Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Crysis 2 är en hypad och lovande uppföljare. Vad döljer sig under den glansiga ytan, lever spelet upp till sina förväntningar?

Bakgrund
Det första Crysis till dator har ofta varit anklagat för att inte vara något annat än en uppvisning i grafik och Fysik som få datorer klarat av. Att spelet är krävande är helt naturligt, men att det bara skulle vara ett grafikdemo anser jag är helt fel. Förmodligen är det en fördom skapat av dom som faktiskt inte har kunnat spela det. Crysis var inte bara snyggt och häpnadsväckande vackert, det är ett fantastiskt bra "sandlåde" FPS och kanske ett av dom bästa som gjorts. Konceptet är genialiskt, utforska en ö i princip precis som du vill för att komma till botten med fiendens hemligheter och utnyttja din superdräkt utifrån det som passar dig. Speed, strengt, cloak, armor är ditt verktyg. För att sedan mot slutet fokusera mot handlingen och avslutas på ett storslaget sätt. Men detta är inte en recension av Crysis 1 utan crysis 2.
Hur står sig uppföljaren mot originalet?

Singleplayer
Under marknadsföringen och hypen av Crysis 2 så tyckte jag mig få en ganska tydlig uppfattning av spelet. Det skulle vara ungefär som ettan fast istället för att vara på en tropisk ö så befinner man sig i en storstad. Visst hade jag lite farhågor för att det skulle bli en "konsolfördummad" version men jag hoppades att det inte skulle vara så. Det kunde helt enkelt inte bli dåligt.


Jag har en kulspruta.

Spelet inleds med att man befinner sig på en sjunkande Ubåt och jag är helt förbluffad över hur makalöst snyggt det är. Förvåningen blir lika stor efter att man kommit ut ur ubåten och jag märker att nu har spelet faktiskt "börjat" på riktigt. Det är plötsligt inte alls lika snyggt och imponerande som i början. Det verkade vara lite utav en "ingame" cutscene. Ganska tidigt märker jag att Crysis 2 inte alls är vad jag hoppats på. Den frihet som finns i ettan uteblir och spelet känns betydligt mer stelt och styrt. Miljöerna är mindre och alternativen är få, istället för att välja den väg jag själv finner lämpligast så måste jag välja mellan de vägar som är "tänkt" att man ska ta. "Superdräkten" som i Crysis 1 var ett verktyg man använde på det sättet man själv ville har blivit betydligt klumpigare och konstigt nog nerfad. Större fokus har lagts på antingen armor som ger en bättre skydd mot skada eller osynlighet som gör en ja osynlig. I "standardläge" så kan man hör och häpna.. springa och hoppa lite högre än normalt. Jag skulle inte säga att man kan göra superhopp, men ganska höga hopp. Att spelet är "rälsat" blir ännu tydligare med sin dräkt. Trots sin superdräkt så får man inte välja fritt hur man tar sig fram. Man hindras av låsta dörrar, hissar, igenrasade korridorer och andra hinder. Detta hade kunnat varit en "lindrig" besvikelse jag lätt kunnat leva med om spelet i övrigt hade varit bra.

Tyvärr får inte "utvecklarna" ihop säcken. Banorna är en oinspirerade och en långtråkig resa från A till B med fiender utspridda lite här och var längsmed vägen. Man är en springpojke och tar order från olika karaktärer man aldrig riktigt får veta vilka dom är eller någon chans att ifrågasätta. Storyn
är rörig och osammanhängande och spelet är i stort sätt sönderhackat av en miljard cutscenes där huvudkaraktären svimmar, ramlar ur helikoptrar, blir tillfångatagen osv. Spelskaparna älskar att visa upp vad deras nya grafikmotor kan göra men det blir tyvärr OVERKILL och ett slag på spelarens fingrar. Du har en standarduppsättning av vapen och arsenal, det mesta har man sett förut. Bland annat finns en kikare alá metroid
som man kan använda för att märka ut fiender
och se tänkta vägar man kan ta, något man inte ens på högsta svårighetsgraden har någon särskild användning av. Fienderna består antingen av själlösa marines eller tråkiga geléaliens i plåtrustningar. De saknar karaktär och Ai:n känns påtaglig korkad. Det är först i slutet som intensiteten ökar och det faktiskt börjar hända något i singleplayer men kort därefter så är spelet tyvärr slut. Det har varit i starkt behov av
mer variation.


Fienderna i spelet.

Multiplayer
Multiplayer är bra och välgjort. det finns egentligen inget att klaga på, det är en smakfråga huruvida man gillar det eller inte. De vanligaste spellägena finns, en del maps och som vanligt vapen och classer man kan låsa upp. Den invändning jag har är att dräkten inte tillför något, jag tycker personligen att det är tråkigt att alla springer omkring osynliga. I grunden är spelmekaniken väldigt bra och lämpad för multiplayer och jag tror ironiskt nog att det vore mycket bättre utan dräkten. Om man gillar konceptet så kan nog multiplayer räcka ett bra tag, om inte så tröttnar man nog ganska snabbt.


Tyvärr det här är första Crysis.

Slutligen
Istället för att göra en värdig uppföljare av det som gjorde det första Crysis bra så har utvecklarna
valt en annan väg. Låt dig inte luras av hypen, under den välpolerade ytan så är inte Crysis 2 mycket mer än ett välgjort men mediokert FPS som känns som en dålig kombination av Halo, Half-life och Metroid.

Singleplayer kan underhålla hyfsat i några
timmar och multiplayer kan räcka ett
tag om man diggar konceptet. Annars
lämnar spelet mycket att önska och känns
inte alls som en uppföljare till originalet.

Mitt intryck: