Joakim Kilman
Karlstad
Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg
Fotboll på japanska
Inazuma Eleven är spelet för den som tycker att Football Manager 2012 är för torrt och långsamt. De som inte kan hålla koncentrationen uppe om man inte kan hoppa fem meter upp i luften och frammana en drake som spruta en eldboll i mål.
Inspirerad av den gångna EM-sommaren gav jag spelet en chans. Jag gillade trots allt Tecmo Cup till NES, och Inazuma är en vidareutveckling av det konceptet.
Inazuma Eleven kallas för ett fotbollsrollspel. Spelet har dock inte särskilt mycket med fotboll att göra. Inte som vi känner det, i alla fall. Den som sett filmen Shaolin Soccer (eller för den delen animén som spelet bygger på) vet vad det handlar om. Överdrivna specialsparkar, bisarra tacklingar och magier.
Spelet har också tramsiga intriger och riktigt larviga karaktärer, förstås. Det är ju ett japanskt rollspel, trots allt. Inazuma Eleven är ett typiskt guilty pleasure. Det är repetitivt, har en hejdlöst fånig dialog och karaktärer som inte sällan framstår som lobotomerade. Men det är underhållande i all sin utstuderade naivitet.
Det är fotboll sett ur ett drömmande barns ögon.
Visst hade det varit skönt att slippa random encounters, och att vissa matcher bygger på scriptade sekvenser är bara tradigt. Men i Inazuma Eleven finns inga spelvägrare som vill gå till nyrika lag för att få bättre löner. I Inazumas värld är intrigerna lite dummare, lite naivare, lite roligare.
Så här alldeles i slutet av somaren känns det skönt med något som kan förlänga känslan av sommarlov och spring i benen lite till.
Inspirerad av den gångna EM-sommaren gav jag spelet en chans. Jag gillade trots allt Tecmo Cup till NES, och Inazuma är en vidareutveckling av det konceptet.
Inazuma Eleven kallas för ett fotbollsrollspel. Spelet har dock inte särskilt mycket med fotboll att göra. Inte som vi känner det, i alla fall. Den som sett filmen Shaolin Soccer (eller för den delen animén som spelet bygger på) vet vad det handlar om. Överdrivna specialsparkar, bisarra tacklingar och magier.
Spelet har också tramsiga intriger och riktigt larviga karaktärer, förstås. Det är ju ett japanskt rollspel, trots allt. Inazuma Eleven är ett typiskt guilty pleasure. Det är repetitivt, har en hejdlöst fånig dialog och karaktärer som inte sällan framstår som lobotomerade. Men det är underhållande i all sin utstuderade naivitet.
Det är fotboll sett ur ett drömmande barns ögon.
Visst hade det varit skönt att slippa random encounters, och att vissa matcher bygger på scriptade sekvenser är bara tradigt. Men i Inazuma Eleven finns inga spelvägrare som vill gå till nyrika lag för att få bättre löner. I Inazumas värld är intrigerna lite dummare, lite naivare, lite roligare.
Så här alldeles i slutet av somaren känns det skönt med något som kan förlänga känslan av sommarlov och spring i benen lite till.
Kommentarer
Kommentera
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Benny Holmström • 13 aug 2012 0q
Gör om det där, Messi!