Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Mattias Leisky

Registrerad: 4 apr 2002 13:56 Senaste besök: I dag 17:28 Online: Nej

Göteborg

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Det blev visst inte bättre än såhär...

Mattias Leisky12 okt 2015 14:582754 visningarKommentera: 11 !

Det är väl rätt korkat att skaffa tre spel i en serie man aldrig riktigt fastnar för, var gång i förhoppningen att nästa del skall bli bättre. Känslan att man borde tycka om spelserien gör sig ständigt påmind - alla andra gör ju det - men det hjälper inte. Tillslut sitter man där ännu en gång med ett spel som inte är mer än halvdant.

Så var det för mig med Gran Turismo-serien. Min första bekantskap (bortsett från någon testomgång av ettan hos en bekant) var Gran Turismo 3. Jag och en kompis lade ner ganska mycket tid på det en kväll samtidigt som vi häpnades över grafiken. Det var ett spel som verkligen på ett tidigt stadium utnyttjade kraften i Playstation 2.

Samtidigt var det ungefär lika roligt som att köra en skåpbil.

Fast Gran Turismo skall man ju tycka om, så jag skaffade fyran…

...sedan kom femman till PS3. Tack och lov var det på den tiden Elgiganten ofta reade ut nya spelsläpp vilket gjorde att man kunde göra riktiga kap på helt nya spel. Så jag slog till, bjöd över samma vän som jag kört trean med, och började spela.

Återigen satt vi en kväll med ett av tidernas klantigaste interface och inbillade oss att vi hade roligt. Sedan dess har Gran Turismo 5 legat i hyllan.

Fast det är egentligen inte om den serien detta blogginlägg skall handla om, utan Super Smash Bros.

Just Smash Bros är spelet jag verkligen borde gilla. Har en lättsam inställning till fightingspel och använder mig av en teknik jag kallar för “sofistikerad button-mashing”. Det vill säga att jag (anser jag i alla fall...) trycker på knapparna slumpmässigt men ändå med en viss form av finess. Resultatet i Dead or Alive blir att man då och då får till en del spektakulära attacker samtidigt som matcherna faktiskt kan se rätt så olika ut.

Då jag verkligen älskar Super Mario-universumet torde detta hjärta fighting bli den ultimata kombon.

Men det vill sig aldrig riktigt.

Precis som i fallet med Gran Turismo har jag gett serien tre chanser. Men till skillnad från Sonys bilspelsserie gjorde jag inget kap när jag skaffade den senaste delen.

Tvärtom. Älskade limited-edition-kartongen till Mario Kart 8 och då Smash Bros for Wii U med Gamecube-adaptern hade samma utförande på kartongen var det denna jag ville ha.

Ett problem bara. Nintendo släppte på tok för få exemplar vilket gjorde denna version till en betydligt större raritet än det förmodligen var tänkt från början. Priserna skenade men det blev någon form av backlash när Nintendo började sälja lösa adaptrar vilket gjorde att efterfrågan sjunk för denna limiterade utgåva.

Tillslut gick priset ner lite från de hutlösa 90 pund det kostade på Amazon, och jag slog till.

Men det var ändå dyrt.

Och spelet är inte ett dugg roligare nu än det var till Gamecube eller Wii. Tvärtom tycks det vara sämre.

Mitt problem med Smash Bros är att min sofistikerade button-mashing i princip aldrig ger någon större utdelning. Det blir aldrig spektakulärt på något sätt. I stället riskerar man, om man inte fokuserar ordentligt, att ladda upp en charge och flyga av banan. Därav får man hålla tungan rätt i mun när man hamrar på knapparna. “Button-mashing med eftertanke”, kanske någon skulle sagt. Och det låter ju som ett mer ordentligt sätt att spela spelet på. Men det blir inte lika roligt.

Jag kan väl också tycka att de betydligt mer trögstyrda gubbarna förvisso hör hemma i ett fightingspel - men att den plattformsbaserade karaktär som finns i Smash Bros gör att det hela blir trögare än det borde kännas. I och med att det är lika mycket trixande mellan plattformar som det är slagsmål här, är det av yttersta vikt att kontrollen balanserar de båda genrerna bra. Enligt mig är så inte fallet.

Hade dock kunnat leva med detta. Det absolut tråkigaste är att man tagit bort äventyrsläget - det läge som gjorde att jag faktiskt gav Wii-versionen en acceptabel mängd speltid. Förmodligen hade man inte tid att trycka in även det i den stora mängd spellägen som finns - men detta riktigt roliga co-op läge borde prioriterats in även här. Inte minst då det skapade ett ganska unikt komplement till den mer traditionella fightingen.

Hoppas någon gång i framtiden kunna testa åttaspelarläget - kanske kan det kaos som uppstår där ge mig lite positivare vibbar av serien. För som det är nu är jag mer lockad av att fortsätta äventyrsläget i Wii-versionen (som jag och min kompis inte tagit oss igenom ännu) snarare än att ta mig igenom ännu fler monotona fighter i Wii U-varianten.

Bakåtkompatibilitet är inte så dumt ibland, får medges…

Har du någon serie du gett chans på chans på chans men som ändå aldrig riktigt greppat tag om dig?Taggar: Smash Bros

« Till bloggen

Kommentarer

Real Pife12 okt 2015q

Halo-serien. Jag spelade trean (ca en timme) ett år efter att spelet släpptes och förstod inte alls vad folk såg i det. Sedan spelade jag Reach strax efter premiären (i ungefär 4-5 timmar) och hade samma känsla där. Till slut spelade jag Anniversary (gamla ettan) och tyckte att spelet passerade okej-gränsen men inte mer. Köpte nyligen en Xbox One inklusive Master Chief Collection, testade tvåan och stängde av efter en halvtimme. Så satans tråkigt spel. Nu är jag småsugen på 5:an, och jag vet verkligen inte varför då det uppenbarligen inte är mitt typ av spel.

Gillar för övrigt inte heller Smash Bros.-serien, och då har jag ändå ägt Wii samt Wii U-versionerna. Precis som du så älskar jag många av karaktärerna, men någonting fattas. Kanske vänner att spela med?

Cappuccino12 okt 2015q

Du får använda hjärnan när du mashar så ska det lösa sig. Att hålla inne åt sidan och klicka B när man är nära kanten eller i luften är i 90% en big no-no. Men det är i stort sett också det enda man behöver tänka på. Kör du med Pit eller Metaknight kan du komma undan med enorma mängder slaskspelande. Det är knappt så du behöver titta på skärmen.

lonian12 okt 2015q

Super smash bros kommer jag aldrig ge mig in i.
Har testat det några gånger, det är absolut inget för mig.
Skall dock införskaffa Mortal kombat X någon gång, för jag gillar fighterspel.

Mattias Leisky13 okt 2015q

Real Pife:

Halo-serien.


Haha, ja Halo är också en serie jag tycks vilja ge fler chanser trots att jag likt dig inte direkt fastnar för den. Ligger inte på din nivå än, men har planer på att dra igång den uppdaterade tvåan när jag skaffar en Xbox One - vi får väl se hur det går med den saken =)

Cappuccino:

Du får använda hjärnan när du mashar så ska det lösa sig. Att hålla inne åt sidan och klicka B när man är nära kanten eller i luften är i 90% en big no-no.


Vi får väl se om jag kan få lite rutin på det med ditt tips. Man vill ju inte överanstränga hövvet! =) Rent generellt är det väl dynamiken i banorna som ställer till det också i och med att hål öppnas och stängs med jämna mellanrum. Fast det är ju vad jag tror många anser vara en av spelets styrkor så...

lonian:

Skall dock införskaffa Mortal kombat X någon gång, för jag gillar fighterspel.


Har funderat på det spelet ibland... Frågan är om man kommer lika långt med button-mashing där som i Dead or Alive?

lonian13 okt 2015q

Mattias Leisky:

Frågan är om man kommer lika långt med button-mashing där som i Dead or Alive?


Har aldrig testat det så kan tyvärr inte svara. Men det ser otroligt skoj ut hur som. :)

Cappuccino13 okt 2015q

Mattias Leisky:

Rent generellt är det väl dynamiken i banorna som ställer till det också i och med att hål öppnas och stängs med jämna mellanrum. Fast det är ju vad jag tror många anser vara en av spelets styrkor så...


Just de dynamiska aspekterna har jag också svårt för. Pikmin-banan är helt störd och kan verkligen ställa till det för en. Det finns lyckligtvis omega-versioner av en del banor som tar bort allt trams och låter en avnjuta estetiken utan att störas av slumpfaktorer. Överlag brukar jag sällan spela med items överhuvudtaget, även om de ibland skapar väldigt roliga situationer. En populär bana för de som inte riktigt lärt sig spelet ännu (eller inte ens vill lära sig) brukar vara Hyrule Castle. Den är stor och ganska spännande i sin design men ändå väldigt förlåtande.

OM du nu kan tänka dig att inte masha så kan jag rekommendera Ike som väldigt noob-vänlig smashare. Med honom behöver man i stort sett enbart använda den högra analoga spaken (automatisk smash-attack med varierande styrka beroende på hur länge man håller in) för att göra rejält med skada och hans svingar är väldigt vida och enkla att träffa med.

Även Link har bra smashar och lite äckligt fegspel med bågen, bomben och boomerangen. Väldigt versatil karaktär överlag och snygg är han också.

Mattias Leisky14 okt 2015q

Cappuccino:

Även Link har bra smashar och lite äckligt fegspel med bågen, bomben och boomerangen. Väldigt versatil karaktär överlag och snygg är han också.


Får tacka för alla dina tips. Skall helt klart försöka mig på att approacha spelet ur en annan vinkel. Det kommer nog inte lyckas, men är värt ett försök =) Får väl börja med Metaknight som ju inte krävde så mycket eftertanke och sedan vandra upp till karaktärerna du föreslog i din andra post.

Skrotbert15 okt 2015q

Smash Bros känns väl som en serie som omöjligen kan tilltala alla. Jag vill väldigt gärna tycka om detta, av samma anledningar som du, men det klickar bara inte. Jag tycker inte att det är särskilt roligt att spela Smash Bros, enklare än så blir det väl inte.

Seb18 okt 2015q

Smash är ett spel där du absolut inte kommer undan med att buttonmasha, då det inte finns komboattacker (förutom typ Marth/Roy/Lucina's Side B, då). Lär dig istället vilka attacker som fungerar efter varandra och när du ska nyttja dem.

Om du inte gillar kaotiska banor eller items, stäng av dem.

I competitive, som jag spelar, kör man utan items och på neutrala banor. Då blir det mycket mer fokus på själva fightingen. Du kan ju även gå på YouTube och söka guider på hur du kommer igång och tips och tricks för den karaktär du vill spela som.

Säger inte att alla gillar Smash, för det gör de inte. Men om man gillar competitive spel så ska man inte dissa Smash innan man testat att stänga av allt lottobaserat kaos som det kommer med som standard.

Robin Pettersson18 okt 2015q

Borderlands 2.

Älskade första spelet, spelade det dag efter dag tills jag fick Platinum. Alla sa att det roliga med det var att spela co-op, men det gjorde jag bara ett fåtal gånger och hade helt ärligt roligare själv.

Sen kom tvåan och jag otroligt taggad, för alla sa att det var mycket bättre än ettan. Men jag fastnade inte för det på samma sätt som jag gjorde för första spelet. När jag haft otroligt tråkigt och brist på andra spel så har jag gett det nya försök, väldigt många nya försök. Medger att världen är mycket mer intressant att utforska, men jag har bara så otroligt tråkigt med det. Funderar på att helt enkelt börja om från början och se om jag kan sätta mig in i det.

Det Lilla Svinet30 okt 2015q

Får säga att jag känner igen mig. Är inte ens något stort fan av fighting spel, iaf inte längre. Var väl Street Fighter 2 som var höjdpunkten.
Men har testat alla smash bros och det enda jag gillade var det första som hade olika uppdrag, det var kul.
Kan även ha kul om man spelar ett gäng och kör på kaos mode.
Men alla jag känner vill spela det seriöst utan items och där dör hela charmen för mig.
Men föll helt klart för hypen som Nintendo byggde upp. Tycker att deras marknadsföring av spelet var riktigt bra och de fick mig att köpa spelet.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.