart kan få det att rinna till även hos mig.

Även om det är svårt att tro det uppskattar även jag höga produktionsvärden i spel, precis som jag kan uppskatta att springa iväg på bio och betala på tok för mycket pengar för lite jävla exploderad majs, en mikroskopiskt liten påse med gelénappar samt en dricka så söt att jag får huvudvärk av att dricka den.

Satan.

Det är när man inser att sparfilen är som bortblåst det där med dyrt tilltugg på bio blir sekundärt. Inte mycket annat att göra än att börja om, på en gång, för att inte låta frustationen styra mina beslut.

Den fina introduktionen verkar ha gått sönder, texten ser helt uppfuckad ut på sina håll. Ljudet låter inte riktigt som det borde låta, men väl åter på banan så verkar spelet (min 360?) återhämta sig.

Borde möjligen inte försöka utmana spelet genom att spela det så som det inte är tänkt.

Ok, nej, ja. Det jag tänker är väl sant.

Åtminstone till dess att jag överväger att kissa på mig.

När jag springer förbi spegeln jag redan sprungit förbi för dryga halvtimmen sedan tycker jag att jag skymtar mig själv däri (Kinect?).

Givetvis låter spelet mig inte stanna just här utan ser till att låta något explodera så att jag (återigen) flyger rakt ut genom fönstret ned i sopcontainern rätt många våningar nedanför (förlåt, men jag tycker till och med detta med att landa i en sopcontainer, för att ha en ursäkt till att överleva ett lite för högt fall, känns gjort).

Mannen i den klinikvita "år 2028"-inspirerade traktorn, som precis skall till att trycka ihop innehållet i containern, verkar dock se mig denna gång och det uppstår vad som närmast liknar en lite för utdragen scen kretsandes kring pinsam tystnad.

360:ns dashboard blinkar förbi i all iver att bryta pinsamheten. Det känns bra. Stabilt och fint.

Sedan kommer ytterligare en smäll, vilken jädra smäll, och himlen öppnar upp sig och exakt vad det är jag (vi, för mannen i traktorn är inte blind), ser där är jag inte säker på, men lika magnifikt som vidrigt, lockande som hotfullt, är det.

Men det här hände absolut inte senast.

Och så fryser skiten ihop ännu en gång.

Kastas åter ut till titelskärmen, fylld av grafiskt haveri. Försöker bläddra i menyerna men det går inte speciellt bra. Prövar gå ur spelet, tillbaka till 360:ns dashboard men får för mig att hela konsolen fryst ihop.

Stänger av, slår på.

Fipplar en stund med att tömma konsolens cache (det brukar ju hjälpa). Drar igång spelet och, jo, nu verkar allt fungera som det ska.

Tar mig förbi hela inledningen, igen. Springer förbi spegeln (och, nej, jag ser inte mig själv däri), igen. Flyger ut genom fönstret, ned i sopcontainern, igen, och håller där, likt första gången jag landade i den, på att bli mosad av mannen i traktorn som inte ser mig. Klättrar ut i sista stund, kastar lite glåpord åt idioten i traktorn. Rusar ut på gatan, passerar på vägen en hemlös sliten sak som väser något åt mig.

Lägger märke till vad han väser åt mig, precis som jag gjorde första gången jag passerade honom, fast den här gången får orden en helt annan innebörd.

Vänder blicken mot himlen.

Dör en smula inombords.

Förflyttar mig till datorn och låter msn-dialogen vakna till liv.

Igen.

- Så jävla sjukt!

- Jag vet.