Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Mattias Leisky

Registrerad: 4 apr 2002 13:56 Senaste besök: I dag 17:28 Online: Nej

Göteborg

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

En andra omgång: New Super Mario Bros 2

Mattias Leisky20 mar 2016 13:202641 visningarKommentera: 0 !

Den traditionella Super Mario Bros-serien tycks inte må så bra av siffran två, i alla fall inte i västvärlden. När det skall röstas om vilket Mariospel som är bäst är det sällan Super Mario Bros 2, Super Mario World 2 eller för all del New Super Mario Bros 2 tar några större procent av kakan. I det första två fallen är förklaringen ganska naturlig - de skiljer sig rätt så rejält från vad vi förknippar med traditionellt Mariohoppande. Men när det kommer till Super Mario Bros 2 med ett New framför… ja då är det inte lika enkelt.

Jag spelade denna tredje del, maskerad som en andra, för första gången för ett antal år sedan, men varvade det aldrig. Fick ett sådant där infall som vi alla får ibland och tänkte att nu katten skulle jag klara det. Tänkte att det var dags att ta sig förbi den andra eller tredje världen - var lite osäker på vart jag hade slutat. Trots att jag mindes spelet som aningen anonymt var jag rätt så taggad inför spelssessionen.

Det var givet från start att jag skulle starta en ny sparfil. Ville komma in i flowet samt få en helhet från start till mål. Lite repetition i början sådär för att sedan nå de nya världarna längre fram.

Men rent teoretiskt uteblev repetitionen.

Fick en smärre chock (tar väl i lite här…) vid upptäckten att “sparfil 1” noterade värld 6. Värld sex är enligt New tvås sätt att tänka den sista världen av åtta. Var alltså tydligen i slutet av spelet när det begav sig.

Med andra ord skulle min spelsession rent krasst bli en repetition, men det skulle som sagt snabbt visa sig vara en teoretisk repetition - för jag mindes inget av spelet. Och det är väl kanske där problemen med New Super Mario Bros 2 börjar.

Alla “SMB”-spel har någon form av gimmick. Mario 3 introducerade flyget, Mario World gav oss Yoshi (och än idag är detta det enda Mariospel där han använts ordentligt), det första New Super Mario Bros visade oss SuperStoreMario, Mario Wii lät oss köra fyra samtidigt och så har vi förstås Mario U vars gimmick är att helt enkelt vara bäst.

Man skulle kunna förledas att tro att 3DS-New Marios gimmick skulle handla om 3D - och visst, den finns där och ser väl okej ut även om den inte direkt tillför något. Men i gimmickväg handlar det om “guld-Mario”, den nya dräkten för detta spel. Egentligen är tanken inte dum då ett skott i denna form förvandlar fiender till mynt - vilket är rätt kul. Problemen uppstår när man skjuter block. Även dessa blir nämligen till mynt. Och dräktens stora “eldskott” gör att man på nolltid förvandlar en stor mängd stenblock till mynt. Är detta roligt? Definitivt. Men tack vare att man på detta sätt så obehindrat kan ta sig fram blir detta ännu en “superdräkt” som du bara kan ha med dig till slutet av banan, sedan försvinner den. Konceptet är snarlikt det första New Super Mario Bros där SuperStoreMario gjorde sitt första apperance. Den dräkten var dock helt meningslöst, något man inte kan beskylla guld-Mario för att vara. Men i stället för att göra något taktiskt och coolt med den senaste urstyrseln blir det bara ännu en sådan där sak som dyker upp då och då för att ge lite krydda på tillvaron. Fast visst, det finns tillfällen då man kan använda den taktiskt. På en bana kan man exempelvis nå ett stjärnmynt genom att skjuta bort stenblock och förvandla dem till guld. Problemet var att jag, som Nintendo räknat ut, pangade iväg för mycket och därmed inte nådde myntet. Detta koncept i sig hade kunnat utvecklas hur mycket som helst, och då hade inte gulddräkten gett lite krydda i tillvaron här och där - utan i hela spelet.

Och New Super Mario Bros 2 behöver kryddas.


GuldMario - en god idé som bara blir bara ännu en av de där tillbehören som antingen försvinner efter några sekunder eller när du lämnar banan

Det kan ibland vara svårt att identifiera vad som saknas i ett spel. Ofta är känslan, när ett spel är mediumbra, “att något saknas”. För mig framstår dock Marios hitills enda 3DS-äventyr i 2D som det där typiska spelet när man behöver få något gjort. Du har säkert varit med om en middagsbjudning, ett projekt eller ett skolarbete som du bara behöver få överstökat. Det intrycket får man av NSMB 2. Jag har personligen inga problem med att man återanvänder kulisser och musik från de andra New-spelen. Tvärtom blev jag superglad när valde att återigen lägga in den bästa kartmusiken någonsin i ett Mariospel, nämligen den från snöbanan i Mario Wii. På samma sätt gillar jag den lite tunga musiken som spelas i “utebanorna” i sista världen (även den används i andra spel). Men finessen saknas. De där geniala men ack så välbalanserade idéerna man brukar se i var bana, men som inte ständigt återkommer. Enhetligheten banorna emellan. På dessa punkter vill det sig inte riktigt här.

Det är väl just idérikedomen som kanske haltar mest, och som också återanvänds mer än vad man är van i. Ett exempel är på en slottbana där Bowsers ungar kör den där stora farkosten som ser ut som en gryta med en stor clownmun ritad på sig (och en propeller nedanför). Vid jämna mellanrum lyser clownens onda ögon till, och då gäller det att vara bakom en vägg så att ögonen inte “ser dig”. De blinkar till kanske vart sjunde sekund på ett ungefär - och utmaningen ligger förstås i att hinna till nästa vägg innan ögonen börjar lysa igen. Det här är en mycket rolig idé och väl genomfört. Men också en idé som i många andra Mariospel bara skulle använts en gång och sedan var det bra. Därför blev min reaktion, när samma grej dök upp några slott senare, “inte igen”.

Har spelat för mycket Mario för att minnas vad som förekommer var - och det kan hända att denna “gimmick” förekommer i andra spel - kanske mer än en gång dessutom. Men i New Super Mario Bros 2 reagerar man på det eftersom spelet helt klart brister i påhittighet på ett sätt som nästan är unikt för just detta spel. Banorna ser roliga ut, de låter roligt i och med att musiken är hurtig som vanligt, men de är inte så roliga som de borde vara.

Lägg på detta att det som skulle vara ett unikum för just denna del, gulddräkten, inte heller kommer till sin rätt. Istället får den samma roll som Yoshi numera har i alla Mariospel där han är med, dyker upp på en bana lite då och då och försvinner sedan, så har du receptet på något som hade mått bättre av att utvecklas under inspiration snarare än tidspress.

Jag hade kunnat avsluta med att hoppas att detta Mariospel inte sätter någon trend. Och hade jag skrivit den precis efter spelsläppet hade det nog kunnat se ut på det viset. Men nu vet vi tack och lov bättre. Inte långt efter New Super Mario Bros 2 släpptes New Super Mario Bros U, och det råkade ju bara bli det bästa Mariospelet någonsin. Så… tja - jag förlåter NSMB 2 men ger ändå Nintendo ett förmanande öga:
- Ni fick ett frikort ut, och nu är det använt.Taggar: Nintendo, super mario, New Super Mario Bros

« Till bloggen

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.