Jag och en vän har snackat om Deadly Premonition i nästan ett år. Har suttit och kollat på YouTube, har läst alla forum etc. Jag har varit inne på eBay och varit nära på att beställa Red Seeds Profile (Deadly Premonition i Japan och även namnet på PS3-versionen) bara för att kunna spela det, dock så skulle det blivit jävligt dyrt och inga subtitles.
Så jag väntade. Och nu är det i min ägo. Denna vackra tågkrasch som folk liknat det vid.
Folk har sagt att Deadly Premonition är fult, har katastrofal kontroll, fruktansvärt obalanserat ljud etc. Dock så är det hyllat för historia, eller snarare den totala rip-offen av Twin Peaks, de mest flippade karaktärerna i ett spel någonsin.

Nu när jag spelat en bra bit av spelet så måste jag säga min åsikt. Kontrollen bidrar till en känsla av panik jag inte känt i ett spel på många år. Ja, den är hemsk, men det passar. Grafiken ser ut som om den fastnat i ingenmansland mellan PS2 och 360/PS3, men även här tycker jag bara till att det bidrar till hela old-school-vibben som genomsyrar detta mästerverk. Hade jag inte spelat skräck på PS1 skulle jag förmodligen tycka detta var ogenomlidligt men nu tycker jag att det är mysigt.
Sen är dialogerna och animationerna bortom all kontroll och det gör så man brister ut i långa skrattsalvor. York är den absoluta spelkaraktären. Kedjeröker, är dryg men ändå charmig och är totalt schizad.
Hela vibben man får av detta spel är grym. Men jag tror att man måste veta vad man ger sig in på om man ens ska ha en chans att falla så hårt som jag gjort för detta spel.

Old-school Awesome!

Sitter och dricker mitt morgonkaffe. Franskrost. Vet inte vad det är, men jag har någon sorts fling för Frankrike. Kanske kan vara det att fransmännen är lika bittra som mig.
Lyssnar på soundtracket till Silent Hill Homecoming. Det finns inga spel med så klockrent soundtrack som Silent Hill-serien. Det räcker med att höra en låt från valfritt spel och man vet vad det är och man ser bilderna, man njuter, man vill tillbaka.
Akira = Musikgeni!

Ska åka till jobbet alldeles strax. Måttligt road.

Ja, detta med CoD är ju en känslig fråga... ... Men jag känner ändå att detta spel verkligen visar hur spelklimatet ser ut, det visar hur skocken vi kallar människor rör sig. Pressen hypade upp detta till skyarna, butikerna snackade om att detta var "the shiznit". Visst jag var en av oss, Modern Warfare 1 var ju ett av denna generations bästa FPS-spel, så vad kan gå fel med Modern Warfare 2?
Ja, sanningwn visade sig vara mycket. För det första fick Infinity Ward lite för stor kuk och fällde det ena vidriga uttalandet efter det andra. Och visst hade det varit ok om dom hade haft rätt, men det, enligt mig, hade dom långt ifrån!
Spelets singleplayer för det första var ett totalt missbruk av genren! 4 timmar långt, ok, ska dom slå mig i ansiktet med en våt trasa efter jag har köpt ett spel för 600-700 kr också? Detta gäller ju självklart mest om man inte spelar multiplayer. Historien är rätt ok, men kanske lite väl ute på hal is, men vad i helvete? Allt det som gjorde det första Modern Warfare så bra tar dom och missbrukar. När atombomben föll i ettan och man får kräla ut ur ett brinnande vrak för att sedan dö var nyskapande och övermäktigt och den sortens cliffhanger missbrukar Infinity Ward i Modern Warfare 2 genom att återanvända detta lite för många gånger. Sluten i de båda spelen är identiska dessutom. Samt att historien känns inte alls lika tight utan rätt krystad! Enligt mig så är dock det som förstör mest både i singleplayer och multiplayer den fruktansvärda bandesignen som bygger på att du måste ta skada och "autoregenerata" för att kunna fortsätta. Nån mer än mig som kommer ihåg
t. ex. gamla 007 Goldeneye till N64, då man, om kunde en bana helt ok, klara sig igenom hela skiten utan att ta någon skada alls. Men visst det var Halo som förstörde det där med livmätare... Aja, men det tar vi en annan gång.
Vad som är fel med multiplayern i världens största online-spel kommer kortfattat nu och ha i åtanke att detta är enbart min uppfattning:
I multiplayern finner jag fel ungefär överallt. Vidrig bandesign, spawn - dö, spawn - dö, spawn - dö. Alltid fruktansvärda spawnpoints. Tråkiga och intetsägande perks. CAMPERS!!! (Iofs inte Infinity Wards fel, eller?) Och var är allt tryck? Det känns som om man är en liten jetturbin som flyger omkring med ärtbössor och inte som en vältränad soldat med ett vapen som faktiskt dödar.
För mig känns allting bara B. Generisk design på banorna gör att allting ger mig känslan av att springa omkring i en kuliss och inte en krigszon.

Modern Warfare 2 visar, enligt mig, att männsikor är en flock får som följer dess herde, vilket i detta fall är speltidningar som i sin tur följer hypen.
Detta är hemskt då många av de riktigt fantastiska spelen finns under ytan, bara man vågar leta själv och skita i andra!

Det som ska sägas är att jag älskar CoD 2, Modern Warfare 1 och CoD World At War, men med alla Infinity Wards vidriga uttalanden och detta mediokra spel så förlorade jag allt hopp om stora FPS:er.

Tack och god natt

(Och återigen, innan ni börjar skrika om att jag har fel, så ha i åtanke på att detta är min åsikt och jag förstår om den inte delas!)

Ja, jag har inte direkt skrivit något efter mitt sista inlägg. Det gick ju inte så bra för oss. 8 lag tävlade och slutade på en 7:e plats... Starkt jobbat? Nja, kanske inte, men det var jävligt kul och det är väl bara gå vidare.

MEN, det fanns ett par anledningar till att vi åkte på så mycket däng.
1) Vi trodde ju givet att det skulle vara hardcore, så det var det vi hade tränat på. Men så var ju tyvärr inte fallet. Ett helt magasin till att döda en person? Ajdå

2) Vi började bra med att vinna första matchen och det gick ruskigt bra på andra också men då skulle den startas om och vi tappade lite av lusten...

Aja, men det man kan säga var att de andra lagen var ruskigt bra så stort grattis till Level 7 (tror det var dom som vann) och även till er alla andra som deltog. Det var en rolig dag!

Efterträningsdiet: Snus, general

Okej, jag har inte riktigt gjort det jag lovat, ska sanningen fram så har jag inte orkat!
Men som lite plåster på såren så kör jag en snabb tillbakablick på senaste veckan:
Vi har inte suttit och nött kontroll och reflexer... Det vi har gjort är någonting mycket, mycket viktigare. Vi fyra, vi har blivit ett lag, inte fyra individer som springer runt som nackade höns (det lämnar vi till COD-spelare), vi rullar fram som ett väloljat lok genom banorna!
Och idag får vi se om vi valt rätt taktik och dessutom se om vi kommer kunna krossa, vilket jag tror vi har rätt bra chans till!

MEN, vi gör det inte för att vara bäst, vi gör det för att vi är 4 nördar som bestämt vill ha kul. Kommer ni inte ihåg dom underbara Mighty Ducks-filmerna från mitten av 90-talet, dom ligger under med ett par mål inför sista perioden i den avgörande matchen... Peptalk i omkläddningsrummet! Och inte fan var det i stil med "Krossa dom", "Var världens bästa lag" etc etc. Det gick ut på att ha kul! Sen är det ju Hollywood så ni kan garanterat gissa vad som hände i tredje perioden!

We will, we will Quack You, Quack You!

See you on the flipside!

Träningsdiet denna sista dag: Göteborgs Rapé