Problemet med att behöva samsas under ett och samma tak som några oerhört musikintresserade människor är att det är hemskt.
Jättehemskt.
Speciellt när man är allätare. Äter den mesta mat, spelar de flesta typer av spel och lyssnar, såklart, på alla möjliga olika sorters musik.
Om någon frågar mig "Vad är din bästa jävla låt någonsin?" så svarar jag inte "Förlåt, men jag gör inte musik!" utan "Hur tror du jag på allvar skall kunna svara på det?" och reaktionen brukar bli lite... sådär.
(Förstår man inte vad jag menar så pröva att svara "Vad som helst!", på frågan om vad man skall fixa för käk till middag, till någon som ställer frågan i hopp om att slippa fatta ett eget beslut.)
Jag står och faller med en låt som
Always Have, Always Will av... eh...
...Ace of Base?
(Pinsam tystnad.)
MEN!
Minuten senare sitter jag och håller tillbaka mina tårar när jag betraktar den
här mannen som vräker ur sig så mycket känslor att jag inte vet var jag skall ta vägen.
Jag tycker, PÅ RIKTIGT, att det
här är fantastiskt (årets mest lyssnade) och hur ett annat gäng lyckas få närmare 12 minuter att kännas som snudd på för få
minuter (för att jag vill ha mer minuter) gör mig lite bortom förvirrad.
Så, hej!
Har inte svårt för att vifta bort åsikter som yttras direkt riktade mot mina åsikter. Så länge det som yttras inte har med musik att göra.
– Det här är värdelöst!
– Ja, du tycker visst det (*snyft*).
För mig betyder musik skillnaden mellan glädje och sorg. Mellan natt och dag. Kan greppa det här med att tala om "den här musiken har något att säga", "den här musiken är bara party" och sådär, men kan INTE greppa det här med "det här ÄR dålig musik".
Enligt vilka mått då?
Skulle bli världens sämsta musikkritiker.
Min bästa jävla låt någonsin är flera tusen olika låtar.
Så många att jag skulle behöva dedikera månader av mitt liv bara för att lyssna igenom samtliga.
(Jag har ingen att dela min "musiksmak" med, för för varje låt jag spelar som någon tycker om väntar en annan de avskyr.)
(Jag känner mig ibland som den ensammaste människan i världen.)
Här är några (tio) av mina världens jävla bästa låtar.
Till Mega Drive.
(Glöm inte klicka på kugghjulet och välja 720p för ljudkvalitens skull.)
Intensivt och så skränigt att öronen nästan blöderDecap AttackFluffigt basigt och orimligt episktCastlevania: The New GenerationLjudet av en ångvält som kör över världenThe Adventures of Batman & RobinFör de som minns 90-talets klubbmusikStreets of Rage 2Maskineri som dunkar i otakt med musikenSonic the HedgehogRen och skär orimlig ondskaPhantasy Star 4Gåshudsframkallande harmonier från en digital himmelAlisia DragoonSom plockat från vilket shoot 'em up som helstSlap FightSanslöst dyr musik till ett av världens bästa spelAlien SoldierSådant som får ett sluta spela och höja ljudet på tevenRocket Knight AdventuresJag skulle uppskatta om ni inte försöker få mig att gråta nu.
Men det är helt okej att säga att jag ser lite lätt miffo ut på bilden till bloggen (för det gör jag).
Taggar: Legerdemain, Spelsamlingen™, Mega Drive
Timmy Sjöberg • 13 sep 2012 0q
Och en notering...
Med en kubansk cigarr i käften hade du sett ut precis som Che Guevara på den där bilden!