Förlåt mig Tobias. Jag känner mig träffad när du skriver att folk vill ha Guardian Heroes 2. Håller fullständigt med om att de skulle kunna göra ett helt nytt spel. Nu när de även kan nyttja 3ds:ens 3d så borde möjligheterna bli ännu fler.
Tyvärr så är det väl så att det är väldigt få som faktiskt spelade spel ifrån Treasure. Kollar man bara på deras bibliotek så är 9 av 10 spel väldigt ovanliga. Det borde betyda att de sålde väldigt dåligt samt att de släppte få exemplar utav varje?
Tobias Söderlund
Vännäsby Tobias Söderlund
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Treasure, före och efter
Ser ni ofta mönster?
Det gör jag.
Det är möjligt att jag lägger lite större betydelse än vad jag borde i dem – det ligger i min natur att göra så – men det betyder inte att jag tror att de går att applicera i samtliga sammanhang.
Men definitivt i vissa.
Under gårdagen blev det känt här på Loading att Treasure utvecklar ett nytt spel till 3DS.
Normalt sett borde jag bli smått lyrisk över detta, men sett till de senaste årens Treasure blir jag intresserad.
Punkt.
Från debuten – och vilken jävla debut – Gunstar Heroes 1993 har Treasure med jämna mellanrum släppt spel som ställt mycket av det jag tagit för givet när det kommer till spel på ända.
Och det kanske mest anmärkningsvärda är att varje spel har känts nytt och fräscht, på ett sådant vis att företaget känts mer som en idéfabrik, villiga att pröva på i princip vad som helst så länge det varit av underhållande karaktär, än en klassisk spelutvecklare.
Dynamite Headdy, Alien Soldier, Mischief Makers, Silhouette Mirage, Radiant Silvergun, Bangai-O, Sin and Punishment, Ikaruga, Astro Boy: Omega Factor och Gradius 5.
Jag kan inte understryka nog hur otroligt svårt jag har att hitta ett företag som lika genomgående levererat kvalitativa, lekfulla och innovativa produkter, där till och med sådant som kunnat bli licensfiaskon till synes alltid hållit sig över ribban (även om det inte nödvändigtvis handlat om världsrekord).
2004 hände dock det där som man, eller åtminstone jag, inte ville skulle hända – Treasure utvecklade en uppföljare.
Advance Guardian Heroes.
Som i sin tur följdes upp av ännu en uppföljare.
Gunstar Super Heroes.
Sedan väntade tre Bleach-spel på lika många år, uppföljare till Bangai-O och Sin and Punishment, de började spotta ur sig gamla klassiker på Virtual Console, släppte upphottade versioner Ikaruga, Radiant Silvergun och Guardian Heroes på XLA.
Det går inte att se på Treasure som samma företag längre. Före 2004 stod de för en sak. Efter 2004 har de kommit att stå för något helt annat och det verkar vara oerhört få som noterat detta. Till synes än färre som bryr sig. I kommentarerna till nyheten om ett nytt spel till 3DS ser det ut ungefär såhär:
"Mischief Makers 2!"
"Gunstar heroes 2!"
"Astro Boy: Omega Factor 2, snälla?"
Undantaget: "Önskar att Treasure gjorde något med en Nintendolicens."
Varför ställer ingen lite högre krav? Varför har folk slutat drömma om att få golvas fullständigt av något helt nytt, något som precis som de flesta de större titlarna Treasure levererade mellan 1993 och 2004 gjorde?
Säger inte att kvalitén rasat, men jag överraskas inte längre av deras uppföljare hur bra de än visar sig vara.
Om någon minns Psygnosis så kom den berömda brytpunkten 2001, ett år från och med vilket de inte släppte ifrån sig något annat än Wipeout- och F1-titlar. Klart mer förståeligt än i fallet Treasure (Psygnosis blev SCE Studio Liverpool), visserligen, men fortfarande lika tragiskt. Dessutom finns de inte längre.
Team 17? 1999, året då Worms fullständigt kom att dominera deras utbud (för att i dagsläget vara det enda de satsar på utöver den halvtaffliga återupplivningen av gamla Alien Breed).
Snälla.
Låt inte Treasure följa samma mönster.
Det gör jag.
Det är möjligt att jag lägger lite större betydelse än vad jag borde i dem – det ligger i min natur att göra så – men det betyder inte att jag tror att de går att applicera i samtliga sammanhang.
Men definitivt i vissa.
Under gårdagen blev det känt här på Loading att Treasure utvecklar ett nytt spel till 3DS.
Normalt sett borde jag bli smått lyrisk över detta, men sett till de senaste årens Treasure blir jag intresserad.
Punkt.
Från debuten – och vilken jävla debut – Gunstar Heroes 1993 har Treasure med jämna mellanrum släppt spel som ställt mycket av det jag tagit för givet när det kommer till spel på ända.
Och det kanske mest anmärkningsvärda är att varje spel har känts nytt och fräscht, på ett sådant vis att företaget känts mer som en idéfabrik, villiga att pröva på i princip vad som helst så länge det varit av underhållande karaktär, än en klassisk spelutvecklare.
Dynamite Headdy, Alien Soldier, Mischief Makers, Silhouette Mirage, Radiant Silvergun, Bangai-O, Sin and Punishment, Ikaruga, Astro Boy: Omega Factor och Gradius 5.
Jag kan inte understryka nog hur otroligt svårt jag har att hitta ett företag som lika genomgående levererat kvalitativa, lekfulla och innovativa produkter, där till och med sådant som kunnat bli licensfiaskon till synes alltid hållit sig över ribban (även om det inte nödvändigtvis handlat om världsrekord).
2004 hände dock det där som man, eller åtminstone jag, inte ville skulle hända – Treasure utvecklade en uppföljare.
Advance Guardian Heroes.
Som i sin tur följdes upp av ännu en uppföljare.
Gunstar Super Heroes.
Sedan väntade tre Bleach-spel på lika många år, uppföljare till Bangai-O och Sin and Punishment, de började spotta ur sig gamla klassiker på Virtual Console, släppte upphottade versioner Ikaruga, Radiant Silvergun och Guardian Heroes på XLA.
Det går inte att se på Treasure som samma företag längre. Före 2004 stod de för en sak. Efter 2004 har de kommit att stå för något helt annat och det verkar vara oerhört få som noterat detta. Till synes än färre som bryr sig. I kommentarerna till nyheten om ett nytt spel till 3DS ser det ut ungefär såhär:
"Mischief Makers 2!"
"Gunstar heroes 2!"
"Astro Boy: Omega Factor 2, snälla?"
Undantaget: "Önskar att Treasure gjorde något med en Nintendolicens."
Varför ställer ingen lite högre krav? Varför har folk slutat drömma om att få golvas fullständigt av något helt nytt, något som precis som de flesta de större titlarna Treasure levererade mellan 1993 och 2004 gjorde?
Säger inte att kvalitén rasat, men jag överraskas inte längre av deras uppföljare hur bra de än visar sig vara.
Om någon minns Psygnosis så kom den berömda brytpunkten 2001, ett år från och med vilket de inte släppte ifrån sig något annat än Wipeout- och F1-titlar. Klart mer förståeligt än i fallet Treasure (Psygnosis blev SCE Studio Liverpool), visserligen, men fortfarande lika tragiskt. Dessutom finns de inte längre.
Team 17? 1999, året då Worms fullständigt kom att dominera deras utbud (för att i dagsläget vara det enda de satsar på utöver den halvtaffliga återupplivningen av gamla Alien Breed).
Snälla.
Låt inte Treasure följa samma mönster.
Kommentarer
Jellyq
Guilty as charged. Det är ganska intressant att man spontant tänker på uppföljare när spelmakare har nya spel på gång. Kanske för att något man känner till helt enkelt är lättare att greppa och skriva om.
Tycker att man ska skilja på ny spelupplevelser och nya spelserier, tror att man mycket väl göra något helt nytt och intressant inom ramen av en gammal spelserie. Tror att jag kan golvas av en etablerad spelserie.
Jag anar att mina förväntningar blivit förstörda av den rådande trenden av remakes, reboots, uppföljare och allmänt retroflirtande.
Vet inte ens om jag säkert kan säga att jag skulle föredra en helt ny spelupplevelse framför något bekant i ny förpackning.
Tycker att man ska skilja på ny spelupplevelser och nya spelserier, tror att man mycket väl göra något helt nytt och intressant inom ramen av en gammal spelserie. Tror att jag kan golvas av en etablerad spelserie.
Jag anar att mina förväntningar blivit förstörda av den rådande trenden av remakes, reboots, uppföljare och allmänt retroflirtande.
Vet inte ens om jag säkert kan säga att jag skulle föredra en helt ny spelupplevelse framför något bekant i ny förpackning.
Tobias Söderlundq
“
Förlåt mig Tobias.
Inget att be om förlåtelse för. För...
“
Det är ganska intressant att man spontant tänker på uppföljare när spelmakare har nya spel på gång. Kanske för att något man känner till helt enkelt är lättare att greppa och skriva om.
...uppföljare är ju egentligen det enda man relatera till. Svårare att säga "ett helt nytt ip" för man vet ju inte vad det innebär (men det är charmen, enligt mig, att ett företag som Treasure gång på gång på gång gjort något ofta väldigt eget av redan hyfsat etablerade genrer... ibland så eget att de skapar en ny genre, typ).
“
Kollar man bara på deras bibliotek så är 9 av 10 spel väldigt ovanliga. Det borde betyda att de sålde väldigt dåligt samt att de släppte få exemplar utav varje?
Vilka spel tänkte du på som ovanliga?
Har aldrig hört att Treasures spel sålt dåligt, däremot har de inte nödvändigtvis släppts i lika stor upplaga. Hade spelen de släppt sålt dåligt hade de troligen inte kunnat hålla sig flytande så länge som de gjort. Förmodligen är det något sådant som skett nu under 2000-talet, att spelen börjat sälja så dåligt att de tvingats satsa på säkra kort.
Men jag vet inte. Spekulerar bara.
Tobias Söderlundq
“
Dessa spel måste väl ändå klassas som ovanliga i original utgåvor?
Nja, jag håller inte med. Efterfrågan är hög och utbudet relativt litet, så priserna har skenat... vilket i sin tur leder till att det nästan alltid finns exemplar till försäljning (så länge man är villig att betala rätt stora summor).
Tycker det är klart värre med spel vars efterfrågan är låg på, som släppts i liten upplaga. De går oftast billigare, men kan vara rena aber att jaga fatt på.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Redfoxe • 2 nov 2012 0q