“
2:an däremot :D
Har lagt ner så mycket tid på det spelet. Herre jävlar.
Joakim Kilman
Karlstad
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Riktigt usla spel - Warcraft
En gång i tiden var Blizzard ett ganska litet spelhus. Nästan lite indie, sådär. De gjorde små trevliga minihits som The Lost Vikings och den förbisedda Prince of Persia-klonen Blackthorne. Jag uppskattade deras spel, men för den stora massan var de ett ganska okänt namn.
Tills Warcraft kom. Egentligen var det först i och med det andra spelet som de på allvar slog igenom. Det första Warcraft smög sig in i våra medvetanden lite vid sidan av storsuccén Command & Conquer.
Jag förstod aldrig varför flera av mina bekanta talade sig så varma för Warcraft. Kanske var de svältfödda på strategi i fantasymiljö, kanske var det något annat. För så himla bra var aldrig Warcraft, och det har dessutom åldrats illa.
Jag har sällan spelat ett mer frustrerande segt, långsamt och omständligt RTS, än Warcraft. Till och med Dune 2 är rappare, även om det har samma spelförstörande problem med att man bara kan välja en enhet åt gången.
De två krigande sidorna (människor mot orcher) är bara spegelbilder av varandra, vilket gör spelet odynamiskt och ganska tomt. Kampanjen är smärtsamt monoton, grafiken är bruntrist.
Warcraft är ett dåligt spel av den anledningen att det helt enkelt inte är roligt att spela. Det är ett gediget hantverk, och potentialen finns där. Men just därför är det så frustrerande. Det är "nästan" bra.
När serien väl tog fart, i och med del två, så visade dock Blizzard direkt sin styrka. De renodlade sin oputsade produkt, tog bort mycket av det som var dåligt och behöll allt det bra. En taktik de har behållt sedan dess (förutom möjligen i Diablo 3, där en del försämringar smugit sig in, snarare än förbättringar).
För den som vill se var Blizzard började sitt segertåg mot toppen är Warcraft en intressant historielektion, men för de som vill spela bra spel finns det bättre val. Som tidigare nämnda Lost Vikings, eller Blackthorne för den delen.
Tills Warcraft kom. Egentligen var det först i och med det andra spelet som de på allvar slog igenom. Det första Warcraft smög sig in i våra medvetanden lite vid sidan av storsuccén Command & Conquer.
Jag förstod aldrig varför flera av mina bekanta talade sig så varma för Warcraft. Kanske var de svältfödda på strategi i fantasymiljö, kanske var det något annat. För så himla bra var aldrig Warcraft, och det har dessutom åldrats illa.
Jag har sällan spelat ett mer frustrerande segt, långsamt och omständligt RTS, än Warcraft. Till och med Dune 2 är rappare, även om det har samma spelförstörande problem med att man bara kan välja en enhet åt gången.
De två krigande sidorna (människor mot orcher) är bara spegelbilder av varandra, vilket gör spelet odynamiskt och ganska tomt. Kampanjen är smärtsamt monoton, grafiken är bruntrist.
Warcraft är ett dåligt spel av den anledningen att det helt enkelt inte är roligt att spela. Det är ett gediget hantverk, och potentialen finns där. Men just därför är det så frustrerande. Det är "nästan" bra.
När serien väl tog fart, i och med del två, så visade dock Blizzard direkt sin styrka. De renodlade sin oputsade produkt, tog bort mycket av det som var dåligt och behöll allt det bra. En taktik de har behållt sedan dess (förutom möjligen i Diablo 3, där en del försämringar smugit sig in, snarare än förbättringar).
För den som vill se var Blizzard började sitt segertåg mot toppen är Warcraft en intressant historielektion, men för de som vill spela bra spel finns det bättre val. Som tidigare nämnda Lost Vikings, eller Blackthorne för den delen.
Kommentarer
Aliangerq
Har försökt återvända till detta (spelade tvåan först, men även Dune 2) och jag står verkligen inte ut med gränssnittet och färgsättningen på spelet. Men för att vända det till något positivt, man lärde sig verkligen mycket på vägen mellan del ett och nästa spel. Spelade tvåan nästan skämmigt mycket när det var nytt, inklusive expansionen och något mission pack min bror plockat upp nere i Portugal. Sedan fick det en slags renässans iom battle.net, som slutade fortare då jag tröttnade på att alla spelade som Orcs.
Joakim Kilmanq
“
Varför har jag för mig att man kan markera 4 st gubbar samtidigt i Warcraft 1? Kan man inte det?
Sant, det. Jag som mindes fel. Bättre än en. Men ändå dåligt.
Tobias Söderlundq
Kan tänka mig jag kommer bli galen när jag försöker mig på det.
Men jag avskriver det först efter jag gett det en chans, om jag känner det behövs avskrivas. När det var nytt trivdes jag väldigt bra med det... men då fattade jag inte riktigt vad jag spelade och varför samt vad som funkade mindre bra... för jag hade inte hunnit så långt i mitt speltänk (och genren var rätt naiv, fortfarande).
Men jag avskriver det först efter jag gett det en chans, om jag känner det behövs avskrivas. När det var nytt trivdes jag väldigt bra med det... men då fattade jag inte riktigt vad jag spelade och varför samt vad som funkade mindre bra... för jag hade inte hunnit så långt i mitt speltänk (och genren var rätt naiv, fortfarande).
Joakim Kilmanq
“
Men jag avskriver det först efter jag gett det en chans, om jag känner det behövs avskrivas.
Vad jag vet så är det många som fortfarande gillar spelet. Samma med Dune 2. Själv klarar jag inte riktigt av dem. Däremot håller som sagt Warcraft 2 bra, precis som Command & Conquer och än mer så Red Alert.
lastninjaq
“
Bättre än en. Men ändå dåligt.
Ja jag vet inte. Har inga problem med det i Dune II. Så få enheter. Hade man inte kunnat ge kortkommando på tangentbordet hade det varit riktigt jobbigt.
Skulle vara intressant att spela WC1 igen. Hade i princip glömt bort det tills du nämnde det.
Ett spel som med tiden gått från 10 till 5 i betygskalan är Sid meier´s Colonization. Det är mer ett jobb än ett spel efter några turns.
Joakim Kilmanq
“
Ett spel som med tiden gått från 10 till 5 i betygskalan är Sid meier´s Colonization. Det är mer ett jobb än ett spel efter några turns.
Håller inte med. Föredrar Colonization alla dagar i veckan framför Dune 2 eller Warcraft. Eller många andra äldre strategispel överhuvudtaget.
Colonization är inget Civilization, direkt. Men jag har fortfarande roligt med det de gånger jag startar upp det.
lastninjaq
“
Håller inte med
Jag har kul ett tag med det en stund. Men andra halvan av spelet är trist. När man håller på rusta inför kriget mot kungen. I flera turer sitter man och gör samma sak. Utbilda veteran soldiers, skicka iväg dom och utrusta med musköter. Skicka iväg dom och utrusta dem med hästar. Detta sitter man och gör 50+ gånger minst. Sen så har strategin aldrig legat i själva krigandet i Meier´s spel (undantag civ5 kanske). Det är bara att pumpa in soldater. Så slut målet är inte en särskilt kul upplevelse.
Sen tycker jag att det blir för mycket micromanagement med städerna. Jag orkar ibland inte bygga ut fler städer även om marken är perfekt bara för att det blir mer "jobb".
Men det är kul hur olika man tycker :-)
Joakim Kilmanq
“
Jag har kul ett tag med det en stund. Men andra halvan av spelet är trist. När man håller på rusta inför kriget mot kungen.
Håller med om att den delen kan dra ut lite väl mycket på tiden, och att man behöver rusta lite väl mycket eftersom kungen ofta har en sådan sjuk mängd trupper.
Joakim Kilmanq
“
Men RTS från den tiden har väldigt sällan det.
Tidiga RTS var tröga och frustrerande. Först i och med Command & Conquer som de började bli smidiga och (relativt) fartfyllda, och först i och med Red Alert som jag personligen fastnade ordentligt, tack vare den nya SVGA-grafiken som möjliggjorde nödvändig översikt.
Joakim Kilmanq
“
För mig började revolutionen med Warcraft 2.
För många var det så. Warcraft 2 har aldrig tilltalat mig personligen. Jag kan uppskatta hantverket, men blir väldigt snabbt uttråkad. Har aldrig orkat mig igenom C&C heller. Red Alert, däremot, hade jag mycket roligt med.
Efter det var det Starcraft som tog genren till nya höjder.
På senare år är det främst Dawn of War 2 som roat mig i en allt mer trött genre.
Joakim Kilmanq
“
Blackthorne var så jävla, jävla bra.
Ja, särskilt DOS-versionen (SNES-porten är lite censurerad). Spelet är blodigt och mörkt, och kändes cyniskt deppigt på ett uppfriskande sätt.
Roligt att spela, dessutom.
“
Fick ett brev i min brevlåda idag.
Vilken version?
Joakim Kilmanq
“
SNES.
Den versionen spelar bra, men den är lite olyckligt censurerad. Jag är ingen blodtörstig stolle, men våldet i Blackthorne ska vara lite skitigt och cyniskt - det är en del av det jag gillar med spelet.
Tobias Söderlundq
Jag tror inte det gör någon direkt skillnad för min del, men jag gillar inte censurering så det var tråkigt att höra oavsett.
Carl-Johan Johanssonq
Gah. Jag har ju också bara spelat SNES-versionen. Kontrollen var å andra sidan riktigt bra där. Det är något med animationerna som bara klickar.
Det är intressant - när jag var yngre tänkte jag aldrig på det som en Prince of Persia-klon, men det är ju precis vad det är. Jag tyckte alltid att det hade mer genemsamt med Another World av någon anledning. Jag vet ärligt talat inte varför. Det måste vara något rent estetiskt intryck som etsat sig fast.
Det är intressant - när jag var yngre tänkte jag aldrig på det som en Prince of Persia-klon, men det är ju precis vad det är. Jag tyckte alltid att det hade mer genemsamt med Another World av någon anledning. Jag vet ärligt talat inte varför. Det måste vara något rent estetiskt intryck som etsat sig fast.
Joakim Kilmanq
“
Gah. Jag har ju också bara spelat SNES-versionen.
Skillnaden är mest att DOS-versionen är blodigare, och en aning snyggare som jag minns det. Men det där blodet tillför en dimension av elände och utsatthet som jag gillar.
“
Jag tyckte alltid att det hade mer genemsamt med Another World av någon anledning
Spelmässigt är det ju mer Prince of Persia, men vad gäller stämningen och känslan i spelet är det mer Another World. Man är utsatt, världen är mörk och karg och hotfull, osv.
Joakim Kilmanq
“
Är det inte möjligtvis inte allra mest Flashback?
Stämmer nog. Men Flashback har ju tagit hela sin grundstomme från Prince of Persia.
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Redfoxe • 11 jun 2012 0q
Alltid undrat varför man inte pratar så ofta om första Warcraft. Lyckades komma åt något demo för ett par år sedan. Förstod varför sedan :P.
2:an däremot :D. Fast jag är dålig på alla fomer av strategispel egentligen. Men kan ha småkul med dom ändå.