Robin Grahm
Umeå obin_gam ObinTheGam
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Det var det...
Jag började hösten 2006. Tror jag. Åren har gått så fort att jag tappat räkningen på allt och alla ansikten har även dom flutit ihop till några få.
Jag har lärt mig om bland annat
radiosändningar,
skillnaden mellan interlace och progressive,
hur hollywood redigerar sina filmer,
att 4G är gud,
att designa en hemsida är svårare ju mer intruktioner man får,
att livesända tv över nätet kräver sin lilla tid,
att en film på 1 minut kan kräva runt 15 timmars inspelat material,
att dvkameror är roliga,
att brittiska vegetarianer gör grym mat,
att engelsk grammatik är så svårt att man måste ta det på svenska,
att engelsk språkvetenskap är sjukt svårt,
att svenskan är mer besläktad med danskan än norskan,
att hemmagjort vin ska man hålla sig borta ifrån,
att det spelar ingen roll om man tar undan och städar efter sig själv - hela korridoren kommer bli smutsig och skitig ändå,
att CSN är onda, onda personer,
att det är både dumt och lätt att bli kär i kursare,
att geografi i allmänhet är svinkul,
att historia i allmänhet är svinsvårt,
att Bordeaus "habitus" kan gå och hänga sig nånstans,
värdet på pengar,
och att detta har varit den bästa tiden i mitt liv.
Och nu är det slut, nu för ganska precis 1 timma sedan lämnade jag in den sista tentan jag kommer göra (om jag klarar den förstås). Och imorgon flyttar jag.
Hej då Umeå Universitet, vi ses i framtiden.
Jag har lärt mig om bland annat
radiosändningar,
skillnaden mellan interlace och progressive,
hur hollywood redigerar sina filmer,
att 4G är gud,
att designa en hemsida är svårare ju mer intruktioner man får,
att livesända tv över nätet kräver sin lilla tid,
att en film på 1 minut kan kräva runt 15 timmars inspelat material,
att dvkameror är roliga,
att brittiska vegetarianer gör grym mat,
att engelsk grammatik är så svårt att man måste ta det på svenska,
att engelsk språkvetenskap är sjukt svårt,
att svenskan är mer besläktad med danskan än norskan,
att hemmagjort vin ska man hålla sig borta ifrån,
att det spelar ingen roll om man tar undan och städar efter sig själv - hela korridoren kommer bli smutsig och skitig ändå,
att CSN är onda, onda personer,
att det är både dumt och lätt att bli kär i kursare,
att geografi i allmänhet är svinkul,
att historia i allmänhet är svinsvårt,
att Bordeaus "habitus" kan gå och hänga sig nånstans,
värdet på pengar,
och att detta har varit den bästa tiden i mitt liv.
Och nu är det slut, nu för ganska precis 1 timma sedan lämnade jag in den sista tentan jag kommer göra (om jag klarar den förstås). Och imorgon flyttar jag.
Hej då Umeå Universitet, vi ses i framtiden.
Tredje dagen gilt! For now...
Idag har det varit mycket intressant. Första halvan präglades av stora problem och min panik fick övertaget där ett tag där jag var redo att ta på mig mina ytterkläder och bara gå därifrån.
De första problemen var datorrelaterade - dels så fungerade inte kontakten, så det var att avbryta allt mitt i och gå och hämta it-teknikerna. När detta var löst så fungerade inte ljudet av någon dum anledning heller, så det slutade med att hela det momentet fick avbrytas. Nästa datorproblem hade med internetuppkopplingen att göra och med tanke på tidsbristen nu fick även det momentet avbrytas i förtid.
Det andra problemet var det jobbigaste. I mina ganska grova instruktioner som jag fått av den som tidigare var i min position sa att en viss sak skulle göras under början av året. Så jag hade igår suttit och börjat planera in allt vad som skulle göras från scratch om detta. När dock detta skulle påbörjas, efter att all planeringar var klar, fick jag reda på att Näe, men detta är redan gjort. Det gjordes i fjol. Det var just då jag var på väg att gå därifrån på en gång. All den tid och panikartade intensiva övertidsplaneringen - för absolut ingen nytta alls.
Sjukt usel förmiddag.
Lyckligtvis kom internet och till min räddning på eftermiddagen och jag kan nu koppla av en stund. Hittade en sida som hade ett helt tema om den sak jag skulle göra istället för vad det jag hade planerat för. Så jag började arbeta utifrån den sidan och nu känns det äntligen som att jag har koll på läget![[bigsmile]](/gfx/smilies/bigsmile.gif)
De första problemen var datorrelaterade - dels så fungerade inte kontakten, så det var att avbryta allt mitt i och gå och hämta it-teknikerna. När detta var löst så fungerade inte ljudet av någon dum anledning heller, så det slutade med att hela det momentet fick avbrytas. Nästa datorproblem hade med internetuppkopplingen att göra och med tanke på tidsbristen nu fick även det momentet avbrytas i förtid.
Det andra problemet var det jobbigaste. I mina ganska grova instruktioner som jag fått av den som tidigare var i min position sa att en viss sak skulle göras under början av året. Så jag hade igår suttit och börjat planera in allt vad som skulle göras från scratch om detta. När dock detta skulle påbörjas, efter att all planeringar var klar, fick jag reda på att Näe, men detta är redan gjort. Det gjordes i fjol. Det var just då jag var på väg att gå därifrån på en gång. All den tid och panikartade intensiva övertidsplaneringen - för absolut ingen nytta alls.
Sjukt usel förmiddag.
Lyckligtvis kom internet och till min räddning på eftermiddagen och jag kan nu koppla av en stund. Hittade en sida som hade ett helt tema om den sak jag skulle göra istället för vad det jag hade planerat för. Så jag började arbeta utifrån den sidan och nu känns det äntligen som att jag har koll på läget
Första dagen på jobbet avklarad
och är helt mentalt utmattad.
Jag gick till jobbet med många oroliga tankar inom mig, överväldigande material som hade lagts på mina axlar kändes det som - inte bara fysiskt, utan mentala sådana också. Som tur var så var denna dagen endast en planeringsdag med ett ganska löst schema innefattande information om system och framtida upplägg, så inget faktiskt arbete skedde nu (jag säger "som tur var" lite restriktivt).
Trots detta var jag på eftermiddagen under ett informationsmöte nära att faktiskt svimma av stressen som jag kände. Ska försöka förklara hur jag kände mig: jag var helt ny och färsk som hade slängts rakt in för att ta över en annans planering, en planering som bara var ganska grovt uthuggen för det kommande halvåret jag ska vara på arbetsplatsen. Till detta blev jag nu introducerad till inte bara 1 utan 2 för mig helt nya datasystem som skall användas på ett sätt som är tämligen vitalt för den tjänst jag har fått. Jag har ju utbildats i några år för den första av mina punkter här ovan, men nu är det liksom på riktigt, en uppfuckning av detta nu, är inte längre något som kan göras om. För det tredje gällde dagen som sagt planering. En sådan planering som bör minst gälla ungefär fyra veckor framåt. En planering som jag nu hemma - och även redan där - känner att jag inte han starta alls egentligen.
Där satt jag i en stol, med allt annat än vad som det faktiskt pratades om, i skallen, och kände väggarna bli snävare och snävare, diskussionerna bli allt snabbare och snabbare, och luften allt tunnare och tunnare.
Jag lyckades turligt nog hålla mig från en smärre panikattack, men under halvtimmen efteråt denna prövning gick min hjärna i nån typ av fail-safe-mode.
Det var inte förrän inom dagens sista 30 minutrar jag kunde slappna av på riktigt. En kollegas lugnande ord var guld värda i detta stadie, och jag började förbereda det lilla jag nu kunde till morgondagens start av det riktiga arbetet.
Under promenaden hem funderade jag mycket på hur dagen hade gått och kom fram till att det ändå skulle bli sjukt kul att imorgon äntligen få komma igång på riktigt. Men jag kan fortfarande inte skaka av mig den känslan att jag tagit mig allt för mycket vatten över huvudet.
Jag gick till jobbet med många oroliga tankar inom mig, överväldigande material som hade lagts på mina axlar kändes det som - inte bara fysiskt, utan mentala sådana också. Som tur var så var denna dagen endast en planeringsdag med ett ganska löst schema innefattande information om system och framtida upplägg, så inget faktiskt arbete skedde nu (jag säger "som tur var" lite restriktivt).
Trots detta var jag på eftermiddagen under ett informationsmöte nära att faktiskt svimma av stressen som jag kände. Ska försöka förklara hur jag kände mig: jag var helt ny och färsk som hade slängts rakt in för att ta över en annans planering, en planering som bara var ganska grovt uthuggen för det kommande halvåret jag ska vara på arbetsplatsen. Till detta blev jag nu introducerad till inte bara 1 utan 2 för mig helt nya datasystem som skall användas på ett sätt som är tämligen vitalt för den tjänst jag har fått. Jag har ju utbildats i några år för den första av mina punkter här ovan, men nu är det liksom på riktigt, en uppfuckning av detta nu, är inte längre något som kan göras om. För det tredje gällde dagen som sagt planering. En sådan planering som bör minst gälla ungefär fyra veckor framåt. En planering som jag nu hemma - och även redan där - känner att jag inte han starta alls egentligen.
Där satt jag i en stol, med allt annat än vad som det faktiskt pratades om, i skallen, och kände väggarna bli snävare och snävare, diskussionerna bli allt snabbare och snabbare, och luften allt tunnare och tunnare.
Jag lyckades turligt nog hålla mig från en smärre panikattack, men under halvtimmen efteråt denna prövning gick min hjärna i nån typ av fail-safe-mode.
Det var inte förrän inom dagens sista 30 minutrar jag kunde slappna av på riktigt. En kollegas lugnande ord var guld värda i detta stadie, och jag började förbereda det lilla jag nu kunde till morgondagens start av det riktiga arbetet.
Under promenaden hem funderade jag mycket på hur dagen hade gått och kom fram till att det ändå skulle bli sjukt kul att imorgon äntligen få komma igång på riktigt. Men jag kan fortfarande inte skaka av mig den känslan att jag tagit mig allt för mycket vatten över huvudet.
Tidigare inlägg
f'låt
Min högläsning blev ganska uppskattad vilket gör mig ännu mer skamsen...
Högläsning ur "Bilbo" (Del 6)
Blev inget igår tyvärr, men nu så! Vi fortsätter äventyret med Bilbo,...
Högläsning ur "Bilbo" (Del 5)
Praktiken över, nu tillbaks till plugget, och kapitel...
Högläsning ur "Bilbo" (Del 4)
Sjukt dryg dag idag, så det är skönt att komma hem och bara...
Högläsning ur "Bilbo" (Del 3)
Måndag måndag måndag.. tur att vi har mysigt så vi slipper...
Högläsning ur "Bilbo" (Del 2)
Glad första advent! Vi fortsätter med...
Högläsning ur "Bilbo" (Del 1)
12 dagar kvar tills premiären, och vi börjar läsa ur boken. Luta dig...
En bibliotekaries våta dröm!
www.youtube.com
OBIN KOLLAR BTAS | Säsong 1, avsnitt 2
The Cat and The Claw Manus: Sean Catherine Derek & Lauren...
Om Quick, Asplund och Van der Kwast
Sitter och lyssnar på P4 om mordet på Johan Asplund. Föst och främst,...
OBIN KOLLAR BTAS | Säsong 1, avsnitt 1
Sådär, då drar vi igång! Då detta är första avsnittet som gås...
OBIN KOLLAR BTAS | Prolog
När jag surfade runt på intranätet häromdagen kom jag över en ny...
Jag saknar Arkiv X :(
Jag försökte komma på nått catchig titel, men bestämde mig för att gå...
De fasansfulla orden.
Jag tänkte ta några cheesburgare som lunch så svängade in på...
Loadingkalendern - Lucka 4
(... och glad andra advent Loading!) Det här är en historisk...
Teoretisk Rysk Roulette | Eller hur jag lärde mig att murphys lag är praxis.
Sju frågor som skall memoreras, tre stycken av dessa, hemliga vilka...
G som i Vacker
Vad betyder "vacker" egentligen? Oxford Advanced Learners...
HÄMNARE, HOPA ER!
Hi Pumpkins, joss here. Tomorrow we start shooting (I THINK I'm...
skarevasåsvårt?!
Installerade Freelancer tidigare idag, fixade också en playlist med...
Från drömaction till genthriller
För tre veckor sedan visades Inception på den lilla ~100"...
