Joakim Kilman
Karlstad
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Alan Wake vaknar till liv
Jag förstod inte riktigt Alan Wake första gången jag spelade igenom det. Jag fokuserade för mycket på intrigen, och missade det som verkligen är poängen med spelet.
Den komplicerade leken med spelets meta-tematik.
Alan Wake tar meta till en helt ny nivå i spelsammanhang, helt enkelt, och det finns mycket intressant att grunna över när man spelar.
De repetetiva spelmomenten där man lyser med ficklampa på flygande skottkärror blir lättare att förlåta när man samtidigt kan grunna över alla ledtrådar man hela tiden får under resan genom de Twin Peaks-doftande skogarna.
Det är också ännu lättare att uppskatta just de underbara miljöerna nu vid andra genomspelningen då jag spelar det på PC den här gången. Vissa vyer är rent magiska.
Spelet är inte perfekt, förstås. Jag hävdar fortfarande att intrigen gör en Lost och lovar lite för mycket inför en upplösning som bara kan bli en besvikelse för den som ser Alan Wake primärt som en spännande skräckberättelse.
Den som däremot ser bakom intrigen och gräver ner sig under ytan på den bråddjupa Cauldron Lake kommer att finna en hel del som är värt att begrunda.
Alan Wake är ett spel som har en tendens att lura spelaren att fokusera på fel saker, och det är dess största brist.
Den komplicerade leken med spelets meta-tematik.
Alan Wake tar meta till en helt ny nivå i spelsammanhang, helt enkelt, och det finns mycket intressant att grunna över när man spelar.
De repetetiva spelmomenten där man lyser med ficklampa på flygande skottkärror blir lättare att förlåta när man samtidigt kan grunna över alla ledtrådar man hela tiden får under resan genom de Twin Peaks-doftande skogarna.
Det är också ännu lättare att uppskatta just de underbara miljöerna nu vid andra genomspelningen då jag spelar det på PC den här gången. Vissa vyer är rent magiska.
Spelet är inte perfekt, förstås. Jag hävdar fortfarande att intrigen gör en Lost och lovar lite för mycket inför en upplösning som bara kan bli en besvikelse för den som ser Alan Wake primärt som en spännande skräckberättelse.
Den som däremot ser bakom intrigen och gräver ner sig under ytan på den bråddjupa Cauldron Lake kommer att finna en hel del som är värt att begrunda.
Alan Wake är ett spel som har en tendens att lura spelaren att fokusera på fel saker, och det är dess största brist.
Kommentarer
Christoffer Holmbäckq
Allt ditt snack om Alan Wake gör att jag nog måste gå tillbaka och spela det igen. Jag har blivit riktigt sugen.
Joakim Kilmanq
“
Det hade nog varit ett av världens absolut bästa spel.
Om de hade fått till det. Hade kunnat bli en soppa också.
Joakim Kilmanq
“
deadly premonition däremot var ett spel som fick en att fokusera på helt rätt saker.
Efter ett tag. Det var rätt mycket usla distraktioner i det spelet också. Det är bara det att det är inte de man minns när man har spelat klart spelet.
Skrotbertq
Det bästa med Alan Wake tyckte jag var att stå på en stenbelagd veranda och kika ut över dalen i morgonsolen. Absolut helt gåshudsvackert spel, emellanåt.
Fan ta det för att det envisades med att vara natt hela tiden. Och för att det hela tiden presenterade intressanta saker, men förstörde det med Stephen King-flummiga nonsensupplösningar, extremt repetitivt gameplay och en enveten comic relief-karaktär med jobbigt ful jacka.
Fan ta det för att det envisades med att vara natt hela tiden. Och för att det hela tiden presenterade intressanta saker, men förstörde det med Stephen King-flummiga nonsensupplösningar, extremt repetitivt gameplay och en enveten comic relief-karaktär med jobbigt ful jacka.
Joakim Kilmanq
“
Stephen King
Jag förstår hur du menar. Men vid andra spelningen uppfattar jag spelet mer som en dekonstruktion av Stephen King-formulan än en Stephen King-berättelse i sig självt.
Carl-Johan Johanssonq
Det driver gäck med Kings stil. Kan man säga. Alans författarstil är medvetet småstel och tung på metaforer vilket reflekteras snyggt i spelet när hans verk kommer till liv.
Jag förstår inte riktigt vad folk har problem med i spelupplägget. Det är inte mer repetitivt än något annat spel. Borde det kanske varit designat som någonting annat än ett spel från början (säg... ett ickespel)? Oja, absolut. De allra flesta spel som försöker berätta historier, särskilt såna som är så avancerade som berättelsen i Alan Wake, borde inte vara designade som spel ärligt talat. Men mätt med den här branschens måttstock var det en fantastisk bedrift. Metanarrativet och karaktärerna var briljanta. Momenten däremellan som skulle skapa en känsla av utsatthet gjorde sitt jobb i mina ögon.
Jag förstår inte riktigt vad folk har problem med i spelupplägget. Det är inte mer repetitivt än något annat spel. Borde det kanske varit designat som någonting annat än ett spel från början (säg... ett ickespel)? Oja, absolut. De allra flesta spel som försöker berätta historier, särskilt såna som är så avancerade som berättelsen i Alan Wake, borde inte vara designade som spel ärligt talat. Men mätt med den här branschens måttstock var det en fantastisk bedrift. Metanarrativet och karaktärerna var briljanta. Momenten däremellan som skulle skapa en känsla av utsatthet gjorde sitt jobb i mina ögon.
Skrotbertq
“
Borde det kanske varit designat som någonting annat än ett spel från början (säg... ett ickespel)? Oja, absolut.
Men nu var det designat som ett spel, och som sådant tycker jag att det drogs med en hel del ganska påtagliga brister. Till att börja med håller jag inte alls med om att det inte skulle vara mer repetitivt än många andra spel, man överanvände potentiellt spännande grepp in absurdum, och hela spelet är ju uppbygt av ganska få moment som cirkulerar i en hyfsat maklig takt.
Jag köper inte argument som försöker ursäkta designen i spel med "den här branschens måttstock", men... jag kommer också att minnas Alan Wake främst för allt det andra som gjorde det så speciellt. Jag skulle kunna gå tillbaka när som helst bara för att insupa atmosfären i bergslandskapet. Att meja ner skuggvarelser med bilen var oväntat tillfredsställande, också.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Mattias Frost • 20 maj 2012 0q
Det hade nog varit ett av världens absolut bästa spel.