Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

parantes

Registrerad: 13 nov 2006 17:45 Senaste besök: I går 18:35 Online: Nej

Oslo https://www.youtube.com/channel/UC5901tQ1NelKVnkY8lTBNIg parantes connyskywalker

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Loadingkalendern - Lucka 17:En berättelse om Drömmar (Samt serietidningstips!)

parantes17 dec 2013 21:43784 visningarKommentera: 1 !

Den 2 januari återvände jag.
Oslo var en stad dit jag valde att fly. För att starta om, för att börja på nytt. Men efter 3 år kändes det nog. Efter ett år hemma i Sverige längtade jag dock tillbaka och i början av detta året flyttade jag hit igen.

Det här är historien om en pojke som sedan fick jobb på sitt drömställe.

Januari 2009.
Allting kändes så nytt. Kanske mest för att det var det. Gatorna, lukten, människorna, butikerna. När man är född och uppvuxen i en stad med 65000 invånare känns plötsligt 10 gånger så mycket människor som en enorm storstad. Samtidigt har alltid Norges huvudstad känns väldigt behändig. Det funkar liksom att gå från ena sidan av stan till den andra.

Dom första dagarna handlade mycket om att utforska. Det var lite som i ett TV-spel där jag gick runt och upptäckte nya saker hela tiden - jag visste att detta en dag skulle bli bekant. Att detta en dag inte skulle kännas spännande längre - men just där och då var varje tvärgata, varje ny syn, spännande.

Högst upp i en byggnad där man inte kunde gissa att man skulle finna en sådan affär fann jag den. Mina drömmars butik. Ett sådant där ställe jag alltid önskat att jag skulle bli stamkund på. Jag såg framför mig hur jag skulle jobba hårt dom kommande månaderna och spendera massvis med pengar där.

För där fanns serietidningar, filmprylar, brädspel, manga, Anime och massvis med andra saker. Butiken hette Outland och den och jag skulle få en närmare relation än vad jag någonsin kunde hoppats på.

Januari 2013.
Efter ett år hemma i Sverige återvände jag.
Men det vet ni ju redan.

Jag fick jobb på ett träningscenter i centrala Oslo. Jag skulle passa barn. Jag gör det fortfarande. Det är bra betalt och underbara arbetskollegor men jobbet kan bli väldigt segt. Allt jag gör är att rita och se på film med dom större barnen och se till att bebisarna inte gråter. Ibland sitter jag på golvet och ger dom leksaker som dom kan stoppa i munnen. Ibland bygger vi kanske en tågbana.

Barnpassen är öppen i tre timmar på morgonen och tre timmar på kvällen. Däremellan är det en lucka på fyra timmar. När jag jobbar dubbelpass orkar jag inte gå hem utan går på stan och fördriver tiden eller så tränar jag. Butiken jag upptäckte för fyra år sedan har flyttat till centralstationen. Jag är där ofta - bläddrar i serietidningarna, drömmer om dom coolaste Star Wars-legobyggsatserna, köper lite saker. Men mest fördriver jag bara tiden.

Ofta tänker jag hur coolt det vore att jobba i en sådan här butik. En butik som har allt det där jag älskar. Saker jag kan något om.

Jag är fortfarande helt ovetanandes om att jag om 10 månader ska få ett telefonsamtal som ska placera mig mitt i allt det här.

November 2013.
"Om det kommer in en mamma och vill ha ett sällskapsspel till sig och sina 3 barn på 8, 10 och 12 - vad skulle du rekomendera då?"

Jag har aldrig varit på en anställningsintervju där jag inte fått jobbet. Jag känner mig därför inte särskilt nervös när jag går in i butiken, hälsar på butikschefen och sätter mig ner för att bli intervjuad.

Ändå känns det som att jag svarar fel på allt.

På tåget hem tänker jag att "detta blir första gången det sker" - första gången jag inte får ett jobb efter att ha varit på intervju.

Det är så väldigt typiskt att det också är det jobbet jag önskat mig mest i hela världen. Det enda jobbet jag kanske på allvar vill ha. Jag har haft många bra jobb under mitt liv - men detta - åh, detta hade varit något alldeles fantastiskt. Tänk att få jobba i den butiken som jag förmodligen spenderat mest pengar och tid på (kanske bortsett från en filmaffär som finns i Oslo) sedan jag flyttade till Oslo.

Helvete.

Ibland känns det som att man har öppet mål och missar.

Nåja. Att teckna och se på film för 170 kronor i timmen är inte så illa det heller.

"Hej Conny, jag undrar om du fortfarande är intresserad av jobbet här hos oss".

Antal arbeten jag varit på anställningsintervju som jag inte fått: 0

Herregud.

För nästan fem år sedan upptäckte jag den här butiken. Nu kan jag hänga "Ansatt"-kortet runt halsen och säga till folk vilka serietidningar dom bör läsa, vilka brädspel dom bör spela och stå där bland statyer av R2-D2, Batman och Gollum.

När chefen sedan säger att vi har 40% i personalrabatt bestämmer jag mig att jag ska börja samla på serietidningar och böcker som en galning.

December 2013.
Här är vi nu.

Jag har jobbat en månad i en serietidningsbutik.

Allra häftigast är det att tänka tillbaka och reflektera kring det här. Hur jag faktiskt upptäckte den här butiken alldeles i början av min Oslo-flytt. Hur den fem år senare är min arbetsplats. Hur jag en gång för länge sedan tänkte "här skulle man vilja jobba" och nu gör jag det.

Det känns väldigt speciellt.

Jag vet ärligt talat inte riktigt varför jag berättar den här historien för er. Kanske för att inspirera. Kanske bara för att få skrivit ner den. Men jag hoppas att den kanske har en liten känsla i sig: En känsla av att det mesta är möjligt, och att det aldrig är dumt att längta och hoppas på någonting.

Och drömma.

Det kan nämligen bli sant.

God Jul. Finaste Loading.

*************************************
SERIETIDNINGSTIPS
Eftersom jag jobbar i en serietidningsbutik måste jag givetvis ta tillfället i akt att tipsa om min - för tillfället - absolut nya favoritserie.

Locke & Key
Detta är berättelsen om familjen Locke. När deras far mördas brutalt flyttar dom in i en stor herrgård - för att fly från det som skett. Men i det enorma huset vilar en historia som ekar från långt, långt tillbaka. Här finns nycklar som besitter en enorm kraft. Och ett mörker som hotar att förgöra dom alla.

Joe Hill är son till Stephen King och skriver en serie som är bland det bästa jag läst. Varje sida känns som att uppleva en riktigt bra TV-serie, Rodriguez artwork är helt fantastiskt och man sitter som på nålar. Drivande och gripande - jordnära och helt utflippad. Men mest av allt: Helt fantastiskt.

Det finns fem samlingsvolymer (Som samlar fem episoder av serien i en) utgivna och upplösningen släpps i en samlingsvolym nästa år.

Läs. Och älska.

« Till bloggen

Kommentarer

Oregondanne20 dec 2013q

The Secret in action. :)

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.