Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!Nej tack!

Tobias Söderlund

Registrerad: 19 okt 2006 15:44 • Senaste besök: I dag 01:42 • Online: Nej

Vännäsby Tobias Söderlund

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

En simpel fråga: Varför?

Tobias Söderlund • 24 okt 2012 22:39 • 1242 visningar • Kommentera: 29 !

Det är först när man tar avstånd från något man tar för givet man kan betrakta det med nyktra ögon.

Som nu.

När jag under snart en månads tid primärt vigt min tid till helt andra saker än spel och Loading.

Väl tillbaka märker jag hur vissa saker inte längre känns intressanta.

Det är klart.

Efter att ha tagit mig tid att titta på lite filmer med HBTQ-tema har min själ slagit kullerbyttor, tårar sprutat och jag har känt en upprymdhet så stark att jag har svårt att nämna ett endaste litet spel som påverkat mig lika mycket.

Att då återvända till, exempelvis, ett spel som rymdskjutaren Battle Squadron. Och tillsammans med det hamra på en knapp. I hopp om att ha ihjäl de till synes slumpmässigt utplacerade fienderna. Och samtidigt försöka lyckas hålla sig borta från närkontakt med projektiler. Som ibland så störande döljer sig bakom nivåernas bedrövligt osexiga scenografi.

Ja.

Det är som att böna och be om en situation där ingen spelhistorisk infallsvinkel i världen, som är ett av de argument jag brukar dra till med för att motivera mitt spelande, kan rädda situationen från att upplevas som mördande tråkig.

Men jag har fler argument, till fler liknande situationer, som jag i dagsläget har svårt att se på som mycket annat än...

...dumheter?

Tror man mår gott av att ta pauser, med jämna mellanrum.

Man får, som de säger, perspektiv på tillvaron.

Och med perspektiv kommer reflektioner.

Låt oss säga såhär.

Min söndettjatade lista över avklarade spel, den må ha sin charm. Fast sanningen är nog den att jag använt den som en ursäkt för att spela mer än vad jag egentligen har intresse av att göra.

(Sådär som jag inbillar mig av många achievements-jägare fungerar. Spelandet blir det sekundära. Målet blir det primära, men vad händer när målet hela tiden flyttas fram?)

Det här med att jag stundtals lägger mer energi på att fundera på vilka spel jag skall ha kvar, än jag spenderar min tid tillsammans med spel jag verkligen uppskattar.

Att jag analyserar mer än jag bara upplever.

Osv.

Herregud.

Vill ha roligt. Bli engagerad. Svepas med av känslan. Skratta. Gråta. Fascineras. Äcklas. Bli förbannad. Älska av hela mitt hjärta.

Liksom, vad fan sysslar jag med?

När kallduschen kommer, då inser jag att jag måste ställa mig en fråga.

Varför spelar jag spel?

Och när jag ställt frågan, då inser jag att jag inte kan svara.

Och med insikten kommer en slutsats: Det är dags att söka svar.

Har du ett svar på varför just du spelar spel?Taggar: Legerdemain, Spelsamlingen™

« Till bloggen

Kommentarer

Cappuccino • 25 okt 2012q

Varför sätts spel in i ett fack för "något man gör eller inte gör"? Ingen ifrågasätter någonsin varför någon tittar på film eller lyssnar på musik. Det är bara något man gör, lite då och då. Låt spela funka på det sättet också.

Tobias Söderlund • 25 okt 2012q

“Cappuccino:

Varför sätts spel in i ett fack för "något man gör eller inte gör"?


Vem har gjort det?

“Cappuccino:

Ingen ifrågasätter någonsin varför någon tittar på film eller lyssnar på musik.


Det görs visst.

Men nu ifrågasätter jag inte varför "någon" spelar spel. Jag ifrågasätter varför JAG gör det, och frågar om någon annan är på det klara med varför just de spelar spel.

“Cappuccino:

Det är bara något man gör, lite då och då.


Precis som man lite då och då tittar på löv som ligger på marken.

Men det var knappast ett sådant svar jag var på jakt efter.

“Cappuccino:

Låt spela funka på det sättet också.


Absolut inte, å mina vägnar.

Jag spenderar så oerhört mycket tid, pengar och annat på spel att jag gott kan unna mig att ifrågasätta vad det är jag sysslar med och varför.

Det blev så extremt uppenbart nu när jag glodde på x antal filmer, hur otroligt påverkad jag blev av dem. Varför blir jag det så sällan av spel? Är det ett meningslöst tidsfördriv, eller ger det mig någonting överhuvudtaget? Borde jag trappa ned på mitt spelande, hitta mer givande saker här i livet... eller borde jag prioritera vad och hur jag spelar annorlunda än idag?

Och så vidare.

Tycker gott det är frågor man kan ställa sig.

Cappuccino • 25 okt 2012q

“Tobias Söderlund:

Tobias Söderlund • I dag 01:54 0q
“Cappuccino:

Varför sätts spel in i ett fack för "något man gör eller inte gör"?

Vem har gjort det?


I två intervjuer som vi gjort gällande vår spelpodcast får vi alltid frågan varför man borde spela spel och vad det är som gör just spel så speciellt. Jag tvivlar på att samma fråga ställs till folk som har film- eller musikpodcasts.

“Tobias Söderlund:

Det görs visst.


Har du något exempel på det?

“Tobias Söderlund:

Det blev så extremt uppenbart nu när jag glodde på x antal filmer, hur otroligt påverkad jag blev av dem. Varför blir jag det så sällan av spel? Är det ett meningslöst tidsfördriv, eller ger det mig någonting överhuvudtaget?


Jag kan inte tala för dig, jag tyckte bara att bloggen kändes så definitiv, därav det jag skrev ovan.

Själv spelar jag spel för att jag tycker att det är roligt. Olika typer av roligt, dock. En typ är det triviala nöjet som att t.ex. strafejumpa runt i Quake 3 och spamma rockets runtom sig. En annan rör sig mer åt utforskar- och upplevelsehållet. En tredje berör det sociala nöjet i att coopa eller spela mot andra människor.

Sedan finns det ju en sorglig sanning i att jag inte har så överdrivet mycket annat att fylla min vardag med.

Tobias Söderlund • 25 okt 2012q

“Cappuccino:

I två intervjuer som vi gjort gällande vår spelpodcast får vi alltid frågan varför man borde spela spel och vad det är som gör just spel så speciellt. Jag tvivlar på att samma fråga ställs till folk som har film- eller musikpodcasts.


Det händer säkerligen, men jag gissar att är klart mer ovanligt eftersom att musik har varit etablerat i en evighet och filk så mycket längre än spel.

“Cappuccino:

Har du något exempel på det?


Inte såhär på rak arm, nej, men jag vet med mig att jag under min skoltid varit och petat på studier av kulturyttringar likt musik, film och spel och hur folk förhåller sig till dem (och även resonemang kring varti attraktionen ligger).

“Cappuccino:

Själv spelar jag spel för att jag tycker att det är roligt.


Känns som att det ligger mycket mer än så bakom mitt spelande, även om det något jag självklart säger (att det är kul, fast det är ju inte riktigt sant i alla lägen) om någon frågar.

Om inte kul så åtminstone intressant.

Caesar • 25 okt 2012q

Är det tomheten efter sista avsnittet av torka inga tårar utan handskar som spökar?

Mushboom • 25 okt 2012q

Jag har egentligen samma anledning att spela spel som jag har för att läsa böcker, lyssna på musik och kolla på filmer. Jag vill helt enkelt ta del av andra människors skapelser, tankar, intryck, fantasier, etc etc. Visst, man förlorar sig kanske i låtsasvärldar på papperet (vilket det händer att somliga påpekar: man slösar bort tid på något som inte finns (detta gäller i stor utsträckning böcker också enligt mina erfarenheter, man pratar om att folk har förläst sig och tappat greppet om "verkligheten" etc)), men allt är ändå skapat av ett (eller flera) mänskligt/a psyke/n, med de förutsättningar vi har i den världen vi lever, vilket ändå gör det till en verklig upplevelse i den bemärkelsen. En ur människor sprungen verklig fabrikation. Ur den aspekten är kulturyttringarna alltid intressanta enligt mig, oavsett om skapelsen bara resulterar i ren underhållning (jämför "puddingläsning") eller något tänkvärt perspektiv på det här med att finnas till, tackla olika situationer, känna empati etc.

Men jag har också varit där du är flera gånger. Vilket har lett till att mitt spelintresse har snävats ner en aning. Jag har till exempel svårt att spela ett klassiskt 80+ timmars RPG-spel till sluttexterna numera utan att fundera på hur många andra, mindre fåsakssägande, upplevelser jag hade kunnat inhämta under samma tid. Ibland räcker det dock gott med att få ta del av en sinnesstämning som man inte hade kunnat uppnå utan den där andre människans (producentens) hjälp, vilket jag tycker kan vara nog så berikande.

Potentiellt osammanhängande medvetandeström at your service!

lastninja • 25 okt 2012q

Vad skulle du spela om det inte var en blogg eller en recension som var slutmålet? Eller om du bara fick välja 1 spel på en hel månad. Vad skulle du spela då? Knappast Battle squadron?

Jag själv spelar för jag älskar det :) Strategispel från Matrixgames och ageod går hand i hand med mitt historieintresse. I rollspelen (retro) så är det utforskningen och utmaningen som lockar. I äventyrspel så är det användandet av huvudet osv.

Luftslott • 25 okt 2012q

Såg The Royal Tenenbaums för första gången för några veckor sedan och den har verkligen hängt kvar i min skalle sen dess. Musik får jag känslor av varje dag.

Nu var visserligen The Unfinished Swan ganska känslomässigt men jag kan inte komma på när ett spel har fastnat sådär riktigt hårt på länge.

Tobias Söderlund • 25 okt 2012q

“Caesar:

Är det tomheten efter sista avsnittet av torka inga tårar utan handskar som spökar?


Hade kunnat vara det, men eftersom att Gardell slängde in ett (enligt mig) aningen malplacerat avslut (säcken som knyts ihop) kändes det rätt så lätt att lämna serien och gå vidare med mitt liv.

“Mushboom:

Visst, man förlorar sig kanske i låtsasvärldar på papperet (vilket det händer att somliga påpekar: man slösar bort tid på något som inte finns


Att det inte finns stör mig inte, det är upplevelserna jag vill åt och de är alltid tolkade av mig på ett sådant vis att den verklighet de är sprungna ur (utvecklarnas sinnen) i viss grad tappar dess betydelse. Det är liksom min tolkning som blir det relevanta.

“Mushboom:

En ur människor sprungen verklig fabrikation. Ur den aspekten är kulturyttringarna alltid intressanta enligt mig, oavsett om skapelsen bara resulterar i ren underhållning (jämför "puddingläsning") eller något tänkvärt perspektiv på det här med att finnas till, tackla olika situationer, känna empati


Instämmer, fast jag skulle säga att det blir ett problem för min egen del när jag känner att jag gör det av en anledning jag inte kan motivera. Som att bli upplyst om bu och bä, rent spelhistoriskt, utan att ha någon relevant kontext att sätta upplysningen i... där jag själv inte jobbar vidare med den för att skapa någonting... exempelvis en text.

“Mushboom:

Men jag har också varit där du är flera gånger. Vilket har lett till att mitt spelintresse har snävats ner en aning.


Tror det är precis därhän jag är på väg. Där jag omvärderar vad jag vill lägga min tid på, och se till att jag gör någonting mer konkret av den tid jag väljer att lägga på något.

Och, framförallt, att jag vill bli känslomässigt involverad på ett eller annat vis längs vägen, oavsett vad jag "gör" av upplevelsen när jag väl fått den.

“lastninja:

Vad skulle du spela om det inte var en blogg eller en recension som var slutmålet?


Bra fråga. Måste fundera en stund på det innan jag kan svara.

“lastninja:

Eller om du bara fick välja 1 spel på en hel månad. Vad skulle du spela då?


Då skulle jag nog välja något det känns givande att fördjupa sig i. Knappast ett kort litet plattformsspel... snarare ett shmup jag skulle vilja bli ordentligt bra på, ett strategispel där jag kan spela åtskilliga omgångar och hela tiden hitta ett större djup och utrymme att dra nytta av mina nyvunna kunskaper.

Eller ett rejält omfattande rollspel.

“lastninja:

Knappast Battle squadron?


Absolut inte.

Anledningen till att jag köpte Battle Squadron till Mega Drive var att jag ville se hur det stod sig mot Amiga-versionen. Lite som att jag hoppades på att Mega Drive-versionen kunde ersätta Amiga-versionen (likt Flashback, Puggsy och en rad andra spel till Mega Drive gjort). Men så blev ej fallet, även om det är en klart mer modulär upplevelse där man kan justera svårighetsgraden på ett helt annat vis.

Men det spelade liksom ingen roll, då jag kom till insikt om att spelet, när jag tog mig an det som jag nu gjorde, inte underhöll på mig på något plan överhuvudtaget.

“Luftslott:

Nu var visserligen The Unfinished Swan ganska känslomässigt men jag kan inte komma på när ett spel har fastnat sådär riktigt hårt på länge.


Another Code R slukade mig hel. Så även Fragile Dreams, Super Meat Boy och Super Mario Galaxy 2. Det finns en del spel som trycker på de rätta knapparna, och det är väl egentligen dylika spel jag borde fortsätta viga min tid.

Mitt kanske största problem, precis som när det kommer till musik, är att jag har så otroligt bred smak och är villig att pröva typ allt... och ovanpå detta kan finna lika mycket nöje i analysen som själva spelandet. Kort och gott: det finns mer spel i världen, till och med i min samling, än vad jag har tid att spela... och istället för att verkligen fördjupa mig i det jag uppskattar så skrapar jag oftast bara på ytan på lite av varje.

I förlängningen tror jag att det är något som skulle kunna dräpa mitt spelintresse.

Vad gäller film kändes det så oerhört "rätt" att fokusera mig på en viss typ av film och fördjupa mig... HBTQ, liksom, men det funkar så bra som det gör för att film inte är min stora passion. Tittar inte på tv, normalt sett, går knappt på bio och de gånger jag ser filmer är det när någon polare drar igång något när jag är på besök. Typ.

Spel är en integrerad del av min vardag, och då blir situationen genast annorlunda och mer svår att greppa.

Luftslott • 25 okt 2012q

Jo vissa spel fastnar verkligen sådär speciellt men det är absolut inte alltid. Kom på mig själv nyligen att jag suttit och spelat Final Fantasy IV The After Years i många timmar även fast jag från ganska tidigt tyckte att det var dåligt, mest bara för att jag vill klara det.

Film var jag väldigt tokig i för bara något år sen då jag pluggade Film & Litteratur på högskolan. Nu blir det allt mer sällan film vilket känns så mycket sundare och trevligare istället för att pumpa in så mycket film man bara kan.

Musik däremot ligger det till ungefär som med dig, att smaken är så pass stor att jag lyssnar på galet blandad musik. Dessutom blir det musik väldigt ofta, men samtidigt så är det musiken just nu som får mig att känna mest.

Oregondanne • 25 okt 2012q

Mushboom sade det bra, men jag vill lägga till att jag gärna helt och hållet verklighetsflyr och drömmer mig bort i låtsasvärldar.

Mushboom • 25 okt 2012q

“Tobias Söderlund:

jag skulle säga att det blir ett problem för min egen del när jag känner att jag gör det av en anledning jag inte kan motivera. Som att bli upplyst om bu och bä, rent spelhistoriskt, utan att ha någon relevant kontext att sätta upplysningen i...


Förstår precis vad du menar. Ibland får jag för mig att somliga saker vore ooooo så intressanta att bena i, ur ett spelhistoriskt perspektiv eller vad annat som helst. Att samla på sig och undersöka Decap Attacks rötter i Magical Hat Flying Turbo Adventure, Kid Kool och Psycho Fox, att grotta ner sig i vitt skilda perspektiv på våldsamt innehåll, galenskap, etc etc. MEN, kommer man sen på sig själv med att man inte kan göra av de där insikterna någon vettig stans, ja, då tappar man lätt stinget för dylika saker.

Fast å andra sidan är det väl där som ett spelforum kommer in i bilden. Även om intrycken inte resulterar i en faktisk produkt, text för allmän beskådan och bedömning, finns det ju en charm i och ett behov av att vända och vrida på saker och ting tillsammans med andra som tycker att samma saker är intressanta. Jag känner mig trots allt lika tom de gångerna jag har läst en oerhört intressant och mångbottnad bok men inte har någon likasinnad tillgänglig som är beredd att lyssna på alla tolkningar och bidra med sina egna (vilket har lett till att min umgängeskrets nu har startat en bokcirkel i avsaknad av de litteraturkurser vi läste ihop tidigare).

Vi kanske borde starta fler uttalade spelcirklar på forumet, där man med jämna mellanrum betar av väl valda teman eller historiska kuriositeter ihop ...

“Tobias Söderlund:

Det är liksom min tolkning som blir det relevanta.


Instämmer.

Oregondanne • 25 okt 2012q

Men ibland måste man tackla det verkliga livet också, och jag tycker du gjort helt rätt Tobias. Snart kommer nog både spel- och livsglädjen tillbaka (menar inte att den inte fanns där tidigare, men får vissa sådana vibbar av dina senaste inlägg).

PC-Spelare • 25 okt 2012q

Tja, jag spelar inte spel av samma anledning som jag tittar på film iallafall. Det handlar mer om utmaningen i den, och/eller ta del av interaktivitet som andra medier saknar, snarare än att de ska lära mig om livet.

Tobias Söderlund • 25 okt 2012q

“PC-Spelare:

ta del av interaktivitet som andra medier saknar


Mm, det här känns ju som något som prioriteras, eftersom att spelande är en överlag mer aktiv underhållningsform än musik och film (interaktiv spelare, passiv betraktare och/eller lyssnare).

“PC-Spelare:

snarare än att de ska lära mig om livet


Vet inte om jag vill att spel skall lära mig något om livet... men däremot kan jag önska att spel tar sig längre än där de (kommersiella) står idag vad gäller berättande, karaktärsporträtterande och så vidare.

Det måste någonstans finnas ett mellanting mellan obskyra pixliga indie-spel och senaste Call of Duty, liksom.

Och så beror det naturligtvis på sammanhanget också. Förväntar mig liksom inte ett berättarmässigt djup i ett pusselspel, men kanske lite mer i ett spel där berättandet står i centrum.

PC-Spelare • 25 okt 2012q

“Tobias Söderlund:

Det måste någonstans finnas ett mellanting mellan obskyra pixliga indie-spel och senaste Call of Duty, liksom.


Gör det inte det då? Jag upplever inte situation alls lika svart eller vit, utan ser det som att de senaste åren bjudit på rätt starka berättelser i spel från starka oberoende utvecklare som Valve, CD Project, Double Fine, Frictional Games, mfl.

Givetvis är det ingenting mot de starkaste verken inom film och litteratur, men det är väldigt långt ifrån Call of Duty (vilket är ett spel man egentligen inte behöver bry sig om mer än vad man vill).

Jelly • 25 okt 2012q

Främst av tre olika anledningar, där "för att det är roligt" hör till alla tre.

1. Verklighetsflykt
Ibland har jag behovet att snöa in mig i en interaktiv spelvärld och berättelse. Spelar då spel där spelvärlden, berättelse och yta är viktigare än spelmekaniken.

2. Gemenskap
Paradoxalt nog så kan spel ge en känsla av gemenskap, jag gillar att spela de spel andra spelar på den spelcommunity jag är aktiv på. Singleplayerspel fungerar då som stoff för diskussion och reflektion. Jag spelar även ibland multiplayerspel för gemenskapen (främst World of Warcraft, Team Fortress 2 och andra MMO-spel)

3. Nyfikenhet och utmaningar
Jag gillar verkligen att söka nya spelupplevelser, samt att bemästra de hinder jag möter i spelen. Jag klarar faktiskt ytterst få av spel som jag påbörjar, men stör mig inte,jag har inte det behovet. Är spelet inte tillräckligt intressant och utmanande så går jag vidare till nästan spel i högen.

Jag lägger egentligen ytterst få timmar på spel i min vardag, undantaget är de perioder jag verkligen fastnar för något spel.

Thomas_87 • 25 okt 2012q

Är lite inne på samma spår som Jelly. Det korta svaret är "för att det är roligt" men det handlar också om verklighetsflykt, att man i spelens värld kan göra saker man inte kan eller får göra i verkligheten. I spelens värld kan jag vara en grym fotbollspelare eller actionhjälte när jag i verkligheten inte har någon form av vare sig fysik eller koordination.

Eller uppleva fantastiska miljöer som inte finns i verkligheten. Jag och en kompis kan även slå varandra på käften utan att någon får ens en skråma och då kommer vi in på den sociala biten.

Idag är tv-spel en ganska accepterad form av socialt umgänge. Wii-sports, Rock Band och dylikt tas gärna fram på förfester och liknande. Och att sitta 3-4 personer och spela ett roligt spel (vare sig det är tv-spel eller brädspel) är en svårslagen sak.

Och så finns det ju de där spelen som verkligen berör, som antingen har en handling som man verkligen bryr sig om, där det känns som att man spelar sin favoritbok eller favoritfilm (Metal Gear Solid är ett sådant för mig) eller som helt enkelt har spelmoment som verkligen fastnar och du tvingas göra val som påverkar historien (The Walking Dead och KOTOR är sådana spel för mig)

Tobias Söderlund • 25 okt 2012q

“PC-Spelare:

Givetvis är det ingenting mot de starkaste verken inom film och litteratur, men det är väldigt långt ifrån Call of Duty (vilket är ett spel man egentligen inte behöver bry sig om mer än vad man vill).


Det är väl lite här jag fastnar.

Dessutom skall jag ingenstans sticka under stolen med att jag har rätt svårt att engagera mig då de gånger jag försökt inte riktigt har levt upp till mina förväntningar (baserade på vad folk haft att säga om nivån på verket ifråga).

Måste givetvis göra fler försök, men har inte riktigt sett någon självklar öppning. Har du något konkret tips på något spel till konsol (Wii eller 360 i dagsläget) jag borde titta närmare på för dess nivå på berättandet så är det fritt fram.

(Skall inflika att jag nu i dagarna håller på att vänja mig vid tanken på att jag nog bör skaffa mig en speldata med Windows... så jag kan leka GOG och Steam mm).

“Jelly:

1. Verklighetsflykt


“Jelly:

2. Gemenskap


“Jelly:

3. Nyfikenhet och utmaningar


Samtliga tre punkter kan jag relatera till, men det är ändå inte något här som är det som primärt driver mig att spela. Det som kommer närmast är nyfikenheten... min analytiska sida... min informationshunger.

“Jelly:

Jag lägger egentligen ytterst få timmar på spel i min vardag, undantaget är de perioder jag verkligen fastnar för något spel.


Lägger klart mer tid på att skriva än på att spela, åtminstone nu i dagarna... men när jag väl hamnar i spelhungern så kan det bli löjligt många timmar på en vecka. Har liksom ingenting överhuvudtaget som stjäl tid av mig under dessa perioder annat än Loading, jobbet, födointag och sömn.

“Thomas_87:

Det korta svaret är "för att det är roligt" men det handlar också om verklighetsflykt


Skulle kännas bra om mitt korta svar också hade varit "för att det är roligt", men det är inte en sanning. Tror "för att det är intressant" är mer passande för mig... som "övergripande" förklaring.

Ja.

Så är det nog.

Min informationstörst är större än min passion för själva spelen jag spelar. Är inne på det redan i bloggen, men det måste vara där skon klämmer.

I kombination med att jag finner ytterst få spel som verkligen skakar om min värld... men när jag väl gör det blir jag lyrisk. Inte så att det råder brist på spel jag tycker är bra, men spel som inte bara når i mål utan skapar rubriker på löpsedlar världen över för dess fantastiskhet, framåtanda och käftsmäll-aktiga innehåll (och då pratar jag inte om spelens motsvarighet till überkommersiella Hollywood-filmer)... det känns som att jag inte ser dem ofta.

motakay • 26 okt 2012q

Det är väl ett sökande du håller på med?

Man vet ju oftast inte innan man spelat färdigt spelet hur pass mycket det betyder för en. Som med film så är det ju när eftertexterna kommer och när slutet gjordes precis rätt som man känner att 'det här var jävligt bra!'.

Så även om man har som plan att bara spela spel som betyder nått för en, hur ska man veta det innan? Hur många recensioner och personer som berättar hur bra något är, så är det självklart inte alls säkert rätt för en själv.

För mig är det så i alla fall att jag söker. Jag testar många spel och har lärt mig att jag inte alls måste avsluta dom, och fortsätter bara med dom som jag har roligt med. Dock kan det bidra till att jag missat en del bra saker på grund av att jag inte kommit över några högre trösklar i ett spel.

Det blir så mycket svårare när det kommer till spel, då det är så otroligt mycket mer tidskrävande än film, och det är det som gör mediet så pass svårtillgängligt som det faktiskt är.

Men om man frågar så här, vad är det spel har gett dig som inte film har kunnat ge? Och är dom anledningarna tillräckligt viktiga för att få dig att fortsätta spela?

Personligen för mig är det att helt sätta sig in i en annan karaktär och därmed nästan helt och hållet kunna försvinna in i en annan värld. Det kan inte film göra på samma sätt, jag känner mig nästan alltid som en åskådare, hur insjunken jag än blir i en film, medan spel kan få mig att ibland helt och hållet glömma mina verkliga bekymmer för en stund. Visst, film har också den effekten, men spel kan få en att stanna i det läget i längre perioder och därmed vara mer avkopplande.

PC-Spelare • 26 okt 2012q

“Tobias Söderlund:

Har du något konkret tips på något spel till konsol (Wii eller 360 i dagsläget) jag borde titta närmare på för dess nivå på berättandet så är det fritt fram.


Vilka spel skulle du själv säga att du upplevt till de formaten med en story du tyckt du varit tillräckligt bra? Några alls? Så jag vet lite var vi ligger ribban. :)

Tobias Söderlund • 26 okt 2012q

“PC-Spelare:

Vilka spel skulle du själv säga att du upplevt till de formaten med en story du tyckt du varit tillräckligt bra?


Jag kan inte nämna ett enda spel vars berättande och vars story hållit en sådan nivå att jag tycker den känns anmärkningsvärt bra.

Kanske har jag spelat något sådant spel, men isåfall kan jag inte dra mig till minnes vilket. Inte just nu åtminstone.

Det ligger liksom på en "FF 10 hade en intressant berättelse, men främst för att spelet är så oerhört kritiskt till religion"-nivå, liksom. Samt en rad spel vars handling aldrig gått bortom "jag bryr mig egentligen inte, för det här är förutsägbart och fånigt, men för att vara förutsägbart och fånigt så håller det ändå uppe mitt intresse... fast på en oengagerad nivå".

Folk pratar så varmt om Walking Dead. Ämnar pröva det på paddan, men vet inte riktigt vad jag har att vänta.

PC-Spelare • 26 okt 2012q

De spel jag kört som jag tyckt haft en story/miljö som intresserat och överaskat mig positivt, som finns på XBOX360 eller iOS.

*Alpha Protocol (som man kan uppskatta på samma sätt som man kan uppskatta Bourne)
*Bastion
*Deus Ex: HR
*Fallout: New Vegas
*Gray Matter
*Mass Effect 1
*Portal 2
*Puzzle Agent (rätt simpel, men ändå ett väldigt härligt Twin Peaks-stuk som jag inte förväntadem ig)
*Sam&Max: The Devil's Playhouse (skruvad humor passar mig)
*The Witcher 2

Inget av de är kanske på den nivån du letar efter, men det är långt över Call of Duty iallafall.

Tobias Söderlund • 26 okt 2012q

“PC-Spelare:

Bastion


“PC-Spelare:

Portal 2


De här känner jag ganska så direkt att jag vill gå vidare med.

Puzzle Agent har jag aldrig hört talas om, så det skall kollas upp.

Sandran • 28 okt 2012q

Många gånger spelar man väll bara för att stilla ett beroende. Som tex att man bara slänger sig in i ett mercinarie spel samtidigt som man lagar mat för att försöka få ihop poäng så att man är nöjd för en tid framöver. Det är ju så kul att vinna något så tillslut blir det svårt att sluta spela om man inte har vunnit först. Ställer ibland också frågan till mig själv, om jag tycker alla dessa spelen är roliga eller om det helt enkelt bara är ett beroende.
Hör av dig om du finner ett svar på frågan.

Jelly • 28 okt 2012q

“Sandran:

Det är ju så kul att vinna något så tillslut blir det svårt att sluta spela om man inte har vunnit först.
Hör av dig om du finner ett svar på frågan.


Känner inte riktigt igen mig i det där, jag har varit beroende och missbrukat spel (MMO-spel), men jag har aldrig fastnat i att inte kunna sluta förrän jag har vunnit.

“Sandran:

Ställer ibland också frågan till mig själv, om jag tycker alla dessa spelen är roliga eller om det helt enkelt bara är ett beroende.


Hälsosamt, jag hade allt för länge spel som enda intresse, mår mycket bättre nu när jag har en mer varierad fritid. Måste säga att jag har roligare när jag spelar sällan, men bara spelar spel som jag verkligen gillar när jag väl lägger tid på det.

Sandran • 28 okt 2012q

“Jelly:

Måste säga att jag har roligare när jag spelar sällan, men bara spelar spel som jag verkligen gillar när jag väl lägger tid på det.


Javisst det kanske är roligare om man spelar mer sällan. Men visst gillar jag dom mesta av spelen som jag spelar, men det bli kanske 4-10 timmars spelande om dagen. Sen har jag knappt nått behov av sociala kontakter heller så jag sitter mycket med spelen.
Så hur gjorde du för att sluta spela så mkt och skaffa andra intressen? Vad finns det för andra saker som kan va roliga?

Jelly • 28 okt 2012q

“Sandran:

Men visst gillar jag dom mesta av spelen som jag spelar, men det bli kanske 4-10 timmars spelande om dagen. Sen har jag knappt nått behov av sociala kontakter heller så jag sitter mycket med spelen.


Jag sa själv en gång i tiden att jag knappt hade något behov av sociala kontakter, spenderade största delen av mina tonår i ensamhet. Dock så var det inget som stämde, nästan vad som helst kan bli en intressant upplevelse i sällskap av andra, så länge man har ett öppet sinne och aldrig i förväg tänker att något låter tråkigt. För mig så är inte ensamhet och isolation hälsosamt på något sätt, jag fastnar i mina egna tankar och föreställningar, behöver sociala kontakter för att hålla mig i verkligheten och se den som den är.

“Sandran:

Så hur gjorde du för att sluta spela så mkt och skaffa andra intressen?


Jag har svårt att lägga fingret på något som jag gjorde för att sluta spela så mycket, jag kopplar dock mitt missbruk av spel med att jag inte mådde bra psykiskt. Att skaffa andra intressen var något som skedde successivt, tror att det kom ur viljan att prova på nya saker som får mig att utvecklas som person. Vill inte ha en enkelspårig tillvaro där jag bara sitter hemma framför datorn.

“Sandran:

Vad finns det för andra saker som kan va roliga?


Allt blir mycket roligare om man försöker ha ett genuint intresse för omvärlden, tror att nästan vad som helst kan vara roligt så länge man låter sig intressera sig för det. Jag själv gillar träning, matlagning, musik, att resa och se nya saker, att umgås med andra, nu nyligen att lära mig spela piano. Men det finns så mycket mycket mer som jag tycker är roligt, dygnets timmar räcker verkligen inte till för mina intressen :(

Sandran • 29 okt 2012q

“Jelly:

Allt blir mycket roligare om man försöker ha ett genuint intresse för omvärlden


Javisst ja, där har vi det!!! Minns inte hur många år som har gått sedan jag tittade på ett helt nyhetsprogram och inte bara nån minut.
Tack så mkt för dina svar, jag hoppas jag ska kunna tänka på en del saker som du har skrivit om och kanske använda dessa.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

Mina senaste blogginlägg

Senaste bloggarna på Loading

Dölj Loading på Facebook

Dölj Twitter från Loading