Solmannen
Sandöverken
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Slåss rent din jävel!
Så en kompis fann Fight Night Round 4 i min hylla. Ett spel jag trodde jag ägde men aldrig funnit i samlingen när jag sökte efter det. Trodde jag mindes fel helt enkelt. När han tog och blickade in där bland raderna av spel så utbrast han i ett "vafan, har du Fight Night 4!"
"Tydligen" var det enda svar han fick.
Han spelade, jag spelade lite. Fick mersmak. Jag mindes tillbaka när jag spelade sönder föregångaren och hur jag älskade det spelet. Detta är krångligare. Mer pryttel och jag gillar inte sättet man gör hayemakers på. Men det är ändå väldigt roligt.
Jag kollade efter i sparfilerna och fann att jag spelat spelet en gång. Antagligen väldigt full för sparfilen var över två år gammal. Jag hade skapat en boxare och gått en match. Hans namn var Gnaoser Teddytoddler och såg väldigt ful ut.
Jag sket i den, han får ligga kvar på hårddisken som ett litet minne jag inte har.
Nu har jag en ny boxare Jim Jam heter han. Uppkallade efter min kompis som fann spelet. Han är ståtlig, har bringhår och en liten söt mustasch. Han är dessutom obesegrad efter 6 matcher varav 4 är på knockout.
Jag gillade att tima in hayemakers i trean, i detta är det ju skitsvårt. För det första så fuskar datorgubben. Han börjar parera åt rätt håll innann jag ens själv bestämt mig från vilket håll slaget ska komma, sen flyttar han sin parering rätt om jag väljer ett annat håll. Någon enstaka gång har jag fått in en. Värdelöst. Inte samma mäktiga känsla som i trean. Fast kul ändå. Syndfullt kul.
Ikväll kommer sambons storebror upp från Sthlm så jag måste ladda upp med vin och whisky. JimJam glömde sina öl hos mig (kompisen, inte boxarnissen jag gjorde) så de kan jag bjuda på. Öl, whisky och vin och boxning med en människa är inte helt fel. Roligast när man är två, och ja jag vet att jag åter blir en pre-teen nu, är ju att i stridens hetta när man börjar förlora snabbt snärta till kukpaketet på människan i soffan bredvid en själv för att sen avsluta matchen/ronden när han gnyr och har släppt handkontrollen.
"Tydligen" var det enda svar han fick.
Han spelade, jag spelade lite. Fick mersmak. Jag mindes tillbaka när jag spelade sönder föregångaren och hur jag älskade det spelet. Detta är krångligare. Mer pryttel och jag gillar inte sättet man gör hayemakers på. Men det är ändå väldigt roligt.
Jag kollade efter i sparfilerna och fann att jag spelat spelet en gång. Antagligen väldigt full för sparfilen var över två år gammal. Jag hade skapat en boxare och gått en match. Hans namn var Gnaoser Teddytoddler och såg väldigt ful ut.
Jag sket i den, han får ligga kvar på hårddisken som ett litet minne jag inte har.
Nu har jag en ny boxare Jim Jam heter han. Uppkallade efter min kompis som fann spelet. Han är ståtlig, har bringhår och en liten söt mustasch. Han är dessutom obesegrad efter 6 matcher varav 4 är på knockout.
Jag gillade att tima in hayemakers i trean, i detta är det ju skitsvårt. För det första så fuskar datorgubben. Han börjar parera åt rätt håll innann jag ens själv bestämt mig från vilket håll slaget ska komma, sen flyttar han sin parering rätt om jag väljer ett annat håll. Någon enstaka gång har jag fått in en. Värdelöst. Inte samma mäktiga känsla som i trean. Fast kul ändå. Syndfullt kul.
Ikväll kommer sambons storebror upp från Sthlm så jag måste ladda upp med vin och whisky. JimJam glömde sina öl hos mig (kompisen, inte boxarnissen jag gjorde) så de kan jag bjuda på. Öl, whisky och vin och boxning med en människa är inte helt fel. Roligast när man är två, och ja jag vet att jag åter blir en pre-teen nu, är ju att i stridens hetta när man börjar förlora snabbt snärta till kukpaketet på människan i soffan bredvid en själv för att sen avsluta matchen/ronden när han gnyr och har släppt handkontrollen.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.