Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Mattias Leisky

Registrerad: 4 apr 2002 13:56 Senaste besök: I går 13:17 Online: Nej

Göteborg

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Förväntningar - spelvärldens folksjukdom

Mattias Leisky 5 jan 2015 18:571522 visningarKommentera: 6 !

Det har nu gått lite drygt ett och ett halvt år sedan The Last of Us såg dagens ljus. Nära nog unisont hyllat på förhand, och lika bejublat av de allra tidigaste spelarna, fick Naugthy Dog precis det bemötande de ville ha. Nämligen ett som faktiskt är ganska typiskt för ett storspel av kvalité. Men när en pendel dras så långt åt ena hållet som i detta fallet, är swinget tillbaka desto kraftigare.

Inte långt efter hyllningskören började så gruffen uppstå. Bristen på öppenhet i världen, i princip obefintliga val och monotona strider. I samma veva hävdades det att storyn väl inte alls var så speciell, och till slut mynnade det ut i den kommentar många tar till strax innan de spricker:

”[insert title] är så grymt överskattat”

Inte sällan placerad på ungefär plats fyra eller fem i en ny tråd, kanske kring något nytt DLC, om titeln i fråga.

Det kan tyckas något förolämpande mot individer som uttrycker sig så, men de som häver ur sig detta har förmodligen inte en sådan åsikt. Antingen säger hen det för att provocera lite, vilket väl kan vara en okej anledning ibland. Eller så är det helt enkelt ett lite plumpt uttryck för motreaktion efter att ha läst alltför mycket hyllningar.

Om vi förutsätter att personen i fråga faktiskt har spelat spelet är symptomen som lett till denna reaktion i många fall lätta att identifiera. Man hade helt enkelt för höga, eller för snedvridana, förväntningar. Och inte sällan beror detta på hype.

Att bygga upp hype numera är en så stor självklarhet att man knappt reagerar på hur omfattande försöken till påverkan man utsätts för är. När ett spel i The Last of Us magnitud lanseras syns det precis överallt. Och de medier som satts till att kritiskt granska spelet går knappat att skilja från reklamkampanjerna bekostat av distributören. Resultatet skapar en så sprängfylld förväntan att man nästan kan bubbla över när man väl sätter sig för att göra upplevelsen till ens egen.

Jag vågar påstå att vi hade kunnat radera de flesta ”grymt överskattat”-kommentarer om man vred ner överflödet av positiv information. Samt att spelarna själva tog lite ansvar för vad de förväntade sig, förstås. För när man låter sig omslutas, vare sig det är medvetet eller ej, av allt som utlovas skapar man sin egen fallucka – och en spelupplevelse man kanske egentligen skulle kunna uppskatta blir istället ett ”var det här allt”.

”Jag blir inte påverkad av något”, säger du.
”Du vet bara inte om det”, säger jag.

Det kan låta självklart, men uppenbarligen är det inte så för alla. Ständigt kan vi läsa om hur någon tycks gå in med alltför stora förväntningar för att sedan komma ut besviken. Och, om hon eller han är på lite extra dåligt humör, också drar till med klichén ”detta spelet är så grymt överskattat”.

Sedan har vi en annan typ av förväntningar, de som är riktade åt fel håll.

Aftonbladets recension av Joels och Ellies äventyr är ett exempel på detta. Skribenten ville inte ha ett nytt spel, han ville snarare ha ett nytt The Walking Dead. Problemet är att likheterna de båda spelen emellan snarare var något som skapades av oss själva och media än något annat. De hade ett liknande grundtema, men det var allt. Att sedan Telltale på ett sådant beundransvärt sätt lyckades föra in val i världen skall de ha all credd för. Men det betyder inte att samma sak kan förväntas av Naughty Dog. Jag skulle vilja kalla det ett omöjligt projekt, sett med vad tekniken kunde tillåta, att förvänta sig val av den magnitud man fann i The Walking Dead. Rimligheten saknas helt enkelt.

Det kan tyckas märkligt att jag i en sådan här text kritiserar ett av få alster som faktiskt kritiserade spelet. Men Aftonbladets recension tycker jag, som jag var inne på, uppfyller kriteriet för en person som faktiskt hade snedvridna förväntningar. Ironiskt nog skapade den hatstorm texten utlöste samma motreaktioner, fast åt andra hållet då, som alla hyllningar till The Last of Us gjorde.

Det är helt klart ett mänskligt beteende.

Hur botar man då dessa höga förväntningar.

Själv försöker jag gå in med ett så kallat status 0 i ett spel. När hyllningarna till något spel jag är intresserad av visar tecken på inflation, då konstaterar jag nöjt att spelet ”förmodligen är bra”. Den ingångspunkten anser jag redan där hjälpa en del. Men också en försiktighet i att läsa för mycket i själva hyllningarna. För precis som vissa har en tendens att låta överdrivet negativa för sakens skull, har andra en benägenhet att totalt hylla sönder något i hopp om att läsaren skall få uppleva det skribenten gjorde.

Men det kommer aldrig hända.

Istället riskerar man att stå där och undra vad andra ser som inte jag ser. Och besvikelsen är ett faktum.

Kanske, men bara kanske, skall man nöja sig med att bara läsa betyget istället…?

Nej, vi skall inte överdriva.

Men faktum är, tror jag i alla fall, att en överdriven hyllning kan skapa minst lika stor skada som en överdrivet hög siffra. Så fortstätt för all del att spela, men förvänta er inget...Taggar: förväntningar, Last of Us, The Walking Dead, Naughty Dog, Telltale

« Till bloggen

Kommentarer

CloudsNow 5 jan 2015q

Jag vill fortfarande mena på att om man ska ha en konsekvent hållning till kultur så måste man gå med på att Michael Bay gör bra filmer om man sväljer TLOU med hår och hull. För det är ju det det är, spelvärldens Michael Bay-film. Kryddat med tvivelaktig moral.
http://loading.se/forum.php?thread_id=136237

Mattias Leisky 5 jan 2015q

Fast det jag skriver motsäger inte det du har att komma med på något sätt i ditt inlägg. Du gör ju en djupgående analys. De som i besvikelse häver ur sig "överskattat" något helt annat. Poängen är inte att nå den skara som faktiskt inte tycker om The Last of Us, för dessa människor finns naturligtvis. Utan att reflektera kring de människor som kanske får sin spelupplevelse lite sargad på grund av de förväntningar såväl media som andra spelare är så duktiga på att skapa. Anledningen till att jag tog Last of Us var att det är ett så tydligt exempel, men det finns en stor mängd andra titlar du kan applicera på precis samma sätt.

CloudsNow 5 jan 2015q

Okej, då är jag med!
Jag tolkade dig lite som att TLOU skulle vara så bra att det förvisso kan leda till besvikelse, men att det inte kan anses dåligt.

Anonym 5 jan 2015q

Problemet för min del är att jag sedan länge gått in med två saker i AAA-världen.

1. Man vet på förhand nästan exakt vad spelmedia kommer att tycka (på patetiskt bred front) och det slår nästan aldrig fel (vilket är anledningen till att jag fortsätter låta denna sak vara aktiv).

2. Jag tycker nästan aldrig detsamma som spelmedia och blir alltid förbannad på bristen på varierande åsikter och ser detta som ett extremt påtagligt problem inom spelmedia (vilket är anledningen till att låter även denna sak vara aktiv).

Min önskan är två saker.

1. Att förutsägbarheten elimineras.

2. Att den ökade bredden av åsikter gör att jag mellan varven faktist kan instämma med något spelmedias resonemang kring ett visst spel.

Självklart så måste recensenter få tycka vad de tycker, men när 99% delar åsikt och 1% sticker ut (och får skit bortom helvete för det) så har vi ett problem som går långt bortom de enskilda recensenternas åsikt.

Hans Li Engnell 6 jan 2015q

Höga förväntningar kan definitivt vara ett problem. Risken är ju stor att de med tiden blir så höga att inget spel kan leva upp till dem.

Dessutom är motreaktionen intressant. Den ser vi även på andra håll. Jag gick på högstadiet när filmen Titanic gick upp på bio. Folk var som förtrollade. Ledmotivet spelades under tystnad på bussen. Alla gick och såg filmen, vissa flera gånger.

Efter ett eller två år var dock bilden omvänd. Nu dissades Titanic. Vilken skitfilm! Oj, så dålig den var.

I fallet The Last of Us kan jag inte säga annat än att det är ett av de absolut bästa spel jag haft nöjet att spela. Det överraskade och överväldigade mig, trots att jag hört så mycket om det.

Och jag tycker Michael Bay är en sopa.

Mattias Leisky 6 jan 2015q

Legerdemain:

Självklart så måste recensenter få tycka vad de tycker, men när 99% delar åsikt och 1% sticker ut (och får skit bortom helvete för det) så har vi ett problem som går långt bortom de enskilda recensenternas åsikt.


Jo det här är ju också en aspekt av problematiken. Som jag skrev i texten är det ibland svårt att skilja marknadsföringsreklamen med recensionerna. Och det är därför jag tror att de höga förväntningar som skapas av detta skapar käppar i hjulet för vissa - som därav får en sämre upplevelse eftersom de dragit upp hoppet för mycket.

Din del av problematiken tror jag dock mer bottnar i att folk vägrar betala för kritik. Hade personligen inte haft något emot att betala för att få läsa en sida av klass. Men min åsikt är långt, långt, långt från normen som råder på nätet - det vill säga att allt skall vara gratis. Tyvärr får man då dras av konsekvenserna kring detta. Det vill säga ett media som är helt beroende av företagen de skall kritisera. Och hur mycket man än månar om att behålla sin integritet skapas en problematik av denna symbios.

Hans Li Engnell:

ag gick på högstadiet när filmen Titanic gick upp på bio. Folk var som förtrollade. Ledmotivet spelades under tystnad på bussen. Alla gick och såg filmen, vissa flera gånger.


Ja, Titanic är intressant. Det är den enda film jag sett två gånger på bio och jag var helt förtrollad. Nu har jag inte sett den på evigheter, men jag tror nog att den legend de lyckades bygga upp kring fartyget skulle vara som bortblåst. Och därav skulle jag numera se filmen som OK, men inte mer. Helt klart ett bra exempel på hur hypen kan dra in oss människor.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.