Det började lite smått under 2010. Pengarna gick till mycket annat - men jag åkte till Barcelona och London under sensommaren. Det var en start, en start som skulle kulminera under 2011. Det skulle bli "det stora "reseåret" och även fast det kanske inte blev det i samma avseende som jag hade drömt om blev det så lite ändå. Det startade en mörk och kylig februarimorgon och under 2011 hann jag resa till Filippinerna och paradisön Boracay, en heldag i Taiwan och sedan blev det Guttetur med camping och fjällvandring i Norge, Roskildefestival för den 13:e gången i rad, London (igen), Brädspelsmässa i Tyskland för att avsluta det hela med New York.
Målet var att under 2011 köra små weekendsemestrar runt om i Europa men Filipinerna och USA blev ju lite större semestrar, såklart. Och det var på många vis ett helt fantastiskt resår med sammanlagt 17 olika flygningar.
Här är några ögonblick jag aldrig glömmer.
NÄR FLYGRÄDSLAN FÖRSVANN.
Att vara flygrädd och resa är ingen bra eller enkel kombination. Nervositeten vid varje sväng eller vid varje take-off kan vara nog så påfrestande. Men under en 11 timmarsflygning mellan Österrike och Taiwan var det som att det plötsligt gick över. Försvann. Och med 4 olika flygplansbyten varav det sista är det ni ser på bilden ovan blev jag en "van" flygare. Och en mycket lugnare sådan.
DET ÄR VACKERT - IBLAND
Tillsammans med tre vänner satte jag mig på ett tåg för att åka till en av dom vackraste delarna av Norge. Ett där jag bodde i tre års tid. Utanför panoramafönstren visade sig ett fantastiskt landskap upp sig - och efter lite sömn och en hämtad hyrbil tog vi oss via den magnifika trollstigen vidare. Vi stannade för att bestiga ett fjäll, och ett par hundra meter upp gav min fot upp så jag fick vila medan de andra fortsatte över krönet. Ensam på toppen plockade jag fram mitt Nintendo DS, löste pussel tillsammans med Layton och blickade. Det var en syn att minnas.
ATT HA KOLL PÅ EN STAD.
Man blir inte expert på en plats genom att besöka den en gång. Inte ens två, eller tre. Jag skulle vilja påstå att det tar ganska lång tid innan man "känner en stad". Men efter mitt Londonbesök 2010 åkte denna gången tillbaka och tog mamma och pappa med mig. Det var en stad jag blev kär i under första besöket, som jag bekanta mig med och det kändes lite som att - ursäkta klyschan - komma hem när jag åkte dit igen drygt 10 månader senare. Att veta vilken tunnelbanelinje man ska ta för att komma till en viss plats gjorde allting smidigt, och att passera ställen man redan varit på - för att gräva lite djupare eller upptäcka något nytt - var en fin känsla. Och innan året är över hoppas jag att mitt tredje besök där ger mig ytterligare en dimension i just den där känslan av att man liksom kan staden. Åtminstone lite.
MANHATTAN BY NIGHT
Jag hade kunnat göra den här listan och tagit med enbart oförglömliga New York-ögonblick i mängder. Men om jag tvunget ska sammanfatta ner hela känslan till en stund så blir det den här. På Staten Island-färjan för att se frihetsgudinnan på håll var det en annan syn som var den mäktigaste av dom alla. När färjan vände tillbaka och natten sjönk över New York blev hela Manhattans skyline en ljusshow som slog allt. Jag stod där och höll andan och dagen efter var jag tvungen - efter att ha varit ute på Liberty Island ett par timmar - att åka färjan en gång till för att insupa magin ytterligare en gång.
Bummi • 6 mar 2012 0q