Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

När man gräver ner sig i allt som man spelat under året blir det här med listor roligt men krävande. För aldrig har jag spelat så mycket som jag gjort i år vilket betyder att listan blev mycket svårare att göra.
Spel som känts självklara som topp 10 när man spelat dem för att sedan sitta där och slita av sig sitt hår när det fanns det där spelet och det där spelet och nej, men hejsan! Det där spelet.
Jag gick in med en mentalitet som söger större, bättre och vackrare och om jag har lyckats?

Vi som gillar att se tillbaka:
2008 del 1
2008 del 2
2008 del 3
2009


Vi börjar året med att lista de tre bästa titlarna som släpptes på Xbox Live Arcade. PSN då? frågar ni som köper spel där och tyvärr, någon sådan lista har jag inte.


XBLA
Hur skulle du känna om du vaknade upp i en värld som bara vill se dig död? Medans det enda du vill se är din syster.
Limbo är vackert, grått och tyst. Det är ett spel som inte säger mycket utan helt förlitar sig på det visuella. Utan att läsa spelets beskrivning har du ingen aning om varför du är där bara att du är.
Limbo är inte det bästa spelet eller det smartaste och när det väl börjar leka lite mer med olika pussel så tar det slut.
Men det är en grym uppvisning, den visuella stilen och den tysthet som omger den lilla pojken.


XBLA
Egentligen släpptes ilomilo officiellt i början av januari 2011 men det hade smygpremiär i November så därför har jag även med ilomilo.
ilomilo är ett svenskt utvecklat pusselspel med den mest en otroligt snygg och välpolerad estetik. Man kan drömma sig bort bland kuberna i världen som skapats. Spelet spinner över fyra kapitel med bonusbanor och gömda LP-skivor och fotografier.


XBLA/Steam
Årets bästa spel på XBLA är utan tvekan Super Meat Boy. För en billig penning har du flera tiotalstimmar med utmaning, för när du klarat ut den ljusa världen väntar mörkret och sadistisk svårighetsgrad har fått ett nytt ansikte.

Bubblare:
Hydro Thunder Hurricane, Pac-Man: Championship Edition DX, Monday Night Combat


DLC eller downloadable content, för dig som inte riktigt hänger med, är en stor grej, få spel får inte DLC nuförtiden och så finns det ju då bra DLC och mindre bra DLC eller rent ut sagt skitdålig DLC men ni bryr er väl bara om det som är bra? Eller?


Xbox 360/Playstation 3
Det första nedladdningsbara paketet till Red Dead Redemption var inte bara gratis utan det bästa som kommit till spelet, utan tvekan. Eftersom jag är väldigt förtjust i samarbetslägen i spel överhuvudtaget så blev det här paketet extra intressant. Inte något överväldigande men att spela med tre vänner och klara de fyra uppdragen som kom med för att sedan höja svårighetsgraden när man klarar de utan auto-aim på siktet är en fröjd. Just det, sa jag att det var gratis?


Xbox 360/ Playstation 3/PC
Bad Company 2 får sitt första riktigt bra nedladdningsbara material, nej Onslaught var hemskt, SPECTAT var ju.. Nej.
Vietnam fortsätter på Bad Company 2:s multiplayer men istället för att placera oss i ett nutida krig åker vi tillbaka till Vietnamkriget, det är äldre fordon, äldre versioner av vapen men det är otroligt underhållande och ger spelet en härlig ny bris för oss som redan tröttnat.
Vem kan dessutom inte fånle när man hör det här när man rullar fram med sin tank?


Xbox 360
Lair of the Shadow Broker tar vi efter huvudäventyret tagit slut och vi får återigen träffa Liara och slå följe med henne när vi går ut på jakt efter Shadow Broker. Det är ett välgjort kapitel med ett roligt uppdrag där vi får köra rymdtaxi och får se några av de mäktigaste vyerna i spelet.

Bubblare:
Overlord (Mass Effect 2), The Writer (Alan Wake), Awakening (Dragon Age: Origins)


En mindre rolig kategori när man ska lista de största besvikelserna under året.


Xbox 360/Playstation 3/PC
Jag var otroligt förväntansfull när jag skulle få återvända till Rapture. Jag fullkomligt älskade Bioshock och även fast jag var smått orolig eftersom spelet hade haft så många olika utvecklare som pillat på det och det blev lite rörigt. Inga direkt minnesvärda ställen från spelet, jag kommer inte direkt ihåg några men ettans platser poppar upp på en gång. Men kanske var spelet redan dömt att misslyckas på förhand? Man kan inte häpnas över Rapture två gånger på samma sätt.


Xbox 360
Fable III tog serien fram med små steg och delade upp spelet i två, en äventyrsdel och en del där du ska styra riket. En bra idé men i ett dåligt utförande. Alldeles för få quests, knappt några sido-quests alls dock de traditionella, samla nycklar hitta x antal sådant. Det som inte är sådär jätteroligt.
Men charmen finns där fortfarande även fast det har fått en "vuxnare" touch men på det stora hela var jag inte direkt nöjd. Hade gärna velat haft ett större äventyr.


Xbox 360/PLaystation 3
Final Fantasy XIII skulle bli mitt första Final Fantasy, hade ju hört att det skulle skilja sig en hel del mot de tidigare delarna. Det skulle vara mer inriktiat för en västerländsk publik (men vi västerlänningar älskar väl Final Fantasy redan?) så det blev linjärt, väldit linjärt. De första fem timmarna gjorde jag inte mycket mer än att trycka fram och på A, den första timmen kunde lika gärna ha varit en enda lång introduktionsfilm för jag gick enbart mellan några mellansekvenser. Jag fick en tutorial på allt utom hur man bäst uppgraderar vapen, vad tjänar man på? Uppgradera eller köpa nytt? Ingen aning.
När man väl vant sig vid att spelet var så förbannat linjärt och spelet har enbart levt på att mata oss med story och strider, striderna är förövrigt inte så bra att jag vill att hela spelet hänger på det, så kommer man till en enorm gräsmatta med för starka monster och tråkiga sidoquests och trots att jag mött varenda monster på vägen dit hjälper det inte så mycket och efter 30 timmar har jag inte klarat ut det. Jag orkar inte. Det är helt enkelt inte roligt och det är färför Final Fantasy XIII är årets stora besvikelse.

Bubblare:
Alan Wake, Fallout: New Vegas


Varje år kommer det en drös nya spel, nya titlar vi kommer vänta på uppföljare eller önska efter uppföljare och varje år är vi glada över att de faktiskt kommit och vi suktar alltid efter mera.


Xbox 360
Med Kinect kan man faktisk dansa till spel på riktigt, här är inga pilar som flyger över skrämen, du ska till höger, vänster, upp, upp vänsterhöger!
Det är lite så man blir snurrig och har inget med dans att göre egentligen men med Dance Central så handlar det faktiskt om dans. Du får lära dig att dansa på riktigt och det ser säkert dumt ut, dumt som satan men det är jävligt roligt och när man sätter stegen är man bäst på dansgolvet, hemma, i vardagsrummet.
Dance Central är ett viktigt spel för här kan Kinect leverera, bra och ordentligt, en glimt av framtiden.


Playstation 3
David Cage ville förändra spel, hur vi ser på dem, hur vi får en historia berättad för oss, stora visioner som inte lyckades men för det betyder iinte att Heavy Rain är ett dåligt spel, tvärtom, det är bra. Heavy Rain är som en enda lång mellansekvens med QTE, quick-time events, och i och med det så får man en helt annan intensitet i berättandet, i ationsekvenserna än vad man kan få i ett vanligt spel, t.om. mer än ett vanligt spel med inslag av QTE. Men det är när Heavy Rain blir mer som ett spel det blir sämre, som den konstiga styrningen när man faktiskt får styra en karaktär eller de konstiga undersökningsprylarna man har när man är en FBI agent. Men utöver det är Heavy Rain likt Dance Central viktigt för branschen, det är annorlunda och någon har vågat att vara det också.


Xbox 360/Playstation3
Man kan verkligen säga att Bayonetta är ett spel, självklart är det ett spel med det är just ett spel. För designen är rätt ful, sångerna är sådär ohärligt japanska, och manuset är mediokert men själva gameplayet är underbart. Dör du är det för att du inte klarar av det, inte att du slåss mot kontrollen som så många spel lider av utan just för att du måste lära dig lite mer och det är lite det spel alltid har varit. Från det första hoppet i Super Mario Bros. till den första haoduken i Street Fighter, din första kill i Halo till att se Bayonetta dansa fram på slagfältet och ta fiende efter fiende. Bayonetta är här för att stanna.

Bubblare:
Alan Wake, Darksiders, Enslaved: An Odessey to the West, Blur


Som jag skrev tidigare ligger co-op mig varmt om hjärtat. Att samarbeta med en vän är det bästa som finns och när ni, de tuffa coola kidsen, sitter på era monsterlinor med headset och en mick, sitter jag med en vän i en soffa och njuter igenom gammal, härlig split-screen. Precis som det ska vara.


XBLA/PSN/Steam
Jag var inte riktigt förtjust i Lara Croft & the Guardian of Light men som co-op spel fungerar det ypperligt. Det är kul att flumma runt lite i ett par timmar, leta skatter, klara några pussel och så. Men inte mer. Det slutade väl mer eller mindre att vi föraökte döda varandra med bomberna man kunde släppa. Om det beror på att vi var trötta 03:00 på morgonen eller hade tråkigt låter jag vara obesvarat.


Xbox 360
Halo har alltid varit roligt när man kan spela det med någon och i Reach betydde det inte att det var lekandes lätt att ta sig igenom spelet med en kompis, svårighetsgraden ökade också för banorna är varierande och det finns alltid nya taktiker att ta till sig för att gå vidare.


Xbox 360
Säga vad man vill om Splinter Cell: Conviction, ett bra spel men mycket som gjort Splinter Cell bra är borta, enligt mig då, men co-op kampanjen som finns går lite mer tillbaka till det som Splinter Cell ska vara. Co-op kampanjen har dessutom anknytningar till den singelkampanjen och slutet på kampanjen tänjde på gränserna för samarbete.

Bubblare:
ilomilo, Rock Band 3, Kinect Adventures


Multiplayer är stort, många spel där vi aldrig trott att vi skulle få multiplayer, får multiplayer och självklart finns det många guldkorn här, som vi sitter med enda in på småtimmarna med.


Xbox 360/Playstation 3 (Wii)
Multiplayer + racing och jag tänker direkt på Mario Kart. Trots att Mario Kart i dess rätta bemärkelse kanske inte riktigt är det man tänker på när man säger racing, då kanske Forza eller Gran Turismo kommer i mångas tankar idag eller något klassiskt som Outrun. Trots att jag försökt fastna för ett annat racingspels multiplayer så har jag inte riktigt lyckats och det beror nog på att jag inte riktigt tycker att realistisk racing är det roligaste som finns utan är mer ute efter det er arkadiga och det ger Need for Speed: Hot Pursuit. Det finns de där vanliga racen men det roligaste med spelet är Hot Pursuit läget, det är fyra poliser mot fyra racers och det blir en katt och råtta lek utan dess like, 400km/h.


Xbox 360
Halo: Reach multiplayer är inte lika bra som Halo 3 men det är ändå förbannat bra och roligt. Ta precisionsiktande i SWAT där inga sköldar gäller, hoppa in i kaosartade multiteam och få se det vilda slagfältet i vitögat eller slåss om de starka vapnen i det traditionella team deathmatch. Halo: Reach multiplayer innehåller något för alla och med det nya creditsystemet där du tjänar ihop spelets valuta för att köpa nya delar till din armor är beroendeframkallande. Du kanske suger men du kan i alla fall se snygg ut.


Xbox 360/Playstation 3/PC
DICE kan sitt multiplayer och de gör det förbannat bra. I Bad Company 2 gäller det allt för ofta samarbeta eller förlora. Med ett fenomenalt squadsystem vilket verkligen sätter samarbetet på prov är det inte enbart dina fiender du ska bekämpa utan man vill ju även bli bästa teamet inom sitt team och är man fyra vänner som samarbetar så är man på god väg att briljera. Recon, assault, engineer eller medic, välj och vraka och använd varje persons styrka för att bli det ultimata teamet. DICE har gjort det bästa multiplayerläget i år och med råge.

Bubblare:
Blur, Assassin's Creed: Brotherhood, Red Dead Redemption


Musiken i ett spel är viktigt fö helheten och därför kommer jag inte skriva någon motivering på de tre ni kommer att få se utan helt enkelt sätta dit länkar för att låta musiken tala för sig själv.



Suicide Mission
Illusive Man
Tali



The Hospital
Rapture
Hell
The End


Main Theme
Sky Island
Road to Bowser

Bubblare:
Assassin's Creed: Brotherhood, Red Dead Redemption, Final Fantasy XIII


Omgivningen i ett spel är lika viktig tillsammans med musiken för att sätta stämningen i ett spel, vackra vyer som tar andan ur en.


Xbox 360/Playstation 3
Världen i Red Dead Redemption kändes så otroligt trovärdig, att rida runt i Mexico och New Austin var ett äventyr i sig. Vackra vykortsbilder så långt ögat kan nå.


Xbox 360
Ett av skälen till att Mass Effect 2 är ett så otroligt bra spel har mycket att göra med miljöerna. Det unika Bioware kan göra i Mass Effect är just det att man färdas till olika planeter och får se olika saker hela tiden. Speciellt när universums olika kulturer har olika arkitektur är det en fröjd för ögat och det ser så snyggt ut!


Vyerna i Castlevania: Lords of Shadow slog allt i år, från spöregn på en vanlig jordstampad väg till gröna sagoskogar och snöiga berg. Castlevania hade allt det här och Mercerysteam lekte med olika kameravinklar för att man skulle dra efter andan varje gång det kom en utzoomning eller när kameran flyttades framför karaktären och världen framför en bara öppnades upp.

Bubblare:
Alan Wake, Assassin's Creed: Brotherhood, Fallout: New Vegas


Historian i ett spel är ytterst viktig för att man ska kunna hålla kvar intresset. Finner jag inte att storyn är intressant har jag ytterst svårt att hålla intresset uppe och storyn kan oftast täcka bristerna ett spel har.


Xbox 360
Alan Wake är just ett sådant spel där storyn till stor del täcker bristerna. Alan Wake var tillräckligt intressant för att man skulle se förbi de repetetiva miljöerna och de tråkiga striderna men storyn var bra och man spelade en epsiod i taget och reflekterade och funderade över varför vissa saker hände och vad som kunde hända härnäst. Det var absolut Alan Wakes starkaste punkt, storyn.


Xbox 360/ Playstation 3
Att följa John Marston på hans väg hem till sin familj gripande och trovärdigt. För det första så började man tycka om John Marston som karaktär, det var en karaktär man kunde sympatisera med och verkligen leva sig in i, och så världen runt omkring som stärkte historian och gav den ytterligare liv ända till det raffinerade slutet.


Xbox 360
Det universum Bioware har byggt upp med Mass Effect 2 liknar inget annat och förutom den storyn du fölkjer, den röda tråden spelet igenom, flyter den ut i så många olika nivåer, varenda planet går det att läsa om, du fyller din journal till bredden, du pratar med olika arter och du kommer dina skeppskamrater nära. Mass Effect 2 blir lite vad du vill att det ska bli och det är du som väljer hur stort du vill att det ska vara. Följ bara ditt uppdrag rakt igenom du har något otroligt bra, låt den flyta ut och du har något ovärderligt.

Bubblare:
Enslaved: An Oddessey to the West, Castlevania: Lords of Shadow, Fallout: New Vegas


Och nu det alla ni väntat på kära läsare, om ni nu givetvis orkat läsa så långt, topp 10 2010.


Playstation 3
Det som gör att Heavy Rain platsar på min 10 topp lista är att det försöker göra något annorlunda och det görs bra. Trots stora hål i berättelsen som man faktiskt glömmer bort när man väl står där i slutet men som kommer efteråt likt en huvudvärk efter för lite sömn (eller annat) och att ett knapptryck fel och allt är slut men historian går vidare. Förhoppningsvis får vi se ett nytt spel som liknar Heavy Rain med samma spelsätt med en story som förtäljs kanske lite bättre.
Men intensiteten och känslorna mellan rollfigurerna är bra och välgjorda och därför hamnar Heavy Rain på en tionde plats.


Xbox 360/Playstation 3/ (Wii)
Need for Speed gjorde sin riktiga comeback 2010, efter att serien riktigt gått ner sig efter Most Wanted såg alla en ljusning i Shift men först med nya Hot Pursuit hittade serien tillbaka på allvar. Snabba bilar, polisjakter och ett utomordentligt multiplayerläge platsar Need for Speed ypperligt på årets lista.


Xbox 360/Playstation 3
De flesta kände besvikelse när Mafia II kom ut i handeln, det var inte det spelet de hade förväntat sig men jag tyckte det var ett otroligt bra spel. När man anländer till Empire Bay är staden täckt i snö och ur radion kommer Let it Snow, stämningen satt perfekt. Huvudkaraktären Vito är heller ingen typisk gangsterhvudperson som vi hittar i GTA serien, han vill vara med i Maffian och han har inget emot att döda för att komma dit. Spelet har heller ingen större plot utan vi får helt enkelt följa Vito vilket jag tycker händer sällan i spel, utan det ska alltid hända något, man ska ukräva hämnd eller något dylikt. I Mafia II är man bara och det görs riktigt bra.


Xbox 360
Med smarta pussel hamnar ilomilo på listans sjunde plats. Spelet som kan te sig lite enkelt till en början blir ordentligt svårt mot slutet och när man tror man har bemästrat de nya elementen som man fått kommer ett till och vänder upp och ner på ens värld igen. ilomilo är smart och snyggt och ett av årets bästa spel.


Xbox 360
Bungies sista Halo blev ett mycket bra spel, även fast singelplayer kampanjen inte lämnade samma avtryck som Halo 3 fanns det några fantastiska scener i spelet, slaget i rymden, hjälmen i introt, och den sista striden. Spelet briljerar verkligen på legendary och jag kände hur allt hopp rann av mig när horder av covenants kommer mot mig och vapen efter vapen tar slut på ammo och man satsar allt på ett kort. Lägg till ett ypperligt multiplayerläge och du har ett spel du kommer spela i många år framöver.


Xbox 360/Playstation 3
En levande värld, en underbar story, där har du Red Dead Redemption. Spelet som helt plötsligt fanns på allas radar och gjorde westerngeneren rättvisa i spel. Rockstar har gjort det igen och med ett heöt okej multiplayer där free roam läget fungerar som en lobby. Jag har ägnat ett flertal timmar att rida runt i öknen, de snöiga skogarna och tagit mig ett parti poker på en av barerna i spelet.


Xbox 360/Playstation 3
Det är Bayonettas gameplay som tar spelet till den plats den ligger på, så slipat och grymt genomfört att det bara måste ligga här. Att göra laddningskärmarna till training grounds är ett genialiskt drag där man hela tiden måste bli bättre. Även fast Bayonetta tillhr en genre som jag inte helt känner mig hemma i kan jag inte förneka att det är grymt och hade en av de mest intensiva strider jag upplevt i år. Bara det gör att det förtjänar en plats i listan.


Wii
Inte lika bra som ettan är Super Mario Galay 2. När många stjärnor man ska ta är direkta kopior av det man redan gjort börjar man undra var kreativiteten har varit. Men de nya leksakerna vi fått och efterlängtade Yoshi finns det massvis med nytt godis för att det ska vara ett fantastiskt spel men inte tillrcäkligt fantastiskt för att nå upp till plats två eller ett vilket jag nästan hade väntat mig i början av juni. Men ettan ligger mig fortfarande varmare om hjärtat med mer sammansatta världar än de små vi fick nu.


XBLA/Steam
Oväntat?
Super Meat Boy är ett av de bästa spelen jag spelat. Det är lagom svårt och med samma beroendeframkallning som Trials HD gav mig förra året och jag måste säga att Super Meat Boy är det bästa spelet du kan köpa på XBLA. Om du inte köpt det, vad väntar du på?


Xbox 360
Det finns inget, och då menar jag inget spel som kommit i närheten av Mass Effect 2:s kaliber i år. Det är ett helt otroligt spel från början till slut, miljöerna, musiken, storyn, karaktärerna. Bioware har skapat ett så fantastiskt universum och trovärdigt att man vill tro att det existerar. Den unika savefunktionen Bioware gjorde från Mass Effect 1 så att den blir överförbar till 2:an gör att det blir ditt eget Mass Effect, med din egen karaktär med konsekvenserna av dina val. Det är ditt och ingen annans och därför är Mass Effect 2 bäst 2010 och kanske bäst någonsin...

Tack för att ni har läst min blogg under det gågna året.
För er som är nyfikna på vad jag spelat för spel under 2010 kan kolla i min blogg där det finns tydliga redovisningar för varje månad i min serie Sepp Spelar.
Tack återigen för att just du har läst!