Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Kärleksbarnet

34 Registrerad: 25 okt 2006 14:33 Senaste besök: I dag 00:04 Online: Nej

Malmö

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Tre filmer. Om de andra.

Kärleksbarnet20 jun 2008 00:52789 visningarKommentera: 6 !

Detta har ju blivit lite av min senaste film-blogg. Så jag funderar över vad de tre filmer jag sett sen senast har gemensamt. Filmerna är de vitt skilda Persepolis, In Bruges och Fragile. En animerad iransk film, en knasig skurkkomedi och en spökskräckis.

Ganska snabbt, i duschen, kom jag ändå fram till att den gemensamma nämnaren var "de andra".



Fragile - en spökskräckis med Ally McBeal i huvudrollen. Jag vill så gärna tro på sånahär projekt. Okänd småfilm med en övervintrad överskattad superstjärna i huvudrollen. Jag vill så gärna att man ska bli överbevisad och få se att Ally McBeal faktiskt kan skådespela. Men hon gör sin vanliga karaktär, om än inte fullt så "neurotisk", som media brukade kalla henne. Och filmen i övrigt är också ganska standard. Spöken är läskiga. Spöken har supermegawsomepowers. Och spöken, visar det sig i slutet, är jävligt fula.

Men hur som. Skräckfilmsgenren är ju den genre som mest använder sig av det här vi/dom tänket om det svårdefinierade "andra". Skräckfilmer bygger ju på att vi är rädda för det främmande för oss. Därav styrkan i spökfilmen The Others (bara namnet..), som leker med just detta. Om vi inte är rädda för de andra, vad ska skräckfilmerna då skrämmas med?

Därav också standardexemplen Alien och Hajens framgångar på området. Nästan hela filmerna vet man inget om monstret - de andra. Vad är det? Vad vill det? Varför? När man så får se de andra med egna ögon och frågorna besvaras är man inte längre lika rädd. Man känner att "problemet" är löst. Vi förstår nu de andra. Vad de är för något.



In Bruges kommer nästan in lite på samma meriter som Fragile. Det här med övervintrad superstjärna. Colin Farell var sexigast i världen och allt det där ett tag, men det har länge varit tyst om honom. Så dyker han upp i en spelevinkkomedi från Focus Films? [confused] Jag gillade filmen. Dels för att den på ett lite Jim Jarmuch-aktigt vis hanterade stereotyper med hjärta genom att presentera dem och sedan ställa dem på tvären. Som Colin Farells huvudkaraktär, den George Clooney-patenterade charmknuttesmåfifflaren som får alla brudar och är en allmänt lyckad typ. En riktig matchoman som är allt annat än PK. Blir helt fascinerad när han får syn på ett filmteam med en dvärg (jag kan inte heller den PK benämningen på dessa kortväxta människor) och utbrister "they're filming a midget!", eller snällt försöker förklara för en rejält överviktig amerikansk familj att det antagligen inte är en god idé för dem att gå upp för trapporna till toppen av det gamla klocktornet.

Men så visar det sig att Colin faktiskt är en hyvens kille på riktigt. Han vill genuint muntra upp dvärgen, som verkar deprimerad, och helt utan freakshowbaktankar bli vän med honom, den andra. Eftersom dvärgen i gemen är en av samhällets utsatta har han redan från början våra sympatier, men visar sig vara ett rasistiskt rövhål som talar om ett stundande krig mellan svarta och vita. Och Colins mentor och stofil undrar vilken position han kommer tilldelas med tanke på att hans fru, som var svart, mördades av en vit man.

Genom hela filmen fokuserar man också på folks nationaliteter. Bruges är ett litet turistställe där alla verkar samlas, och med Colin som våra ögon är alla de andra udda. De feta amerikanska turisterna. Den smug'a (?) kanadensaren som smutskastar Colins dejt och får en snyting med hänvisning till att det var en kanadensare som dödade John Lennon. Och pratar de engelska bra eller ej? Kvinnor. Man slår inte kvinnor. De är ju inte som oss. Om de inte försöker slå dig med en flaska. Och barn. De är ju inte som oss. Man dödar inte ett barn. Och den charmante machomannen bryter ihop fullständigt i självmordstanketårar efter att han, kommer det fram, - av misstag men ändå - råkat döda ett barn. När han egentligen bara skulle döda en präst..

Det är skillnad på folk och folk.



Persepolis är filmatiseringen av Marjane Satrapis seriealbum med samma namn. Självbiografiskt om hennes uppväxt i Iran. En jäkligt skickligt berättad och en fruktansvärt snyggt animerad film. Iranier, araber och alla andra från dessa områden är väl de som oftast får stå som "andra" (skurkar, exotiska kvinnor, mystiska kulturer osv) i västerländsk film. Här istället en film ur "deras" värld. Som visar att vi/dom är svårt att fastställa, när en fönsterputsare efter revolutionen helt plötsligt kan vara den som bestämmer om din man får en livsavgörande operation eller inte.

Jag tror det är första gången jag - en vit ung man från en småborgerlig familj i ett land som har det gott ställt - om än bara lite litegrann, får en gnutta förståelse för hur det känns att vara förtryckt. Att riskera våldtäkt för att man ska kunna avrättas - eftersom man inte kan avrätta oskulder - bara för att man talar emot sin mellanstadielärare. Hur jävla idiotiskt det är att bestämma vad någon annan människa får göra eller inte. Vilken hopplös situation. När man bara vill lyssna på Iron Maiden och spela luftgitarr. Eller umgås med sina vänner, men eftersom hög musik är misstänksam lockar man till sig "polisen" som stormar festen med automatgevär, och pojkarna flyr därifrån hals över huvud och i flykten trillar ner från ett hustak och dör.

Marjane skickas av familjen till europa, där hon ska vara säker från förtrycket. Naturligtvis är det inte lätt i en ny kultur, vår kultur, vilket blir problematiskt då hon som huvudperson, berättarjag, är vi åskådare och samtidigt är det vår kultur hon är utanför i. Vi är de andra.

« Till bloggen

Kommentarer

Assrocket20 jun 2008q

Genomtänkt och bra skrivet. Som alltid <3

Kärleksbarnet20 jun 2008q

Assrocket:

Genomtänkt och bra skrivet. Som alltid <3


[cool]

Johan Olander20 jun 2008q

Persepolos låter onekligen väldigt intressant, kanske får ta en paus från Sylvester Stallone.

Kärleksbarnet20 jun 2008q

missolini:

Persepolos låter onekligen väldigt intressant, kanske får ta en paus från Sylvester Stallone.


Hehe, tycker jag helt klart. Den var riktig jävla asbra. Den gör en så jävla ledsen, men många gånger så gör den en så jävla glad också! Och ibland gör den en uppgiven, och ibland gör den en upprorisk! Och hela tiden är den så jääävla snygg!

Burbank20 jun 2008q

Persepolis är inte helt dagsfärsk vad? Minns att jag läste om den och såg bilder i GP för ett tag sedan.

Kärleksbarnet20 jun 2008q

Burbank:

Persepolis är inte helt dagsfärsk vad?


Nja, den kom nog 2007 nån gång skulle jag tro..?

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.