Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Mattias Leisky

Registrerad: 4 apr 2002 13:56 Senaste besök: I går 16:02 Online: Nej

Göteborg

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

X2

Mattias Leisky14 sep 2014 02:321113 visningarKommentera: 0 !

För lite drygt två veckor sedan var tolv års väntan över. Tolv år av bildertittande, Youtubeklipps-dreglande och faktaläsande. Jag stod vid stationen till mitt absoluta toppresemål i världen, och känslorna var nära nog översvallande och lite märkliga.

Nu skulle det faktiskt ske.

X2 är en helt unik berg och dalbana, först i sitt slag, som det endast finns tre av i världen. Den började sin levnadsbana för snart tretton år sedan och hette då kort och kort X. Vad som gör den unik är de roterbara säten som hänger vid sidan av spåret. Eller spåren kanske man snarare skall säga. Rälsen består nämligen av två spår, där den ena håller fast vagnen och den andra kontrollerar stolarnas rörelser.

Man skulle kunna beskriva X2 som en betydligt mer avancerad och större Insane (Gröna Lund).

Man åker baklänges och halvt liggande upp för den första backen. När vi närmade oss toppen kände jag en genuin nervositet som jag inte känt på evigheter i en bergbana. Delvis berodde det nog på att jag var noga med att vi skulle åka X2 först av allt på parken. Dels på grund av att denna bana fortfarande är extremt populär – den kan ännu i denna dag generera köer på uppemot 3 timmar, sin ålder till trots. Men än viktigare har jag märkt att första turen på vilken nöjespark du än är på är lite speciell. När du åkt ett antal attraktioner har du vant dig vid g-krafter och höjder – så därför, om du någon gång åker till ett nöjesfält och ser fram emot något lite extra, åk den attraktionen först. Det dummaste man kan göra är att vänta in en tur för att ”spara på det bästa till sist”. Kör direkt, och upplev mer (undantag kan övervägas för vissa bergbanor, framförallt av trä, som faktiskt kan gå betydligt fortare på kvällen när de är uppvärmda).


En bra bild på X, innan den målades om till den (snyggare) röda färg den har idag. Även tågen byttes ut till lättare varianter - de väger bara 19 ton numera... Restaureringen av X kostade tio miljoner dollar, mer än vad många nya bergbanor kostar. För övrigt har X varit väldigt dyr i drift då den ofta stått stilla, så att den är kvar visar helt klart vilket starkt dragplåster den är för parken.

När så stolen vrider sig på toppen så man faller handlöst med ansiktet vänt nedåt upplevde jag något som jag aldrig tidigare känt i en bergbana. Första backen och den första ”loopen” är två helt otroliga element som helt enkelt måste upplevas. Både på toppen av backen och i loopen är stolarna alltså roterade på ett sådant sätt att du tittar rakt ner, och framförallt i loopingelementet, där du inte har någonting som skymmer sikten – utan bara ser rakt ner på marken – är känslan fantastisk.

https://www.youtube.com/watch?v=8WTD0Hc9anw
X2 är väldigt svår att göra rättvisa av på video, men den här är helt OK. I vanlig ordning uteblir större delen av höjdkänslan i videos...

Resten av turen håller också hög klass, men inledningen har verkligen det där lilla extra som man lär bära med sig så länge man har minnet i behåll.

Även om detta verkligen var mitt stora resmål hade jag faktiskt inte så abnormt höga förväntningar. Trodde den skulle vara bra men var trots det försiktig med att hoppas för mycket. Ivern handlade mest om att få pröva på vad det hela handlade om och att faktiskt få uppfylla ett mål som sattes för en evighet sedan. Just därför kunde ingen vara gladare än mig att turen faktiskt var så bra som den var. Utöver det hade vi prickat en perfekt dag för Six Flags Magic Mountain, där X2 ligger. Skolorna hade börjat och det var vardag, så jag förunnades två åk denna dag på X2 – vilket inte brukar vara helt lätt att få till.

Parken har självklart en hel del andra bergbanor, 16 till närmare bestämt, och tävlar tillsammans med Cedar Point i Ohio om att ha flest i världen. De bästa för mig var förutom X2, Full Throttle och Tatsu – där Full Throttle skjuter ut dig direkt in i världens högsta loop. Normalt sett tycker jag att traditionella loopingelement inte brukar vara något speciellt, men här kände man verkligen av det hela då man sakta tog sig runt loopen (detta beror delvis på att man inte behöver ha alltför hög fart runt, då vagnen bara hamnar tillbaka i stationen ifall man inte skulle lyckas ta sig runt). Utöver denna loop bjuds man på en baklänges-acceleration innan man till sist åker över loopen och får uppleva en del air-time. Tatsu i sin tur är en så kalla flying-coaster där man hänger som Superman under rälsen och därav får känslan av att man flyger. Otroligt skön känsla, inte minst när man sakta klättrade upp för backen och, lite som i X2, bara hade marken under sig långt långt därnere.

https://www.youtube.com/watch?v=BaHCyahkiAY
Bra video på Full Throttle, här får man se hur länge tåget faktiskt befinner sig i loopen.

Berg och dalbanor är, som ni kanske förstår, ett rätt så stort intresse för mig. Jag sörjer lite att man i Europa är så pass konservativ vad gäller höjder samt nya element. Nej, jag är väl medveten om att höjden inte är allt. Men förutom känslan av att faktiskt befinna sig högre upp så erbjuder just höjden av naturliga skäl på högre hastigheter och längre turer. Flera av de mer traditionella bergbanorna på Magic Mountain var ändå relativt långa och den där känslan av en åktur som tar slut innan den hunnit börja infann sig nästan aldrig.

Undantag finns förstås på vår kontinent. Men det känns avlägset att få uppleva en flying-coaster i Sverige och en mindre en X2-variant i Europa. Wildfire på Kolmården, byggd av erkända RMC, kan dock återigen sätta Sverige på kartan efter Balders segertåg (ja Balder anses internationellt som en mycket vass bergbana). Och här har man faktiskt fått till en rätt rejäl höjd, så det pekar åt rätt håll, Men varför måste det gå så långsamt med alla byggen…

En förklaring är förstås utrymmet. Såväl Liseberg som Gröna Lund ligger mitt i stan, med små möjligheter att expandera. En gigant till bergbana tar extremt mycket plats, se till exempel på Heide Parks enorma Colossus, så där har man mycket emot sig. Lösningen är ju till exempel Helix, som mestadels går längs marken. Och visst, Helix håller bra klass – det tycker jag själv. Men den hade vart ännu bättre om exempelvis top-hat-elementet hade vart 20 meter högre (och det borde det faktiskt kunnat vara utan att ställa till för mycket). Men vi får väl se, kanske är Wildfire på Kolmården ett första steg för den parken att börja tävla med stora bergbanor… Knappast sannolikt dock så vårt hopp står till övriga Europa där åtminstone Heide Park, Europa Park och Port Aventura borde kunna slå till med någon riktigt unikt någon gång. Den sistnämnda har faktiskt en riktigt hög stålbergbana så där har vi något. Bara de lite mer unika som saknas.

Vad blir mitt mål nu då… Lite tomt känns det ju allt. Men Kingda Ka, världens högsta och snabbaste bergbana lockar en del den med. Verkar inte riktigt lika cool som X2, men tillräckligt fräck för att sätta upp som mål.

Vi kör nog på det.Taggar: X2, Magic Mountain, berg och dalbanor

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.