Det här med att sommaren är en tid då man inte spelar spel har jag aldrig begripit mig på. Jag har tvärtom alltid spelat som mest på sommaren. Det är en perfekt tid att ta itu med spel som man inte hunnit spela fast man borde. För egen del brukar det mest bli rollspel, en genre jag annars inte riktigt har lugnet att sätta mig in i. Sommaren 2009 är det dessa spel jag tänker beta av i första hand:
1. Fallout 3 Jag gillade faktiskt de två första spelen i serien och trean är av allt att döma mycket mer lättillgänglig. Gillar särskilt att man kan spela igenom storyn väldigt snabbt om man skulle vilja det -- det är sällan jag faktiskt klarar ett rollspel.
2. Mass Effect Har aldrig varit ett stort Bioware-fan, men det jag spelat av Mass Effect är riktigt grymt. Kommer dock undvika sidouppdragen som alla har varnat mig för.
3. Final Fantasy X Jag började spela Final Fantasy X för kanske två år sedan. Hade då mest hört dåliga saker om spelet och gick in med noll förväntningar. I två kvällar satt jag med spelet och hade faktiskt hur kul som helst. Sedan fortsatte jag aldrig, men nu är det dags!
Har ni tips på något annat rollspel jag borde testa så får ni gärna skriva det i kommentarfältet!
The elder Scrolls 3: Morrowind är väl ganska givet. Det är ett av de bästa PC- rollspelen som gjorts, tycker jag. Bli inte rädd, det är likt Oblivion/Fallout 3, men så mycket mer magiskt. Så vacker stämning.
Det är oslagbart med de två expansionerna Tribunal och Bloodmoon.
The Witcher! Även om Wicther är ett action orienterat rpg så är de en av få rollspel med svåra moraliska val (som sträcker sig längre än att döda Y eller X), man får nästan samvetskval efter vissa val man gör. :)
Och man kan inte save/load:a och se resultatet om man säger A istället för B etc, vilket är väldigt nyskapande. Effekten på det man gör tar ju väldigt lång tid att få reda på. Inte ens klassikerna som Planescape:Torment, Fallout1&2 (etc.) lyckas särskilt bra med det trots att de var revolutionerande för sin tid.
2. Mass Effect Har aldrig varit ett stort Bioware-fan, men det jag spelat av Mass Effect är riktigt grymt. Kommer dock undvika sidouppdragen som alla har varnat mig för.
Större delen av sidouppdragen är faktiskt riktigt roliga - så länge du håller dig borta från samlaruppdragen, de är riktigt utdragna. För övrigt tycker jag Mass Effect borde hamna högst upp på listan, det är tveklöst de bästa spelet av de tre upplistade.
Gothic 2 är en annan höjdare. Fanns långt innan Oblivion och liknande spel och är bra mycket bättre när det gäller story och gameplay. Grafiken kan ju te sig lite lätt föråldrad nu, men ge det en chans. Väldigt öppet action orienterat rpg, men det finns ändå en linjär kärna som strukturerar upp det bra. Och många möjligheter till att snacka också i spelet. Det är inte bara meningslöst köttande ute i skogarna utan ibland måste man använda hjärnknölen en smula också. Karaktärsutvecklandet är också ett stort plus, man börjar spelet utan att välja något... inte ens ett namn. Man får bestämma klass, personlighet och dylikt under resans gång. Karaktären växer fram på ett helt annat sätt än när man lägger ut alla grund egenskaper i början.
Performance: The elder Scrolls 3: Morrowind är väl ganska givet. Det är ett av de bästa PC- rollspelen som gjorts, tycker jag. Bli inte rädd, det är likt Oblivion/Fallout 3, men så mycket mer magiskt. Så vacker stämning.
Det är oslagbart med de två expansionerna Tribunal och Bloodmoon.
Håller med totalt. Man behöver inget annat än Morrowind och tillgång till mods.
Sån otrolig inlevelse i det spelet, en gång var jag så inne att jag sträckte upp händerna i luften och skrek för livet när jag ramlade genom golvet i ett tempel. Jag var seriöst rädd för livet.
"ATT LEVA MED SINA VAL Det är just denna effekt av val och konsekvenser som gör The Witcher till en så unik upplevelse. I andra spel där val mellan gott och ont uppstår, är det nästan alltid extremt tydligt vilket som är vilket, och dessutom vet man oftast i förväg precis vilka konsekvenser dessa val bär med sig. Här gör man sina val, men konsekvenserna är sällan omedelbara. Ofta märks de inte av över huvud taget, och flera timmar efteråt har man fortfarande ett slags klump i halsen; ett tvivel om huruvida man gjorde rätt eller fel, som ständigt följer efter en. De påföljder som resulteras av dina val kan alltså ofta verka helt obefintliga till en början, och det är inte förrän en tid senare man börjar se effekterna av sina handlingar, och då smyger de oftast upp på en, börjar nosa dig i nacken och påminna dig om det där valet du gjorde för så länge sedan. Några tydliga linjer finns inte, det går därför inte att gissa sig till vad som skulle ha hänt om valet hade varit annorlunda. De effekter ens agerande har på världen är så diffusa, så höljda i dimma, att effekten av detta är att just benämningen 'rollspel' aldrig varit så övertygande och påtaglig. Utan att någonsin ta till dramatiskt vinklade, filmiska ögonblick och sorgsna toner i ett försök att tvinga fram en känsla och en sorts närvaro hos spelaren, så känns The Witcher mer riktigt och mer känslofyllt än någon av dess konkurrenter."
Väldigt bra sammanfattning. Som sagt, en riktig nagelbitare. Ska ta och spela igenom Witcher igen när jag har tid. Har uppdaterat till TWEE nu så det lär ju flyta på lite bättre nu.
Det är intressant med definitionen på rollspel idag. På 80-och 90-talet när pappers rollspel fortfarande var ganska påtagliga i datorrollspelen så kom ju klassiker som BG, Fallout och annat där man verkligen iklädde en roll och gjorde många svåra val via dialoger. Visserligen en hel del strid, men det var fokus på rollspelandet.
Idag känns rollspels definitionen urvattnad, alla vill vara med på ett hörn och kalla sitt spel rpg, eller rollspels-element (levels och föremål). Inget fel med det, det är ju dessutom bra om man vidgar genren. Jag kan tycka spel som S.T.A.L.K.E.R. lyckas ganska bra med någon slags Shooter/rpg hybrid. Men det känns lite som falsk marknadsföring samtidigt, när jag köper ett rollspel så vill jag leva mig in i en karaktär på djupet och agera i spelet värld. Inte hoppa runt i en ändlös värld med ett svärd och hugga folk á la CS. Då spelar jag hellre Diablo eller något annat mus klickar spel.
Som sagt, jag är inte emot experimenterandet men ibland kan man bli förbannad när spel försöker vara något de inte är, och misslyckas fatalt med det också.
Gillar man Fallout 3 så gillar man ju The Elder Scrolls IV: Oblivion också, så enkelt är det. Gillar Oblivion mycket mer än Morrowind, tack vare att de tagit vara på det som var dåligt med 3:an och utnyttjat den nya generationens hårdvara för att göra det bättre. Bethesdas vision om en fri, intressant 3D värld med mycket att se funkar så mycket bättre på t.ex. Xbox 360 än tidigare konsoler.
Morrowind var väldigt bra år 2003, och är fortfarande bra, men sätter mig hellre ner och gör lite quests i Cyrodiil.
Kan också nämna att jag såg en dokumentär med Chris Avellone när ha pratade om sitt arbete med Van Buren (Gamla Fo3) projektet. Folket i teamet satte sig ner och ja, spelade igenom huvudkonceptet till storyn. De gjorde upp enkla regler och sen rollspelade de igenom storyn de hade skrivit. Genialt!
Och det är kanske just denna kultur som fanns bland "gamla" utvecklare, de var kanske rollspelsnördar själva av den gamla skolan och visste det där med inlevelse och dylikt.
Ja, FFXII är väldigt bra! En del oväntade twists i storyn och mer varierat spel upplägg. I städer så kan man göra mer än att bara utrusta karaktären, man kan få små sidouppdrag som ibland inte ens går ut på att döda något (!). Det känns verkligen som det är lönt att prata med alla NPC:er också, man får lite info om vad som händer, får en bra stämning. Bra stridssystem också! Jag är glad att man slipper Random Encounters, det är ganska tradigt när de har det i spel efter spel.
Vissa saker önskar jag att dom hade haft med, som att Rozarria vart med mer för de var ju en av de stora politiska krafterna men fick inte så stort utrymme. Men spelet är ju redan långt som det är så Square kanske bantade ner vissa delar.
Greip: Vissa saker önskar jag att dom hade haft med, som att Rozarria vart med mer för de var ju en av de stora politiska krafterna men fick inte så stort utrymme. Men spelet är ju redan långt som det är så Square kanske bantade ner vissa delar.
Ja de kunde gott ha fått lite mera utrymme. Men det är som du säger, FFXII är långt nog.
Valkyra chronicles är kanske inte vad du brukar förknippa ett vanligt rollspel med, men faktum är att jag tycker att det är det bästa rollspelet som finns ute just nu! Annars kan jag tipsa om Eternal Sonata, även fast det har ett par tydliga brister. White knight chronicles ser förövrigt mycket lovande ut, men jag har ju inte spelat det, så jag kan ingenting lova.
Juste ja, har du inte redan spelat FF VII så tycker jag att du ska ladda ner det på PSN direkt, det är enligt mig en klockren rollspels pärla ;)
Greip: Väldigt bra sammanfattning. Som sagt, en riktig nagelbitare. Ska ta och spela igenom Witcher igen när jag har tid. Har uppdaterat till TWEE nu så det lär ju flyta på lite bättre nu.
Tackar! Ja, Enhanced Edition ska ju vara väldigt mycket bättre, dock är Hurvilo bättre att höra med huruvida stor skillnaden är - jag har bara spelat EE, då jag helt missade The Witcher när det först begav sig. :/
Greip: Folket i teamet satte sig ner och ja, spelade igenom huvudkonceptet till storyn. De gjorde upp enkla regler och sen rollspelade de igenom storyn de hade skrivit. Genialt!
Det där är banne mig underbart! Ska man skapa ett rollspel, försök rollspela det först!
Greip: Och det är kanske just denna kultur som fanns bland "gamla" utvecklare, de var kanske rollspelsnördar själva av den gamla skolan och visste det där med inlevelse och dylikt.
Ja, och precis detta saknar jag i dagens 'rollspel'. Det känns som att kulturen lever vidare hos små indieutvecklare, samt Chris A's egen studio, Obsidian. Och CD Projekt, förstås (fans av BG, Torment etc.). Men i övrigt är det svårt att riktigt hitta samma kvalitet, i dag. Mycket av mitt hopp vilar hos Dragon Age - men cynikern i mig hävdar bestämt att Bioware helt och hållet tappat stinget.
King Crimeson: Final fantasy XII
Där har vi ett intressant spelöde. FFXII har i många avseenden allt för att skapa ett spännande äventyr, men tyvärr tvingades utvecklarna att slänga in ett par idiotiska karaktärer. Balthier var ju tänkt som huvudperson, men påtryckningar tvingade in Ash och Vaan för att få en mer 'sympatisk huvudperson' etc. Så förbannat sorgligt, och självklart skrevs mycket av handlingen om för att passa dem. Det är lite därför jag aldrig orkat spela särskilt långt - kunskapen om att det inte riktigt är det spel utvecklarna ville göra från början tar emot, och det känns bara sorgligt på något vis.
Vad jag menar är att man märker så tydligt att de absolut inte passar in i spelets atmosfär, och att de verkligen inte hör hemma bland de andra karaktärerna (som imponerar överlag).
Ja, man kunde skippat Ashe och Vaan. Men jag tycker att om man bortser från dem så håller spelet. Ibland kan det ju vara en fördel också att ha en intetsägande huvudperson, så man mer tar kontrollen själv och inte ser honom snacka hela tiden. Fast det är ju dock halva grejen med JRPG, att allt går på räls och att man inte väljer i dialog.
