Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Mattias Leisky

Registrerad: 4 apr 2002 13:56 Senaste besök: I går 13:17 Online: Nej

Göteborg

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Uppföljare på rutin - lika bra som de på "orutin"?

Mattias Leisky 7 feb 2015 23:432928 visningarKommentera: 6 !

Då och då får en spelpersonlighet lite mer uppmärksamhet än vanligt på grund av ett uttalande. I detta fallet är det Yoshida som gett sin input kring uppföljare som kommer ut varje år.

Han har valt ett ämne som berör, helt klart. Är det något spelare i allmänhet har svårt för är det dessa rutinuppdrag som kommer ut varje år med närmast millimeterexakt precision.

Om det beror på att vi ogillar det faktum att man så exakt kan förutsäga ankomsten, eller om man tycker att serien blir urmjölkad, är svårt att säga. Vi människor har en mycket märkligt förmåga att kritisera sådant vi egentligen hela tiden är en del av. Är det någon beskrivning som stämmer in på en stor del av befolkningen, så är det att deras liv i mångt och mycket styrs av just rutiner.

Men de ständigt starka försäljningssiffrorna för Call of Duty sticker, trots denna (o)medvetenhet, rätt illa i ögonen.

Man kan välja att se det på två sätt. Antingen släpper man en uppföljare med flera års mellanrum med resultatet att du har allas ögon på dig. Förväntningarna blir oftast högre och kraven på att leverera mer påtagliga. Eller så släpper du ditt spel varje år och håller en någorlunda jämn lägstanivå – samtidigt som du då och då lyckas få in ett riktigt guldkorn (många skulle beskriva Assassins Creed: Black Flag som ett sådant).


Släpper man många spel träffar man ju rätt tillslut

Skall man vara lite krass är det sistnämnda alternativet inte helt utan fördelar. Spelarna tillåts själva sålla kring vilken upplevelse de vill ta till sig, och vilken de kan ignorera. Man kan ibland luras till tron att spelare MÅSTE köpa alla delar i en serie, med tanke på hur de uttalar sig. Men vi vet att detta bara rör sig om rutinmässiga tankar dessa människor inte lyckas slå bort.

De med större insikt skaffar de delar som intresserar dem mest, och ignorerar resten. För vissa innebär detta att man skaffar alla delar, för andra bara en (eller ingen alls, förstås).

Det var något år sedan som jag tog upp Sega som ett företag vilka borde släppt fler rena uppföljare till Sonic. Hänvisade till Sonic Generations där en rätt bred skara av såväl kritiker som regelrätta spelare fattade positivt tycke. Kontrar man Segas experimenterande med Nintendos mjölkande av New Super Mario Bros-spel kan man snabbt konstatera att Nintendo gick vinnande ur striden. Nej, alla Mariodelar var inte förträffliga – men lägstanivån var hög och till sist fick vi det superba New Super Mario Bros U. Är övertygad om att betygsnittet för de senaste Sonic-spelen hade sett bättre ut om de hetat Sonic Generations 1, 2 och 3 i stället för de vägar Sega valde istället.


Mer sådant här och mindre Boom, kanske?

Ett ständigt flow av uppföljare ger med andra ord speltillverkaren, så länge spelen säljer förstås, utrymme att finslipa detaljer man kanske skulle missat i de fall en uppföljare är betydligt mer värdefull, som i fallet med exempelvis en ny del i The Witcher-serien – där nya delar är förhållandevis sällsynta.

Diablo III är kanske ett av de mest kända exemplen på hur det kan bli när en uppföljare folk väntat i många år på går fel. Förväntningarna på det spelet var omänskligt monumentala, därav blev också fallet desto större. Förklaringarna är många. Men jag tror en av de största var att man helt enkelt tappat bort vad det var som gjorde att folk tyckte om originalspelen. En av orsakerna till detta kan ha vart att det helt enkelt tog för lång tid. Man kom lite ”out of touch” så att säga med spelarskaran och ville förnya saker och ting som inte behövde förnyas.


Ibland kanske man trots allt får vänta lite för länge på ett spel...

Var personligen inte så kritisk som flertalet – och kan tycka att folk som i så många andra sammanhang överdriver på tok för mycket. Däremot såg förstås även jag att detta inte var något 10/10-spel – utan helt enkelt en titel som tagit en abnorm tid att utveckla, men som just då egentligen inte var bättre än ett sedvanligt Call of Duty-spel av genomsnittskvalité.

Vad fanns det för poäng att vänta tio år på det…?

Nu bör det nämnas att Diablo III faktiskt är fixat. Men istället för att restaurera det med en fjärde del fixade man det i en expansion. Och visst, en expansion är väl någon hundring billigare – men ärligt, är det så stor skillnad egentligen?

Vi människor älskar att kritisera saker och ting. Men precis som alla är ”emot rutiner” trots att få vågar röra sig utanför dem, så är det väldigt få som röstar ner stortitlarna med plånböckerna. Man undrar ibland hur många det egentligen är, med tanke på försäljningslistorna, som högljutt påstår sig vara emot generiska uppföljare men ändå sitter med flertalet av dem i backloggen.

Jag menar självklart inte att man inte skall uttrycka sin åsikt. Och naturligvis kan man stödja EA med ett inköp trots att man är emot hur de hanterar flödet av sina serier. Men samtidigt behöver man ibland titta bortom horisonten och fråga sig om FIFA hade vart så mycket bättre ifall det var tre år mellan spelen. Måhända hade det vart lite tråkigt för FIFA 10-fansen ifall FIFA 13 i ett sådant här scenario blev en flopp – och FIFA 16 ligger tre år fram i tiden? Som det är numera har du faktiskt ett val. Och ja, jag vet att de som vill ha uppdaterade lag hamnar i skymundan i ett sådant scenario. Men ett bra fotbollsspel är ett bra fotbollspel och de delar av FIFA som sticker ut gör det på grund av allt experimenterande man har gjort under alla åren.

Skall jag vara ärlig tycker jag de flesta poänger med kritiken mot uppföljare ligger bakom oss. På samma sätt som med rörelsekänsliga kontrollers så vann kritikerskaran. Ett stort flöde av endast generiska uppföljare är inte något som någon vill se – på samma sätt som ingen vill ha något att göra med rörelsekontrollers längre. Som tur är har vi många alternativ. Även om flera av dem har del 2 eller 3 bakom sig betyder det inte att de kan betecknas som generiska, utan det rör sig helt enkelt om uppföljare med några år emellan sig och föregångaren.

Yoshida kan med andra ord vara lugn. Det finns förvisso en hel del serier som går på rutin – men desto fler som står utanför hjulet...Taggar: Uppföljare, Call of Duty, assassins creed

« Till bloggen

Kommentarer

Anonym 8 feb 2015q

Jag har nog sällan blivit så besviken som när Sega lade Colours och uppföljaren Lost World på hyllan till förmån för Boom. Med en uppföljare till Lost World som tar allt lite längre och helhjärtat försöker eliminera de små missar Lost World bär på... så har jag svårt att se annat än ett plattformsspel i 3D som på allvar hade kunnat konkurrera med Super Mario Galaxy 2 om titeln "Världens bästaplattformsspel i 3D".

Ibland så är förutsägbarhet av godo.

Mattias Leisky 9 feb 2015q

Legerdemain:

Jag har nog sällan blivit så besviken som när Sega lade Colours och uppföljaren Lost World på hyllan till förmån för Boom


Har faktiskt inte spelat Lost Worlds än, det ligger här och väntar på att bli upplockat. Även om jag håller Generations högst (får se om det ändras efter jag spelat LW) så hade säkert en uppföljare till vilket av dessa spel som helst funkat för min del. Bara det blir någon form av konsekvent fortsättning på serien. Var mer förstående för deras beslut förr i tiden när varenda Sonic-spel sågades. Men såväl Colours som Generations fick ju faktiskt ett positivt mottagande. Därav kan man tycka att de borde kunna rida vidare på framgångsvågorna och förfina snarare än att försöka uppfinna hjulet på nytt.

Tror det rör sig om väldigt olämpliga människor i beslutsposition vad gäller Sonic.

Anonym 9 feb 2015q

Sega har egentligen dragits med det här "imponerande" / "katastrof"-pendlandet så länge jag kan minnas. Titta bara på Alex Kidd. Ena stunden så regerar han i Miracle World, och får en okej plattformsromp i The Lost Stars. Därefter blir det Shinobi Kid som görs om till Alex Kidd in Shinobi World (15-20 minuter långt spel), High-Tech World (Anmitsu Hime, i Japan, och känns varken som Alex Kidd eller ett spel värt att spela). Och så det där BMX-spelet, då, som typ ingen har spelat. Eller den inte alls bra uppföljaren till Miracle World (Enchanted Castle).

Sedan dödar de Alex Kidd.

Sonic? Pendlat mellan fantastiskt och dynga... sedan dag ett.

Där Nintendo ofta hade en rätt hög lägstanivå var Segas ströalster sällan fantastiska. De verkade satsa mer på häftighet, än på faktisk spelmässig kvalité... rätt ofta. Altered Beast. Alien Syndrome. Och i många fall gjorde de sig bättre i arkadhallarna än till konsol. Upplevelser som inte lyftes över till konsoler och datorer speciellt väl (After Burner). De licenserade dessutom ut sina varumärken till höger och vänster... och nästan alltid till utvecklare med noll känsla för kvalité. Det talade liksom inte direkt till Segas fördel när det drällde av pissdåliga datorversioner av annars åtminstone hyfsade spel.

Experimenterande, för all del, men jag tror Sega hade mått gott av att sätta ned foten lite oftare, så att utbudet blivit mer balanserat.

Anonym 9 feb 2015q

Gällande Sonic Boom rör det väl sig lite också om ett missförstånd mellan Sega och spelarna. Boom är ju inte "nästa steg" för Sonic the Hedgehog, utan någon form av spin-off / tie-in just för satsningen på TV-serien och leksakerna. Som jag minns det utannonserade Sega, samma dag som Boom, att Sonic Team utvecklar nästa riktiga spel i serien.

Anonym 9 feb 2015q

DREAMFALL:

Som jag minns det utannonserade Sega, samma dag som Boom, att Sonic Team utvecklar nästa riktiga spel i serien.


Det är möjligt att det var så. Gjorde en snabb sökning nu men hittade inget och orkade inte gräva ned mig i det ytterligare för stunden.

Men, även om det nu är så att det kommer ett "ordentligt" Sonic så är Sonic Boom något som Sega aldrig borde ha låtit nå marknaden. De borde ha pullat pluggen...

Anonym 9 feb 2015q

Legerdemain:

Det är möjligt att det var så. Gjorde en snabb sökning nu men hittade inget och orkade inte gräva ned mig i det ytterligare för stunden.


Hittar inte heller nu, då sökresultatet begravts i "Sonic Boom blev en katastrof"-artiklar. Men minns det rätt väl. Man sa ingenting direkt specifikt, annat än att Sonic Team utvecklar på nästa spel i den traditionella serien, och man pratade också om att Sonic Boom inte kommer till Japan utan endast är menat för en västerländsk publik.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.