Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Mattias Leisky

Registrerad: 4 apr 2002 13:56 Senaste besök: I går 23:02 Online: Nej

Göteborg

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Wii U är verkligen vår tids Dreamcast

Mattias Leisky11 apr 2015 00:024606 visningarKommentera: 20 !

Det är nu drygt 15 år sedan en av spelvärldens största bomber slog ner, att Sega skulle gå tredjeparts. Efter en rekordkort tid på marknaden drogs Dreamcast tillbaka och detta innebar slutet för den kanske bästa Sega-konsollen någonsin. Eller om du frågar några, den bästa konsollen överhuvudtaget.

Så här i efterhand är det lätt att se att Dreamcast hade alla förutsättningar för denna utmärkelse. Ett pressat Sega gav allt och hade blivit lite av en underdog efter Sonys makalösa framgångar. Arkadspelen var lysande och nu gavs äntligen möjligheten att för en gångs skull få spela likvärdiga versioner i hemmet. Och då menar jag likvärdiga och ”liknande” som vid så många tidigare tillfällen.

Det faktum att arkadkonverteringarna faktiskt var likvärdiga visar dock på den andra sidan av Segas problem vid den här tiden. Arkadspelen blev allt mindre lönsamma vilket gjorde att priserna på hårdvaran också behövde pressas. Och Dreamcast tog det första steget där hemmakonsollerna faktiskt kom ikapp, för att sedan i många fall gå om sina myntätande kollegor.

Om det är pressen som tar ut all denna kreativitet eller inte är svårt att säga. Men det är också svårt att dra någon annan slutsats. I slutet av 90-talet gick Sega all-in på det sätt de kunde bäst, med kreativa nya spelidéer ingen hade sett förut.

15 år senare går Nintendo all-in på det sätt de kan bäst, genom kreativ perfektion av redan befintliga idéer.

Skall man vara ärlig kan nog Nintendo om ett decennium eller så gå vinnande ur den här striden. Såhär i retrospekt kan man ana att Dreamcast är en legendarisk konsoll för de redan frälsta. De som var där då och förstod vilken fullkomlig kreativ explosion av nya innovationer som skedde i och med denna konsoll. Men detta skedde i vissa fall till bekostnad av hållbarhet över tid, åtminstone för nya aspiranter som vill pröva på och med egna ögon se vad all hype handlar om.

Läste en dryg recension på Aftonbladet när Samba de Amigo till Wii släpptes. Där frågade skribenten sig, ”var verkligen Dreamcast så bra?” och använde en totalt misslyckad Wii-konvertering som underlag. Även om denne skribent var helt ute och cyklade då han inte kan ha prövat originalet som har milsvitt bättre kontroll, så kan man urskilja något i resonemanget. Var Dreamcast verkligen så bra?

Som jag var inne på tror jag det blir svårare att applicera den typen av argumentation på Wii U. Där Segas styrka låg i innovationer bygger Nintendos styrka på att släppa helt perfekta versioner av sina spelserier. De bästa någonsin, i flera fall. Receptet? Att packa dem till bristningsgränsen med innehåll.


Typing of the Dead till Dreamcast. Ett innovativt, roligt, och lärorikt spel som verkligen inte liknade något annat.

Det tydligaste exemplet på detta är Mario Kart 8. Skall jag vara uppriktig var det en lång tid då jag inte uppskattade denna serie som jag åtminstone i teorin borde avguda. Mario Kart 64 var inget för mig, Double Dash sådär och inte ens när det dök upp till GBA blev jag frälst. Men så hände någon i Mario Kart DS. Man fick ett vinnande koncept med nya och gamla banor, ett koncept som förfinades i Mario Kart Wii – och som nu är galet perfekt i Mario Kart 8.

Denna åttonde del är också den första där man erbjuder DLC, och vilket DLC sedan. Nu har jag bara testat de första åtta banorna av 16 som skall släppas, men jag vågar redan nu påstå att dessa 16 banor hade stått sig mycket, mycket väl i ett helt eget racingspel. Och då har vi redan 32 banor i grundspelet att välja på, där även den absolut sämsta banan fortfarande kan benämnas som ”bra”.

Vi kan ju jämföra med Dead or Alive 5 – Last Round som jag just skaffade till PC. Det enda DLC som erbjuds där är kostymer – till ockerpriser. Köper du de båda paketen får du punga ut med 110 (!!) EURO – för virtuella klädesplagg. Jämför detta med 120 KRONOR för 16 nya banor PLUS en drös nya karaktärer med egna köregenskaper.

Fast Mario Kart 8 är, utöver att vara förträffligt, också ett bevis på den kanske något snedvridna positiva kritik Nintendo får uppleva nu som underdog. Nära nog samtliga av Nintendos senaste spel till Wii U har verkligen tokhyllats. Detta beror förstås på att flera av dem är mycket bra. Men man kan också ställa sig frågan ifall man ser lite genom fingrarna vad gäller kritiken.

Mario Kart 8 har, hands down, ett ganska taffigt enspelarläge. Jag syftar här främst på Grand Prix-kupperna som sett likadana ut sedan urminnes tider.

På den här fronten har många andra racingspel evolverat har erbjudit betydligt mer tilltalande ”karriärslägen” – detta gäller även betydligt seriösare spel i genren. Framförallt rör det sig om variation i kupperna där utmaningar i form av sprintlopp på tid, eliminering mm. ger lite extra krydda vid sidan av de traditionella loppen.

Man kan förstås hävda att Mario Kart 8 gör sig bäst i multiplayer men då snarare befäster man det faktum att man ser genom fingrarna med de brister som faktiskt finns. Nintendo hade verkligen kunnat göra mer för de som gillar att ta sig an spelet solo.

Jag tror dock inte detta kommer ha någon större inverkan när man ser på det stora hela. Och det är som jag vart inne på här Wii U har sin styrka över Dreamcast. Man kan faktiskt ställa sig frågan om Mario Kart 8 överhuvudtaget kommer att åldras. Vad behöver vi mer av egentligen, rent tekniskt sett? 4K? Mer realistisk grafik? Mer detaljer? Knappast. Visst kan man alltid få mer av allt men racingen i dessa miljöer närmar sig den perfektion vi fick av de tvådimensionella plattformsspelen redan i början av 90-talet. De är lika snygga då som nu – och många fullt spelbara för en ny publik.


Förträfflig restaurering av SNES regnbågsbana. Kommer denna design verkligen någonsin gå ur tiden?

Där vissa Dreamcast-spel, inte minst Sonic Adventure, blåste oss av soffan på sin tid har såväl teknik som spelmekanik satt sina spår. Chansen finns att den finslipningar Nintendo gjort på sina spel till Wii U kommer stå sig som den kanske bästa design de bjudit på under sina alla år. En design som kanske inte heller kommer gå ur tiden.

Det låter kanske lite som att jag pissar på Dreamcast men så är absolut inte fallet. Flera spel håller verkligen än idag, som Typing of the Dead på bilden ovan. Jag håller den med andra ord högt och tycker den är väl värd den höga status som den har i många personers minne. Det är dock intressant att analysera vad som skapade dessa minnen och om nya spelare kan uppleva samma sak efter alla dessa år. På samma gång får vi inte glömma hur viktigt det är med företag som ger oss innovationer. Går man främst i ledet visar man vägen för andra och ger dem möjligheter att förfina – och just därför är det svårt att överskatta Dreamcast med tanke på hur mycket nytt vi fick se, även om inte allt detta ”nya” har stått sig över tidens tand.

Naturligtvis kan inget annat än tiden påvisa hur man kommer se på Wii U. Utöver de faktorer jag nämnt kommer säkert Nintendos udda kontroll göra framtida generationer nyfikna. Det finns också en chans att dessa kontroller blir hårdvaluta om ett decennium eller två när nyfikna gamers vill hitta ett fungerande ex. till ett spel som inte fungerar utan…

Budgivningen kan börja!


Wii U:s omdiskuterade kontroll. Kommer månne fungerande exemplar av denna styrdon bli hårdvaluta i framtiden...?Taggar: wii u, dreamcast, Nintendo, Sega, Mario Kart

« Till bloggen

Kommentarer

Det Lilla Svinet11 apr 2015q

Håller med! Kvalitén på spelen till konsolen ifrån Nintendo har vart löjligt hög.

För mig är de tydligaste exemplena Donkey Kong, Mario Kart och Smash. Kan inte jämföra Pikmin med de tidigare spelen då jag inte kört dom, men även Pikmin 3 är helt makalöst bra.
Sen är jag nog även en av de få som tycker att SM3DW är det bästa mario spelet sedan 64. Vill aldrig spela ett Mario utan multiplayer igen.

Ska även bli intressant och se hur Splatoon, Star Fox och Zelda kommer leverera. Tror stenhårt på alla tre.

Hans Li Engnell11 apr 2015q

Helt klart har många av spelen till Dreamcast åldrats en hel del (det gäller förstås även spel till PS2). Men jag ser Dreamcasts storhet inte minst i Segas vilja att bryta ny mark.

Onlinespel via Seganet/Dreamarena, de rörelsekänsliga kontrollerna, ett karaoketillbehör och en webbkamera släpptes i Japan osv. Det hände kort sagt väldigt mycket, Sega verkade vilja väldigt mycket med sin Dreamcast. Och samtidigt pumpades det ut kvalitetsspel. År 2000 var ett helt fantastiskt år. 2001 drogs dock rullgardinen ner...

Anonym11 apr 2015q

Ser få till inga likheter emellan konsolerna. Varken sett till hårdvara eller mjukvara. Kanske sett till utomstående marknadstendenser, och hur de båda kan ställas i proportion till sina konkurrenter. Men det skulle väl bara vara det då.

Arvid Schultz11 apr 2015q

Intressant blogg men ser faktiskt inte likheterna. Dreamcast ville vara störst och bäst, och var det också en stund innan PS2 kom. Wii U var nån slags försenad, förvirrad konsol i förra generationen som inte kunde locka konsumenterna som längtade efter riktig next-gen. Nintendo försökte, precis som med Wii, nischa in sig med deras egna grej men det fungerade inte denna gången (vad gäller försäljning).

Spelmässigt ser jag inte heller likheter. Var har Wii U brytit ny mark? Jag ser bara en gimmickkontroll och sen samma spel som Nintendo alltid har gjort. Ett par hyfsat nyskapande spel går inte att jämföra med de många banbrytande spelen som kom till Dreamcast.

Woosley11 apr 2015q

Arvid Schultz:

Wii U var nån slags försenad, förvirrad konsol i förra generationen


I förra generationen? Wii U var den första konsolen ut i nuvarande generation.

Mattias Leisky11 apr 2015q

DREAMFALL:

Kanske sett till utomstående marknadstendenser, och hur de båda kan ställas i proportion till sina konkurrenter. Men det skulle väl bara vara det då.


Fast det är ju lite det jag vill ha fram. Hur Wii U i likhet med Dreamcast antagligen kommer få lite av en "legendarisk" status. Det är ju så att säga ännu en konsoll som "alla älskar men ingen köper".

Arvid Schultz:

Spelmässigt ser jag inte heller likheter. Var har Wii U brytit ny mark?


Det har den inte. Som jag skrev ligger Nintendos styrka, till skillnad från Segas, inte i innovationer - utan i att förbättra redan befintliga idéer. Och det är också här jag tror Nintendo kommer ha ett liten fördel längre fram då flera av Segas banbrytande spel kanske inte stått sig så väl över tidens tand som de till Wii U kommer att göra. Men det återstår förstås att se =)

Likheterna jag ville få fram är lite som jag nämnde till Dreamfall, att Wii U precis som Dreamcast har goda möjligheter att bli lite av en "legendarisk" konsoll. Jag tycker mig se så många tecken som stämmer överens - spelen hyllas, kreativiteten är på topp... men ingen köper.

Arvid Schultz11 apr 2015q

Woosley:

I förra generationen? Wii U var den första konsolen ut i nuvarande generation.


Jo, jag är fullt medveten om det. Men precis som Wii kändes den inte next-gen. Nintendo vill (precis som med Wii) ge oss ett komplement till de "riktiga" next gen-konsolerna istället för något som är med och slåss mot dem.

Det fungerade med Wii men tyvärr är inte Wii U tillräckligt lockande för att ha tillsammans med antingen en PS4 eller Xbox One.

Anonym11 apr 2015q

Fast jag tror faktiskt inte att Nintendo ville ge folket ett komplement till de "riktiga" next gen-konsolerna. Jag är fullt övertygad om att de såg på Wii som ett steg framåt även om det grafiktekniska och online inte låg på samma nivå som 360 och PS3. Däremot tror jag inte att de planerade att kriga om samma målgrupp, men det är inte riktigt samma sak.

Personligen tycker jag nog Wii kändes mest "next gen" av den dåvarande trion. Den gick sin egen väg (rörelsekänslighet och retrobutik online), där 360 och PS3 satsade på att förfina det redan existerande (högre upplösning, fetare processorer, mer online än tidigare).

Johan Lorentzon12 apr 2015q

Legerdemain:

Personligen tycker jag nog Wii kändes mest "next gen" av den dåvarande trion


Jag håller med här. "Next gen" kan definieras på flera olika plan, inte nödvändigtvis det grafiska framsteget. Nintendo startade faktiskt en trend att försöka blicka bort från det grafiska och evolvera spelandet med Wii. Wii blev också en kioskvältare.

Bleatlessness12 apr 2015q

Jag vill slå ett slag för Saturn som testade flera av innovationerna som senare blev standard i Dreamcast.

Den hade onlinestöd med NetLink.


Dreamcasts handkontroll har en tydlig föregångare i Saturn 3D Controller (med de första analoga axelknapparna).


Trots en dålig start fick vi senare spel som Virtua Fighter 2 i dåtida högupplösta 640x480 och 60 fps. Flera andra arkadnära spel kom, så som Sega Rally och Daytona. Vi fick ambitiösa och nyskapande spel spel som Panzer Dragoon Saga, Nights Into Dreams och Burning Rangers. Även lekfulla spel som Fighters Megamix. Sonic Jam innehåller ett första försök till Sonic i 3D med dess world hub.

Saturns kassettlucka möjliggjorde kortare laddningstider och utökad RAM-minne i spel som Street Fighter Alpha 3 och King of Fighters. Dreamcast gick istället med en expansionsport för modem och LAN-adapter (vilket även GameCube gjorde senare).

Även om det inte är den bästa versionen så började Tomb Raider med Saturn som huvudplatform. Exhumed hade också Saturn som huvudplatform och bröt ny mark i FPS-genren.

I korthet vill jag ha sagt att Sega på inget vis var overksamma från Mega Drives slut till Dreamcasts början. De var upptagna med att bygga framtiden.

Anonym12 apr 2015q

(Saturn är, bortsett från begränsningarna vad gäller 3D och hyfsat komplex arkitektur, rätt så fantastisk... det är, numera, min favoritkonsol men då främst för dess spelutbud).

Mattias Leisky12 apr 2015q

För min del så upplever jag att Saturn såväl som Playstation gav sig in i 3D-matchen en generation för tidigt. Den pixliga grafiken var ful för mig redan då, så att säga. Det förringar dock inte att även Saturn fick intressanta experiment och ett mycket bra spelutbud.

Skulle jag ställa den mot en konsoll, sett till mottagande och så, skulle jag nog likna den lite vid Gamecube. Flera spel av hög klass, rätt så anonym och med en (eller flera) inte alltför genomtänkta handkontroller. Även om dessa kontroller i Segas fall och tillslut även Nintendos (Wii U Pro) banade vägen för något bättre.

Ser man till spelen skiljer sig dock de båda konsollerna förstås väldigt mycket från varandra.

Anonym12 apr 2015q

Delvis så även för mig. Det kändes att grafiken inte var lika tight som den pixelperfektion SNES och Mega Drive nått fram till, men jag ser den som oändligt fulare idag än vad jag gjorde då. Dock har Saturn och Playstation trillat in i en kategori av "charmigt fult" för mig, som gör att jag inte ser den tidiga 3Dn som en nackdel, utan som en av de saker jag vill åt. Playstation hade visserligen mer avancerad 3D, men Saturn ofta en stabilare dito, som inte vobblade lika mycket som Playstation-motsvarigheten. Så som jag upplevt det. En ingående stude kanske visar på något annat.

Bleatlessness12 apr 2015q

Mattias Leisky:

För min del så upplever jag att Saturn såväl som Playstation gav sig in i 3D-matchen en generation för tidigt. Den pixliga grafiken var ful för mig redan då, så att säga.


Bra då att Saturn har ett stort bibliotek av 2D-spel!

Mattias Leisky:

Skulle jag ställa den mot en konsoll, sett till mottagande och så, skulle jag nog likna den lite vid Gamecube.


Jag hade flera vänner med GameCube, men ingen med Saturn. Någon med Dreamcast och någon med Wii U, för att knyta tillbaka till huvudämnet. Saturn var försvinnande liten i väst. Till och med jag som är Sega-fan upplevde inte Saturn förrän 2014 (delvis pga. att det länge saknades bra emulatorer).

---------

Apropå grafisk perfektion så finns det idag 2D-spel som gör saker en 16-bitare, eller för den delen 32-bitare, inte kunde drömma om. Tänk Rayman Legends med sin mjuka, detaljerade, dynamiskt belysta 2D.

Men visst, givet den stil de förhöll sig till ser 16-bitserans pixelspel riktigt bra ut än idag. Yoshi's Island är fortfarande vackert, medan Donkey Kong Country är lågupplöst, i dagens mått dålig förrenderad 3D. (Och spel som Mortal Combat ser gräsliga ut.)

Tidig 3D har inte åldrats med värdighet, men jag har också börjat tycka den är charmig. Ibland kan den vara bättre än "Dreamcast-3D" som hamnar i ett slags uncanny valley av stela animationer, grötiga texturer, platt ljus och oprecis fysik. Spel som Shenmue pendlar liksom mellan att vara väldigt imponerande och väldigt föråldrat.

Mario Kart 8 kommer, precis som Wind Waker (GC), att hålla länge, medan Twilight Princess var åldrat redan när det släpptes.

Anonym12 apr 2015q

Bleatlessness:

Ibland kan den vara bättre än "Dreamcast-3D" som hamnar i ett slags uncanny valley av stela animationer, grötiga texturer, platt ljus och oprecis fysik. Spel som Shenmue pendlar liksom mellan att vara väldigt imponerande och väldigt föråldrat.


Tycker gränsen går vid Nintendo 64. Antalet N64-spel som känns "tidlösa" är få, som följd av 3D ofta presenterad på ett vis som lyfter fram konsolens begränsningar på ett vis som får visionen kring det estetiska att vackla. Vad gäller Dreamcast finns det mängder av spel som inte alls är visuellt tilltalande i dagsläget, men antalet spel som känns grymt fräscha fortfarande är så mycket större till antalet än vad de är till N64. Saturn och Playstation har så sunkig 3D att det du säger om uncanney valley på Dreamcast liksom aldrig uppstår.

Bleatlessness:

Twilight Princess var åldrat redan när det släpptes


Ironiskt nog är det även ett av de snyggaste Zelda-spel jag vet. Mest för att det känns som att folket bakom spelet, precis som de bakom Tomb Raider, har haft en så tydlig bild av vad de vill förmedla med grafiken att dess tekniska tillkortakommanden inte ställer sig i vägen för förmedlandet. Menar, Tomb Raider är sjukt fult, egentligen, men de miljöer som målas upp är jobbigt fantastiska... ändå. Fan, nu blir jag sugen på ännu en runda Tomb Raider...

Mattias Leisky13 apr 2015q

Bleatlessness:

Saturn var försvinnande liten i väst.


Jo, jag vet att försäljningen skiljer sig rätt så mycket de båda konsollerna emellan. Men här kan man se hur oväsentligt det är i vissa sammanhang. Gamecube sålde ungefär lika många ex. som första Xbox, ändå syntes den sistnämnda betydligt mer och gjorde också ett större avtryck - om det sedan var ett bra eller dåligt avtryck är ju förstås upp till var och en att bedöma. Nintendo kämpade med att synas mot ett Sony som sopade rent gatan på allt, och ett Microsoft som VILLE sopa rent gatan på allt. Ungefär samma dilemma som Sega fick utstå med sin Saturn där Sony å sin sida fick sitt första genomslag med PSOne, medan Nintendo hade varit duktiga på att skapa en hajp för sin kommande Nintendo 64.

Bleatlessness13 apr 2015q

Legerdemain:

Tycker gränsen går vid Nintendo 64.


Det var ingen vacker värld att beskåda: http://www.ign.com/articles/1999/02/06/best-graphics-of-1998

Hans Li Engnell14 apr 2015q

Kul att se Saturn få lite kärlek. Jag spelade på den när PlayStation totaldominerade och den lokala spelbutiken tog bort Saturn-spelen vilket tvingade mig att beställa från det som då hette Nordic Games. I dag kan vi plocka russinen ur kakan och se hur mycket som faktiskt fanns till formatet (dock långt ifrån allt i väst). Men då var det inte lätt att vara Saturn-ägare.

Bleatlessness15 apr 2015q

Russin ur kakan är mer regel än undantag i retro, av uppenbara anledningar. Wii U kommer också gynnas av den kompakterade, förskönande bild backspegeln ger.

Anonym15 apr 2015q

Saturn är dock lite av en extrem i sammanhang då det finns så löjligt mycket bra spel till konsolen. Jag gråter varje gång jag inser att jag inte har råd att vada utan verkligen måste sålla som en galning för att få min samling att i långsamma steg växa med kvalitativa titlar... då det kostar lika mycket att samla på Saturn, om man är stressad, som det skulle kosta att samla på spel till en ny konsol i samma takt som de släpps. Nu får jag nöja mig med hyfsat humana priser som dyker upp lite då och då, eller hålla mig till PAL-släpp som generellt sett kostar väldigt lite i jämförelse med de amerikanska då Saturn-samlandet här inte är omfattande alls. Men jag vill inte ha PAL-spel till Saturn. Buggar ibland när man kör dem i 60.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.