Bloggj Snabblänkk Bevaka denna blogg

Loading,

Hur viktigt tycker ni att det är att som spelutvecklare lyssna på sin lyssna på sin publik? Hur lyhörd bör man vara i vår bransch? Ska man spänna upp både ögon och öron, pumpa våra inkorgar fulla med konsumentundersökningar och plantera mullvadar i all världens spelforum? Ska man anordna fokusgrupper en gång i veckan? Och kanske bjuda in vår tids mesta och bästa digitala mördare till årslånga betatester? Eller ska man helt enkelt bara blunda och köra på? Det är ett i högsta grad aktuellt spörsmål.

Jag tittar på Final Fantasy XIII-2, eller snarare alla de recensioner som behandlar det, och blir lite ledsen. Jag har inte så mycket som funderat på att spela spelet, men Square Enix har sedan första sekund framställt denna uppföljare som ett spelarnas spel. Det är ett Final Fantasy för fansen och det har utvecklarna varit mycket måna om att flagga med. Och vi vet alla vad anledningen är. XIII-2 är en ursäkt i spelform.

Men låt oss inte dröja vid frågan kring huruvida Final Fantasy XIII var ett bra spel eller inte. Vi nöjer oss med att konstatera att hatarna har fått sina röster hörda och när uppföljaren nu landar är det tydligt att Square Enix verkligen har tagit till sig av den avsevärda mängd kritik som XIII fick ta emot. XIII-2 får, med sin öppna struktur och många sidouppdrag, det att verka som att teamet bakom spelet slängt iväg en lång enkät till varenda kotte som spelade föregångaren, för att ta reda på precis hur de bör formge sitt plåster-på-såren-spel.

I mina ögon är detta ett tecken på att utvecklarna helt har förlorat självförtroendet. Jag ska inte kalla Final Fantasy XIII-2 för bakåtsträvande, för det tycker jag absolut inte att det ser ut att vara. Tvärtom verkar utvecklarna ha proppat sin tvåa full av spännande idéer, allt i en anda som osar av klassisk rollspelsfrihet. Ändå kan jag inte skaka av mig känslan av att XIII-2 är ett fegt spel, skapat av ett team som tycks ha kurat ihop sig med svansen mellan benen.

Och här landar vi åter i alla de där recensionerna. En väldig mängd tyckare är givetvis väldigt snabba med att föra Square Enix lyhördhet till ytan. Och i nästan alla utlåtande som jag har läst framställs detta som någonting tämligen positivt. ”Det är bra att utvecklarna har lyssnat, även om resultatet inte riktigt är någon tiopoängare.” Ungefär så skulle jag påstå att man kan sammanfatta många kritikers åsikter om Final Fantasy XIII-2.

Men ska vi verkligen vara glada över Square Enix lyssnar så noga på oss när vi inte tycker om vad de gör med vår favoritserie? Jag är inte helt övertygad om det. Visst är det sant att spelbranschen är mer industri än kultur, hur många ögon vi än blundar med, och det huvudsakliga målet för så gott som alla dess aktörer är att tjäna pengar. Men jag hoppas ändå att kreatörerna som verkar i den känner sig inspirerade när de går till jobbet. När man skapar ett spel med målet att göra allting precis på det sätt som spelarna vill har jag dock svårt att föreställa mig någon arbetsmiljö där skaparglädjen frodas.

Så jag tror att vi måste våga vara lite hårdare mot spel som Final Fantasy XIII-2. Det är säkert ett hemskt roligt spel, men vad jag förstår saknar det någonting viktigt. Jag är övertygad om att de bästa spelen som den här branschen har lyckats klämma ur sig är formade av utvecklare som verkligen brinner för sina projekt. Inte av kreatörer som nervöst försöker vara tio miljoner fans till lags. Och det är DÄRFÖR vi måste hata Final Fantasy XIII-2 lite mer, för att vi inte vill uppmuntra ett sådant perspektiv från spelutvecklare.

När jag läser om vad mina favoritutvecklare jobbar med vill jag inte höra att de jobbar med ena (eller båda för den delen) örat uppmärksamt lystrande till Internetforumens viskningar. Jag vill inte läsa att de implementerar funktionalitet som fansen vill se och jag vill inte att de frågar mig vad jag vill spela nästa år. Jag vill se dem skapa spelen som DE vill spela, spelen som DE drömmer om!Taggar: Final Fantasy XIII-2, Final Fantasy