Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Jimmy Seppälä

26 Registrerad: 2 dec 2006 20:20 Senaste besök: I dag 02:42 Online: Nej

Fjärdhundra Spelsnack.com Seppala13 Seppala13

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Lucka 6 - Loadingkalendern 2013

Jimmy Seppälä 6 dec 2013 01:08404 visningarKommentera: 2 !

Du håller mig tyst i ett fullsatt rum.

En liten bubbla där allt är stilla men allt runt omkring rör sig. Allt är stilla men ändå inte. Världen växlar från fullt av färger till becksvart varannan sekund.
Det enda som egentligen hörs är dina tysta andetag, du ser din egen bröstkorg höjas och sänkas i en rogivande takt.

Det är tyst i ett fullsatt rum.

Du reser dig, tyst och lätt. För lätt, såhär kändes det inte förut. Du ger inget ljud ifrån dig och du hör heller inte något runtomkring dig förutom dina andetag, lugnt och stilla trots att det inte borde vara så, du har precis rest dig.
Du tittar dig omkring, allt är så tomt trots att det inte är det. Du ser ner på dig själv, det känns naket, något som fattas. Du kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men du känner fortfarande att allt går lite för lätt.
Runtomkring dig springer människor till höger och vänster, det är bråttom. Vita rockar fladdrar bakom dem, gröna strimmor glider förbi, ljudlöst och tyst för du är i din bubbla.

Reser du dig i soluppgången?

Du sitter ner och ser en klocka, visarna går fort, människor byter plats, in och ut. Glädje, sorg, ensamhet, alla sitter de här, i olika former och storlekar. Väntar på att gå in för att sedan gå ut, vissa blir kvar lite längre, andra försvinner för gott. Vita rockar och gröna ränder existerar här också, utanför din bubbla. Allt går så fort, allt går så långsamt. Du börjar känna en tyngd.

Stäng ögonen för vinden

Ljud, överallt. Tjut, pip, mumlande röster, högre röster, män, kvinnor. Det är bråttom. Någon flyttar en arm, ett ben. Hårda tryck på bröstkorgen, läppar möts. Oregelbundet tjutande. Färger om vartannat, svart om vartannat. Smärta genom magen, genom huvudet, genom hjärtat.
Du tittar upp i två stora blå ögon, de är vänlig men de drunknar. Du ler, känner en hand i din. Du stänger ute alla färger, omges av mörkret. Bara ljudet är kvar, ett litet monotont pip hörs, avlägset, det blir allt mindre och mindre.

Du tänker på de blåa ögonen och ler och tänker för dig själv:
”Du gör mig tyst när jag söker efter ljud”.

« Till bloggen

Kommentarer

Stefan Norlander 6 dec 2013q

Texten är väldigt poetisk och fin, men skriven på ett svårtolkat sätt så jag vet inte riktigt vad du har skrivit om. [smile] Jag tror det utspelas på ett sjukhus där någon som är dödligt sjuk betraktar omgivningen och slutligen ser en ängel. Är jag på rätt spår?

Jimmy Seppälä 6 dec 2013q

Stefan Norlander:

Är jag på rätt spår?


Du träffar nästan helt rätt :)

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.