Använder du mobil?
Tryck här för att besök vår mobilanpassade nyhetssajt!
Nej tack!

Rikard Halvarsson

Registrerad: 13 sep 2007 18:52 Senaste besök: I går 08:37 Online: Nej

Stockholm

Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Att samla allt är ibland en pliktkänsla

Rikard Halvarsson17 nov 2017 09:261505 visningarKommentera: 7 !

Etthundra procent. Samla varje sak. Få det bästa slutet.

Hur ofta gör du det?

Jag sitter just nu med Super Mario Odyssey, ett fullkomligt lysande spel på flera aspekter. Bandesignen, kontrollen, upptäckarglädjen och kreativiteten hos utvecklarna visar att Nintendo fortfarande är i världsklass. De blandar vilt inslag från tidigare spel med nya, så som att kasta hatten och ta över en flygödla, eller en sten …

Jag försöker att ta allt i spelet. Eller jag försökte. Ge mig en minut så ska jag förklara. Låt mig bikta mig för er.

Med Super Mario Galaxy 2 tog jag precis allt. Men sen minns jag också att det hände nya saker hela tiden – det var fart och fläkt. Snabba, råa, plattformsmoment avlöste varandra. I kombination med det och att det inte var för mycket att samla tog jag allt. Innan var det Resident evil 4 där jag tog mig an uppgiften att få allt - där kontrollen och striderna var belöning nog att spela om det. Och även det var lagom långt. Innan dess var det Ocarina of time och Banjo-Kazooi -. på den tiden man ägde två spel per år. A link to the past är också med på min lista över spel jag tagit allt i …

Sen finns det fler, men förlåt mig, jag minns inte alla.

Åter till Super Mario Odyssey. För er som klarat av slutbossen vet att när eftertexterna rullat öppnas fler vägar i spelet och det tillkommer nya månbitar på varje värld. De slängs ut lite överallt och uppdragen skaver då de upprepar sig från värld till värld. Samt att det är orimligt många månbitar - ju fler är inte roliga.

Hörru Kenta – kvalitet framför kvantitet.

Sen har vi de lila mynten där du endast får ledtråd vart de är om du ger vika för leksakfenomenet amiibo. Bowser i vit bröllopskostym. För den vill jag ju verkligen ha i bokhyllan …

Jag får se om jag orkar ta allt i spelet, jag vill göra det. För jag vill uppleva de nya världarna då det är när man landar i en ny värld som spelet exploderar i festligheter. Men när det blir repetitivt skär det sig.

Kanske behöver jag en paus. Eller så är inte Odyssey ett spel värt att ta allt i, men värt att spela igenom.

Vad krävs för att du ska ta etthundra procent i ett spel? Om du någonsin gör det?

« Till bloggen

Kommentarer

Anders Eklöf17 nov 2017q

Super Mario Odyssey är fantastiskt, men jag känner inte alls samma glädje att leta efter grejer nu när eftertexterna har rullat. Det blir liksom bara ett maniskt samlande.

Joe E Tata18 nov 2017q

Egentligen krävs det att 100% är rimligt och roligt. Yooka-Laylee är ett av de få spelen som jag gjort det med. Och det var lagom stort och helt fantastiskt.

Anders Eklöf:

Super Mario Odyssey är fantastiskt, men jag känner inte alls samma glädje att leta efter grejer nu när eftertexterna har rullat. Det blir liksom bara ett maniskt samlande.


Det är därför jag försöker ta allt som går innan eftertexterna. Känner jag mig själv kommer jag tröttna så fort jag klarat det. Precis som med BotW. Eller alla gigantiska spel.

ZidaneIX19 nov 2017q

Ja, det är väl som du skriver att när man var barn så nötte man samma spel väldigt längre.
Kommer ihåg 120 stjärnor i Super Mario 64, 101% i Donkey Kong 64 eller alla masker i Majoras Mask.
Eller att få fram TT som spelbar karaktär i Diddy Kong Racing, jösses vad lång tid det tog.
Med tanke på hur dyra spelen var på Nintendo 64 när de kom så blev det inte så många spel heller.

Karl Hungus22 nov 2017q

Final Fantasy VII är nog det enda spel jag har satsat på att komplettera. Jag hittade nog inte allt ändå, men jag hittade all materia, maxade till level 99, klarade superbossarna osv. Men detta var för 20 år sedan och jag har aldrig brytt mig om att klara allt igen.

Rikard Halvarsson22 nov 2017q

Anders Eklöf:

Det blir liksom bara ett maniskt samlande.


Eller hur. Och efter att ha tagit en paus från spelet i några dagar har suget att spelat vidare minskat ännu mer.

Joe E Tata:

Precis som med BotW.


Samma för mig. Tills förra veckan, då tog jag upp BotW igen och nu kan jag inte sluta spela igen.

ZidaneIX:

dyra spelen var på Nintendo 64


Ja, den där kartellen var ju helt sjuk. Sen tror jag nog att jag tog alla hjärtbitar och masker även i Majoras mask, blev påmind nu när du skrev det.

Karl Hungus:

Final Fantasy VII


Inget dåligt spel! Jag har aldrig grejat ett FF till 100%. Jag var sugen till FFX HD, men när jag märkte av extrabossarnas hp i den versionen så gav jag upp ...

Det Lilla Svinet22 nov 2017q

Ja, i Odyssey är det lite mycket för att vara mycket. Oftast när jag 100% så är det i spel där samlandet snarare är utmaningen. Ex på spel som dessa är Mario 3D World, DK: tropical freeze samt yoshis wooly world.

I dessa spel blir det värt att återvända, då jag får uppleva samma banor, fast med en twist som ökar svårigheten. I odyssey förändras knappt svårigheten utan det handlar mest om att leta, vilket är spelets (enligt mig) största brist.

Rikard Halvarsson24 nov 2017q

Det Lilla Svinet:

utan det handlar mest om att leta, vilket är spelets (enligt mig) största brist.


Absolut. Det sänker tyvärr helhetsupplevelsen och lämnar en bitter eftersmak.

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.