Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Mattias Leisky

Registrerad: 4 apr 2002 13:56 Senaste besök: I dag 17:28 Online: Nej

Göteborg

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Wii U och miljonerna

Mattias Leisky30 jun 2015 12:183346 visningarKommentera: 3 !

När man jämför Nintendo med andra företag är det inte sällan Apple som dyker upp. Det är ganska lätt att se varför - båda kan uppfattas som konservativa och båda har en viktig sak gemensamt. De gillar att ha full kontroll över sin egen hårdvara.

Man kan väl säga att det hittills fungerat för båda - om än några miljarder kronor bättre för Apple. Men en sak är rätt så iögonfallande. Och det är hur förhållandevis få Wii U:s det krävs på marknaden för att kränga spel som når över miljonen.

Huruvida man skall bli imponerad av detta eller inte är uppe för debatt. Vi vet alla varför nämligen - folk köper Nintendos konsoller för Nintendos spel. Det till trots finns det något tilltalande med att ständigt lyckas få så många titlar över det magiska strecket när kundbasen är så liten. Senast var det nya IP:t Splatoon som bräckte gränsen. Och om vi någonsin får se ett nytt Zelda till maskinen lär vi vara garanterade minst en miljonsäljare till.

De flesta megasäljare till Nintendos maskiner kommer från företaget självt. Till skillnad från Xbox One och PS4, som tappert kämpar med att försöka utmärka sig spelmässigt, finns inte några sådana problem till Wii U. De exklusiva spelen är egentligen ganska många, det är den så kallade utfyllnaden som saknas, alltså tredjepartsspelen.

Som jag påpekat tidigare i mitt bloggande lever vi i en ganska sjuk konsollvärld numera. Det som är unikt i spelväg till de plattformar som fortfarande anses vara vid liv, det vill säga Xbox One och PS4, kan nära nog räknas på en hand. Nästa steg för att synas har blivit tidsexklusiviteter, såväl för spel som DLC, vilket alltså innebär att du skall motiveras att lägga drygt 4000 kr på en maskin för att spela ett spel några veckor innan konkurrenten.


Call of Duty byter sida. Numera är moroten inte spel, utan nedladdningsbart innehåll till spelen

Hur hamnade vi här egentligen?

Som PC-spelare (nej, jag skall inte tjafsa om denna plattforms överlägsenhet den här gången, ni känner redan till fakta) blir det lite extra komiskt då flera av de så kallade exklusiva spelen också kommer till PC. Nu senast ryktas det om att den nya remaken av Final Fantasy 7 lär komma till PC. Vidare är det bekräftat att Shenmue III, utöver dess release till PS4, också kommer dyka upp till datorer. I andra ändan släpps flera av Xbox Ones exklusiviteter också till PC. Därav har begreppet “konsollexklusivt” fått en starkare innebörd en någonsin.

Jag tackar och tar emot, förstås - men står inför ett dilemma. Jag kan verkligen ingenstans hitta någon motivation att skaffa mig varken Microsofts eller Sonys “nya” konsoll.

Jo, lite motivation har jag fått. Den där Metal Gear Solid-utgåvan av PS4 är verkligen ursnygg. Men 4700 kr på Webhallen. Snälla…


Vidrigt läcker. Men räcker det för att jag skall köpa den?

Konstigt nog hade jag inte samma problem att hitta motivation till Wii U.

Missförstå mig ingenstans - ni som läser regelbundet vad jag skriver vet min ståndpunkt. Nintendo borde bli tredjeparts och släppa hela (nåja, en stor del av...) sin retrodoftande guldskatt på Steam.

Men det kommer inte hända. (På ett tag)

Därav måste vi ställa oss frågan - hur kan NX göras framgångsrik? Hur kan vi utnyttja det faktum att Nintendos spel säljer så bra som de gör i förhållande till de fåtal maskiner som skeppats till konsument?

Även om jag inget hellre skulle vilja än att se NX misslyckat, för det borde tvinga in Nintendo på andra banor, så är det en farlig önskan att ha. Går NX i stöpet riskerar Nintendo att hamna i en rätt så desperat situation vilket skapar desperata nödåtgärder och i slutändan desperata spel. Det gynnar inte någon. Därav vill jag väl egentligen det jag inte vill - att deras nästa konsoll ändå på något sätt faller en större mängd människor i smaken än de som föll för Wii U.

Men att hitta dit är inte lätt.

De som anklagar Nintendo för att vara konservativa har egentligen själva en väldigt konservativ bild av hur en konsoll skall se ut:

* Det skall finnas flera kvalitétsspel vid release
* Tredjepartare måste vara på och ösa över spel
* De stora serierna skall finnas tillgängliga
* Flera, egna spel måste släppas med jämna mellanrum
* Priset måste vara rätt

Och så vidare. Just nu har vi ett ganska ironiskt läge. Av de tre konsollerna har nämligen Nintendo det starkaste förstapartsutbudet. “De andra två” har antingen försenat sina stora spel eller lämnat folk besvikna över vad som kommit ut (det finns förstås undantag). Istället är det traditionellt stora spelserier som kränger exemplar - varav jag återigen vill påpeka att flertalet också finns till PC.

Någonting gör alltså Nintendo rätt. Och dessa styrkor måste utnyttjas.

Det som drog mig till Wii U när jag köpte den för lite mer än ett år sedan, utöver Nintendos spel, var priset. Nej, inte det pris som Nintendo har som ordinarie pris - utan det reapris Siba erbjöd. 1495 kr var ett fullt rimligt pris för vad jag fick (Basic-pack) och skall jag vara helt ärlig borde det vart till detta pris konsollen lanserades. Nåja, 1495 kanske är att ta i, men inte mer än 1995. Inför NX MÅSTE Nintendo få priset rätt. De kan inte lansera med en massa dyra tillbehör som drar upp paketet - summan måste vara attraktiv och skilja sig från konkurrenternas ofta ganska höga releasepriser. Då syns man.

Vidare behöver man kombinera och utvidga den succé som Amiibo är. Kan man expandera detta universum och erbjuda en kompletterande spelmaskin till ett attraktivt pris är mycket vunnet.

Till sist, skit i tredjepartstillverkarna. Ingen köper Nintendos konsoller för att spela Call of Duty. Deras roll hitills har vart att fylla ut hyllorna vid konsollens release - något som året efter närmast ser komiskt ut då de stora spelserierna går vidare till nästa del medans Wii U ligger kvar på den gamla. Vad man istället behöver göra är att utvidga sitt andrapartsnätverk och stärka det i den mån att du kan erbjuda en jämn ström av kvalitétsspel som kommer ut under årens lopp. Jag menar inte att man skall stänga dörren helt åt tredjepartarna, vill de så vill de. Men att lägga någost större hopp på dem känns rätt så poänglöst - vi har sett det gång på gång.

Vi är många som tror att NX är en slags hybrid mellan bärbart och stationärt. Jag hoppas personligen på detta då jag tror chanserna för succé är störst med ett sådant koncept. Samtidigt drar den obligatoriska, inbyggda skärmen i ett sådant scenario upp prislappen. I samma veva tillåter inte ett kompakt format alltför hög prestanda eftersom maskinen då helt enkelt blir för tung. Balans är nyckeln och förhoppningsvis finner Nintendo den. Man kan också hoppas att de lärt sig läxan efter Wii U:ns alltför saftiga prislapp.

Kommer vi då fortsätta köpa Nintendos konsoller för Nintendos spel? Vi får hoppas att så är fallet. Steget att gå tredjeparts känns mycket avlägset. Och när det väl sker hade det varit bättre att det kom i form av ett väl belagt beslut snarare än likt Sega som en panikåtgärd när alla andra möjligheter gått upp i rök.

Det är dock svårt att bedöma något utifrån siffrorna för Wii U. Priset var som sagt alldeles för högt, gamepaden alldeles för dyr och klumpig, och bedömningen kring vad marknaden ville ha på tok för snedvriden. Nintendo lär sig dock sakta men säkert. Och förhoppningsvis har man kommit tillräckligt långt i sin självrannsakan för att kunna hålla ännu en maskin flytande. För när allt kommer omkring:
Vid en utannonsering av Mario Kart 8: Folket jublar och ger varandra kramar
Vid en utannonsering av Call of Duty “8”: En bekräftande nick

Skillnaden ligger i att Nintendo fortfarande, i rätt stor mån, inte mjölkar sönder sina serier totalt. Det kan tyckas motsägelsefullt då Mario syns i nästan alla deras spel (även om det blivit bättre på sistone), men faktum är att det fortfarande går en hyfsad tid mellan spelen i deras huvudserier. Undantaget är New Super Mario Bros-serien där vi fick lite väl många spel på kort tid. Å andra sidan resulterade detta i det bästa tvådimensionella Mariospelet någonsin (New Super Mario Bros U), så vi kan förlåta detta tycker jag.


Det tog nästan 25 år. Men tillslut lyckades Nintendo överträffa Super Mario Bros 3

Utöver detta ser vi nu att även helt nya varumärken kan få genomslag. En miljon sålda Splatoons är bra för ett helt nytt IP på en konsoll som sålt såpass lite.

Det är alltså detta man behöver spinna på. Kanske måste man inte sälja 100 miljoner ex. av en konsoll. Kanske måste den inte vara totalt översköjd av tredjepartsspel. Kanske behöver den inte innehålla den absolut senaste tekniken…

Jag är skeptiskt till konsollers framtid överlag. Och jag oroar mig lite över Nintendos extrema oförmåga att anpassa sig till nutiden. Men med mobilspelen som backup kan de förhoppningsvis, om de spelar korten rätt, få ut en maskin som ändå kan tilltala en rätt stor skara människor. På samma gång som de fortsätter att kränga ut miljonsäljare.

Och det kanske är gott nog.Taggar: wii u, Nintendo, konsoller, Xbox, PS4

« Till bloggen

Kommentarer

Anonym30 jun 2015q

I och med Wii U har jag funderat mycket på det där med "Hur framgångsrik måste en konsol vara?".

Jag är nog den ideale konsumenten.

1. Jag gillar de flesta av Nintendos egna produktioner
2. Jag har ej problem med avsaknad av AAA-spel från tredjepart om utbudet i övrigt fylls upp med mycket intressant
3. Jag älskar retro och tycker VC är en fantastisk tjänst
4. Jag spelar nog främst mindre produktioner släppta via e-Shop
5. Jag utforskar fortfarande Wii Ware och utbudet till Wii som Wii U tillåter mig att göra
6. Jag spelar ofta på skärmen på handkontrollen endast och har verkligen haft nytta av just den funktionen och tycker att det är nog för att motivera paddan som sådan

PS4 och XO har bra utbud. Det finns lite av varje. Men Nintendos spel saknas. VC-spelen saknas (och även om PS4 skulle erbjuda spel till äldre konsoler så erbjuds de i 50 Hz primärt). För mig är Wii U typ alla stationära Nintendo-konsoler någonsin för utom Gamecube.

Jag har full förståelse för att folk vänder Wii U ryggen.

Den ligger helt fel i tiden sett till vad den erbjuder.

Personligen är jag glad att de träffade rätt vad gäller mina preferenser. Om jag hade varit målgruppen från första början och Nintendo hade satt ribban mycket lägre vad gäller försäljningen... vilket för mig tillbaka till den första frågan jag ställde här ovan... så hade Wii U kunnat vara en större framgång i Nintendos egna ögon.

Det är väl lite så... att eftersom jag gillade Wii så mycket som jag gjorde så kan jag inte ogilla Wii U eftersom att konsolen gör exakt allt Wii gjorde och mer därtill.

Jag hoppas verkligen inte att Nintendo satsar på hårdvara likvärdig eller klart fetare (såvida inte marknaden förändrats till dess på ett vis som gör att de kan göra det utan att det påverkar priset åt fel håll eller tvingar det att stanna kvar på en lika hög lanseringsnivå som priset till Wii U höll). Jag vill ha ett Nintendo som erbjuder ett ALTERNATIV till de mer klassiska spelkonsolerna som PS4 och XO trots allt är (och det är inte en dålig sak att de är vad de är, jag vill bara ha alternativ till det för en totalt sett bredare spelmässig upplevelse).

lonian 1 jul 2015q

Allt jag önskar av NX.
Traditionell handkontroll (gamecube kontroller).
Hårddisk 500gb eller mer.
Ett bra konto system.
Nintendo spel.

sanojas75 7 jul 2015q

Det är lite galet hur mycket MK8 sålt, vad är det nu, 5,6 miljoner ex? Till en konsoll som sålt 10 miljoner, sanslöst..

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.