Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

När jag såg denna video tänkte jag lite på varför jag är så lyrisk och glad för ”video games” som jag är. För det är jag. Mycket av mitt liv kretsar kring tvspel och dess kultur. Visst, det finns personer som är mer engagerade än mig och jag har nog inte vidare variation på mitt urval av spel i bokhyllan hemma. Men faktum är att det är mitt favoritintresse. Varför är det de undrade jag nyss…

Historiskt sett

När jag och min broder var pyttesmå där i slutet på 80 talet så fick vi en Nintendo Entertainment System på julafton. Vi fatta ju inte riktigt vad det var för något. Till råga på allt så fick vi julklappen inte länge innan vi var tvungna att lägga oss. Jag kan ha varit ca. 5 år gammal då. När jag la mig den kvällen minns jag hur jag låg och hörde mina föräldrar spela Ice Climbers där ute i vardagsrummet. Det var då jag insåg att vi har fått något som kommer förändra mitt liv. För mina föräldrar skrattade högt och musiken från tv var så mysigt. ”Varför leker de med leksaker för?” undrade jag.

Dagen efter förstod jag antagligen. Detta var en helt annan sak än att leka med bilbanan eller lego.

Under åren så samlade vi på oss många roliga tvspel till NES. Mamma och pappa brukade då och då köpa oss nya spel som vi spelade tillsammans. Jag har ett svagt minne att man kunde hyra spel under ett tag. Undrar om man inte fick med konsollen då med? Ett av mina favoritminnen från den tiden på 90 talet som jag har förknippat med tvspel är när vi fick Super Mario Bros 3. När pappa kom med den gula förpackningen förstod jag direkt. För mina kompisar hade pratat om det. Jag fylldes med sån glädje att jag bara stod och log. Det var fantastiskt.

Vi fick ju inte spela när vi ville. Vi fick allt vara tvungna att gå utomhus med. Självklart handlade samtalen med mina vänner om tvspel. Hur kul det än var att hitta gamla porrtidningar, snusa och klättra i träd var så slog det inte tvspel.

Så i stort sett hela mitt liv har jag alltid haft tillgång till tvspel.

Ekonomiskt sett

Första gången jag köpte tv spel själv var till just NES. Down to earth hette det och man använde ljuspistolen. Jag hade sparat i säkert ett år för att köpa det. Så det var inte ofta man fick nya spel. Det är nog därför man värdesatte varje spel man hade. Man spelade det ofta och länge.

Tills dom jävla ljusbruna kassetterna kom. De med hur många spel som helst på dom. Kan nog ärligt säga att de förstörde min syn på tvspel under en period. Spelen blev inte lika roliga. Det var för lätt att byta spel. Spelade man ett spel och minsta lilla sak inte var enligt tycke så bytte man. Usch.

Men spel var dyra. De är fortfarande dyra. Ja jag vet, det är relativt. Nu när jag arbetar så tjänar jag egna pengar och har råd med dom. Men förr var det ju inte så. När man väl fick ett nytt spel så älskade man det. Länge. Se på Metal Gear.




Jag älskade det spelet. Trots att jag inte kom så långt på det så var det mitt favorit. Jag spelade det om och om igen. Ända till nästan exakt samma ställe då jag dog. Men spelet hade kostat mycket och man fick inte spel ofta.

Det är faktiskt så nu för tiden också. Spel som kostat mer har jag spenderat mer tid med och haft roligare med. Lägger jag 5-700 kr på ett spel så vill jag få det mesta utav det. Spel för 60-200 kr blir det inte samma sak med. Se på min xbox360 karriär:

96 spelade spel. Jag kan lova dig att det inte är många som har kostat 5-700 kr. Hade dom gjort det så hade jag köpt spel till 360 för 67200 kr. No way. Se min gamescore liksom.

Det är därför vissa spel blir extra roliga. Intresset hålls kvar och jag älskar det.

Socialt sett

Det är denna punkt som jag på senare år har uppskattat mest. Vänner har flyttat från mig eller så har jag flyttat ifrån dom. Man sågs aldrig. Man chattade på msn eller nått sånt istället. Lunarstorm?

December 2007 köpte jag mitt första 360. Call of duty: Modern warfare var spelet. Många av mina vänner spelade online. Det va magiska stunder som jag fortfarande tänker på. Det va precis som man satt runt bordet, skrattade och umgicks. Här var det jag återfick mitt tvspelsintresse igen. En ny funktion som onlinespelandet var det som lockade mig tillbaka. Under gymnasiet och högskolan så spelade jag flyktigt xbox.

Sen kom guitar hero. Tvspel va inte längre förknippat med mörka rum, ensamt och chips. Nu kom alkohol och gemenskap in i bilden. Mycket mer än förut. Att vara ett härligt gäng som en fredagkväll dricker lite öl och spelar är något av det roligaste jag vet. Socialt spelande blev något helt annorlunda nu när det fanns spel som guitar hero, singstar och rockband. Tvspel fanns på förfesterna och på efterfesterna. Man gjorde bort sig i singstar och förstörde för hela laget i guitar hero. Men det gjorde liksom inget. För det var så jävla kul.

Nya vänner

Tack vare internet så har jag fått ett flertal nya vänner runt hela sverige. Man behöver inte vara på plats. Man har utvecklats på ett socialt sätt. Att våga prata med en ny människa känns inte lika farligt som för ett par år sedan.

Jag älskar det.

Men det jag älskar mest med tvspel är att jag kan fastna i en helt annan värld. Glömma det som händer på riktigt. Jag glömmer alla problem och mår som jag vill må.

För det kan jag lätt vara stämplad som en nörd.Taggar: tvspel, må bra